Pelargontankar
Tillbaka

Alberta
- med lite "frostkanter" på kronbladen -

23/8
Lycka är att få rötter på en sort som man misslyckats att rota tre gånger innan! Äntligen står en liten stickling av 'P. violareum' i en egen liten kruka hemma hos mig! Denna sort är mycket attraktiv, den blommar i princip hela säsongen med sina vackra violliknande blommor. Min första planta börjar att bli mycket stor, så den behöver förnyas! Sorten fick rotas mycket mindre blött än vad jag brukar rota. Om jag bara hade en enda pelargon, så är 'P. violareum' en av kandidaterna till detta, nu när jag kan få rötter på den! Jag ska rota några sticklingar till. Sorten är en jättebra ge-bort-pelargon, då den är bedårande söt, och dessutom lättskött.

Min tre år gamla 'Blekingeflickan'  har fåt hamna i rabatten, den kommer att bli för stor för mig nästa år. En ettårig planta står liten och nätt och blommar i uterummet. Nästa år skjuter den fart och blir betydligt större. Och jag sticklar lite på min stora planta nu i höst, till kommande säsong. På hösten sticklar jag på de engelska, unikerna och änglarna, som oftast tar lång tid på sig för att få rötter. Min mest långsamrotade sort är unikpelargonen 'Phyllis'. Förra hösten så satte jag tio sticklingar på sorten. Den första sticklingen fick rötter efter fyra månader, och den sista fick rötter för bara någon vecka sedan, efter elva månader... Ingen enda stickling misslyckades!

Jag både stortrivs med och är lite chockad av min hårda gallring bland sorterna. Det kommer att bli mer än 35 sorter hos mig till våren, så mycket är jag säker på redan nu. Man ser ju på sorterna som står i rabatterna vilka av dem som blir jättefina där, och dessa är mycket frestande att ta stickling på. Men det är härligt att inte ha en oordnad pelargondjungel hemma, att kunna se alla sorter.

Allra finast hos mig just nu, i slutet av augusti, är ´Cardington´, 'Steffens Lina', 'Silver Celebration', 'Peach Princess' , 'Edvin' och 'Oxarv'.

13/8
Jag har gjort det! Jag har gallrat stenhårt bland mina sorter.

Att jag lyckats med detta beror på flera faktorer.

Förra sommaren fick jag en orotad stickling av 'Saxdalens Selma'. Den blommar nu, och den är verkligen så helt fantastisk som jag mindes den från när jag såg den första gången den visades upp i Dalarna för fyra år sedan. Den är mycket tydligt en gammal pelargon, med grova blad och upprätt växtsätt. Att ha den gör att jag undrar över varför jag ska ha någon annan sort över huvud taget. Nu är den inte helt lätt att odla, och man får inte många sticklingar på den, så jag vågar inte ha den som enda sort, några fler behövs allt här hemma. Men får jag den att fungera så bra som jag vill, så kan mitt perlargonintresse landa i att jag bara har den!

Så har jag ääääntligen hittat en röd pelargon som är så vacker, lättodlad, med bra växtsätt samt med så lång blomningstid som jag önskar! Det har tagit tolv år av pelargonintresse att hitta den röda pelargon jag alltid velat ha. 'Edvin', 'Gammal från Vintjärn', har överraskat mig, och gör också att min lilla pelargonsamling känns mycket fulländad.

Om jag har hundra sorter, så står dessa mest bara på förvaring, jag har inte ett sådant boende att jag kan ge varje pelargon en egen plats, och detta har börjat att reta mig. Jag vill ha det fint hemma! Jag kan skaffa växthus eller göra andra nybyggnationer, men då börjar jag att anpassa mig efter pelargonerna, och jag vill inte det. Alternativet att gallra bland sorterna känns mer attraktivt.

Just nu har jag "bara" 35 olika. De absolut bästa för mitt sätt att odla har valts ut, och vad gäller "ljusrosa fluffiga miniatyrer" har det funnits för många jättebra snarlika, och då har urvalet gjorts genom att välja de mest olika sorterna.

Det är så jätteskönt att jag äntligen lyckades göra detta! Nu kan varje sort komma till sin rätt på ett helt annat sätt.

De jag valt bort hittas i rabatterna här hemma. Där trivs de utmärkt, och det är roligare att "göra av" med dem där än att lägga dem på komposten. Någon sort har äntligen kommit igång att växa när den fick frisk luft och rabattjord runt rötterna. Nu gäller det att jag inte tar sticklingar på dem... Jag kommer nog inte att klara det fullt ut, några sorter till kommer att hittas hos mig nästa vår. Jag får nog vara glad om jag "bara" har 40 sorter nästa vår.

Jag ändrar inte på hemsidan ännu. Det är ju inte helt säkert vilka sorter jag kommer att ha nästa vår.

11/7
Så gör jag äntligen det som jag har känt ett allt större behov av att göra. Jag gallrar hårt bland mina sorter. Fjorton av dem har hamnat i blomlådor, som ska göra en god väns balkong fin, och resten har inte hamnat på komposten, utan istället i rabatten. Då har jag i alla fall en chans att ångra mig ända fram till i höst på de sorter som får utgå. Hårt och hårt, jag skulle kunna gallra ännu hårdare. Men 40 sorter har jag tänkt mig att inte ta in mer. Det finns mellan 60 och 70 sorter kvar. Tänk om jag skulle klara att gallra ännu mer... Och bara behålla de jag verkligen tycker är alldeles extra superfina... Detta känns befriande, som att ha rensat i röran...

Det känns ändå absurt att plantera ihop blomlådor med sorter som jag inte ska ha mer. Blomlådorna blev verkligen jättefina! Det jag håller på med är super-jätte-lyx! Jag ratar jättefina sorter!

8/7
Det verkar bli Edvin/Gammal från Vintjärn som blir min mest fungerande röda zonalpelargon. Den blir fin både ute och inne, och så är den spännande med sina färgskiftningar i den mycket dubbla blomman.

Jag har sålt min P. x Ardens! Den blommade för första gåmgen i år, med sällsamt vackra blommor. Visst, jag var helt hänförd över blommornas skönhet. Men resten av plantan var inte vacker! Den blir stor och nästan grotesk, och den fungerar inte i ett uterum. Man ska nog ha växthus för att ha en såpass extrem pelargon. Dock klarade jag inte att slänga den, då den är så eftertraktad. Den köptes av någon som skulle ge den till en person som tycker om "konstiga växter". Uterummet här hemma blev mycket finare utan den!

Fast så väldigt fint är inte uterummet. Jag har c.a 100 olika sorter, och många av dessa står på förvaring där ute. Jag börjar känna behov av att gallra och plocka bort och enbart behålla de allra vackraste sorterna. Jag har ju varit road av pelargoner i tolv år nu, så jag har hittat några riktigt odlingvärda sorter. Tänk om jag verkligen skulle klara att göra något riktigt radikalt i år! Jag behöver inte testa sorter mer, jag vet vilka sorter som fungerar för mig. I grunden är inte jag någon samlare, för mig är det estetiskt att odla pelargoner.

6/6
För något år sedan så bestämde jag mig för att välja ut den bästa av alla storvuxna vita med svag rosaröd smal kant som jag då hade. Valet föll på Siver Celebration, ett val som jag fortfarande är nöjd med.

I år så ska jag försöka att välja ut en röd zonal, för just nu så känns det som att jag har lite för många snarlika röda sorter. Jag har bara trevliga tacksamma röda zonaler, men de är ändå ganska så snarlika. De jag väljer mellan är Elsas Konditori, Astrakan, Tröstö, Edvin, Deacon Barbeque, Magnus och Steffens Chanda. Lilla svagväxande dvärgen Wendy Jane räknas inte, den är så liten, och står tillsammans med dvärgarna och miniatyrerna. Det är svårt att göra en sådan här gallring, jag behöver verkligen få känna efter vilken av de röda som jag tycker allra bäst om. I år står de alla ute, så jag ordentligt ser hur de klarar av väder och vind. Just nu känner jag mest för Edvin, den är sååå fin, men jag vill inte bestämma mig ännu. Kanske också att jag kommer att behålla två av dem, de har ändå vissa skillnader. Både Steffens Chanda och Tröstö har mycket välformade blommor.

Jag borde göra något liknande med alla vit-rosa fluffiga pelargoner också, men jag avvaktar lite med dessa. Det är en process att bestämma sig för en enda av en viss typ pelargoner, så det kan räcka med de röda just nu. De vit-rosa fluffiga ligger ändå lite i bakhuvudet på mig, och jag betraktar dessa noga också.

25/5
Nu så har de första av mina pelargoner fått flytta till Ebbas Skafferi, på Bytaregatan 5 i Lund, på sommarförvaring för året. Detta är det tidigaste jag någonsin satt några av mina egna pelargoner där, men så har det varit en ovanligt varm maj månad också. Där står elva krukor på gården och nio i fönstren nu. Det är inte så väldigt märkvärdiga sorter, förutom några av dem, men det kan ju ändå vara roligt för den pelargonintresserade Lunda-bon eller besökaren att titta på dem, om man i alla fall ändå ska fika. Så jag önskar välkommen till Ebbas Skafferi till alla intresserade.

17/5 -08
Jodå, visst gick det att få reda på vad min nya änglapelargon hette. Det fick jag med hjälp av Forumet på Pelargonsällskapets hemsida, och med störst hjälp från Ann-Christin Bornhammar - tack, tack, annchris!! Det är en sort, framtagen i Danmark, som heter Beethoven. Jag blev så glad när jag fick veta namnet, att jag skaffade en Mozart också! Nu saknas bara en Vivaldi, som jag inte hittar i handeln.

