Majsorm

(Elaphe guttata guttata)

Inledning:

Majsormen är en väldigt bra och lätt orm att börja med när man har tänkt sig att börja med ormar och det är dess utom en väldigt trevlig och intressant orm. Det är en orm som man kan hålla på med väldigt länge utan att tröttna på, för majsormar slutar aldrig att förvåna en. Majs och råttsnok går båda under det latinska namnet Elaphe. Majsormarna delas sedan in i undergrupperna Elaphe guttata. Ordet Elaphe som är latin betyder rådjursskin och guttata betyder prickig eller fläckig. Båda dom här orden passar ju väldigt bra in på både majs och råttsnokar (oftast). Då deras skinn känns som finaste rådjursskinn. Ett påstående om hur Majsormen har fått sitt namn är att den har fått det ifrån de europeiska nybyggarna. Dessa ormar hittade man ofta ibland böndernas majs antingen på fältet eller där bönderna lagrade sin majs. Därför så trodde bönderna att ormen åt majsen men i själva verket så åt den skadedjuren som fans bland majsen typ råttor och möss. På så viss så hjälpte ju ormarn bönderna genom att hålla populationen av möss och råttor nere och gör än idag.

Utbredningsområde:

Majsormen kan man hitta i många olika miljöer. Man kan hitta dom i skogsmark, ängsmark, klippiga områden och runtomkring jordbruksdistrikt i syd-östra USA. I det vilda kan man hitta den vildfärgade Majsormen (Elaphe guttata guttata) från Maryland och nedre New Jersey till Gulfkusten. Präriemajsormen (Elaphe guttata emoryi) Kan man hitta i områden runt Mississippi och Missouri floderna, ner söder över längst Gulfkusten ner till Rio Grand i Texas. I väster sträcker sig artens utbredningsområde sig från söder om Nebraska, genom de östra delarna av klippiga bergen. Genom klippiga bergen följer präriemajsormen floddalarna  via floderna Arkansas, Canadian, Cimarron, Pecos och Rio Grand.

Beteende:

Majsormen är mest aktiv nattetid och under gryning/skymning. Majsormen är till största del marklevande men det betyder ju inte att den inte klättrar, Majsormen är mycket bra på att klättra så om tillfälle ges eller om den har en anledning så klättrar den gärna. I det vilda livnär sig majsormen på fisk, grodor, gnagare och andra mindre däggdjur. Majsormen är ingen giftig orm så för att den ska avliva sitt bytte så använder den sig av ”krammetoden” det innebär att ormen biter tag i sitt bytte och slingrar sig snabbt runt det och kramar åt tills bytet avlider. Efter att bytet har avlidigt så börjar ormen svälja bytet helt, oftast från huvudet. När majsormen är juvenil så blir den först maten i det vilda oftast små gnagarungar, mindre grodor eller liknande. Majsormen är äggläggande och dom blir könsmogna vid två till tre års ålder i det vilda, i fångenskap finns det naturligtviss exemplar som har blivit könsmogna mycket tidigare eftersom dom får mycket mer näringsrik och mer regelbunden matt i fångenskap. Det finns exemplar som har blivit könsmogna och har lagt ägg innan dom har blivit året.

Storlek, ålder mm:

När juvenilerna är nykläckta så brukar storleken ligga på 15-20cm och dom fullvuxna blir 1-1,5m. Den normala längden på fullvuxna djur ligger på 120-130cm. Som jag nämnde nyss så äter dom juvenila Majsormarna grodor, ödlor och annat som dom kommer över. Och dom adulta djuren äter gnagare och ibland kan det hända att dom äter en och annan fågel. Majsormen är helt ogiftig och dödar sitt byte genom att krama det. I fångenskap ätter både juveniler och adulta djur upptinade möss med god aptit fast i olika storlekar. Den normala åldern för en Majsorm i fångenskap liggen på 10-15 år, men det finns berättelser om majsormar som har blivit hela 25 år! Så den kan trolige bli äldre en dom 15 åren. man ska också tänka på att hanarna kan bli något äldre än honorna för honorna lägger ju ägg och det tär på kroppen. Det gör ju inte hanarna så deras kropp har inte slitits lika mycket genom åren.

