
| De milda regnen, de svala vindarna och den
bördiga jorden i Irland har gjort att man kunnat odla korn där i cirka 5 000 år. Någon
form av bryggning verkar ha förekommit bland de irländska kelterna sedan bronsålder och
tidig järnålder. Irlands skyddshelgon St Patricius (eller Saint Patrick)
påstås ha haft en egen bryggare och i klostren Det sägs att en del bryggare fortfarande använde örter, främst gentiana, istället för humle ända fram till början av 1700-talet. Bryggerierna på den tiden gjorde ale, men även portern introducerades under 1700-talet. Arkeologiska rester tyder på att den inhemska tolkningen av ale alltid har lutat sig mera på malt än på humle, men irländsk ale har dessutom blivit märkbart sötare under andra halvan av 1900-talet.
Numera brygger Pelforth i Frankrike och Coors i USA detta öl på licens. Båda bryggerierna gör en rödaktig produkt som de kallar George Killian`s. Pelforths version är maltig, stark (5,2vikt%, 6,5vol%) och överjäst. Coors version är lättare men har ändå maltig accent och den jäses med lagerjäst i temperaturer som är höga nog att ge en antydan till alekaraktär. Alkoholhalten är 4,4vikt% eller 5,5vol%. Bryggerier Trots att Irland har flera fristående bryggerier långt in i detta århundrade har aletraditionen länge spelat andrafiol, först bredvid portern och sedan den stout som så överväldigande representeras av jättelika Guinness. Idag finns tre specialiserade alebryggerier i republiken, Cherry`s i Waterford, Smithwick`s i Kilkenny och Macardle i Dundalk som alla ägs av Guinness. I slutet av 1980-talet fanns det ett mikrobryggeri i Dublin kallat Dempsey`s som
inspirerats av konsument- Klassisk producent av irländsk ale
|