Våren är varmare än den brukar här nere i Skåne, och nu får pelargonerna flytta utomhus på allvar!

1/3 -08
Nu har jag gjort den jag inte borde, men som är så svårt att låta bli när vårkänslorna börjar ta vid. Jag har köpt en ny onamnad pelargon i handeln. En änglapelargon. Den har enkel blomma, men blomman ser ut att vara dubbel, då kanterna på blombladen är uppdelade i flera segment. Den är mycket vacker! Jag hoppas på att få reda på vilken sort det är så småningom. Blomman är såpass speciell att sorten borde kunna gå att hitta namnet på. Den är planterad i två exemplar i en större kruka, och denna kruka får stå vid ytterdörren på dagarna när det är lite mildare utomhus. Övrig tid får den stå i uterummet. Det blir lite bärande, men ett så härligt extrajobb detta är! Våren är på G, detta märkliga år, när vi inte haft någon vinter i Skåne!

16/2 -08
Nu har jag börjat att klippa i pelargonerna - inte i alla, bara i de som behöver klippas! Omplanteringen har också påbörjats, av de som inte klipps i just nu. De klippta får vänta ett litet tag på att få ny jord.

Mina januaristicklingar rotade sig allihopa! Jag har haft tur i år - eller också så beror de på den ovanligt milda vintern. Jag brukar inte lyckas med januaristicklingarna. Vi har bara haft några enstaka dagar med minusgrader i år, så pelargonerna mår tydigt bättre än vad de brukar.

Och vårkänslorna börjar flöda, flera månader innan våren kommer på riktigt! Vilken härlig hobby jag har! Glädjen, när en stickling får rötter, är alltid densamma! - Man lär sig att blicka framåt när man pysslar med sina pelargoner!

13/1 -08
Äääntligen lyste lite sol på dagarna den här helgen. Skåne är trist på vintern med sitt eviga gråväder, så soldagar är mycket välkomna de få dagar de kommer.

Jag har spenderat många timmar bland pelargonerna på övervintring i uterummet. Detta var mycket välbehövligt, de behövde rensas ordentligt. Jag tog också sats och tog bort alla blommor. Det gjorde ont, för det blommade så fint, men, men, pelargonerna klarar sig bättre utan blommor så här års, och nu började de se lite ansträngda ut. Och jag kunde fylla några vaser med pelargonblommor, att avnjutas inomhus. Har jag tur så håller blommorna i flera veckor.

Denna höst har jag tagit sticklingar på sorter som tar lång tid att rota. Ännu har inte riktigt alla dessa fått rötter, men nu är det bara tolv sticklingar kvar som står och stampar. De ser fortfarande fräscha ut, så jag tror att de kommer att rota sig.

Jag klipper inte i mina pelargoner än, jag väntar tills mitten på februari. De övervintras svalt och med naturligt dagsljus, och det är jobbigt för dem nu. Jag har försökt klippa i januari något år förut, och det har då hänt att både stickling och moderplanta förolyckats, så jag chansar inte. Riktigt känsliga sorter väntar jag med att klippa i ända till i april.

Nåväl, vid min stora röjning bland pelargonerna dessa två dagar, så blev det ändå några sticklingar, från grenar som behövde tas bort. Jag har inte stort hopp om att jag klarar dem, men gör jag det, så är det förståss roligt.

Och jag är på så gott humör av allt mitt rensande i solsken denna helgen. Snart är våren här!

29/9
Ännu står en hel del pelargoner kvar ute, men jag förbereder för vinterförvaringen redan nu. Rätt många står hos min yngsta dotter, och jag kommer inte att ta hem dem. Där kommer frosten att få ta dem. Hemma hos mig tänker jag däremot försöka få plats med allt vad jag har. Övervintringen kommer inte att bli knökfull, då jag förra året fick se hur bra pelargonerna mådde av att ha bra med plats under denna period. Alla ömtåliga sorter står redan på sin vinterförvaringsplats.

Jag vågar inte räkna hur många sorter jag har, men jag tror att jag ligger lite under hundra. Det går inte med fler hemma hos mig. Jag försöker att välja ut de allra bästa Några nyanlända finns också, och dessa måste testas, förståss, innan jag vet om de får finnas i min samling eller inte.

Detta är mitt tolfte år som pelargonintresserad, och jag börjar tycka att visst som jag gör är gränsande till idiotiskt. Att ta med sjuttio pelargonkrukor varje fem-veckors-sommarsemester, år efter år, är faktiskt inte riktigt vettigt! Fast det är faktiskt inte förän i år som jag på detta sätt kritiskt börjat betrakta mig själv.

Jag kanske kommer att krympa antalet sotrer ändå mer, för att få pelargonerna mer hanterbara för mig själv. Och då behåller jag de allra bästa, de med bäst växtsätt och längst blomningstid samt vackrast blommor eller störst charm.

1/9
Nu är hösten på intågande. Här i Skåne är det fortfarande ganska så varmt, men hösten märks ändå, allra mest på att nu dricker perlargonerna mindre vatten! Har vi tur med temperaturen, så kan vi här nere ha kvar pelargonerna ute väldigt länge till. Det har funnits  år då jag har haft dem ute ända till mitten av december, så jag hoppas att mycket ännu är kvar av pelargonsäsongen. Men säsongen är obönhörligt på avtrappande nu. Pelargonerna börjar sakta ner. Det känns lite vemodigt!

15/7
På ett sätt är det bra att åka bort på somrarna. Jag måste gå igenom mina pelargoner, och verkligen tänka igenom vilka jag ska ha, och vilka jag kan låta utgå. Det känns hårt att göra detta mitt i sommaren, när pelargonerna visar upp sitt allra bästa jag, men jag inser ändå det bra i att göra det. Min samling kommer aldrig att bli speciellt stor, den håller sig runt hundra sorter, för det är hanterbart för mig. En del sorter av de jag behåller lämnas bort, andra får åka med på semestern.

I sommar så kommer jag att låta flera klar-rosa sorter få utgå, för att Dibbinsdale blir bättre än dem, i alla fall när man odlar som jag gör. Jag säger adjö till Betty Kyte och Mountwood nu, för att Dibbinsdale blommar mer och blir en bättre vuxen planta. Sorten Cardington, som just hittat hit, och som har samma lite kallt rosa färg som Mountwood ska däremot testas lite, så jag får se om den blir en verkligt fin planta hos mig. Cardington är en dvärgpelargon framtagen av Brian West. Den är lite "busigare" än de andra jag nämnt, med lite rufsigare och inte så perfekt formad blomma, och med en kraftig zonal på bladet,  så den särskiljer sig mer från Dibbinsdale.

Tyvärr är det så här omständigt för mig att göra av med sorter... Jag ska vara helt säker på att jag behåller något bättre... Det är egentligen en plåga, men till hösten, när det blir dags att sätta pelargonerna till övervintring, så kommer jag att vara glad för detta sommarjobbet.

10/6
Änglapelargoner är inte som zonalpelargoner... För någon månad sedan drog jag upp en planta av änglapelargonen Sarah Don ur en samplanteringskruka. Den hade förvuxit sig. Jag stickliade på den, för nu var det dags att börja om på den. - Och vad händer... Jo, några rötter måste ha blivit kvar i samplanteringskrukan, för upp skjuter nu fina nya skott av Sarah Don ur krukan! Jag hade inte behövt stickla på den :-) ! Änglapelargoner lever i rötterna!

- o - O - o -

Just nu har jag en liten sticklingsförsäljning på hemsidan. Det är faktiskt riktigt roligt, det var längesedan sist! Men försäljningen är bara tillfällig. Jag arbetar heltid, och har svårt att hinna med att paketera pelagoner efter jobbet. I morgon flexar jag fyra timmar, för att hinna paketera allt som ska iväg, och det är inget jag kan göra varje vecka...

9/6
Trädgården har exploderat i den nuvarande sommarvärmen. Allt blommar på en gång... Det är helt fantastiskt, men man undrar vad som kommer att blomma i juli...

Pelargonerna mår också fantastiskt, och är finare än något år förut. I år odlar jag i större krukor än jag brukat, så jag "släpper iväg" pelargonerna tidigare. Det ska bli spännande att se om de blir finare av detta.

Många timmar har spenderats vid planteringsbordet och vid diskhon (när krukor behövt rengöras..) denna vår. Tänk, att lägga ner så här mycket tid på ett intresse! Vad är det jag vill med pelargonerna, egentligen...? Jo, jag vill faktiskt samma sak som från början, när pelargonintresset startade för mig. Jag vill ha vackra pelargoner!

6/6 -07
Pelargonlistan är uppdaterad, det behödes verkligen! Jag har inte tid att engagera mig i hemsidan som jag egentligen önskar! Men detta är inget som springer ifrån mig, jag får ta mig tid lite då och då, så blir det nog färdigt till slut.

En del gallringar av snarlika sorter har gjorts sedan förra uppdateringen av pelargonlistan. Av mina vita storvuxna zonaler med vit dubbel blomma med rödrosa kant har jag idag bara kvar Silver Celebration, för att den växer bäst av alla dessa snarlika som jag haft, och för att den övervintrar bra hos mig. Det känns lite fånigt att det var den första av dessa som jag tog in, och så var jag tvungen att prova fyra-fem andra snarlika, innan jag kunde bestämma mig för just den. Det har tagit fyra år för mig att lyckas bestämma mig!

Dock har jag tagit in Carmel, som är snarlik, fast med enkel blomma, inte dubbel. Jag har äntligen fått tag på en kraftigväxande Carmel. Klenväxande Carmel har jag kämpat med ett antal gånger, och det är inte roligt! Det ska vara den som blir stor och kraftig, och som får jättestora blommor, tycker jag.

