Trädgården...
Tillbaka

Stormalva

...är en av mina största glädjekällor... Jag vet knappt hur jag ska formulera mig här...

Vi tog över trädgården i början på nittiotalet. Det var en typisk sjuttiotalsträdgård med mycket barrväxter, de fanns t o m som prydnadsväxter i rabatterna.

Första året tog vi det lugnt, för att se vad trädgården erbjöd under hela säsongen. Det fanns en vacker malva som bara måste tas tillvara. En gammal pion stod vid ingången, den måste behållas. En julros växte bredvid pionen, lägligt placerad så man kunde se blommorna under vinterhalvåret. Så fanns det thujahäckar som började bli höga, dem insåg vi att vi inte skulle klara att ta ner.

Andra året började vi förändra lite försiktigt. Jag hade börjat intressera mig för rosor, vi har så bra jord för dem, så de där prydnads-barrväxterna i rabatterna fick stryka på foten, en i taget, och de ersattes med min nya favoritträdgårdsväxt.

Nästan hela tomten bestod av gräsmatta, det fanns bara några rabatter, så trädgården var mycket lättskött. Vi tyckte att vi kunde offra lite mera tid på trädgårdsskötsel än en halvtimme i veckan, så vi tog fram spaden. Det första vi gjorde var att gräva upp ett kryddland i ett hörn av trädgården. Där störde det inte alls trädgårdsupplevelsen.

Så kapades en slags gran som var placerad centralt i trädgården. Den började bli mycket hög, så den var inte vacker längre. Vi lämnade tre meter av stammen kvar och planterade Clematis Georg vid dess fot. Då hade Georg just kommit ut, och jag fastnade för den för att den blommar "från maj tills frosten kommer". Detta har visat sig vara en bra chansning. Georg växer och frodas, idag är han stor och räcker en bra bit upp på stammen, och han blommar mycket länge med små blå blommor.

Granen hade skapat en cirkel som gjorde det naturligt att gräva utt en rabatt i den formen. Efter ett tag behövde rabatten göras större, och har idag formen av en oval. Den kantas idag av lite olika kantväxter som lavendel, isop och doftmynta. Inne i rabatten växer kejsarkrona, kungsängslilja och pärlhyacinter samt rosorna Stanwell Perpetual och Iceberg.

Så klippte vi thujahäckarna, både på längden och bredden. Detta gav trädgården ett ombonat intryck, de jättehöga väggarna de förut bildat fick nu rättare proportion till övriga trädgården.

Kryddlandet började bebos av ett antal rosor som jag ville testa, det började bli ont om plats. Det behövdes fler rabatter. Men det fanns inget naturligt sätt att få det bra. Vi letade efter förändring.

Vi hade den ovala rabatten som utgångspunkt när vi började förändra trädgårdens formgivning. Den fyrkantiga platsen när man gick ut på baksidan av trädgården gjordes om, så den blev en lång böjd form, matchande ovalen. Detta gav trädgården ett verkligt lyft.

Nu blev jag inspirerad och började gräva hål i gräsmattan! Tre små söta rabatter grävdes bortom ovalen och böjen, och rosor planterades. - Men yngsta dottern var alls inte imponerad, hon fnös lite och kallade dem "hundgravar". - Rosorna fanns ju där, dem ville jag inte gräva upp, men då så grävde jag ihop de tre små rabatterna till en, och det blev fint! Formen blev en båge.

Nu började trädgården bli fin, men det var något som fattades. Jonny, min sambo, fick fundera ut hur vi skulle få trädgården till en helhet. Det blev en rabatt till, solfjäderformad, som matchade den böjda rabattens form och som förde med sig att ögat leds att titta allra längst bort i trädgården. I denna nya rabatt planterade jag Rose de Recht.

Under flera år tog nu pelargonerna all min uppmärksamhet. Trädgården växte under denna tid till sig. Alla rosor fick ett antal år til på nacken, och blev fullvuxna.

År 2008 så började vi att gallra i trädgården. Ett antal lavendlar fick stryka på foten, för att ge luft åt rosor, som nu blivit stora. Det blev verkligt fint! Kryddlandet grävdes upp helt och fick en nystart. De rosor som kantat det blev hårt nedklippta. Finlands Vita Ros grävdes upp helt och hållet, den var alldeles för vidlyftig för att odlas nära kryddor. Maidens Blush och Köningin aus Denemark klipptes hårt, men unga skott lämnades kvar till nästa år. Jag hoppas att de klarar denna omilda behandling...

Grunden i trädgården är kvar, med thujahäckar, kryddlandet, ovala rabatten, bågrabatten och solfjädersrabatten, samt ett snedställt trädäck som altan och en liten rabatt som följer dess form. Dessutrom finns rabatten framför huset, med en roshäck med sex sorters rosor, och så söderrabatten, med rosor och perenner.

Plattorna i trädgården är utbytta. De gamla var av ljusgrå betong, de nya är av marktegel som skiftar i rosa. Dessa är finare i färg mot rosorna än de grå föregångarna.

Mitt pelargonintresse börjar att avta något, och jag börjar att intressera mig mer för trädgården. Jag är så glad för alla rosor, som blivit så fina dessa år jag inte engagerat mig så mycket i dem. Jag tror inte att det finns någon växt som är mer tacksam att odla än en remonterande ros. Den ger absolut mest glädje per arbetstimma.

Tillbaka