Rågöl

Eftersom rågen är ett sädesslag som kan växa i dåliga jordar har det varit vanligt i det kärvare klimat som råder i Östeuropa och länder kring Östersjön, det vill säga råg odlas mer i "spritbältet" än i de ölbryggande länderna.

Det är kanske för att rågen förknippas med fattiga, outvecklade regioner som den inte anses vara ett lika ädelt sädesslag som korn och vete. Råg har relativt höga halter av kalcium, järn, betakaroten och vitamin E, och i Tyskland matar man sina getabockar med detta sädesslag för att de ska "få krafter".

Rågbröd och rågmjöl (ibland tillsammans med bovete, havre eller andra mindre smakrika sädesslag) används till kvass och andra ölliknande, jästa drycker som man brukade tillverka, och ibland fortfarande tillverkar, i många delar av östra och centrala Europa.

Det är inte något lätt spannmål att arbeta med i stora proportioner eftersom det liksom vete saknar agnar. Det kan också suga upp och hålla kvar mer vatten än andra spannmål man använder vid bryggning och det utgör ytterligare problem vid mäskningen.

Den traditionella estländska och finska brygd som kallas sahti görs ofta på råg eller havre. Ett av dessa spannmål, eller en blandning av dem, kan utgöra hälften av mäsken (den andra halvan består av korn) i mycket gammaldags varianter.

Man kryddar av tradition med enbär men även humle används. Till en början gjorde man sahti bara på bondgårdarna och ofta var det husfrun som skötte tillverkningen i bastun men sedan mitten eller slutet av 1980-talet har denna traditionella dryck även producerats på kommersiella bryggerier.

Enligt gamla traditioner filtreras brygden genom halm, vass och enekvistar i ett karakteristiskt trätråg kallat kuurna. Det är på detta sätt sahtin får sin enbärsarom. Brygden jäses ofta i mjölkannor och vanligen använder man bagerijäst till jäsningen. Ett eller två företag producerar ojäst sahti som köparen sedan kan tillsätta egen jäst till men det finns också fem kommersiella producenter som gör färdig sahti.

Sahtin säljs i treliterskärl, har en rostig, rödbrun färg och är mycket grumlig. Den har ganska tunt men hållbart skum och samma sak gäller kolsyran (som hos en fatlagrad brittisk ale), kroppen är klibbig och oljig men mjuk och smaken är vinös, kryddig och påminner om mandlar. På senare år har användningen av råg i specialöl börjat intressera konventionella bryggare på andra håll i världen, främst då i USA, Tyskland och Österrike.