En person som
är omöjlig att komma förbi när man diskuterar Visby
under 1800-talets första decennier är Jacob Dubbe. Till
skillnad från Jacob Lindström var Dubbe infödd
gotlänning. De hade å andra sidan också mycket
gemensamt. De kom t.ex. båda från små
förhållanden. Dubbes far var kapten på handelshuset
Donners fartyg, men förolyckades när sonen bara var 8
år gammal.
Trots att Dubbe var fem år yngre än Lindström
började de sina banor som handelsgossar ungefär samtidigt,
1787 resp. 1788, därtill i fastigheterna mitt emot varandra: Dubbe
hos handelsänkan Barbara Fåhreus och Lindström hos
borgmästaren. Vidare kom båda så småningom
att bli intressenter i kalkindustrin på Katthammarsvik.
Dubbe tog sig upp till en position som Gotlands rikaste man och
etablerade sig till slut också i Stockholm där han dog 1844.
Hans liv var fyllt av tragedi, dramatiska konflikter och politiska
förvecklingar. Det var en man av det slag vars gärningar
vävs in i sägner och vars liv ger upphov till romaner, tills
det blir hopplöst att skilja dikt från verklighet. En
någorlunda rättvis bild av honom torde dock ges i
Gotländskt Arkiv XI 1939 (R. Steffen: Ur Jacob Dubbes
krönika).
Att Dubbe ofta var en nagel i ögat på de andra
handelsmännen framgår av Handessocietetens protokoll. Vid
ett tillfälle försökte han införa att rullan
(medlemsförteckningen) skulle uppställas efter
förmögenhet (varvid han själv troligen hade hamnat
överst). Det blev avslag och man fortsatte att föra rullan
|
efter invalsdatum. En
annan gång finns ett inlägg noterat i den i övrigt
torra och
sakliga texten: "Nej, nej, utropade herr Dubbe".
Dubbe var vad man kan kalla "en stämningsfull man". Landskontorets
supplikdiarium är så fullt av hans anmälningar om
skuldinfordringarm.m. att man blir förvånad när de
uteblir under flera månader 1808. Måhända befann han
sig på annan ort under denna period. (Man vet att han bl.a.
gjorde en insats för att få ön befriad från de
ryska ockupanterna.)
I efterspelet till den ryska ockupationen var Dubbe en av de drivande
opponenterna mot att en nationalbeväring (allmän
värnplikt/ hemvärn) infördes på ön. Han ville
hellre se utskrivning av manskap som i resten av landet. I denna
fråga fick han med sig flera av handelsmännen, bl.a.
Lindström. De blev emellertid uppkallade på landskansliet
för en skrivelse i frågan de undertecknat, och
föklarade ovärdiga att delta i nationalbeväringen.
Dubbe och Lindström stod enade i denna fråga, men var oftare
antagonister. Det handlade om utbrytning av en del i fastighet i
Katthammarsvik; om vem som skulle få utnyttja kalkugnen där;
om köp av en kalkugn; om ett stycke mark i Törneqvior
öster om Visby; om stenbrytning på Gannberget,
Östergarn; om några stenkistor Dubbe anlagt i
Katthammarsviks hamn; om inlösen av en secunda växel m.m. Den
kontrovers som är bäst belagd handlar om en sådan
struntsak som ett ruttnade trädgårdsplank. Det säger
kanske en hel del om både Dubbe och Lindström. Den som vill
fördjupa sig i denna fråga klickar på boksymbolen ovan
eller här. |
