Fruktöl

Ett öl gjort på frukt låter som en motsägelse. Visst blir väl det vin? Förklaringen ligger i att detta öl som framställs av spannmål och sedan tillsätts frukt för att stimulera jäsningen eller som smaksättning. I Belgien har man en lång tradition av sådant öl som ofta är baserat på lambic med en tillsats av körsbär eller hallon. Inspirerades av dessa produkters popularitet under senare år har flera länder och andra frukter trätt in på scenen.

De bästa av de belgiska, hantverkmässigt tillverkade och lambicbaserade helfruktsölen kriek (körsbär) och frambozen (hallon) är torra och har en komplex sprödhet. De är ölvärldens eleganta svar på rosa champagne och de passar utmärkt som ovanliga och aptitretande drinkar att välkomna sina gäster med.

René Lindeman

Några av de mer kommersiella fruktölen görs i varierande utsträckning på fruktsirap eller essenser och är mycket sötare. Lambicbryggaren René Lindemans har gjort mycket för att popularisera fruktölen internationellt. Under årens lopp har han gjort en del storslagna, torra och traditionella öl med karaktär av ekträ och frukt men hans egen marknad har velat ha en mycket sötare öltyp.

Kriek är det flamländska ordet för körsbär. Frukten fungerar både som jäsbart material och smaksättning, troligtvis tillsatte man frukten enbart för smakens skull. Handskas man försiktigt med den ger den utmärkt arom åt ölet, även om frukten saknar humlens och exempelvis enbärets konserverande effekt.

En lambic som bryggts i mars och fått mogna under våren och sommaren kan bli grunden till ett fruktöl, men även äldre brygder används.

Det händer att man blandar olika lambic för att få olika syrlighet och jästaktivitet. Körsbären plockas från träden i slutet av juli eller början av augusti. Proportionerna ska av hävd vara ett kilo körsbär till fem liter öl, men i dag skulle en del bryggare anse detta alltför generöst tilltaget.

Många producenter anger tillverkningsdatum för ölet och när körsbären skördats på korken eller etiketten. Efter en till två månader har ölet dragit till sig mycket smak från körsbären. Om det är så bryggaren vill ha det kan han tappa på flaska i oktober. På andra bryggerier får ölet stå och dra mycket längre för att få ut mera av den livligare jästaktiviteten när vädret blir varmare i mars, april, maj.

Om skörden har varit god kanske bryggaren samtidigt har flera olika satser kriek som utvecklats olika långt. Sedan blandar han de fruktigare faten med dem som har mera jästsmak för att få en bra balans mellan smakerna och livlig efterjäsning i flaskan.

Ibland har han kanske kvar kriek från föregående men vanligen undviker man att låta ölet stå och dra så länge för att undvika att det bli alltför bittert av kärnorna.

 Fruktöl från bryggeriet Cantillon.

En sats öl kan tappas ur tunnan och en ny hällas på för att dra ut mera smak ur körsbären. Vanligen gör man detta i syfte att senare blanda dessa två. För att få extra livlighet tillsätter en del tillverkare en skvätt ung lambic precis innan krieken tappas på flaskor. En del tillsätter fläderbär för färgens skull och på minst ett bryggeri (Cantillon) smaksätter man ölet med lite vanilj. En traditionell kriek får sedan mogna på flaska över sommaren för att släppas nästa vår, inför den varma säsongen.