Sydtyskt veteöl

När man i Tyskland talar om vetebrygdernas champagnelika kvaliteter tänker man kanske bara på denna öltyps fina, långlivade pärlor, gnistan och den fruktiga syrligheten. Den som är förtjust i champagnefrukost borde pröva den bayerska sedvänjan att dricka veteöl på morgonen för att skölja ner några korvar av kalvkött (Weisswurst). Veteöl beskrivs ofta som "frukostöl" i Bayern. Eller som "kyrköl". På söndagarna under sommaren är det nämligen ganska vanligt att man efter gudstjänsten tar en promenad från kyrkan till någon park med ölservering för att ta sig ett glas.

Det kan ha varit i Böhmen man först erkänt veteöl som egen öltyp och sedan spred sig detta till Bayern i en cirkel runt Munchen. Områdena öster och norr om staden är fortfarande veteölets starkaste fäste. I Böhmen tillverkas inte längre veteöl (åtminstone inte för tillfället 1993), men denna fördel litar man inte på i Bayern.

Weisswurst och Weissbier, den vita frukosten. Kolsyra

Såsom en gammal öltyp efterjästes veteölet ofta på flaska och serverades därmed också ofiltrerat. Innan man utvecklade metoder för filtrering tillverkades allt öl så här och det krävdes stor skicklighet av bryggaren för att nivåerna av jäsbart socker och jäst skulle vara exakt de rätta när ölet tappades på flaska. Har man för lite bildas inte kolsyra i ölet. (Kolsyra behövs inte bara för att ölet ska bubbla uppfriskande utan även för att skydda det mot oxidering.) För mycket, och korken flyger av om inte hela flaskan exploderar.

Andra metoder

I dag används mera komplicerade metoder. En är att centrifugera ölet i ett sedimentationskärl där man tar bort den gamla jästen och tillsätter ny i exakt avvägda proportioner för efterjäsning på flaska. På en del bryggerier använder man samma överjäst för veteöl både till huvudjäsningen och till efterjäsningen. Det här är det bästa sättet att bibehålla den äkta veteölskaraktären. Andra bryggerier använder underjäst till efterjäsningen. Detta ger en mera stabil produkt eftersom jästen sjunker till botten i flaskan.

Öldrickare som vill ha flaskkonditionerat veteöl som inte är grumligt kan hälla försiktigt så att jästen stannar kvar i flaskan. De som vill ha ett jästigt öl häller upp det mesta ur flaskan, snurrar den sedan så att den sista skvätten öl löser upp jästen och häller slutligen alltsammans i glaset. En tredje metod är att centrifugera, kanske till och med pastörisera ölet och sedan tillsätta en aning proteinsediment som på ett tidigare stadium fällts ut ur malten i vörtpannan.

Öldrickaren kanske förutsätter att det grumliga i flaskan är jäst, men det är mera något i stil med bottensatsen i ett vin. Veteöl som tillverkats så här får nästan en grusig karaktär och saknar i stort den klassiska fruktigheten och kryddnejlikaktiga kompexiteten. Veteöl med sediment är absolut populärast i Bayern i dag. Unga människor, som är de mest hängivna fantasterna, verkar se på veteöl med sediment på samma sätt som på bröd med hela korn eller frön, som ett ölvärldens svar på "fiberrik kost".

När ett veteöl tappas på flaska med sediment beskrivs det vanligen som en Weisse (vit), men även i detta sammanhang används ordet Weizen (vete). I Bayern anses dessa två ord betyda samma sak, veteöl helt enkelt. På etiketten till ett sedimentöl kan det också stå mit Hefe (med jäst).

Det blankfiltrerade ölet kallades ibland Champagner Weizen ända tills fransmännen av förklarliga skäl började protestera. Om man i dag anser att en klassificering behövs blir det ofta Kristall Weizen. Även om denna typ saknar den fruktighet som flaskjäsningen ger så kan avsaknaden av jäst och protein ge en mjukare, renare och lättare smak.

Prins Luitpold av Kaltenberg brygger Dunkelweizen.

Vad man väljer är en fråga om tycke och smak. Ett mörkt veteöl kan kallas Dunkelweizen. Kombinationen av vetets syrlighet och den mörka maltens mättade smak gör denna öltyp både smakrik och sammansatt.

Veteölet är av tradition lite starkare än de flesta andra brygder, kanske för att det är en äldre öltyp. De flesta har en vörtstyrka någonstans mellan 12-13,5 procent med en alkoholhalt på 4-4,5 viktprocent eller 5-5,6 volym-
procent. Ett starkt öl med vörtstyrka över 16 procent kan beskrivas som Weizenbock.

Detta starka öl säljs ofta som ett veteöl för vinterhalvåret. Många bryggerier gör veteöl av alla dessa kategorier. Stavningen på etiketten kan variera allt efter grammatiken (samma ord kan stavas lite annorlunda beroende på om det är ett substantiv eller adjektiv), efter de lokala traditionerna eller efter bryggarens gottfinnande.

Sydtyska bryggeristäder Bryggeristäder

Södra Tyskland är himmelriket för en ölälskare. Bayern med Schwaben och Franken, har tio gånger fler bryggerier än någon annan stat i något land.

Öltyperna som tillverkas går från veteöl till märzenbier, ljus och mörk lager, doppelbock, rökt öl och otaliga andra varianter

Producenter av sydtyskt veteöl

  • ERDINGER: Erdinger Weissbrau, Erding, Bayern, Tyskland
  • PYRAMID: Hart Brewing Company, Kalama, Washington, USA
  • SCHNEIDER: Privatbrauerei G Schneider & Sohn, Kelheim, Bayern, Tyskland
  • FISCHER/UELI: Brauerei Fischerstube, Basel, Schweiz
  • REDBACK: Matilda Bay Brewing Company, North Fremantle, Australien
  • UPPER CANADA: The Upper Canada Brewing Company, Toronto, Kanada