a
Empress of Ireland
Vikt utan last: 14 191 ton
Storlek: 174 m lång, 20 m bred
Motor: Kvadrupellmotorer som styrde 2 propellrar.
Hastighet: 18 knop
Byggare: Fairfield Shipbuilding & Engineering Company i Glasgow
Antal Passagerare: 1580
Förhistoria
Canadian Pacific Railway Co var en av de främsta företagen på ångfartyg i början
av 1900-talet. Företaget som låg i Kanada hade flest antal transporter runt jorden. Man kunde
resa via ångfartyg från Storbritannien till östra Kanada. Där fanns det
sedan järnväg som väntade med resor över hela Nordamerika. Man kunde
enkelt resa tvärs över Kanada för att sedan ta ett nytt ångfartyg som kunde
nå Asien. Canadian Pacific var mycket berömt med sina Empress fartyg som kännemärke.
Redan 1889 hade man byggt de tre skeppen Empress of India, Empress of China och Empress of Japan.
Empress of Ireland.
I början av 1900-talet hade kokurenterna börjat komma ikapp i kampen om Kanadas hav.
I december 1904 beställde Canadian Pacifics chef Thomas George därför 2 nya fartyg. Man beställde dem från det brittiska
varvet Fairfield Shipbuilding & Engineering Company. Dessa 2 nya 14 500 tons skepp skulle kunna ta
över 1500 passagerare och skulle också fungera som postfartyg. Från början skulle de två skeppen heta Empress of Austria och Empress of Germany. Dock bytte man namnen
till Empress of Britain och Empress of Ireland. Empress of Ireland sjösattes 27 januari 1906. Hon
kom att bli identisk till systern Empress of Britain, men systern blev dock 2 ton större. Eftersom
fartygen var menade att bära post var det viktigt att de kunde hålla tidtabellerna. För att de
skulle kunna hålla 17 knop även i storm byggde man ett högre fribord än på dåtidens andra skepp.
Jungfruresan skedde den 29 juni.
Empress of Ireland.
Hon kom snabbt att visa sig vara ett dugligt fartyg och
hon höll sina tidtabeller på rutten mellan Liverpool och Quebec. Hon var ju inget jättefartyg med sina
174 meter om man jämför med Mauretania och Lusitania som kom 1905 och 1906. Hon
var ju inte heller först då Empress och Britain blev klar före så hon kom aldrig att bli
ett känt fartyg. Empress of Ireland fortsatte problemfritt i några år. 1907 slog Empress of
Britain hastighetsrekord när resan tog of 5 dagar, 8 timmar och 18 minuter.
Matsalen i första klass.
Kollisionen
Klockan 16.30 den 29 maj 1914 lämnade Empress of Ireland Quebec med 1477 passagerare ombord.
Ombord fanns bland annat Laurence Irving och hans fru Mabel Hackney. De var populära underhållare som hade
rest genom hela Kanada. Kapten ombord var Henry Kendall. När fartyget började gå längs St. Lawrence floden
uppstod en tjock dimma. Under natten såg utkiken ett annat fartyg som kom mot Empress of Ireland. Det mötande
skeppet var det norska kolfartyget Storstad. Båda skeppen såg varandra och signalerade till varandra.
Det fanns speciella regler för hur man skulle uppträda vid möte när det var svårt att se. Dock missförstod man
varandra och Storstad gick rakt in i Empress of Irelands sida. Hålet kom under vattenlinjen precis vid maskinrummet.
Maskinrummet fylldes så snabbt att man inte hann stänga de vattentäta dörrarna. Eftersom fartyget inte hade någon
ström kunde man inte heller sätta henne på grund.
Kollisionen med Storstad enligt dåtida tidningsklipp.
Handlingskraftiga telegrafister
Empress of Ireland hade två radiotelegrafister. Under kollisionen hade andre telegrafist Edward
Bamford vakt i radiohytten. Vid kraschen vaknade förste telegrafist Ronald Ferguson som rusade
in i radiohytten där han tog över lurarna. Vanligtvis väntade man på något högre befäl innan
man satte igång att sända, men Ferguson hade förstått hur allvarligt det var och började genast sända.