Att tänka på när man köper orm:

När man köper sin först orm (T.ex. En Majsorm som är en väldigt bra nybörjarorm) Så bör man kolla på ett par saker:

• Kroppen skal vara spenstig och inte slapp.
• Ormen skall vara fungerande d.v.s. Äta själv vilket man ser om man tittar på ormens kropp. En orm som inte äter är oftast väldigt smal och man kan ibland också se ryggraden väldigt tydligt. Då kan den ha ett litet trekantigt utseende.
• Den skall inte ha några sår eller läckta ärrbildningar. För dom kan bli infekterade och det kan leda till ormens död om man inte har rätt kunskap eller har någon som kan hjälpa en om det skulle uppstå problem.
• Ögonen skal vara klara och alerta (blanda inte ihop detta med att ormen ska ömsa, för det gör så att det blir en gråmjölkig hinna över ögonen och även dom övriga färgerna på ormen mattas ner). Kolla också så att ormens tunga spelar ordentligt. Just tungspelet är ett täcken på att ormen är frisk för en sjuk orm spelar väldigt sällan med sin tunga.
• Kolla efter ”ohyra” typ kvalster (små svart prickar, oftast stor som ett knappnålshuvud, när man trycker sönder dom märker man att dom innehåller blod.) eller fästingar vilket oftast tyder på att djuret är viltfångat och är då inget bra djur att börja med p.g.a. sjukdomsrisk etc.
• Bukplåtarna bör vara rena och fria från infektionsangrep. Är det infekterat så kan det bero på att ormen har gåt i ett för fuktigt terrarie och/eller att hygienen i terrariet har varit för dålig.
• Kloaköppningen ska vara ren och fri från infektioner.
• Ormen bör vara fri från gammalt ömsskinn. Om den har flera lager ömsskinn kvar på kroppen så betyder det att ormen ar sjuk eller att den inte har fått den vård den behöver för att kunna ömsa som den ska.

Könsskillnader:

När man köper en orm så vill man oftast veta vad det är för kön på ormen och då finns del lite olika sätt att ta reda på det. Det vanligaste sättet om man inte är så erfaren är att jämföra svanslängden hos juvenilerna, då hanarna har längre svansar än honorna (och var börjar då svansen på en orm jo den börjar bakom kloaköpningen och slutar vi svansspetsen). Ett annat sätt som fungerar på juveniler och ormar som inte är så gamla är att ”poppa” dem. Det betyder att man försiktigt masserar ut ormens könsorgan och på så viss ser vilket kön ormen har. Hanarna har två små hemipenisar men honorna har bara två små röda fläckar på sitt organ. Detta ska man inte prova själv om man inte har erfarenhet av det och vet hur man ska göra. Den tredje metoden är sondning eller palpering som man oftast säger. Det innebär att man för in en special formad metallpinne vid kloaken på ormen. Och sedan avgör man med hjälp av hur långt man kan föra in pinnen om det är en hona eller en hane, är det en längre bit så är det en hane. Detta ska också bara göras av en erfaren person och hälst inte på juveniler på grund av att risken att man ska skada deras könsorgan är mycket stor. När man vill veta kön på en juvenil så är poppning eller att jämföra svansen dom bästa alternativen.

Tillväxt och myter:

Många människor tror ju att en orm inte växer sig större än det utrymme den har, men det är verkligen inte sant. Ormen kommer att fortsätta växa tills den har uppnått sin fulla längd även om den vistas i ett för litet terrarium. Men den kommer ju troligen att få problem med skelettet etc. Eftersom den inte har kunnat sträck ut sig tillräckligt i sitt terrarium. Med andra ord: ormen kommer att må mycket dåligt om den inte får ett anpassat terrarium. En snok t.ex. En Majsorm bör ha ett terrarium där den kan sträcka ut sin fulla längd på något håll i terrariet. För att kunna uppnå den optimala trivseln (när det gäller pyton och boa orma gäller det helt andra regler). Det finns tyvärr personer som har kommit på den geniala iden att om man inte matar ormen så växer den ju inte heller. Som igentligen är helt rätt men om den inte får mat så kan den inte heller leva och få ett friskt och hälsosamt liv. Om man införskaffar en orm så ska man se till att den lever och har det bra. Annars kan man lika gärna låta bli och hålla sig till en annan hobby där man inte leker med en levande varelses liv och känslor. Ett tips är att alltid ta reda på hur stor ormen blir och vilken miljö den lever i etc. Innan man köper den så att man vet hur stort terrarium den behöver ha i framtiden. Och att man är kapabel att ta hand om sin lilla krabat. Man ska också tänka på åldern på ormen man köper så att man t.ex. inte köper en gammal hona som är tänkt till avel. En gammal hona brukar inte lägga särskilt många ägg och det brukar inte bli särskilt bra ungar heller. En gammal orm bör man istället låta gå i pension och enbart ha som sällskapsdjur.

