A pint of plain? Flann O`Brien syftade på vanlig porter, plain porter, vilket han inte behövde förklara närmare för Dublinborna. Denna term användes mycket i Irland för att skilja den vanliga brygden från fylligare och torrare stout. Det största irländska bryggeriet är Guinness och där bryggdes porter ända till 1974.

Plain porter

Plain porter är en användbar term som gärna kunde återupplivas. Den skulle vara till hjälp när man vill särskilja den nya generationen porter i den engelsktalande världen (som i allmänhet håller sig till regeln att vara mindre fylliga än stout) från varianter på andra håll i världen som ofta är mycket starkare.

Under fyra eller fem år efter Guinnessporterns frånfälle fanns det ingen porter alls på Brittiska öarna. Sedan ledde det växande intresset för traditionella brygder som skapades av Campaign for Real Ale till att två brittiska bryggerier 1978 bestämde sig för att återuppliva öltypen.

Det ena var Penrhos mikrobryggeri på gränsen till Wales, bryggeriet lades dock ner innan brygden hunnit få fotfäste. Det andra var det berömda Timothy Taylor-bryggeriet i Keighley, Yorkshire, som använde sin Black Bess Sweet Stout som bas till en porter som fortfarande till- verkas då och då som en vinterspecial med en densitet på 1043 (vö 10,5%) och 3 vikt% eller 3,7 volym% alkohol. Precis som man kan vänta sig är detta en ganska söt brygd. Den har en fin fruktighet med antydan till äpple men den saknar humlebeska, eller kanske den rostade smaken, och komplexitet. Portern är emellertid en bisyssla på bryggeriet som också tillverkar det underbara Landlord bitter.

Många brittiska bryggerier lanserade porter under 1980-talet. Där finns det torra, rostade och kaffeliknande Pickwick`s Porter från Maltonbryggeriet i Yorkshire till den sirapsaktiga tolkningen från Oak of Heywood nära Manchester, den aromatiska portern från Woodforde`s of Woodbastwick, Norfolk, och den något medicinsmakande Essex Porter från Crouch Vale i Chelmsford, Essex.

Ett bryggeri som var med från början är Burton Bridges mikrobryggeri vars välbalanserade Burton Porter verkar passa in riktigt bra i öltypen. Det är mahognyfärgat men inte helt ogenomskinligt, det har en lätt kropp och en fruktig smak som utvecklas mot kaffeliknande och rostade undertoner innan man känner ett lätt stänk av humle i avslutningen (1045: vö 11,25%: 3,6 vikt%: 4,5 vol%). Detta bryggeri ligger i ölbryggarstaden Burton-upon-Trent i mellersta England.

Historia

Bryggerihistorien säger att den allra första portern anses ha tillverkats på Bellbryggeriet i Shoreditch, London, 1722. Det sägs att man på den tiden kallades öltypen entire ("hel" eller "komplett", ett ord som fortfarande lever kvar i murarna på en del pubar) eftersom den var tänkt att kombinera de karakteristiska dragen hos flera av dåtidens öl.

Den nya typen av öl blev populär hos stadsbuden (the porters) på livs- medelshallarna runt omkring och det är en av teorierna till hur den fick sitt mera välkända namn. Namnet porter dyker inte upp förrän på 1740-talet. Portern återvände till sin födelseort 1984. Det introducerades i centrala Londons västra delar, i Pimlico, på bryggeripuben Orange. Pimlico Porter är mycket mörk med vinröd glans och en framträdande frukt-chokladsmak i god balans. Det görs av ljus malt, karamell och chokladmalt till en densitet på 1045 (vö 11,25%) och har 3,2 vikt% eller 4,3 volym%.

Ny Portervåg

I början av 1990-talet kom en ny portervåg. De flesta gjordes av större regionala bryggerier, bland annat en mjuk lakritssmakande variant från Young`s i London. Anmärkningsvärt var dock att portern återupplivades av Whitbread, det rikstäckande bryggeri som allra mest associeras med öltypen.

Den lakritssmakande, underjästa porter som tillverkas av USA:s äldsta bryggeri, Yuengling (grundat 1829) i Pottsville, Pennsylvania, bär spår av den brittiska kolonialtraditionen (fastän grundaren kom från Stuttgart i Tyskland).

Samma sak gäller det likartade men något maltigare Stegmaier Porter från WilkesBarre i Pennsylvania. Det bryggs åtminstone sextio eller sjuttio sorter av den nya generationen porter i USA där de etablerade klassikerna sträcker sig från det mjuka, fylliga Catamount i Vermont till det mjukt kaffeliknande exemplet från Sierra Nevada i Kalifornien.

Producenter av porter