Mina klarrosa dubbla zonaler/dvärgar har jag också lycklats få ner till bara två, och det blev Dibbinsdale och Betty Kyte. De är bäst i växtsättet och tacksammast att odla - i alla fall hemma hos mig - av de jag jämfört med. Mountwood finns också kvar, men den är lite annorlunda i färgen, lite mer åt det blåa hållet. Denna gallring tog tre år att lyckas göra.

Jag har gallrat bland de engelska sorterna också. Jag vill ha sorter som blir välväxta plantor hemma hos mig. Jag har idag två storvuxna, en medelstor och två småvuxna engelska sorter. Två av dessa är brokbladiga. Jag kanske tar in en engelsk sort till, den odlas hos en pelargonkompis, och jag tycker att den också verkar vara bra i växtsättet hemmaodlad från stickling.

Jag har skrivit namnen på alla mina pelargonsorter på pelargonlistan, dock skriver jag inte så mycket om de nya ännu, då jag inte känner dem ännu. Jag har för tillfället 101 sorter. Och jag som vill ha färre än i alla fall 100...!

Det är roligt att se vad jag skaffar nytt, tycker jag själv. Visst finns där nyheter, men där finns också sorter som jag haft för flera år sedan, och som jag vet är ljuvliga, i alla fall enligt min smak! - Om jag lyckas med att gallra ändå mer bland mina sorter, så kommer inte dessa som jag skaffat igen att försvinna från min samling!

Mitt sortiment håller på att landa i vad jag själv tycker jättemycket om, och som jag klarar att övervintra bra. Detta känns faktiskt mycket bra! Om jag skaffar något nytt i år, så måste det i så fall vara något som är vackrare än det jag redan har. Detta finns säkert, så visst kommer jag att ha ögonen öppna!

13/5 -07

Oj, så länge sedan jag skrev en pelargontanke! Här finns massor att skriva! Vintern har varit kort och mild, och våren har varit varamare än någonsin, så pelargonerna har klarat vintern fantastiskt bra. Jag har också skaffat ett betydligt bättre konvektorelement till uterummet, och det har säkert stor del i att pelargonerna klarat sig alldeles utmärkt. Jag har inte haft fuktproblem alls vid övervintringen denna vinter, och det är nog det nya konvektorelementets förtjänst. Det har hållit luften torrare än vad det gamla elementet klarade.

Denna vinter hade jag också gott om plats i övervintringen (läs: jag övervintrade färre pelargoner än jag brukar) och detta var säkert också en orsak till att pelargonerna klarat sig så bra. De har sluppit trängas under hela övervintringen, och de trängs inte ens nu, när alla är omplanterade, och det är alldeles innan de kommer att sättas ut. Alla andra år har det varit stor platsbrist just innan pelargonerna kan sättas ut, och det har inneburit att många plantor fått stå för trångt i flera veckor, ja upp till månader...

Denna vår har jag nästan inte skaffat några nya pelargoner. Detta är första våren någonsin jag inte varit full av iver att hitta de allra vackraste nyheterna. Men så är jag inne på mitt elfte pelargonår, och jag har hunnit samla på mig mycket odlingsvärda och vackra sorter, i alla fall enligt min egen smak. För tillfället känner jag mig helt nöjd med det jag har. Jag ser ju också så bra pelargonerna mår av att få den plats de behöver, detta bidrar säkert också till att jag inte vill ha mer! - Hur jag kommer att tänka framöver, det vet jag inte, men jag hoppas faktiskt på att samlarmanin kommer att lägga sig för gott. Dock har jag skaffat lite nytt, fast bara några få, och hittar jag en gammal okänd skånsk pelargon, så kommer jag förståss att önska mig den!

24/9 -06

Vilken sommar! Hösten har ju inte börjat ännu, fast vi bvörjar närma oss slutet på september. Det är den varmaste septembermånaden på 100 år, sägs det.

De flesta av mina pelargoner står utomhus eller i uterummet. I fönstren vill jag också ha pelargoner, men eftersom fönstren inte är speciellt höga, så är det tufft för pelargoner att stå där. Föregående år har jag låtit sorterna alternera, låtit dem stå på fönsterkarmen tills de börjat se medtagna ut, och då placerat dem på ett bättre ställe, och tagit in andra istället. Men i år har jag hittat två sorter som klarat att stå på fönsterbrädan utan att bli alltför medfarna hela säsongen. Och detta är ju roligt, jag vill ju gärna slippa byta ut fönsterbrädespelargonerna. De klarar förståss inte att stå där hela året, snart får de flytta ut i uterummet för övervintring. Ljuset avtar ju nu, även om det fortfarande är sommarvärme ute. Men -. om dessa sorter klarar även nästra vår-sommar-höst på fönsterbrädan, så har jag hittat två inne-sorter. Förståss är dessa två lite extra lättodlade. Och jag tycker dessutom mycket om dem. Det är sorterna Dibbinsdale och Den gamla från Råå som jag får att fungera inomhus.

Har du höga fönster, så är du lyckligt lottad, du klarar många fler sorter inomhus än vad jag gör.

17/8

Som jag drar i mina pelargoner! Det är tufft för dem att samplanteras och ställas på ut-leasing årets varmaste månad, samt dessutom få stå ut med en hel del hårda slagregn lite då och då. Men en del sorter klarar detta bättre än andra, och jag har nu hunnit gå igenom de utleasade som fått komma hem igen. Till min glädje så finns det sorter som det bara är att plantera om i en egen kruka. Fjärilslarverna hade gått ganska hårt åt en del plantor, och några av dessa har fått klippas ner för att se någolunda vettiga ut. Andra behövde bara rensas upp, och blev fina ganska lätt. Tack och lov var inte så många pelargoner drabbade av detta. Bara några få dvärgar ser rent bedrövliga ut, men detta var klenare sorter, så jag är inte förvånad. Dessa får jag låta bli att leasa ut nästa år, om jag vill ha dem. Jag får skylla mig själv som ger ömtåliga sorter för svåra omständigheter.

15/8

En sådan sommar det varit! Aldrig har väl pelargonerna trivts så bra som i år! Några av mina sorter, som bara brukar bli nätta pelargoner har verkligen satt fart och blivit stora i år. Jag gissar att detta beror på den långa varma sommaren.

Efter fyra veckor i stugan i Värmland håller jag nu på att försöka få ordning på pelargonerna. Ganska många har varit ut-leasade, och en hel del tog jag med på semestern. Det får rum många pelargoner i en vanlig personbil, bara man vill :-) ! Nu är dessa hemma igen, och jag har också tagit hem de flesta av de ut-leasade, men jag har lämnart kvar en del på Ebbas Skafferi, så där inte ska bli alltför tomt. Dessa får stå där i åtminstonde en månad till, kanske ändå längre. Jag har semester även denna veckan, den kommer att behövas, för att få ordning på allt... Det är inte bara att sätta pelargonerna på sin plats, de har ju vuxit en hel del, och alla behöver gås igenom... Och så borde jag också gå igenom krukförrådet, så där blir någon form av ordning...

14/7

Nu står en hel del av mina pelargoner på Ebbas Skafferi, på Bytaregatan 5 i Lund, på sommarförvaring. Några står inne på Skafferiet, i fönstren, men de flesta står i samplanteringskrukor på gården. Det går bra att gå dit och titta på dem, om man är pelargonsugen och är i Lund. Där står inga märkvärdigheter, men kanske det kan vara roligt att se dem ändå. Och kaffet är gott på Ebbas, så en fika bland pelargoner kanske kan vara en sommar-upplevelse.

13/7

Ännu en Charlotta-rosa pelargon har hittat till mig, nämligen Highfield´s Primadonna. Och den är jättefin, med större blommor än Charlotta, Dibbinsdale, Betty Kyte och Mountwood. Hur ska man kunna välja mellan så här fina pelargoner? Alla dessa får vara kvar tills de sorterar sig själva via övervintring och hur lätta de är att ta nya sticklingar på. Man behöver inte fem sorter med samma rosa färg...

25/6 -06

Suck för namnsättning!!!

Jag byter namnsticka på min Bill´s Gem och min Bill´s Delight nu. Jag fick dessa från den engelska pelargonfirma som lanserade dem, och jag har använt de namn som jag fick med sticklingarna. Dessa stämmer tyvärr inte med de bilder som de har i sin egen katalog, där ska de vara namnade tvärt om. Jag har lagt ner stor möda på att försöka att förstå vilken sort som ska vara vilken, jag har jämfört med andra som har plantorna, och tyvärr verkar det råda ganska så stor förvirring på just dessa två sorter. Flera har fått två Gem, fast de beställt en Delight och en Gem. Ingen kan säkert säga något. Den engelska pelargonfirman svarar inte på mail med förfrågan om detta, tyvärr. Jag har funderat över detta i flera år, och jag vågar inte utgå från namnstickorna i just detta fall, då dessa inte verkar gå att lita på. Det enda som känns riktigt är att utgå från bilderna i pelargonfirmans katalog, så nu gör jag detta.

Jag beklagar de plantor jag spridit med den namnsättning jag förut använt, det är tyvärr lätt att lita på den namnsticka som man får med sticklingen.

Sorterna har fått byta namn på min pelargonlista också.