Ormens nya hem:

När man har tagit hem sin lilla orm så har man en hel del att tänka på t.ex. terrariet som ormen ska bo i. Terrariet ska hälst stå färdigt när ormen kommer p.g.a. att ormen ska slippa att leva under odrägliga förhållande under tiden man ska fixa någonting som ormens kan bo i. Terrariet eller vad den nu ska bo i bör som jag sa tidigare vara så stor så att ormen kan sträcka ut sin fulla längd på något håll i terrariet. Terrariet ska vara byggt på så vi så att det är rymningssäkert. Det bästa och mest praktiska är om man har två skjutglasrutor i fronten på terrariet för det ger både en bra inblick i terrariet samt att det är ett mycket bra sett att öppna terrariet på. Man måste tänka på att det inte får vara några glipor i terrariet för om ormen kan få ut sitt huvud så kan också resten av ormen komma ut. Det bästa sättet om man har en juvenil så är det att ha den i en pet-box (plast låda nätförsett tak) och dom finns att köpa i dom flest zoobutiker. Fördelen med att ha ormen i en pet-box till en början är att man har en bra uppsyn över ormen samt att man kan ha koll på ormens hälsa på ett praktiskt sätt. Under den första tiden som man har ormen i petboxen så är ett bra tips att ha tidningspapper eller hushållspapper som bottenmaterial för det är väldigt lätt att byta och man kan ha mycket bra koll på ormen hela tiden. Man bör ha orm juvenilen i petbox under två till sex månader så att man kan se så att matning och liknande fungerar bra. Fördelen med att ha ormen under dom här karantänsförhållande är att man märker om ormen har några sjukdomssymtom eller om ormen mattvägrar. Det är en fördela att ha ormen under en begränsad yta till en början p.g.a. att en juveniler som får tillgång till ett för stort terrarie för tidigt kan bli väldigt skygga och osäkra.

Inredning:

Man bör inreda terrariet med någon typ av klättergren. Det går väldigt bra att ta en gren utifrån naturen men då måste man rengöra den mycket noga p.g.a. risken för ohyra som kan finnas i grenen. Det gör man lättast genom att lägga grenen i t.ex. en ugn ett tag på ganska hög värme ca 150°c i ungefär en timme. Då är alla parasiter eller liknande som skulle kunna finnas i grenen borta. Om grenen skulle vara så pass stor så att grenen inte får plats i ugnen så går det lika bra att lägga grenen i en uppvärmd bastu fast i en lite längre tid. Ormen skall också ha någon form av gömställe som denkan gömma sig i/under. t.ex. en barkbit eller någonting annat som man tycker att passar in. Men man ska tänka på att det inte ska vara hål i dom som ormen kan fastna i. För om det är det så kan det gå väldigt illa. Men det går ju att korka igen hålen på ett snyggt och praktiskt sätt.

Bottensubstrat:

I sitt terrarie kan man ha många olika bottensubstrat och det finns både för och nackdelar med dom allihopa. Så det finns inget bottensubstrat som är det bästa utan det får ni avgöra själva men det jag tycker är mest praktiskt är spån men det är ju inte det vackraste. Här är några olika alternativ: täckbark, torvmull (ogödslad), Tidningspapper/hushållspapper och spån. Som sagt avgör själva vilket ni tycker är mest praktiskt. Varje gång man matar sin orm så ska man ta ut ormen ur sitt terrarie och lägga den i en separat box under matning. Och i den ska man ha tidningspapper eller hushållspapper som bottensubstrat så att den inte kan svälja någonting av bottensubstratet, detta är mycket viktigt! För om det fastnar bottensubstrat i munnen på ormen så kan den i värsta fall göra så att ormen kvävas eller så kan det bli en infektion i munnen på ormen. Det finns även en annan bra egenskap med att ormen äter i en separat box för då kan man passa på att städa lite smått i ormens terrarie under tiden som ormen äter.

