| När Australien blivit bebyggt av folk från
Brittiska öarna började den kommersiella bryggeriindustrin växa fram i början av
1800-talet med ale och stout. De första brygderna måste ha varit mycket primitiva med
tanke på det extrema klimatet och svårigheterna att få tag i eller odla korn och humle
på ofta ogästvänliga åkermarker. Flasklagring var vanlig eftersom hotellen i
"bushen" inte hade källare. Det var kanske sockret som behövdes för att
starta efterjäsningen som gjorde att dessa brygder ibland kallades "sockeröl".
Den minst kosmopolitiska av de gamla städerna i Australien är Adelaide och det är bara
här detta sätt att brygga har överlevt. Sparkling betyder gnistrande och om alen serveras med lätta handlag kan den möjligtvis gnistra, men det behövs inte mycket för att den ska bli grumlig. Ölet har kraftig bottensats och den livliga efterjäsningen på flaska gör det nästan aggressivt i sin kolsyrade fruktighet som innehåller en skarp och sorbetaktig explosion av smaker. Coopers Thomas Cooper från Carlton i Yorkshire, England, var 26 år när han och hans hustru emigrerade till Australien 1852. Han arbetade som skomakare och mejerist innan han enligt vad som sägs bryggde sin första ale som stärkande medicin åt sin fru efter hennes eget recept. Därefter försåg han sina grannar med ale innan han började brygga yrkesmässigt 1862, men bara åt privata kunder. Hans fru dog ung och senare gifte han om sig och blev far till sexton barn. På företaget finns det i dag sex personer som heter Cooper, bryggare i fjärde och femte generationen.
Eftersom Thomas Cooper aldrig skaffade några pubar var företaget inte heller något attraktivt byte för de stora bryggerierna på uppköpsjakt. Det är troligen därför det överlevt genom tiderna; en anomali i den australiska bryggeriindustrin som i dag kan dra nytta av den nimbus som nu omger det. Lagerbryggande "Sparkling ale" verkar ha varit en välkänd öltyp i Australien i slutet av 1800-talet. Själva beteckningen "sparkling" kan ha varit en reaktion på de klarare lageröl som började dyka upp runt 1880. Det var svårt att tillverka och servera bra ale i det varma klimatet men när kyltekniken och de rena jästkulturerna kom kunde bryggarna gå över till de mera stabila lagerölen. Lagerbryggandet har dominerat i Australien åtminstone sedan andra världskriget. Coopers var extremt konservativa i den här frågan. Man inte bara fortsatte att brygga ale och stout utan väntade med att göra sin första lageröl till 1969. Coopers Stout är enastående, torrt, kaffeliknande, oljigt och robust (vö 14,5%: 5,4 vikt%: 6,8 vol%). 1991 lanserades Coopers Dark. Detta är en mörk brown ale gjord på ljus och rostad malt samt karamellmalt och den har komplex fruktighet och chokladaktiga undertoner. Vörtstyrkan ligger på 9,3% och alkoholhalten på 3,6 vikt% eller 4,5 volym%. Något mycket likt Coopers Dark har genom en keltisk språkförbistring också dykt upp under namnet Scotch Ale. Denna brygd var resultatet av ett experiment där Coopers bryggde och sedan lät alen jäsa i kärl som installerats såsom blickfång på puben Earl of Aberdeen i Adelaide. Den australiska bryggeriindustrin har visserligen skrattat åt Coopers under årens lopp men nu har den betydligt större konkurrenten i närheten försökt skapa en liknande produkt. Det finns ett mikrobryggeri som också försökt sig på sparkling ale men det har sina svackor. Utanför Australien finns det inget som riktigt liknar en Adelaide sparkling ale bland alla de flasklagrade produkter som görs. Producenter av sparkling ale
|
