Belgiskt gyllene öl

Ett ofta imiterat öl, även i sitt hemland Belgien, är den klassiska och förrädiskt starka (6,8 vikt% eller 8,5 vol%) gyllene och överjästa brygden som heter Duvel. Stark, gyllene ale är en väl prosaisk beskrivning av en så lockande brygd, men Duvel och de andra ölsorter som inspirerats av det har ingen formell benämning.

Det finns inget som säger att en gyllene brygd inte kan vara en ale, och inte heller är det förbjudet för en ale att vara stark, men den oförsiktige kanske överraskas av sin Duvel. Redan den första klunken verkar alltför tunn för styrkan i ölet.

Duvel betyder djävul. Det är en förvrängning av det flamländska ordet, inte det franska, och betoningen ligger på första stavelsen (du`vel).

Belgarna vill se sin Duvel skumma. Duvel

Duvel är en skapelse av Moortgatbryggeriet i byn Breendonk norr om Bryssel. Det dök upp i sin nuvarande inkarnation 1970. De öl som lanseras som konkurrenter har alla namn som antyder viss ruffighet, men ingen har utklassat originalet, förstås.

Bland dem har det funnits ett mörkt, fruktigt (antydan till körsbär) Sloeber (joker) från Romanbryggeriet i Östflandern, ett fast, runt och fylligt Deugniet (lymmel) från Du Bocq i Namur och det påstridiga Judas från Alken-Maes i Hainaut.

Trots att detta är en överjäst, riktig ale dricker belgarna den ofta riktigt kall och lägger till och med det vin-
provarliknande glaset man brukar använda i kylen. Serveras den kall fungerar Duvel som en stark aperitif. Naturligt källarsval är den fruktig och passar bra efter maten.

Tillverkningsprocess

Att Duvel kan serveras både "varm" och kall beror på att vissa aspekter i tillverkningsprocessen som är ovanligt omständlig. Det tvåradiga sommarkornet mältas i Frankrike och Belgien tills det får en färg mellan
2,5 och 5,5 EBC (det färdiga ölet har 7-9).

Efter mäskning med infusionsmetoden tillsätts humle till den kokande vörten tre gånger. Den humle man använder (Saaz och en sorts Goldings från Steiermark) ger ett öl med 29-31 enheter beska. Dessa två humleklassiker bidrar stort till Duvels bouquet och smak.

Den ursprungliga vörtstyrkan på 14% förhöjs effektivt till 17% genom att man tillsätter dextros före huvudjäsningen. Detta ger brygden både hög alkoholhalt och förjäsning. Den ursprungliga jästsymbiosen har under årens lopp reducerats till enbart två stammar som båda används till huvudjäsningen.

Brygden delas upp i två olika stora satser, en för varje jäststam. Huvudjäsnin-
gen pågår i fem till sex dagar vid en temperatur mellan 16 och 28°C.
Sedan följer efterjäsningen under tre dagar medan temperaturen stegvis sänks till -1°C.

Därefter får brygden fortsätta efterjäsa vid denna temperatur under tre till fyra veckor innan man sänker den ytterligare till -3°C för att få en slutgiltig utfällning av jästen.

"Schhh... här mognar Duvel"

Filtrering

Nästa steg är att filtrera brygden och dosera in en eller två av jäststammarna tillsammans med dextros så att vörtstyrkan höjs till motsvarande 18,3 eller 18,4%. Därefter flasktappas brygden och får efterjäsa igen i tio till fjorton dagar i 22°C. Ölet distribueras inte från bryggeriet förrän det har stabiliserats genom att lagras svalt i fem till sex veckor. (4-5°C).

Servering

Många Duvelfantaster lagrar sedan själva sina ölflaskor i källartemperatur minst tre månader innan de öppnar dem. Liksom andra prisbelönta brygder i Belgien serverar man Duvel med viss finess. Ölet hälls försiktigt upp
i ett kylt glas och serveras klart (trots ett kompakt jästlager i flaskans botten).

Det har ett stort, fylligt mycket vitt skum och en kropp len som satin, det pärlar länge, doftar Poire Williams och smakar lite spritaktigt, och det har en ihållande, välhumlad torrhet och parfymaktighet i eftersmaken.

Klassisk producent av gyllene öl

  • DUVEL: Brouwerij Moortgat, Puurs, Belgien