Temperatur:

Temperaturen hos ormar och alla andra reptiler är mycket viktig p.g.a. att reptiler är växelvarma d.v.s. dom har samma temperatur som deras omgivning. Därför bör terrariet vara konstruerat på så viss att terrariet har olika värme zoner. Då kan ormen själv välja vilken temperatur den vill vistas i. Temperaturen bör ligga någonstans mellan 27-30°c på dagen och 20-24°c på natten. Det finns olika sätt att reglera värmen i terrariet på. T.ex. med spotlight, värmematta, värmekabel, värmelampa etc. det jag vill rekommendera är en värmematta under 1/3 av terrariet men då bör man också ha någon form av ljuse till ormen t.ex. en ljusramp som går på timer så att ormen får ljuse och så att man kan ge ormen en bra dygnsrytm. Dygnsrytmen bör man också variera beroende på om det är sommar eller vinter. Den bör vara lite längre på sommaren än på vintern. Men värmemattan skal vara på dygnet runt p.g.a. att ormen kan vill ha det lite värmare på natten. Man ska tänka på att aldrig ha el-sladdar dragna inne i terrariet för det har faktiskt hänt att ormen har slingrat sig in ibland sladdarna och inte kommit loss. Och det har lätt till att ormen har hängt sig och det är ju inget man eftersträvar. Om man ändvänder värmelampor eller liknande inuti terrariet så ska man tänka på att ha något som skyddar lampan så inte ormen kan stöta i mot den. För då kan ormen får brännskador och dom kan vara väldigt svåra att behandla. Om man har ett mindre terrarie där det är svårt att se till att det är olika värme zoner eller att hålla temperaturen nere på sommaren. Då bör man införskaffa sig en termostat som håller koll på värmen i terrariet så att där inte blir för varmt.

Ventilation:

Ormens terrarie skall ha en bra ventilation så att luften inuti terrariet är bra. Man bör ha två nät eller gallerförsedda ventilationshåll för att få en bra luftgenomströmning i sitt terrarie. För att få så bra luftgenomströmning i terrariet som möjligt så bör man placeringen ventilationshållen så att man har ett i taket och det andra lågt ner antingen på framsidan eller på kortsidan. Beroende på vilket som man tycker är snyggast och mest praktiskt. Man måste också tänka på att man inte ska ha för mycket ventilation i terrariet eller att man ställer det där det är drag för då kan det lätt hända att ormen blir förkyld eller för lunginflammation. För  det kan leda till stora konsekvenser. Och i värsta fall till ormens död.

Vatten:

Ormen ska alltid ha tillgång till friskt vatten som den både kan dricka från och bada i om den det vill. Därför så vill jag rekommendera att man byter vatten var annan dag. Om ormen skulle få för sig att lägga sin avföring i skålen så bör man omgående tvätta skålen noggrant med tanke på bakterieinfektioner etc. Man ska ha så pass stor skål så att ormen kan bada i den om den skulle vilja. Tänk på att sätta vattenskålen på en plats i terrariet där det är så nära medeltemperaturen som möjligt. För om du sätter den i den varma delen av terrariet så avdunstar bara vattnet väldigt snabbt och då får man springa och fylla på vattnet hela tiden.

Terrariet ska alltid hållas rent från avföring och ömsnings rester så när man ser det så ska man plocka bort det så fort som möjligt.

Matning:

En adult orm som är mycket aktiv bör man mata med 7 till 10 dagars mellanrum. Men en juvenil kan man mata med 3 till 5 dagars mellanrum. Men ormen bör få tömma tarmen innan man mattar den nästa gång p.g.a. att ormen kan lättare drabbas av förstoppning om den inte får tömma tarmen i mellan mattningarna. När man mattar ormen så ska man placera den i t.ex. en pet-box för att den inte ska få något bottensubstrat i munnen för det kan leda till problem. Man ska försöka vänja ormen vid att ta död föda för då minimeras risken att ormen blir skadad av bytet. En annan fördel med att lära ormen att äta död föda är att man kan köpa hem ett större antal möss och förvara i frysen och sedan tina efter hand som man behöver. När man ska tina mössen så kan man antingen låta dom ligga framme i rumstemperatur tills dom har tinat eller så kan man låta dom tina i varmt vatten. Man ska aldrig tina mössen i mikrovågsugn för då försvinner en del av vitaminerna i mössen och dom behöver ormen, och det finns även risk att mössen exploderar. Mössen ska alltid vara riktigt upptinade innan man ger dom till ormen. För om den inte är det så kommer ormen troligen att spy upp maten igen och det är inte bra för ormens mage och tarmar. Man bör regelbundet ge ormen någon form utav vitamin och mineral preparat. Det finns många olika sorter så fråga i zoobutiken vilken sort dom rekommenderar. Det finns många olika metoder man kan använda sig av när man matar med död föda men här är några exempel:

