I dag är de flesta av dem mörka lageröl. Det finns också flera öl av den här typen i Böhmen som gränsar till Bayern. När den är som bäst har denna öltyp både den mörka maltens torra undertoner av kaffe och lakrits
och den rondör och renhet som lagerjästen ger.

I Franken finns det fler bryggerier per kilometer, fler mörka lageröl och fler egensinniga människor (en ovanlig egenskap i Tyskland) än någon annanstans i landet. Detta är ett bra område om man vill utforska Tysklands äldsta och minsta bryggerier som ofta bara brygger till sina egna värdshus eller ölträdgårdar. Dessa lantliga brygder är vanligen mer eller mindre mörka och mycket korniga, välhumlade och charmiga.

Kulmbach

Den första frankiska stad som skaffade sig ett rykte utanför sina egna gränser var Kulmbach som har varit bryggericentrum åtminstone sedan munkarna bryggde där 1349. Den ligger precis där två bifloder till Main flyter samman. Kulmbach tävlade som bryggericentrum med universitetsstaden Erlangen och med München tills den större och mera utvecklade storstaden fick övertaget. Nära Kulmbach ligger Berndorf där Carl von Linde föddes 1842. Hans insatser på kylteknikens område var till stor nytta för lagerbryggarna i München när de utvecklade sin teknik.

Kulmbach hade rykte om sig att göra de kraftigaste och mörkaste lagerölen, därefter kom Erlangen och sedan München. I Erlangen finns bara ett och annat bryggeri men Kulmbach är fortfarande en av de största ölstäderna i Tyskland. Kulmbacher Mönchshof är det bryggeri som man mest förknippar med mörk lager men dess maltiga Kloster SchwarzBier är knappast svart med sina 55 EBC-enheter färg. Beteckningen "kulmbacher" används fortfarande då och då av bryggerier på andra håll i världen om mycket mörk lager.

Bayerskt & Münchenertyp

Beteckningarna "bayerskt" och "münchenertyp" är vanligare, från Skandinavien till Amerika. De flesta norska bryggerier gör en bayersk lager men på senare år har öltypen sjunkit i popularitet, därför har några entusiaster startat en stödförening för att skydda den. Dessa beteckningar stammar från den mörka lagerns glansdagar i Bayern mellan 1840 och 1890. Visserligen hade lagringstekniken omnämnts i ett rådsprotokoll från staden München redan fyrahundra år tidigare men det var inte förrän en bit in på 1800-talet som bryggarna verkligen började förstå hur den fungerade.

Förgrundsfiguren här var Gabriel Sedlmayr II på Spatenbryggeriet. Efter att ha studerat bryggeriteknik i många andra städer återvände han till München 1834. Han första berömda lager var mörk och dagens Spaten Dunkel Export påminner om denna, lätt till medelfyllig kropp, något maltig med en del kryddiga, kaffeliknande under-
toner men den är varken överdrivet söt eller rostad utan underbyggd av humle. Trots namnet är det inte lätt att hitta Dunkel Export utanför Tysklands gränser.

När öldrickarna i USA pratar om "mörkt öl" menar de vanligen en lager av bayersk typ. Det kan handla om ett inhemskt exempel som det återhållsamt maltiga Michelob Classic Dark från USA:s (och världens) största bryggeri eller ett från något mikrobryggeri. Det kan också ha importerats från Europa eller till och med från Filippinerna, som San Miguel Dark.

Trots att de flesta bayerska bryggare fortfarande har en mörk lager i sitt sortiment är det få som gör något för att marknadsföra den lokalt. En del har gjort mera på exportmarknaden men flera av de "münchener" som säljs utomlands är dock ofta av den starkare bocktypen.

Bayern & Franken Mörk lager har troligen överlevt så bra här i denna del av Tyskland eftersom Bayern i allmänhet och Franken i synnerhet är mycket konservativa regioner, var och en på sitt sätt. Franken blev inte en del av Bayern förrän efter Napoleonkrigen och frankerna anses vara lågmälda och tystlåtna medan resten av den bayerska befolkningen är mera lagd åt det flåspatriotiska hållet.

En del bryggare på andra håll i världen menar att den mörka lagern levde kvar därför att det var svårt att göra ljusa brygder eftersom bayerskt korn hade så högt proteininnehåll. Så är inte längre fallet men det kan förklara varför man av tradition använder ett intensivt tremäskförfarande. Många bryggerier använder denna metod till de mörka lagerölen men inte nödvändigtvis till de gyllene brygderna.

Spatens första ljusa lager tillverkades 1894 och dess konkurrenter i München, Paulaner, hävdar att de gjorde den gyllene lagern populär på 1920 och 1930-talen. Efter andra världskriget tappade mörk lager ytterligare terräng till den "modernare" ljusa men på senare år har man kunnat märka ett visst ökande intresse för den äldre öltypen.

Prins Luitpold av Bayern

En framträdande man som återupplivat de gamla ölsorterna är prins Luitpold av Bayern vars bryggeri ligger i hjärtat av slottet på Kaltenberg inte långt från Geltendorf, cirka fem mil väster om München. Berg och Dorf betyder berg respektive by men hur är det med Kalten och Gelten ? Troligen stammar båda från ordet kelt, som betecknar det folk som först slog sig ner här. I början av detta årtusende fanns här ett kloster och på 1200-talet hade det redan byggts ett slott av hertigen Rudolf av Bayern. 

Sedan vandrade området fram och tillbaka mellan religiösa, kungliga och världsliga händelser och slott byggdes för att sedan förstöras under diverse bataljer. Det nuvarande slottet Kaltenberg byggdes 1670 men stora delar byggdes om i nygotisk stil kring 1848. När prins Luitpold tog över 1976 insåg han att ett litet bryggeri måste specialisera sig. Bland produkterna fanns redan en mörk lager så han bestämde sig för att utveckla den. För att möjliggöra en kraftigare maltsmak ökade han vörtstyrkan från 11,5% till 13,2-13,3% men ökade då även förjäsningsgraden så att ölet inte skulle bli för fylligt och sött.

Man använder ett tremäskförfarande och brygden humlas tre gånger i pannan med Hallertau-Hersbruck och Tettnang (till 26BU). Jästen kommer från Weihenstephan och brygden kröjsas för att bli lätt pärlande. Ett ovanligt inslag i produktionsmetoden är torrhumlingen.

Många tyska bryggare tycker illa om denna "engelska" metod eftersom de anser att den kan orsaka både oxidation och infektion (ett motargument är att humlen skyddar mot inkräktare). Prins Luitpold skållar för säkerhets skull humlen i kokande vatten innan den tillsätts i tunnan där brygden sedan lagras i fem till sex veckor. Ölet filtreras men pastöriseras inte.

König Ludvig Dunkel har ett karakteristiskt pärlande i inledningen men rundas sedan av till en bestämd malt-
ighet och avslutas med torra undertoner av kaffe och fikon. Nästan hela slottsbryggeriets produktion består av mörk lager. Kaltenbergs gyllene lager och veteöl tillverkas på ett större bryggeri i staden Fürstenfeldbruck vid floden Amper. Där görs bland annat en "dietpilsner".

Producenter av mörk lager