24/6 -06

Fnitter... Jag håller på och går igenom pelargonerna hårt nu. Allt som inte har hunnit bli fint ännu, det får åka på komposten. En och annan stickling tas också. - Jag har ju snart mycket stor platsbrist, när jag åker på semester, och då kan bara det som är riktigt bra få stanna kvar. Det börjar bli mycket luft i systemet, och det blir faktiskt fint både i trädgården och i uterummet. Jag börjar bli riktigt nöjd med resultatet. - I denna min rensningsiver så bad jag sambon att gå ut och titta, och ta bort lite fler pelargoner, som han inte tyckte var fina, så skulle jag se om jag kunde göra av med dessa också. - Till saken hör att han inte är speciellt pelargonintresserad. - Efter tio minuter så kom han och sa att han hade plockat bort fem stycken, och så gick jag ut och skulle se efter vilka det var. - Han hade plockat bort P. x Ardens - liten, blommar inte ännu - P. triste - min egen frösådd från i fjol, ser mest ut som morotsblast - P. cotyledonis - den blommade ju inte, och bladen spretar åt alla håll - Catherine Wheels - blommar ännu inte rikligt, bara lite - och en Silver Celebration som antagit lite trädform.

Ingen av dessa går att lägga på komposten!!! Jag fick förklara det fullständigt unika med vildpelargonerna och primärhybriden. Catherine Wheels däremot fick hamna i en samplanteringskruka med Minnie och Mosaikbladig rosenknopp, så kom den mycket mer till sin rätt. Och Silver Celebration, den skjuter fint på två ställen nere på den kala stammen, så den kan bli fin om bara en månad, så den måste också sparas.

Fnitter... Jag tolkar detta som att min genomgång av pelargonerna har lyckats riktigt bra! Nu har jag nästan bara fina plantor!

- o - o - o -

Jag har alltid drömt om att ha ett helt fönster fyllt med gamla svenska pelargonen Charlotta. Det har aldrig blivit så, det närmaste jag kommit är tre exemplar av sorten i ett fönster. Det blir så här när man vill ha många sorter, man tar sig inte plats till att ta fram sex-sju plantor av en enda sort. Men i år... Nu har jag fått mitt Charlotta-rosa fönster, fast inte bara med Charlotta. Där står en Charlotta, tre Dibbinsdale, två Betty Kyte och en Mountwood. Det blir faktiskt mycket charmigt så här, för blommorna har samma färg (utom Mountwood, som är lite, lite kallare rosa) och plantorna har olika växtsätt. De varierande växtsätten ger en livfullhet åt pelargonfönstret som jag tycker mycket om.

17/6 -06

Det är fortfarande långt mellan pelargontankarna. Tyvärr blir det nog så här så länge som jag är länsansvarigt kontaktombud i Skåne för Pelargonsällskapet, men det ska jag inte alltid vara, och när jag upphör med det, så kan jag förhoppningsvis ägna mig mer åt hemsidan igen. Jag har i alla fall lagt ut lite nya pelargonbilder idag. Särskillt glad är jag för helfigursbilden på Black Knight, engelsk pelargon. Det behövs lite knep för att få fram den plantan som kan ses på helfigursbilden. Hur detta gjorts kan läsas under infon på sorten. Knepet går säkert att använda för fler ranglande sorter.

Jag kommer att gallra hårt bland mina pelargoner i år, och bara behålla de som är odlingsvärdast. Detta är en jobbig process, men det håller inte för mig att ha alltför många sorter, då jag är bortrest på sommarsemestern. Detta att gallra är något som jag alltid gjort i större eller mindre omfattning under många år, så idag har jag nästan bara odlingsvärda sorter utefter mina förutsättningar. Gallringen kommer därför att bli svårare i år än något år förut...

29/4 -06

Oj, så länge sedan jag skrivit! Tyvärr rusar tiden iväg. Tack och lov har jag ju skrivit lite mer förr om åren, och jag hoppas att dessa funderingar kan vara lika läsvärda, även om de fått något år på nacken.

I år är våren senare än den brukar här nere i Skåne. Det har funnits år då jag börjat att sätta ut pelargonerna redan den 1:a maj. Så blir det inte i vår! Det är precis proppfullt med pelargoner i uterummet nu, så jag läääängtar tills jag kan sätta ut i alla fall några krukor. Tittar jag i mina tidigare pelargontankar, så blev det sent i fjol också.

12/2 -06

Nu har jag börjat med omplantering-och-beskäring av pelargonerna! Jag tänker ta god tid på mig, ännu är det ju lite tidigt, och jag väntar minst en månd till med att beskära de sorter jag är rädd om. Men, oj, vilka vårkänslor jag får, fast snön fortfarande ligger utomhus.

22/1 -06

Så har vi här nere i Skåne fått en omgång riktig vinter, vi också, med nästan -10° och en decimeter snö. För tillfället blåser det inte, och då är det riktigt fint med vinter. Och solen har visat sig idag! Fast det är nervöst med pelargonerna ändå! Dock har det nya värme-elementet god kapacitet, så det har inte varit under +5° i uterummet, så pelargonerna trivs bra! Där blommar för fullt, vackrast blommar Sweet Jess, Dibbinsdale och Dolly Varden Rosa just nu.

6/1 -06

Trettondagen, och ett nytt år... Ute finns lite rester av den snö vi fick för lite sedan, och det är genomgrått väder. Ändå är jag på gott humör, för idag har jag börjat att så mina fröer. Och i och med detta så känns det som att det nya pelargonåret har börjat!

Det var jag som vann Görels första pelargontävling som fanns på PS-hemsidans forum i november, och på hennes egen sida i Allt om Trädgårds Fotoalbum, den när man skule gissa namnet på tre sticklingar som var avbildade på ett foto. Sådant här tycker jag är jätteroligt, så jag ville försöka! - Och så vann jag... Jag fick välja fröer själv, och jag fick följande:
P. cotyledonis
P. australe
P. odoratissimum.
Jag sådde fröna av P. cotelydonis samt några av P. australe-fröna idag. P. odoratissimum-fröerna kommer jag att vänta lite med, jag tror att mars är en lämpligare tidpunkt för att så dessa.

Det finns också frön av P. tongaense hemma, det var vad jag fick från min bestälning från PS i år, dessa ska snart också sås. Denna sort ska ha en mycket vacker röd blomma, så jag är mycket nyfiken på den.

Jag letar efter lite nättare vildpelargoner, vilket den som är hemma på vildpelargoner nog förstår.

Jag vann också Görels andra pelargontävlig på PS-forumet, den i december. I denna tävling skulle man namnge nio sticklingar. Tävlingen ledde till en utslags-fråge-omgång mellan tre gissare, där ytterligare tolv sticklingar skulle namnges. Detta var svårt, men fantastiskt roligt! Denna gång var priset tre sticklingar, som jag ska få så fort vädret tillåter. Jag har fått välja själv, och jag ska få:
P. cotyledonis - så jag har en planta som kommit någonstans redan till våren.
P. ardens - länge önskad av mig, med sagolikt vackra röda blommor.
Gabriel - en änglapelargon, jag har "syskonet" Mikael som stickling hemma.

Givetvis var det jätteroligt att vinna, men att jag vann båda tävlingarna gjorde att jag beslutade mig för att inte delta i fler pelargon-tävlingar. Det är ju roligare om lite olika personer vinner. Jag kommer att ge Görel en stickling av den engelska pelargon som jag själv är mest förtjust i, en stickling av Peach Pricess, som tack för att hon arrangerat dessa tävlingar. Det är den enda stickling av denna sort som jag kommer att lämna ifrån mig i vår, det är inte en snabbväxande sort.

24/12 -05

Julaftons förmiddag... Julen förbereds, det är bråttom och mycket att göra... Och jag har just plockat in de pelargoner som ska få stå inne i fönstren på julafton och blomma och sprida färgprakt. Detta är min egen jultradition, och kanske den jag finner mest njutning i. I år så blev det Brenda Kitson, Dibbinsdale, Den gamla från Råå, Hanna, Hero, Karen och Sweet Jess.

4/12 -05

Efter en ovanligt varm höst, så trivs pelargonerna mycket bra så här i början på december. I år har de det bättre än någonsin. En ny värmefläkt är införskaffad, som är mycket effektivare än den förra. Och så är det upphängt genomskinliga plast-shok framför fönsterväggen i uterummner, och dessa bildar en luftvägg mellan fönstret och rummet, och kommer att isolera mot köld. Jag har också mattor som är plastade på undersidan på hela golvet, som skyddar mot köld från det oisolerade golvet. - Ja, det går oftast bra att övervintra så här provisoriskt i södra Skåne. Men får vi minusgrader i fyra-fem veckor i rad, då kanske denna övervintringt misslyckas....

Dock äts det på pelaragonerna mer än någon vinter förut. Fjärilslarverna är vitalare än någonsin så här års. Så här kan det gå när man odlar giftfritt. Nu är det så mörkt att jag bara har dagsljus på helgen, om jag vill titta till pelargonerna. I veckorna är jag på arbetet när det är ljust ute. Men varje helg går jag över pelargonerna, letar larver och tar bort ätna blad. Det börjar i alla fall att avta med ätandet... Pelargonerna skadas inte av ätandet, en del av dem blir lite kala, när jag plockar bort ätna blad, men jag kan nog ta sticklingar av dem till våren ändå.

22/10 -05

Så länge sedan jag skrev i pelargontankarna! Här har hänt mycket på det privata planet, så pelargontankarna har tyvärr blivit eftersatta!

Pelargonerna är intagna för vinterförvaring sedan en vecka, vi har haft de första frostnätterna, men några större samplanteringskrukor kanske kan få komma ut en omgång till nu i höst. Det har fördelar att bo i södra Skåne.

Sommarens största glädjeämne är mina samplanteringskrukor. I år satte jag sorter så, som inte blivit så speciellt prunkande när de stått i egen kruka. Men som samplanterade i stora krukor så blev de flesta av dem så där stora, härliga och rikblommande som jag önskar. Jag tror ju inte att alla sorter kommer till sin fördel så här, men fler än man kan tro. Dessutom är det lättare att vattna en samplanteringskruka, och den håller fukten bättre än fem- sex mindre krukor med en pelargon i varje. - Och utseendemässigt i trädgården tycker jag det är lättare att få det fint med en rad med fem-sex samplanteringskrukor än motsvarande plantor i enskilda krukor, vilket skulle bli ett trettiotal.