• Ta tag i musens svans och vifta med musen framför huvudet på ormen då brukar ormen oftast hugga tag i musen med en gång.
• Lägg ormen i din matlåda och lägg i musen och låt dem ligga där i över natten, med tanke på att många ormar är nattaktiva så är detta en mycket bra metod.
• Om ormen inte visar intresse för musen då så kan man perforera musens huvud med hjälp av en nål, gör ett hål i musens huvud med hjälp av nålen och tryck sedan ut lite hjärnsubstans och smeta över musens nos. Denna metoden tycker många att värkar äcklig men den är faktiskt väldigt effektiv.
• Om det är en ung orm och är svår att få till att äta så kan man prova med levande föda men då ska man tänka på att det är svårt att vänja tillbaka den till dött sen igen, men det går.

Hantering:

Majssnokar brukar tycka om att vara ute, och dom slingrar gärna runt i dom mest planlösa ställen. Tänk på att inte handskas för mycket med din lilla orm den första veckan för då behöver den en acklimatiseringsperiod för att vänja sig vid sitt nya hem. Tänk på att när du handskas med en orm som du inte känner så ska du inte låta den komma nära ditt ansikte, pga. Att du aldrig vet om den tänker hugga eller inte. En orm som inte känner dig kan ibland reagera lite konstigt pga. Dofter som den inte känner igen etc. man bör också tänka på att ormar är mycket primitiva djur så deras reaktioner styrs mer av instinkt än av intelligens.

Ett väldigt bra tips när man ska hantera ormar är att tänka på att bara göra långsamma rörelser, för att man inte ska göra ormen stressad eller skrämma den. Lått ormen själv slingra sig mellan fingrarna i den riktning den själv vill. Man ska inte heller låta någon som inte är van vid ormar hålla den nya ormen om man inte har det under övervakning. Det kan hända att personen i fråga får panik och kastar i väg ormen när personen känner ormen röra sig. Om ormen oturligt nog skulle bita dig så att det går håll på huden så bör du genast tvätta det med tvål och vatten enbart för att det kan bli infekterat. Någonting mer drastiskt är sällan nödvändigt för det är ofarligt att bli biten av en ogiftig orm.

Ömsning:

Ormar byter skinn regelbundet detta sker efterhand som ormen växer eller skinnet slits. Ormen brukar få en mjölkigt grå nyans över ögonen och även över resten av kroppen och då är det dags att fukta terrariet lite extra med vatten med t.ex. en blomflaska. Ormen kan ibland lägga sig i sin vattenskål för att mjuka upp skinnet innan ömsning. När ormen har ömsat ska ömsningsskinnet vara helt, om det är det så är det ett tecken på att ormen trivs och fungerar. Om ormen skulle ömsa på ett sådant viss så att skinnet är trasigt och det sitter skinnrester kvar på ormen. Så bör man bada den i ljummet vatten (ca 30°c) så att skinnet mjukas upp och sedan pilla bort det med hjälp av sin nagel, väldigt försiktigt! Ett annat alternativ är att lägga ormen i en petbox med fuktat spån eller fuktat papper i botten över natten. Efter ett flertal ofullständiga ömsningar bildas en tjock skinnskorpa på ormen och detta kan leda till tragiska komplikationer för ormen, så var noga med att kolla ormen noggrant efter varje ömsning. Att ormen inte ömsar som den ska brukar bero på att terrariet är för torrt eller att det inte finns någonting som ormen kan skrubba bort ömsningsskinnet mot, men det kan också innebära att ormen har någon sjukdom. Trasiga ömsningar kan också drabba nyinköpta ormar som inte har hunnit acklimatisera sig i sin nya miljö. Ett anat alternativ är att ormen har ätit precis innan ömsning och har varit för tjock om magen för att kunna ömsa ordentligt. Man ska tänka på att ormar inte har någon aptit innan ömsning så vid dessa tillfällen så är det lika bra att vänta med matningen tills någon dag efter den har ömsat. Om det skulle vara några problem med djurets ömsning så kan man låta den gå i en plast burk med kraftigt fuktig spån eller papper i båten i någon timme, eller bada djuret en stund i ljummet vatten. Det brukar lösa upp skinnet så pass att den får det av sig.

