|
Utvecklingen i Danmark. Den Gammel Danska Hönsehundens
historia kan följas ända tillbaka till början av 1700 talet. Fram till 1702 fanns det en
lag i Danmark som hindrade bönderna från att hålla hund som inte fått höger
framtass avhuggen eller hassenorna avskurna. Denna lag kom till för att
hindra hundarna från att jaga godsägarnas vilt. Då denna barbariska lag hävdes
skärptes straffet för tjuvjakt. Detta innebar att hundens ägare blev
betraktad som tjuvjägare och skulle avrättas genom hängning om man fann att
hans hund jagade på en annan mans ägor. Vi den här tiden var ”en annan
mans vilt” så gott som alltid herremannen vilt. På grund av detta blev det
nödvändigt för fattiga bönder och landsorts- befolkningen att avla fram en
hundras som kunde hållas på små marker. Omkring 1710 var det en man
vid namn Morten Bak, som bodde i Glenstrup socken mellan Randers och Hobro.
Han korsade i åtta led zigenar hundar med lokala gårdshundar. Genom ett
målmedvetet avelsarbete fick han fram rasen ”vit och brunbrokig hönsehund”.
Namnet ändrades sedan till ”Bakhund”, ”Dansk hönsehund” och tillslut till det
namn den har idag –Gammel Dansk hönsehund (förkortat GDH). Gårdshundarna blev tidigare kallade
”blodhundar”. Detta kommer sig av att de innehåller en stor del S:t
Hubertushunds blod (också kallade blodhundar). Troligen stammade också
zigenarnas hundar från denna ras samt såkallade Spanska Pointers. Detta
gjorde att GDH´n i hög grad kom att likna dessa S:t Hubertus eller blod
hundar. Mycket tyder på att den Gammel
Danska hönsehundens utmärkta förmåga att följa spår är ett arv från S:t
Hubertushundarna. Förmågan att stå för fågel har
de sedan ärvt från de Spanska Pointrarna. Även om GDH´n blev framavlad
för att jaga på små marker var den också i årtionden under 1800 talet vanlig
på flera Danska gods med stora arealer att jaga på. Första jaktproven. I Danmark började man anordna
jaktprov år 1893. Till det första provet var
nästan uteslutande hundar av de Engelska raserna anmälda. Att ingen GDH var anmäld beror
med största säkerhet på att den var en ”folkets hund” och anmälningsavgiften
till detta prov var fyra kronor. Timpenningen för en vanlig
arbetare låg vid den här tiden på ca. 32 öre. Den första GDH som tilldelades
pris på jaktprov var en hund vid namn Juno. Han startade på ett jaktprov i
Wedellsborg år 1898. Kritiken löd: ”En liten och kortsökande hund
som, bortsett från sitt korta sök, utförde allt perfekt. Helt i hand på sin
herre och helt införstådd med vad denne önskar. Men alla dess prestationer
förse gick omedelbart under bössan. Dess alltför korta sök, som särskilt
märktes i större marker, satte ner omdömet mycket.” Hunden fick bara ett tredje
pris, men vi ska komma ihåg att den jämfördes med de betydligt lättare och
snabbare Engelska raserna. Som man kan läsa i kritiken
var hunden lydig och lättförd, ett av GDH´ns adelsmärken. Precis som det
korta och mycket noggranna söket. Under början av 1900 talet
hade dock rasen blivit accepterad även bland det mest härdade jaktprovsfolket
och den var vid denna tid Danmarks vanligaste jakthund. De Engelska och kontinentala raserna blev
alltmer populära, det var ”fint” att äga en hund av Engelsk ras eller en
korthårig Vorsteh. Tyvärr fick detta till följd
att den Gammel Danska hönsehunden sakta men säkert trängdes undan och vid
tiden för andra världskriget var rasen nära att dö ut. Då fanns endast några få
exemplar kvar, bland annat hos familjen Bansen på Ærø. Christian Bansen hade ett
stort intresse för jakt. Lyckligtvis innebar hans
jaktintresse även att han blev otroligt intresserad av jakthundar, och då
framförallt av GDH´n. Han var en aktiv skribent i
dåtidens jakttidningar. Tack vare det har vi idag en klar bild av rasens
historia bakåt i tiden. Bansen satte ”…andra som är intresserade av
att arbeta för denna dugliga jakthund.” Ett initiativ som så småningom
ledde till att en krets av entusiaster startade Danska GDH klubben 1947 med
Bansen som ordförande. Genom att vara drivkraften
bakom klubben, men kanske i ännu högre grad genom det målmedvetna avelsarbete
han utförde under denna period, hjälpte han rasen att överleva. Han avgick som ordförande för
klubben år 1954. Rasen blev godkänd av Danska
kennelklubben och FCI 1963. 161 hundar inregistrerades då hos DKK. Under de följande åren, mellan
1964 – 1969, registrerades mellan 30 och 40 valpar per år. På 1970 talet
ökade antalet registreringar för att 1979 vara uppe i 210 stycken. Tyvärr blev rasen under
åren1980- 87 något av en modehund i Danmark. Populariteten ökade dramatiskt
då rasen dök upp i tv rutan. En man vid namn Paul Thomsen,
programledare för ett naturprogram i dansk tv, hade alltid sin GDH Balder vid
sin sida under sändning. Detta medförde att många
önskade en sådan snäll, lydig och godmodig hund. Antalet registreringar låg
under dessa år på ca 4- 500 valpar om året. Nu gick det, som det ofta gör,
för raser när populariteten ökar allt för snabbt. Många oseriösa uppfödare såg
chansen att tjäna pengar på att föda upp och sälja GDH valpar. Man avlade
utan urskiljning på alla tänkbara individer, utan tanke på temperament,
exteriör eller jaktegenskaper. Lyckligtvis har man nu, efter
mycket hårt arbete och kraftiga restriktioner, hämtat sig efter denna ”boom”
och GDH´n är återigen den stabila jakt och familjehund den är tänkt att vara. I dag registreras i snitt 120-
130 valpar i Danmark. Detta är en lagom nivå som gör att de flesta valpar får
sina nya hem hos jägare eller annat aktivt hundfolk. ©Kennel Nei´s |