Han skickade allmänt anrop CQ där han sa att MPL som var Empress of Irelands igenkänningssignal
höll på att sjunka. Ferguson sände långsamt eftersom han visste att det bara var ungdomar som hade vakten
mitt i natten. På radiostationen Father Point svarade den nittonårige Crawford Leslie. Han svarade och
lät förste telegrafisten W. J. Whiteside ta över när han förstod situationens allvar. Medan han ringde efter hjälp fick
en annan radiotelegrafist synd på lotsbåten Eureka som höll på att förtöja. Hon hade endast 30 minuter tidigare
hämtat lotsen från Empress of Ireland. Whiteside telefonerade ner till Eureka:
"Empress sjunker. Gå ut och hjälp henne."
Empress of Irelands radiotelegrafister hade glömt bort att ta reda på den exakta positionen i kaoset som rådde.
Eureka hade ju hämtat lotsen bara 30 minuter tidigare så man uppskattade att hon var 20 distansminuter efter
Rimouski. Whiteside telegraferade till Ferguson om det kunde stämma. Ferguson hann svara ye och två av de
tre punkterna i bokstaven s innan strömmen tog slut.
Stor slagsida
Från kollision till att fartyget sjönk tog det endast 14 minuter. Fartyget fick genast stor slagsida och
öppna porthål gjorde att man sjönk mycket snabbare. Många låg och sov och hann inte ens ut ur sina kabiner.
Man hann knappt förstå vad som hade hänt. De första klass passagerare som var vakna kunde lätt gå ut på
båtdäcket. När fartyget började luta mer föll de överbord i det kalla vattnet. Hundratals av passagerarna
klammrade sig fast på fartygets sida.
Fartyget fick snabbt slagsida och sjönk på endast 14 minuter.
När fartyget låg helt på sidan stannade det till och verkade som det hade hamnat på grund, men
en kort stund senare reste sig aktern upp i luften och fartyget sjönk. Passagerarna hamnade nu i det kalla vattnet. Man hann endast få iväg 4 livbåtar.
En som hade tur att komma ner i en livbåt var kaptenen Henry Kendall. Han förstod sitt ansvar och satte genast
igång ett organiserat räddningsförsök med de fyra livbåtarna. Man plockade upp överlevande i vattnet och lämnade
av dem på Storstad som var allvarligt skadad, men hade klarat sig från att sjunka. Efter flera rundor kunde man tillslut inte hitta fler
överlevande. Många frös ihjäl i det iskalla vattnet. De som inte hann få på sig livvästar drunknade.
Totalt överlevde 465 personer medan 1012 dog. Klockan 4 på natten anlände räddningsskeppen till katastrofplatsen.
Storstad skadades allvarligt, men klarade sig från att sjunka.
Sjöförhör
Sjöförhöret leddes av Lord Mersey som hade lett Titanic sjöförhör 2 år tidigare. Man kallade totalt 61 vittnen.
Man lade skulden på Storstad som man menade inte hade agerat enligt hur man ska göra vid möte i svår dimma.
I Norge höll man inte med utan menade att kapten Kendall hade skulden. Storstads ägare A. F. Klaveness blev dömda att betala
för katastrofen till Canadian Pacific. När man inte klarade det fick man sälja skeppet för att få råd.
Vraket
Vraket ligger kvar där hon sjönk i St. Lawrencefloden 5 sjömil öster om Father Point. En röd vrakboj markerar
fortfarande platsen. Dykare har besökt vraket flera gånger som ligger på 40 meters djup. Hon ligger på styrbords
sida med ett stort hål i skrovet. Detta hålet sprängdes upp av Canadian Pacific kort efter katastrofen då man
ville plocka upp silver värt 150 000 dollar och posten från Kanada till England. Hålet fungerar idag som
dykarnas ingång till första klassens matsal. Den hemskaste delen att besöka kallas "The Boneyard. Det är rummet
där 60 uppassare sov under katastrofnatten. Där ligger de och påminner om alla omkomna. Empress of Ireland
sjönk under kriget. Precis som Lusitania kom skeppet därför i skymundan och därför
har inte så många hört talas om henne idag.
Empress of Irelands vrak. Målad av Ken Marshall
Hade du hört talas om Empress of Ireland före du läste här?
Empress of Ireland gästbok
Länkar
Lostliners - Empress of Ireland Faktarik sida.
© Copyright, Mikael Jönsson
Frågor ställs till, webmaster@titanicnorden.com
Gå tillbaka till förstasidan
-->