Dvalning:

Majsormen bör man dvala från och med det andra levnadsåret. Det gör man för att den ska hamna i rätt balans med årstiderna och det naturliga beteendet. Dvalningen gör också så att ormens fortplantningsinstinkter kommer i gång framåt vårkanten. Hur går man då för att dvala sin orm?

Börja med att sluta mata den under en period på minst fyra veckor. Under denna tid får ormen en god möjlighet till att tömma tarmen från gamla rester. Under den fjärde veckan bör man bada ormen i ljummet vatten med jämna mellan rum då detta har en laxerande effekt på ormen. Troligen så kommer ormen att tömma resten av sitt tarminnehåll i detta vattenbad. När denna del är avklarad så börjar du successivt korta ner ormens dygnsrytm (och koppla bort värmekällor etc.) tills belysningen är helt närsläckt. Och då skall även temperaturen vara nere på rumstemp med andra ord ca 20°c. Denna sänkningen bör ta ca en vecka. Därefter bör ormen flyttas över till en pet-box med tidningspapper eller spån som bottenmaterial. I petboxen placerar man en vattenskål som ormen inte kan välta. När boxen är färdig flyttar man in den i ett rum där man kan sänka temperaturen från rumstemperatur ner till 10°c - 12°c. Denna temperaturs sänkning bör också ta ca en vecka. I denna temperatur får ormen gå i någon vecka. I det utrymmet som ormen dvalas i bör det vara mörkt. När det sedan är dags att vecka ormen ur dvalningen igen så gör man bara hela processen omvänd. Var bara noga med att ta det lugnt! Det är viktigt att ormen får god tid på sig både när den ska ner i dvalning och upp från dvalning. Många som har ormar nöjer sig med att bara ”halvdvala” ormen i rumstemperatur, detta är ju också ett alternativ men jag rekommenderar att man ger ormen en riktig dvalning. Under dvalnigsperioden äter ormen ingenting och efter dvalningen så bör man inte ge ormen mat fören den har gått i sin normala temperatur i minst en vecka. När man matar ormen för första gången efter dvalningen så bör man bara ge den ett litet byte, det är för att ormens mage ska komma igång på ett lugnt sätt. Matar man ormen med för stora och för många byten direkt efter dvalningen så kan det leda till att ormen spyr upp det igen och då kan ormen få problem med både magen och tarmarna.

Avel:

För att kunna avla på Majsorm så är det till väldigt stor hjälp om man har en hane och en hona annars kan det bli väldigt stora bekymmer. Efter dvalningen så släpper man ihop hanen och honan och ser till att fukta lite extra i terrariet med hjälp av en spray flaska. Man kan då nästan omgående se hur hanen börjar rycka i hela kroppen och förfölja honan. Denna jakt kan pågå i intervaller under flera dar. Efter ett tag så kan man se hur ”dom slår knut” på sina svansar och man kan beskåda en parning. I och med ormarna har parat sig så bör man sätta in en äggläggningslåda där honan kan lägga sina ägg. Lådan kan vara en godisburk (helt vanlig plastburk) med ett hål i locket så att ormen kan ta sig in och ut ur lådan. Lådan fylls sedan med fuktad vermiculit, fuktad torv eller liknande. Sedan efter ca en månad när det är dags för honan att lägga äggen så lägger hon dom förhoppningsvis i äggläggninglådan och inte i vattenskålen. Om man har möjlighet att ha honan och hanen separat i varsitt terrarie strax innan äggläggningen så är det väldigt bra då hanen kan stressa honan så att det uppstår lite otrevliga problem kring just äggläggningen. Strax innan honan ska lägga sina ägg så är det väldigt vanligt att hon ömsar. Det är ett tecken som man kan hålla koll efter. När honan väl ska lägga sina ägg så kan det ta enda upp till två dygn innan hon har lagt alla sina ägg. Det händer ofta att ormen lägger några ägg sedan ringlar sig ut ur lådan för att sedan komma tillbaka och slutföra äggläggningen. De problem som kan uppstå vid äggläggningen är äggstockning, det innebär att ormen inte klarar av att lägga alla äggen utan några fastnar i kroppen. Detta är mycket allvarlig och kräver någon form utav åtgärd annars kommer honan att dö. Om man hamlar i den situationen så bör man ta hjälp av en erfaren veterinär eller uppfödare. Den vanligaste och enklaste åtgärden är att man försöker massera ut äggen genom att försiktigt men bestämt försöka pressa ut äggen genom kloaköpningen. Detta kan vara mycket tidsödande och stressa ormen oerhört mycket. Dom äggen som man får ut är oftast förstörda och behövs inte läggas i en kläckare.

