Den sötsura karaktären är vanlig hos både de bruna ölen i Östflandern och de röda i väst men det finns olika skillnader mellan dem. En är uppenbarligen att bryggerierna i Västflandern sedan länge har använt malt som ger rödare färg. Ännu mera påtagligt är det att klassikerna bland de röda brygderna visserligen huvudjäser på metalltankar men sedan efterjäser i trätunnor (inte fat, utan upprättstående tunnor som når till taket) vilket ger en lockande blandning av karamell, tannin och syrlighet.

Allt eftersom brygden mognar börjar det byggas upp mjölksyra som reagerar med ättiksyrabakterier i själva träet. En del av de mindre tillverkarna använder metalltankar och tillsätter i stället mjölksyrekulturer.
Till skillnad från de flesta bruna öl stabiliserar man de röda genom pastörisering.

Rodenbach Den klassiska Rodenbachblandningen görs av två öl, ett med vörtstyrka 13% och som lagrats i minst ett och ett halvt och upp till mer än två år, och ett annat som är en yngre brygd, fem till sex veckor, med vörtstyrkan 11,5%. Denna blandning har en antydan av madeira, passionsfrukt och ek med inslag av järn, och alkoholhalten ligger på 3,7 vikt% (4,6%). Det lagrade ölet flasktappas också som det är och kallas Rodenbach Grand Cru. Detta är ett mera påstridigt öl som är mörkare och har en något större kropp. Alkoholhalten är 4,1vikt% eller 5,2vol%. En tredje version kallas Alexander Rodenbach och sötas med körsbärsessens. De klassiska röda ölens syrlighet gör att vissa öldrickare gärna spetsar dem med lite grenadine.

Cuisine à la bière

De tre ölen från Rodenbach används i tre olika syften i en meny. Den klassiska Rodenbachs lätta syrlighet passar utmärkt till skaldjur och sallader, Grand Cru har en tyngd som kan utvecklas ihop med lever, hare och vildfågel medan Rodenbach Alexander i huvudsak är ett efterrättsöl.

Bryggerier

Bland de andra framstående röda öl som bidrar till definitionen av denna speciella öltyp är Petrus som till-
verkas i träkar av Bavik-De Brabandere i Bavikhove, Paulus från Leroy i Boezinge, Bacchus från Van Houn-
sebrouck i Ingelmunster, Vander Ghinstes Ouden Tripel från Bockorbryggeriet i Bellegem, Ichtegems Bruin från Strubbe i den lilla staden Ichtegem och många andra varianter, som det ganska söta Pandoer och det ännu mera godisliknande La Duchesse de Bourgogne från Verhaeghe i Vichte.

Det östflandriska bryggeriet Bios har ett ganska torrt exempel kallat Vlaamse Bourgogne. Förvirrande nog tillverkas en söt hybrid mellan denna öltyp och lambic som kallas Bourgogne des Flandres av Timmermans
i Brabants Payottenland.

Klassisk producent av belgiskt rött öl