SCHÄFER

JAKTHUNDAR

Gästbok

27 Maj


Det var lite allvarligare med mig än vad jag trodde...


Trött i kroppen och knoppen sedan minst förra våren, ständigt sjuk.
Massor av blodprov och träffar med distriktsläkare med början maj-07 som
inte hittade några fel.
Stickningar i fingrarna började i oktober och som snabbt spred sig uppåt axlarna.
I mitten av januari -08 slutade mitt vänstra ben att svara mig som jag ville,
jag haltade runt.
Den 23:e jan fick mamma nog när jag kom gråtande hem från en promenad
med Fränis,benet fungerade inte alls! Hon körde iväg mig till akuten.
Läkaren ville inte släppa iväg mig. Inlagd på neurolog avd.
Nån dag senare magnetröntgen. Jag hann knappt upp på avd. förrän en läkare
kom och sa något som ej förstods då. Något om inflammation och att jag
skulle få kortison dropp.
Sagt och gjort. 4 dagar med kortisondropp, varje dag 4 h. Redan efter första
droppbehandlingen märkte jag skillnad i benet.Efter alla 4 droppbeh. kunde
jag ta mig fram med "gåbord". Hörde sjuksköterskor och läkare mumla ngt.
om att jag hade MS men att de inte var säkra.
De var tvugna att vänta på svar från ryggmärgsprovet.
Äh, tänkte jag. MS får ju bara äldre...
Hamnade efter 1 v på Rehab.avd. Ytterligare 1 v senare ringde Uppsala
och ville träffa mig. Och dit for jag och mamma...
Fick äran att träffa den underbara doktorn/specialisten Jan Fagius.
Fast första mötet kanske inte var alltför trevligt.
Han berättade att magnetplåtarna var en av de fulaste han sett.
Jag hade kraftig inflammation i hjärnan och ryggen. Han tyckte det var
otroligt att jag inte hade större funktionsnedsättningar.
Troligtvis tack vare att jag envist kämpat mig ut på promenad
med Fränis(även fast de blev mindre dag för dag...)
och jag red även på min häst länge innan styrkan i armarna försvann.
Samt hade haft en aktiv bakgrund med fys.träning.
Vi fick chockbeskedet:
Jag hade aggressiv MS!!!
Högsta graden, och att jag med hög sannorlikhet skulle förlora
mina kroppsfunktioner framöver.
Hade några "bromsmediciner" att välja på som skulle minska antalet
sk. "skov".Sprutor varje dag(25% färre och förbättring)
eller dropp var 4:e v (60%).
Eller den drastiska "storsmällen", stamcellstransplantation.(95% ?)
9 st hade fått den behandlingen mot MS i Sverige sedan de började testa
för 4 år sedan och de hade gett väldigt goda resultat. Helförlamade
hade efter behandling och träning kunnat fungera i stort sett normalt
igen. En hade haft ett "mindre" skov. Idén är att radera MS´n.
Det är bara en handfull MS patienter som kan få denna behandling.
Man ska vara "i grunden frisk", ung och ha den "super aggresiva MS´n".
Kortfattat om behandlingen: Mängder av cellgifter för att slå ut
hela immunförsvaret och sedan föra in stamcellerna (mina egna)
som startar om kroppen.
I MS behandlingen ingår även ATG dropp som ska slå ut de vita
blodkropparna (som följde med stamcellerna) som kan innehålla "elakingarna".
Jan Fagius rekommenderade mig den behandlingen. Jag kände att jag inte hade så mycket val med tanke på de dåliga
oddsen jag fått för min framtid. Jag ville satsa och ta risken...
Resan har varit väldigt tuff. Div. infektioner och blodtransfusioner...
Men behandlingen verkar ha gett mig en till chans.
Är väldigt trött och känner fortfarande av små förändringar på kroppen som jag kände innan behandlingen, de kan vara små sk."ärr".
Men de är obetydliga!
Det viktigaste av allt; kroppen svarar på mina signaler!
Den 14 april, på min 26 års dag, fick jag äntligen lämna sjukhuset!!!
Dr Jan Fagius följde och gav mig stöd under hela behandlingen!
Och gör det fortfarande!!!!
Jag vill tacka mamma, pappa och min bror för det ENORMA stödet jag fick/får, de fanns/finns alltid vid min sida!
Tack hela min släkt/familj!
Och tack för alla hälsningar jag fått under denna jobbiga tid... de har stärkt
och värmt mig!!!!

Favorit "citat" från Dr Jan Fagius:
"Allt som är bra, är bra!!!! "