Det sägs att bryggarna i Dortmund troget höll fast vid sitt lokala öl allt för länge efter att det blivit omodernt i Tyskland och förlorade marknadsandelar som en följd av detta. Nu för tiden smyger de nästan med detta öl. Liksom så många andra bryggare ser de på sina traditioner med blandade känslor och verkar omedvetna om att dortmunderölet uppskattas av många ölälskare jorden runt för sin rika smak och balans.

Dortmunder, som alltid kallas export i hemstaden, är ett gyllene lageröl som har lite fylligare färg och kropp än pilsnern. Det är däremot inte så aromatiskt och humlebeskt om man jämför med pilsner men ändå torrare och fastare än de maltiga ljusa lageröl (helles) som görs i München. Dessutom har det mindre kolsyra och skum.

Vörtstyrkan är vanligen högre än de traditionella 12 procenten hos en pilsner och kan gå ända upp till 13,5% med en alkoholhalt på 4,4 vikt% eller 5,5 volym%. Färgen kan ligga kring 10,5 EBC och en gång i tiden an-
vände man normalt münchenermalt. Vattnet innehåller både kolsyra och kalciumsulfat, vilket drar mera smak ur malten. Vörten till ett dortmunderöl brukar lämna kvar tillräckligt mycket ojäsbart socker i brygden för att den ska få sin typiskt fasta kropp. Humlebeskan ska vara påtaglig utan alltför komplicerade kombinationer av olika sorter (20-25 BU).

Historia De första skriftliga bevisen på att bryggning förekommer i Dortmund är från 1266. Då började staden få politisk betydelse och strax därefter beviljades borgarna bryggerirättigheter. Ett medeltida träsnitt i Marienkirche föreställer en man som dricker ur ett ölfat. Städerna Dortmund och Münster har liksom hela Westfalen historiskt sett haft betydelsefulla förbindelser med Nederländerna och Skandinavien. På medeltiden försåg Dortmund många andra städer i Westfalen med öl och detta är ursprunget till beteckningen export men då handlade det om överjäst veteöl som smaksatts med örter och kryddor.

Staden är belägen där den lilla floden Dort flyter samman med den större Ruhr. I och med industrialiseringen i början av 1800-talet var Dortmund en snabbt växande huvudstad i kol och stålregionen längs Ruhr vilket fick till följd att den stora och törstiga befolkningen gjorde staden till Tysklands största bryggeristad. På 1800- talet gjordes det flera lokala ölsorter och en del av dem underjästes när tekniken introducerats här. Detta sägs ha skett redan så tidigt som 1843-45 men det var inte förrän på 1870-talet man utvecklade den moderna ölsort som senare kom att bli känd som dortmunder export.

Efter andra världskriget spreds dortmunderölet samtidigt med den industriella återuppbyggnaden och många bryggerier både reparerades och expanderade. I och med det utmanade många kanske ödet, inte minst de som knöts upp till bryggerier i andra städer. De förlorade lite av sin lokala dragningskraft och nationella grupp-
eringar har aldrig varit särskilt framgångsrika i Tyskland.

Nutid

Med sin industriella bakgrund och efter att ha blivit kraftigt bombad och sedan hastigt återuppbyggd har Dortmund inte den omedelbara charm som är så tydlig i många andra tyska bryggeristäder. Den har också förlorat lite av sin utilitaristiska utstrålning i och med att de större bryggerierna som en gång låg koncen-
trerade i stadskärnan har börjat flytta ut. Två som stannat kvar har också försökt göra sin närvaro tydligare genom att öppna bryggeripubar.

Eftersom bryggerierna i Dortmund var så stora fick de problem när kol och stålindustrin började krympa. Öl som bryggts för gruv och stålverksarbetare verkade inte passa den nya generationen med mera fashionabla yrken. Än så länge har bryggarna i Dortmund inte lyckats omvandla sitt muskelstarka öl till ett machoöl på det sätt som man gjort i den nordengelska gruvstaden Newcastle-upon-Tyne med sitt berömda Brown Ale

Export !

Beteckningen export verkar något ironisk i dag när man knappast kan hitta denna ölsort utanför regionen där den tillverkas. I den mån bryggarna i Dortmund exporterar alls har de en benägenhet att skicka iväg sin pilsner, som är utmärkt men inte speciell på något sätt. Ett öl med ungefär samma proportioner som dortmunder tillverkas av många bryggare på andra håll i Tyskland under beteckningen export. Flera mycket starkare ljusa lageröl produceras i Belgien och Nederländerna under förkortningen dort med alkoholhalter kring 4,8-5,6 vikt% (6-7 vol%). Några av de mest inlevelsefulla försöken att brygga traditionell dortmunder export görs i dag i USA.

Producenter av Dortmunder export