Mina stora samplanteringskrukor är i terrakottafärgad plast, av den enkla anledningen att jag ska orka flytta dem precis när jag har lust. Riktiga lerkrukor är förståss vackrare, men då måste jag ha hjälp att flytta dem...

30/7 -05

Under augusti månad kommer en del av mina pelargoner att kunna ses på Ebbas Skafferi på Bytaregatan 5 i Lund. Det är mina stora samplanteringskrukor som kommer att stå där. Så väldigt ovanliga sorter kommer det inte att finnas, men de kanske ändå är värda ett besök, om man är mycket sugen att titta på pelargoner. Och kaffet är gott på Ebbas Skafferi.

Oj, oj, oj... Slagregnet har friserat min stora, fantastiska treåriga planta av Polka (Hartsook-hybrid)! Två av tre stam-grenar är brutna! Turligt nog står mittgrenen kvar, så plantan ser fortfarande vettig ut, men den är inte längre överdådig! Detta är verligen tråkigt, men ändå inte en katastrof! - Kontenta: Man vet aldrig riktigt vilka pelargoner man har och hur de ser ut, det kan ändra sig mycket snabbt hela året!

24/7 -05

Det är snart augusti månad. Oj, så fort denna sommar går! Årets erfarenheter: Ja, jag drömmer fortfarande om att bara ha trettio sorter... Men hur man skulle lyckas att välja ut dessa, det vet jag inte. Dock är jag hård nu, och gallrar bort sorter jag haft i flera år, och som hittills inte blivit den typ av planta som jag önskar. Vi vill nog olika saker med våra pelargoner, alla, men jag vill ha bra, vackra plantor :-) !

Just nu är jag allra nöjdast med
Den gamla från Råå - en mycket mysig pelargon, den är så typiskt gammaldags. Börjar blomma tidigt.
Silver Celebration - jämnare i växtsättet än andra storvuxna sorter med liknande blommor.
Voo Doo - en explotion av mörkröda blommor! Lång blomningstid.
Bodil - egentligen en ganska enkel blomma, men intrycket av den är mycket, mycket fräscht. Rikblomande.
Bright Sparks - en perfekt form på blomman, tyvärr har plantan inte det allra bästa växtsättet.
Dibbinsdale - ännu en perfekt blomma, och här är plantans växtsät mycket bra!
Quantock Marjorie - så rikblomande under en mycket lång tid! Mycket vacker blomma. Bra självgrenande växtsät.
Sweet Jess - änu en sort med perfekt blomma och bra växtsätt!
P. reniforme - börjar blomma nu, och är sååå fin!
P. cucullatum - båda formerna jag har - en mycket stilig pelargon med stora blommor.
Shogun - har blommat hur länge som helst med stora rosa blommor i mängder på denna lilla miniatyrplanta.
Peach Princess - gör ett mycket fräscht intryck med ljusrosa mycket hållbara blommor till det gyllene bladverket. Ett mycket tätt växtsät.
Wendy Read - korallrosa tät blomma, tacksam, rikblommande och börjar blomma tidigt.
Barbara Hines - speciell form på den täta blomman. Bra växtsät.

Det kan vara tillfäligheter som gör att jag är nöjdast med dessa just nu, jag kan ju ha haft tur och startat från en jättebra stickling... Men några av dessa sorter har jag varit nöjdast med även andra år, och jag vågar tro att just dessa sorter verkligen passar mig att odla.

8/7 -05

Just nu tar man de allra bästa sticklingarna! Man kan ta större sticklingar än man brukar, och sådana plantor kommer ju snabbare igång, så detta är en fördel! Juli och augusti verkar vara optimalast vad gäller att ta sticklingar. Sorter som bara växer rakt upp, om de inte toppas, kan faktiskt bilda grenande sticklingar nu! - Fast det är mycket svårt att klippa i pelargonerna nu, när de kommit igång och blommar fint, så här hos mig blir det enbart enstaka sticklingar som tas. Det är nästa års pelargoner som sticklas, kanske någon av dem kommer att ge septemberblomning med lite tur, men inte alla. Jag skyddar dock sticklingarna från starkt solljus och kraftig värme under rotningen, de tycker inte om värmeböljor!

18/6 -05

Så har Nellie Nutall gett upp. Den sista nödsticklingen ville inte mer nu idag. Och jag har inte sorten längre. Dess blommor var mycket speciella, men plantan har hela tiden vuxit mycket långsamt, och lämnat mycket få sticklingar. Kanske hade jag otur med sticklingen som jag tog hem, så jag vill inte klassa ut sorten. Men kanske inte... Vissa sorter blir aldrig bra, hur man än försöker med dem. Jag har kämpat med sorten i tre år, och det känns bra att jag försökt allt jag kunnat, och att den fått ge upp själv. Att vissa sorter är ovanliga kanske har sin naturliga förklaring. De kan vara svåra.

Pelargonkrukorna som står under bar himmel har hunnit bli ordentligt "döpta". Det har varit några slagregn sedan de sattes ut... Stackars pelargonerna, efter första regnet såg de helt häpna ut, omskakde, det här hade de aldrig varit med om förut! Nu börjar de anpassa sig, en del sorter gör det snabbare än andra. Eventuellt kommer någon sort att behövas bytas ut, för att den inte klarar omställningen, men de flesta har redan börjat trivas.

12/6 -05

Idag gick sambon och jag igenom pelargonerna... Vi har med lätthet satt ihop nio stora krukor, där olika sorter samplanterats, och dessa krukor får nu stå i trädgården under bar himmel. De flesta krukorna står på altanen... Det är enklare att vattna en stor kruka än tre-fyra små, och dessutom håller en stor kruka fukten bättre än en liten. Här har blandats friskt med olika sorter, och det roliga är att det blir bra nästan hur man än sätter ihop olika sorter! Vackraste krukan är nog ändå den med två plantor Voo Doo och en liten Oldbury Duet vid fötterna... Tycker jag :-) !

11/6 -05

I år vill inte den gamla svenska pelargonen Charlotta sig hos mig. Jag har en nöd-stickling kvar av den efter vintern. Detta är en av mina första pelargoner, och en sort jag ansträngt mig för att få fram bra material av, och jag tycker väldigt mycket om den.  Men - som en tanke - så har jag i år tagit in flera olika sorter med nästan samma färg som Charlotta, och dessa växer villigt och frodas. Det är Berits Farmor, en gammal svensk sort, Agnes, också en gammal svensk pelargon, Dibbinsdale, en dvärgpelargon och Betty Kyte, också en dvärg. Så har jag Mountwood, en zonal, med något kallare rosa blomma. - Jaha, så nu så har jag ett gäng snarlika blommor, och alla är bra, och jag tycker att jag bara behöver en av dem... Och jag bör välja... Detta är svårt, jag vill ju ha den allra bästa av dem, den som blommar tidigast och längs och som är lätt och tacksam att ha att göra med. Det tar ett-två år att våga säga vilken som är tacksammast av dem... Dock har jag redan flera sticklingar av Dibbinsdale, fast jag bara toppat den, så den verkar vara mycket lätt att ha att göra med...

Jag har försökt göra en gallring av mina "dubbla vita med smal rosa kant", och detta har landat i att jag tagit in en sort till, Susanne Screen, med förhoppningsvis nättare växt, och att jag faktiskt lyckats med att ta bort Fraicheur Beauty, för att  den blir alldeles för storvuxen för min smak, och även Emperor Nicholas från Kanada, som togs av vintern, och jag känner faktiskt inget behov av att ta hem den igen. Emperor Nicholas från England är annorlunda mot de andra, med betydligt mindre blommor, och ett charmigt rankande växtsätt, den har sitt berättigande hos mig, tycker jag. Alpine Glow har ett något bättre växtsätt än Silver Celebration, men Silver Celebration har en vackrare blomma, så jag klarar ännu inte att välja bort någon av dessa två. Jag måste jämföra dem under en längre tid! Båda dessa blir ganska stora. Susanne Screen är fortfarande bara en stickling, och växer långsamt... Detta är svårt!!! Jag får vara mycket nöjd med att jag lyckats ta bort två sorter! - Fast jag har tagit in en sort till, så totalt blev gallringen inte så stor... :-) !

4/6 -05

Äntligen är det sommar! Inte för att det märks på vädret, det är mulet och ganska blåsigt, och regnet hänger i luften... Men det syns på pelargonerna! Nu skjuter de fast ordentligt, och börjar "bli något". Mycket blommar redan, och det som inte blommar har i alla fall knopp nu!

30/5 -05

Nu har pelargonerna satts ut. Det blev ovanligt sent i år, men jag ville inte chansa, pelargoner kan förstöras snabbt i kyliga vindar!

I år är det första året någonsin jag varit nöjd med färgskalan på pelargonerna i uterummet innan jag kunde sätta ut. Det har varit väldigt mycket ljusrosa förr om åren, och detta beror antagligen på att det finns många ljusrosa sorter som är jättebra. Men nu har jag hittat bra pelargoner med andra färger...

Det kändes inte överbelamrat i uterummet innan jag satte ut, detta är första året någonsin jag tycker att jag har någon slags struktur bland de övervintrade pelargonerna. Jag kommer troligtvis att krympa antalet sorter, det börjar kännas som en dålig idé att ha annat än sorter som blir bra hos mig.