Äggen skall vara vita vilket är ett tecken på att äggen är befruktade, om äggen istället skulle vara gulaktiga eller likna små bärnstenar så är det säkerligen obefruktade ägg. Anledningen till att äggen kan vara obefruktade är att hannens spermier är i dåligt skick (kan bero på för varm dvalning), hanen är ej könsmogen, honan har varit stressad under parningsperioden (för mycket hantering?), honan kan ha håligt äggen för länge i kroppen eller så finns det någon annan anledning. När honan lägger äggen i äggläggningsburk så är äggens yta lite klibbig. Denna klibbiga utan stelnar efter ett tag men dom äggen som ligger emot varandra kommer med all säkerhet att klibba ihop. Dela inte på dessa ägg! För om man försöker det så kommer dom med all säkerhet att gå sönder. När äggläggningen är färdig så bör man försiktigt flytta över äggen till en lämpligare äggläggningsburk som passar i kläckaren som man förhoppningsviss har gjort i ordning.

För övrigt så bör man tänka på att honan ofta slutar äta efter hon har blivit parad (vilket betyder att honan måste matas upp ordentligt innan parningen) och kan vara lite ”grinig” i sitt beteende. Hanen kan däremot vägra äta från dvalningen och fram tills han har fått para sig, men direkt efter parningen börjar hanen att äta normalt igen.

Kläckning:

Att kläcka majsormsägg är inte direkt avancerat. Äggen placeras i en kläckare, lämpligen en våtkläckare. Kläcknings temperaturen bör ligga någonstans mellan 27°c – 29°c, och kläcknings tiden brukar variera mellan 55 till 65 dagar, beroende på genomsnittstemperaturen. Ju varmare det är i kläckaren desto snabbare kläcks äggen. Jag skulle föredra att man ligger på 27°c då jag vet att ungarna blir av bästa kvalité vid denna temperatur.

Hur ska då en våtkläckare se ut och fungera? Tanken med en våt kläckare är att vattnen i kläckaren värmer upp luften och samtidigt så bidrar vattnet till en hög och bra luftfuktighet. Det enklaste och billigaste sättet att bygga sig en egen kläckare på är genom att bygga om ett gammalt akvarie eller en stor pet-box till en kläckare. Grundprincipen är att man häller i vatten i kläckaren ca 8 – 15 cm högt. För att inte vattnet ska avdunsta helt och att luftfuktigheten ska vara kvar så måste man sätta ett (tak) på kläckaren. Taket bör vara slutande så att kondens dropparna som bildas i taket inte ska droppa ner på äggen utan rinner ner längst med taket och kläckarens ena sida. En enkel variant av ”tak” är att limma dit en list eller kant ca 10 cm ner på akvariets/petboxens långsida. Mot denna kant sätter man två glas skivor som över lappar varandra med 2 –3 cm dom ska också sticka ut några cm över den bakre långsidan. Resultatet med det blir att man har ett slutande tak som man kan styra kläckarens ventilation med. Ventilationen styrs på så vis att man dra glas rutorna mot varandra och då blir det springor på kläckarens kortsidor där luften kan cirkulera. På kläckarens botten måste man placera någonting som man kan ställa burken med reptiläggen på så att dom hålls fria från vattnet t.ex. Tegelstenar eller liknande. Var noga med att burkens nederkant alltid hålls ovanför vattenytan. På så viss är det mycket lättare att hålla rätt temperatur hos äggen. Temperaturen styrs lättast av en termostatstyrd doppvärmare som placeras i kläckarens vatten (under vattnet). Börja med att ställa doppvärmarens temperatur något högre än vad du vill ha som lufttemperatur då vattnet oftast är varmare än luften. Sedan får du kolla vilken temperatur det är i luften där äggen ligger sen får du reglera doppvärmaren efter det. Det är den temperaturen som är vid äggen som är kläckningstemperaturen. Skriv noga upp när ormen la äggen så att du har kol på ett ungefär när äggen ska kläckas så att du kan lägga över nät/ventileratlock över burken så att du förhindra att ormarna smiter ut och sänker sig. Nätet bör man sätta på dag 51 eller 52 för att vara på säkra sidan. När ungarna börjar kläckas så kan man se små revor i äggen och ut ur revorna brukar det komma någon bubblig vätska. Det händer när ungen försöker ”skära” sig ut ur ägget med hjälp av sin äggtand. När ungen väl har fått hål på ägget så brukar den sticka ut huvudet genom hålet. Ungen kan sitta med bara huvudet ute i flera dygn. Ibland så drar den in huvudet igen när den blir skrämd eller är osäker på någonting.  Man ska aldrig ”dra” ut en orm från ett ägg utan man ska vänta tills ormen ringlar sig ut ur ägget på egen hand. Ett bra tips är att låta orm juvenilerna ligga kvar i kläckaren tills dom har ömsat en första gång. Juvenilerna stormtrivs i den varma, fuktiga och trygga miljön i kläckaren. Dom flesta juvenilerna ömsar ganska omgående efter dom har ringlat sig ur ägget. Det brukar ta 2 – 10 dagar innan alla juvenilerna har ömsat sin första gång.