Denna tiden brukar det kännas kämpig, jag brukar inte veta var de olika sorterna ska stå, men i år så flyter det på ovanligt bra! Jag har skaffat nytt också, och om dessa trivs hos mig, det vet jag ju inte ännu. Dock har jag inte skaffat alltför mycket nytt. Månadens Pelargonfråga för juni är "Hur många nya sorters pelargoner har du skaffat dig hittills i år?". Jag har ju skaffat mig några sticklingspaket, jag ligger nog kanske på trettio nya sorter i år. Ett paket till är på ingående, men jag hamnar allt som allt under femtio nya sorter, i alla fall! Tänk om jag kunde få kraft att bara behålla de allra bästa, och kanske bara ha trettio sorter, men istället fantastiskt bra sorter!!! Det är min pelargon-dröm! Men det är såå svårt att göra av med sorter....

11/5 -05

Det börjar närma sig att det är så varmt ute att man kan sätta ut pelargoner. Å, vad det skulle behövas!!! Två pelargoner har fått åka ut redan första maj, två stora, kraftiga pelargoner. Men det är lite för tidigt ännu att sätta ut, bladen far lite illa på de två som står ute. De andra får vänta lite till. Sambon väntar ivrigast, han längtar till att det kommer att finnas plats att sitta och dricka kaffe och läsa tidning i uterummet!

23/4 -05

Några pelargonmysterier kanske börjar få sin lösning...
Tyvärr är det så att pelargoner lätt kan ha fel namn när man skaffar dem, t o m när man tar hem dem från det  Nursery som lanserat dem, och förståss kan det lätt bli fel när man skaffar dem från någon annan pelargonentusiast. Namnet skrivs ju på en namnsticka som är lös, och det finns både möjlighet att förväxla namnstickor samt att fel namn skrivs. Vad man kan göra själv... Ja, jag har hela tiden en öppenhet för att namnet jag fått med en stickling kan vara fel, hur välrenomerad den än är som jag tagit hem sticklingen ifrån.
Ibland kan man hittra rätt svar, och i så fall får man vara jätteglad, detta kan ta lång tid att komma på.
Det senaste mysteriet jag tror att jag kommit på spåret gäller Rosina Read. Detta är en pelargon jag skaffade för ganska många år sedan, och det är verkligen en jättebra sort, rikblommig och med fin färg. Jag fick den från en mycket duktig pelargonfantast, med egen hemsida, där Rosina Read finns på bild. Min planta stämde med denna bilden, med mörkare rosa dubbel blomma. Jag har aldrig ifrågasatt namnet, jag räknade med att det var korrekt. - I Vernons katalog finns bild på Rosina Read, och där är den ljust rosa. Aha, tänkte jag, det finns två olika Rosina Read, en ljust rosa och en mörkt rosa. Jag har också haft Wendy Read, en snarlik sort, med korallrosa dubbla blommor. - Åren går, och pelargon-sorterna kommer och går, jag har inte haft varken Wendy eller Rosina på något år. Men nu i vår har jag fått Rosina Read "av misstag" igen (felnamnad), och nu helt plötsligt ser jag att den har ett tydligt inslag av korall - och, detta bara måste vara Wendy Read! Den som skickat sorten till mig har inte Wendy Read, utan bara Rosina Read.
Read-pelargonerna är framtagna av F G Read, de är inte så väldigt gamla, och... varför har jag inte förstått detta tidigare... det kan bara inte finnas två olika Rosina Read!!! En riktig Rosina Read är ljust rosa! Den mörka måste ha fått fel namn någon gång för kanske nästan tio år sedan, och är etablerad sedan länge i pelargonkretsar! Ibland tar det många år att komma gåtor på spåren! Jag ger mig inte in på att ändra på andras namnsättning, detta misstag är idag alldeles för etablerat, och det handlar om en suverän pelargon, väl värd att odla. Däremot kommer jag att kalla min Rosina Read för Wendy Read.

Har du som läser detta något att kommentera, så blir jag jätteglad för ett mail!

Jag är några andra mysterier på spåren, och skriver om dem vid ett annat   tillfälle.

13/3 -05

Nu är det en verkligt knepig tid för pelargonerna, med kalla nätter och soliga dagar. I uterummet får pelargonerna utstå stora temperaturskillnader mellan dag och natt, om man inte öppnar uterummet dagtid. Solen står dessutom lågt, så nu finns stor risk att pelargonerna bränns om de står i rent söderläge.

12/2 -05

Idag är det dagen D. Från och med idag har jag pelargoner på fönsterbrädan utan tilläggsbelysning. Nu är det nästan mitten av februari, så nu ska det vara tillräckligt med dagsljus för detta. De som ställs så här är små nyrotade plantor, så små att jag inte vill sätta ut dem svalt i uterummet. Platsen under tilläggsbelysningen inne tas från och med nu istället upp av sticklingar på rotning. Snart vågar jag börja rota utan tilläggsbelysning också! - Ute är det vinande snöstorm, så det känns nästan märkligt att börja förbereda så här för våren!

5/2 -05

Jag har fått hem de pelargonsticklingar som jag beställt! Det har varit en period med blidväder, så det har gått att skicka pelargoner! Å, så härligt det är att ha nya sticklingar! Ännu så länge står de mindre inomhus under tillskottsbelysning. De kraftigare har satts ut på sval förvaring. Det är så bra att få hem sticklingar så här tidigt, för dessa hinner växa till sig, så de blir fina plantor tidigt!

Nu kommer ljuset tydligt tillbaka! Snart går det att ha pelargoner utan belysning inomhus på fönsterkarmen! Och jag kan titta till pelargonerna i uterummet efter arbetet på vardagskvällarna... Jag har inte belysning där ute, så det har varit för mörkt hittills.

Och det är dags att påbörja stora omplanteringen för året!

16/1 -05

Nu är de första sticklingarna för säsongen beställda. Det kommer att dröja innan jag får dem, några är ännu inte rotade, och vädret är lite väl riskabelt än för att skicka de andra. I år tar jag mest in av gamla svenska sorter, fast en och annan underbar zonal kommer också med. - De gamla zonalerna har oftast något som man inte hittar hos dagens nya sorter. Kanske man kan säga att de har charm och personlighet. Detta är inte så märkligt, de gamla sorterna som det finns tillgång till idag är ju sorter som överlevt många, många vintrar. Någon eller några pelargonvänner har verkligen ansträngt sig för att bevara dem, även under långa perioder när pelargoner varit helt omoderna. Detta arbete har nog inte lagts ner annat än på de verkligt charmiga och livskraftiga sorterna. Jag gissar att en gallring har skett, så några av "de allra bästa" ännu finns kvar att få tag på.

15/1 -05

Så har kylan kommit! Stormen vi hade nyligen har mina pelargoner klarat sig från, de har stått skyddade, och stormen tog inte taket på uterummet! Men i morse så var det bara +1° i uterummet, fast frostvakten stod på... Frostvakten är nu ställd på maximal värme, och kommer att stå så tills denna omgång köld lagt sig.

En och annan omgång köld klarar pelargonerna, men det får inte bli under noll flera gånger eller under en längre tid!

Nu börjar den knepigaste tiden att klara pelargonerna igenom, i alla fall om man förvarar dem i ett oisolerat uterum...

3/1 -05

Redan ett nytt år... Detta nyår är ett annorlunda nyår, ett nyår som man får hoppas att man aldrig mer behöver uppleva! Så många är berörda av tragedin i Asien! Och ändå står pelargonerna på sin vinterförvaring, gröna, friska, och en hel del blommar. Det är som om de säger : "Livet går vidare!". Kanske, kanske några av oss kan finna någon liten tröst i detta...!

26/12 -04

Dagen efter julafton så var all snön borta... Pelargonerna som togs in på julafton fick stå kvar inne i rummen tills idag, för de var såå fina. Men idag, den tredje dagen, så började de reagera med gulfärning på något blad, så då fick de sättas ut på sin "vanliga" svala förvaring. - Så härligt det har varit att ha blommande pelargoner i fönstren, även om det blev en kort tid! Nu längtar man ändå mer till våren!

Det börjar klia i fingrarna att börja med omplanteringen för våren, men jag ska hålla mig lite till! Man kan börja med pelargonerna lite tidigare här nere i Skåne, jag börjar nog i slutet av januari med omplanteringen, gissar jag. Det är en månad kvar, bara!

24/12 -04

Julafton! Det blev faktiskt en vit jul i år, här nere i södra Skåne! Visserligen är snön blöt av någon plusgrad, men den ligger på marken, och den är vit!
Jag har hämtat in mina julpelargoner nu. I år blev det tre storväxta sorter som får flytta in över dagen i fönstren, det blev
Johanna, Kättbos Anna och Black Country Bugle. I morgon flyttar de ut i uterummet igen.

6/11 -04

Det är fortfarande en fin ljummen höst här nere i de södraste delarna av landet. Ännu blommar det fint i uterummet, och förhoppningsvis ska det göra så länge än. Kanske är jag gladast för Triomphe de Nanci, för den har jag fått anstränga mig för att få att klara sig. Det var först den fjärde sticklingen jag fick tag på som ville sig. Nu är detta en storvuxen sort, så en stickling från i våras, det är nu på höstkanten två stora plantor.

24/10 -04

Hösten är fin, ljummen och behaglig, även om nu solen inte visar sig så ofta. Pelargonerna är satta på vinterförvaring, då vi har haft några frostnätter. De skulle kunna sättas ut igen, men nu får de stå där de står. Vattningen avtar betydligt nu, jag vattnar högst en gång i veckan på de sorter som förvaras svalt. Snart blir det ännu mer sällan. Många plantor blommar fortfarande. Visst borde jag plocka bort blommorna, men jag näns inte! Man blir så glad av blomningen så här års!

Inne på fönsterbrädorna har pelargonerna haft tilläggsbelysning länge, utom i ett fönster, där  jag haft några plantor ändå, några gamla sorter. - Jag blir imponerad av de gamla sorterna emellanåt! En del av dem är betydligt tåligare än dagens sorter. - Fast nu börjar dessa ranka lite, vilket är ett tydligt tecken på att de får för lite ljus, så de har också fått flytta ut till den svala förvaringen.

18/10 -04

Nu har jag också skaffat mig Fay Brawners bok "Geraniums, the complete Encyklopedia", och den visade sig verkligen vara så bra som sägs. Det står mycket fakta i den som verkligen hjälper till att reda ut begreppen. Bilderna är inte bokens starka sida, och jag saknar att det inte finns bild på alla beskrivna pelargoner, men att få en sådan överblick på de olika grupperna och förklarat såpass mycket, det är mycket värdefullt!

17/10 -04

Så har säsongen avslutats, kan man säga, nu när pelargonerna står på vinterförvaring. Många av dem blommar fortfarande, men nu behövs betydligt mindre passning. Och det finns tid till reflektion.

Vad har då detta pelargonår gett mig?

Det roligaste jag gjort är att börja samla på gamla skånska pelargoner. Jag har haft tur, de jag hittat bildar en varierande färgskala och de har också olika växtsätt. Några av dessa sorter hade jag aldrig provat annars, och dessa har visat sig mycket charmiga. Om jag nu ska rekomendera några, så är det Ebba och Den gamla från Råå, som jag tycker verkar mycket trevliga att ha att göra med, från skottagning till färdig planta. Fast båda behöver toppas, annars får man rankande plantor med blommor bara i toppen. Farmor Anna är också mycket fin!

Jag har också testat många av sorterna med smal rosa eller röd kant, för att försöka hitta den mest tacksamma av dem. Alla dessa är utsökta skönheter, så det blir växtsätt och blomvillighet samt villighet att rota sig som får bli avgörande.

Carmel, Lady Warwick och Pretty Petticoat har inte speciellt roligt växtsätt, de växer spretigt och är ganska "ynkliga", i alla fall hos mig. Emperor Nicholas från England är också spretig, men däremot ganska kraftigväxande.

Emperor Nicholas från Kanada och Fraicheur Beauty är storvuxna sorter, man ska ha gott om plats för dem.

Alpine Glow och Silver Celebration finns kvar för mig att kanske kunna tycka är den mest tacksamma. Silver Celebration har jag haft ett.antal år, och jag är mycket nöjd med den. Den blir en fin rund planta på någon enstaka toppning, sticklingarna är lätta att ta, den blommar mycket och länge. Alpine Glow tog jag in i somras, och så här långt verkar den också otroligt bra, sticklingen har grenat sig själv till en fin planta, och den blommar mycket. Men jag vill ju själv ta skott på den och se hurpass lättrotad den är, och även se hur dessa sticklingar växer, innan jag kan säga något. Jag får återkomma till detta, kanske redan nästa år.

Pelargoner, det är tålamodets hobby... :-)) !

16/10 -04

Några frostnätter har gjort att alla pelargonerna nu står på sin vinterförvaring. Kylan har försvunnit igen, men nu får pelargonerna stå där. Kölden kan komma igen plötsligt... Frostvakten är påkopplad, så temperaturen inte går ner under +5°.

Pelargonerna i fönstren hemma måste ha hjälp av extrabelysning nu, ljuset ute räcker inte längre. Där står sorter som inte klarar kyla så bra samt även de precis nyrotade sticklingarna, så dessa kan få växa till sig lite innan de börjar förvaras svalt.

25/9 -04

Pelargonerna blommar som aldrig förr. Jag uppfattar dem mer välmående nu än i fjol vid samma tid. Kanske ändå att de trivts med den lite kallare, regniga sommar som det blev i år. När det var värmebölja de två föregående somrarna, då mådde pelargonerna inte riktigt bra... Och nu på höstkanten, så är de i bättre skick i år än samma tid i fjol och i förrfjol. Det verkar som att pelargonerna trivs allra bäst när det är runt +25° på sommaren.

Hösten är i antågande, även här i de södraste delarna av landet. Jag märker det mest på att jag inte behöver vattna pelargonerna lika ofta. Nu blir det bara var tredje- var fjärde dag som vattenkannan behövs plockas fram...

12/9 -04

I somras lämnades ungefär en fjärdedel av mina pelargoner bort till en pelargonkompis när jag var på semester. Som tack för att hon passade dem så fick hon stickla på dem som hon ville. Hon gjorde detta, och gjorde det ganska tidigt, redan i början på augusti, och nu njuter jag av resultatet. Dessa plantor har nu vuxit till sig, och de är buskiga och fina, och börjar blomma igen! Det kommer att bli en fröjd att sätta in dessa på vinterförvaring! En del rankande sorter har blivit jättefina grenande september-exemplar!

De andra pelargonerna kommer jag att få klippa ner nu, och jag inser att det måste vara bättre för pelargonerna att klippas ner tidigare! De hinner växa till sig bättre innan vintervilan... Detta är lite att fundera på för mig till nästa år...

2/9 -04

Sommarresorna är slut för året. Oj, så roligt det är att komma hem till sina pelargoner igen!!! I år har jag lämnat ut pelargoner på tre ställen under sommaren, för att det inte ska bli så mycket för var och en av er som vattnar att ta hand om, och så har jag själv tagit ett bilbaksäte fullt. Bara ett fåtal pelargoner har fått stå i rabatterna. - Jag vill verkligen tacka er som kämpat med att vattna mina pelargoner var och varannan dag de veckor jag varit borta, och sett till att mina pelargoner var i bra skick när jag kom hem!!! Det är ett stort arbete ni lagt ner!!! Och ni har verkligen hjälpt mig!!!

På Ebbas Skafferi (se 15/7) får en del av pelargonerna stå kvar, och det känns verkligen roligt, där har de varit uppskattade! - Detta är också bra för mig, för hemma har jag som vanligt ont om plats!

Det får rum många pelargoner i ett bilbaksäte om man packar noga, jag fick med fyrtiofem plantor. Fast det blev mest sorter som står på tillväxt, som jag är rädd om, som trogs med, så jag har inte fått njuta av så mycket blomprakt under sommarens resa, och jag har verkligen saknat detta!

Pelargonerna i rabatterna har klarat sig ovanligt bra, antagligen på grund av den regniga sommaren. En del av dem är dock inte i skick att plockas upp i kruka igen, utan jag får ta sticklingar av dem, men alla har överlevt! Rabatt-förvaringen är det tuffaste sättet för pelargoner att klara sig på! - Så jag är mycket tacksam för att jag kunnat lämna bort såpass många pelargoner i år, dessa kommer att bli mycket lättare för mig att ta hand om! Tack än en gång till er som vattnat!!!

15/7 -04

Befinner du dig i Lund och vill titta på lite pelargoner? Ta dig till Ebbas Skafferi - tvärgatan ovanför Järnvägsstationen, och så mot Grand Hotel till -. Pelargonerna där kommer från mig, både inne i lokalen och på gården. Det är inte så många och inte så märkvärdiga sorter, men ändå kanske kul att titta på, om man har vägarna förbi.

18/6 -04

Oj, över halva juni har redan gått! Nu blommar det för fullt bland pelargonerna, sort efter sort börjar för säsongen. Blomningen börjar tidigare än någonsin, även bland de sena sorterna. Ute är det regnigt och kyligt, men det bryr sig tydligen inte pelargonerna om.

15/5 -04

Karin Lundh Hansen tipsade mig att om man har en stickling med långt mellan bladvecken, så det är svårt att hitta flera ställen där rötter kan bildas på sticklingens stam, så kan man skada stammen lite, med en kniv eller med nageln, så kommer sticklingen att utveckla rötter där den är skadad som en "överlevnads-reflex". Detta har jag testat, på en stickling med en stam helt utan bladveck i den biten som stacks ned i jord, men med två små skador istället. Och visst fungerade det! Visst kom det rötter!

1/5 -04

Valborg blev inte så blåsig som väderleksrapporten pratat om, och 1:a maj är riktigt fin... Utflyttningen av de första pelargonerna har gått bra, så nu börjar en större utflyttning. Pelargonerna får fortfarande stå i sina enskilda krukor, så de går att ställa in igen om vädret ändå skulle slå om.

Litet tips när du tar sticklingar:
Tar du sticklingar på en planta, så behåll minst en av dem. Du vet inte hur moderplantan kommer att klara återväxten. Det finns många sorter som mer eller mindre avstannar i växten när de sticklas rejält, detta gäller speciellt dvärg- och miniatyrpelargoner. Behåller du i alla fall en stickling, så har du ju snart sorten igen, om nu moderplantan inte vill återhämta sig.Tar du bara en stickling någonstans på plantan där vidare tillväxt inte hämmas, så gäller förståss inte detta.

23/4 -04

Idag fick några stora doftpelargoner flytta utomhus. Det finns inte plats för dem inne mer, och just dessa har klarat den svala övervintringen utan att det syns ett dugg på bladen. Det är faktiskt en vecka tidigare än jag någonsin förut satt ut pelargoner. Det känns som att risken för frost har upphört här nere i södra Skåne. Pelargonerna står tätt mot husväggen, så får de lite värme från huset, och skulle vädret bli kallare, så får de knökas in inomhus igen...

19/4 -04

Invänta pelargonens blomning innan du för vidare sticklingar av en sort som är ny för dig, så du själv ser att du fått rätt sort! Det sker så lätt misstag, t ex kan en etikett hamna i fel kruka. Det spelar ingen roll vem du fått pelargonen av, ett misstag kan ske även hos den noggrannaste pelargonisten! Detta är något alla kan göra för att hålla antalet felnamningar så lågt som möjligt.

17/4 -04

Pelargonintresset, det är tålamodets intresse! Min Phyllis (unik), som jag fick som litet skott förra våren, har tagit en hel säsong på sig att bli lite lagom stor, och äntligen har den knoppar också! Och Pink Capricorn (doft, syn. Pink Capitatum) är en klen spinkig planta första säsongen, visserligen blommar den redan då, men sin andra säsong blir den en fyllig, fin planta och börjar blomma tidigt! Många pelargoner blir finare sin andra säsong, fast dessa två nämnda är extremfall, som inte blir "något" förrän andra säsongen.

14/4 -04

April är en ganska så trist mellanmånad, i alla fall om man odlar med naturligt ljus, som jag. Några pelargoner har börjat blomma, men de flesta väntar fortfarande. Det är en kall vår i år också, så det lär dröja innan pelargonerna kan sättas utomhus.

3/4 -04

Så var det dags för April... Det är faktiskt en svår pelargonmånad! Nätterna kan vara frostiga, medan dagarna kan bjuda på solsken, och solen står lågt ännu, så den kan vara mycket brännande. Här skyddas nu lite ömtåligare sorter och småpelargoner från solskenet!

2/4 -04

En pelargonkompis från Uppland frågade för någon månad sedan om jag kände till "Den gamla från Råå". Det gjorde jag inte, fast jag är ganska aktiv inom pelargonsällskapet här nere, och hör "pratet". Detta kändes lite märkligt! Upplänningarna ska väl inte veta mer om de gamla skånska pelargonerna än vad vi skåningar själva gör! Ur detta har idén fötts att jag vill leta rätt på de gamla skånska pelargonerna.

Det är inte helt lätt att göra detta. Jag har tittat igenom den litteratur som finns, och jag hittar en och annan uppgift, men det är glest mellan dem! Två gamla skånska pelargoner står också omnämnda på Robbolott:s Pelargon-CD. Wexthuset har en som visat sig vara synonym med "Den gamla från Råå", vilket de hjälpt mig att få klarhet i. Tack, Wexthuset! Så finns ju Siv Bengtsson här nere, det är hon som hjälpt mig med vilka orter de gamla skånska pelargonerna kommer ifrån. Det är också hon som visste att Augusta ursprungligen kommer från Cedergrens i Råå. Tack för din hjälp, Siv! Och så kommer en uppgift ifrån Monica Lilja-Ingelmark, en sort som hennes mormor har haft! Jag är lovad ett skott framöver... Tack på förhand, Monica!

Jag har alltså tänkt mig att ha dessa gamla skånska pelargoner. Än så länge är de inte så många, de är under tio i antal. En del har jag redan lyckats få tag på som skott, och tänker odla upp dem och ta med dem på våra pelargon-träffar, visa dem samt berätta vad jag vet om dem. Förhoppningsvis kommer fler skåningar att vilja odla dem!

Känner du som läser detta till någon mer gammal skånsk pelargon, så blir jag mycket glad för att få veta detta!

Jag har skrivit om dessa sorter på min pelargonlista under rubriken Gamla skånska pelargoner.

21/3 -04

Jag kommer inte att ha så många sticklingar på min hemsida i vår. De jag fått fram hittils har sålts på PETAB i Helsingborg nu denna helgen. Jag har lite mer på rotning, så någon stickling kommer i alla fall att läggas ut på sticklingssidan framöver.

14/3 -04

Suck! Min Swedish Angel har förändrat sig... Den växer mycket grövre och kraftigare och blommorna har fått mycket mera färg på de tre undre bladen. Detta hände vid en sticklingstagning... Tyvärr är moderplantan död, och jag har bara denna förändrade stickling, som idag är en planta. Den är verkligen fin, egentligen snyggare än ursprungsplantan, men jag kallar den absolut inte Swedish Angel. Jag kommer inte att föra vidare av den under detta namn! - Jag tar hem Black Knight dekorativ nu, min planta liknar de bilder jag sett av den, och ser om det möjligen skulle kunna vara någon likhet mellan dessa två "på riktigt". Om inte - ja, vad göra? Plantan är för fin och välvuxen för att göra av med. Kanske ger jag min planta ett nytt namn... Om du känner till något om hur Swedish Angel sportar, så blir jag mycket glad för ett mail.

28/2 -04

Pelargonerna är genomgångna, det som ska beskäras är gjort. Nu börjar omplanteringen... Det får ta den tid som behövs, det är fortfarande gott om tid. Arbete och en och annan ovälkommen förkylning gör ju att man inte hinner allt på en gång! Två säckar ny fin blomjord står och väntar, det är bara att sätta igång! Dock omplanteras alla pelargonplantor, stora som små.

15/2 -04

Vackraste vinterblommaren hos mig är Mere Casino - för andra året i rad! Jag näns bara inte skära ner den, det får vara tills senare, även om detta kommer att fördröja sommarblomningen!

10/2 -04

Jag tipsar igen om hur man tar en superstickling:

Välj ett skott med tätt mellan bladen. Bryt av de fyra nedersta bladen och stick ner i jord eller brickett. Rötterna kommer att utveckla sig från de två nedersta avbrutna bladfästena, och från de två övre kommer grenar att skjuta upp när plantan blir större.

7/2 -04

Nu börjar jag göra iordning pelargonerna för våren. Jag kan ju börja lite tidigare, då jag bor i Skåne. Övervintringen har hittills gått bra, så i år är det ett rent nöje att börja pyssla med dem! Fast jag tar det lugnt, jag tar bara några i taget.

22/1 -04

Vi har haft en köldknäpp här nere i Skåne, i går , i natt och i förmiddags. Hos mig blev det -16° på natten. Vi här nere är ju inte så vana vid sådana temperaturer... Värmefläkten fick gå på högvarv, och jag släppte också in värme från huset till uterummet, så klarade det sig. Uterummet höll +6° på morgonen. - Detta är ett dyrt sätt att få upp värmen, men det behövs bara någon enstaka gång per vinter...

Från och med nu kommer jag att titta noga på pelargonerna, i alla fall varje vecka, och visar någon tecken till köldskador, så tar jag genast sticklingar på den! Det verkar som om rötterna skadas först när en pelargon köldskadas, det dröjer ju länge innan plantan vissnar ner. Man kan alltså ta sticklingar från en lätt köldskadad planta, bara man tar av frisk ved. Har en topp börjat böja sig, så går den nog inte att rädda som stickling, man bör försöka med en fast fin topp.

I fjol köldskadades mina pelargoner, men jag räddade många sorter just genom att jag hann ta sticklingar. Tyvärr räddade jag inte alla. Jag kommer att titta mera noga på pelargonerna i år!

17/1 -04

Just nu blir man sugen på att börja plantera om pelargonerna, börja skära ner dem och ta sticklingar, men om man som jag övervintrar med naturligt ljus, så är det bäst att vänta lite till. Det behövs lite mera naturigt ljus! Det kommer... Snart.... Mitten av februari är vad som brukar sägas är det tidigaste att börja, men jag bor i Skåne, och kan börja lite tidigare.

4/1 -04

Jag har gjort några nya skrivbordsunderlägg med pelargonmotiv. När man fotograferar med digitalkamera så får man mycket stora bilder med jättebra skärpa! Dessa måste sedan krympas rejält för att kunna läggas ut på webben, och det är lite synd, de förlorar i detaljrikedom på det! Dessa skrivbordsunderlägg visar betydligt större bilder av pelargoner än vad jag brukar ha på hemsidan, ungefär hälften så stora som originalet, så titta gärna på dem och njut en stund! Använd dem gärna, om du tycker om dem!!! - Om inte annat så kanske bilderna får dig sugen på att själv skaffa dig en digitalkamera!

3/1 -04

Det går trender i pelargoner! Vissa sorter är bara "moderna" ett tag, sedan är de inte attraktiva längre. Jag tycker att detta är så synd! Det finns jättebra sorter som inte tas tillvara på grund av detta!
Man kan ju fundera på varför det blir så här...
Dels kommer det ständigt många nya sorter, dels drömmer många om att ha "ovanliga" pelargoner, och en sort är ju inte ovanlig mer om man för vidare av den till några andra.
Pelargonerna är såpass lätta att föröka att det är mycket synd att de drabbas av detta!
De gamla svenska pelargonerna är tack och lov lite skyddade från detta tänkande, kanske för att det inte kommer så många nya av dem per år!
Tänk om "bra", "vacker" och "värd att odla" skulle vara det som styrde istället för trenderna... Alla "inne"-pelargoner är inte enkla att tas med!
Tack och lov är en del av pelargonerna som utsätts för trenderna så otroligt vackra och bra att de kommer igen, får en ny renässans efter några år! Till exempel så har engelska pelargonen Lord Bute kommit i ropet igen! Den är verkligen väl värd att ha, lyckas man inte med engelska pelargoner, så lyckas man i alla fall med Lord Bute! Och den är och kommer alltid att vara sällsamt vacker!

2/1 2004 -04

Jaha, nu är det redan ett nytt år! Det kliar i fingrarna att börja stickla och att fröså, men ännu avvaktar jag ett tag. Annars får jag inte plats med vad jag får fram. De som skulle tas nu behöver extraljus, och platsen jag har med extralampor är begränsad. Det får vänta några veckor till!

Jag har skrivit mina pelargontankar sedan februari 2002. Ett och annat där är värt att läsa, men inte allt, så jag har gjort en kraftig gallring av innehållet.

Välkommen in att läsa:

Pelargontankar 2002-2003


Upp överst på sidan

Tillbaka