De nyföddas miljö:

När man har tagit ut ungarna ifrån kläckaren så bör man lägga dom i en petbox. Som bottensubstrat i petboxen bör man enbart använda sig av hushållspapper eller liknande. Lägg gärna en värmematta under 1/3 av petboxens bottenyta för att uppnå en bra temperatur i petboxen. Jag rekommenderar också att man sätter ner en såkallad fuktlåda till ungarna. Den gör man av t.ex. en pizzasalladsburk, man gör ett hål på ena kortsidan av burken som ormarna kan ta sig in och ut igenom sedan så fyller man bottnen med vermiculit eller hushållspapper som fuktas ganska ordentligt. Ungarna trivs väldigt bra i miljön som blir i denna burken på grund av att den är väldigt lik den miljön som dom kläcktes i. Glöm inte att rengöra boxen och bytta till nytt fräscht substrat en till två gånger i veckan. Man ska givetvis också förse petboxen med en låg vatten skål som juvenilerna kan dricka ur.

Hur man matar sina nyföda ungar:

Man ska alltid vänta med den första matningen tills juvenilern har ömsat sin första gång. När man väl ska prova att mata juvenilerna för första gången så får man det bästa resultatet om man matar dom var och en för sig. I t.ex. en ciggaretask, pizzasalladsburk etc. tillsammans med ormen så lägger man ner en upptinad eller levande musunge i burken/asken. Dessa brukar få ligga tillsammans över natten och på morgonen så finns det oftast bara ormen kvar (med en bulla på magen).

Här är lite olika varianter som man kan prova på om inte ormen skulle vilja äta.

• Låt ungarna gå separat i varsin lite mindre burk t.ex. en filmburk över natten med en musunge i.
• Prova samma variant med både levande och upptinade muspinkisar.
• Perforera pinkishuvudet och pressa ut lite hjärnsubstans över nosen på musen. Detta är extremt aptithöjande för ormarna.
• Tag muspinkisen i svansen med hjälp av en pincett och vifta med pinkisen så att ormen tror att den lever och provocera den så att den hugger.
• Lägg några levande muspinkisar i en äggkartong och placera sedan äggkartongen i en petbox tillsammans med ormarn. Låt sedan äggkartongen med mössen ligga kvar hos ormarna över natten. Ofta så väcker just denna metod en viss nyfikenhet hos ormarna som då tar sig in i kartongen och äter med god aptit i sitt nya trygga gömställe.
• Om inte ormen börjar äta när man provar det knepet som står ovanför så kan man via sin veterinär få utskrivet ett b-vitaminskoncentrat som heter Beviplex. Detta droppar man några droppar i ormens vatten och sedan så blir ormen förhoppningsvis hungrig efter några dagar.

Utöver detta så ska ormarna alltid ha lugn och ro när dom ska äta. En av anledningarna till att man ska mata ungarna separat är att de stressar varandra och kan i värsta fall äta upp varandra i stridens hetta och allt omkring dem luktar bara mat.

Olika färg och mönster varianter:

Majsormen har väl blivit lite som guppyn är inom akvariehobbyn, ett till utseendet variationsrikt djur tack vare ett intensivt avlande på olika naturliga färg och mönstervariationer. Jag tänkte att jag skulle snabbt skulle gå igenom några av de vanligaste varianterna (OBS detta är bara en liten del av alla dom olika varianterna som finns) av majsormar som man lättast hittar ute i zoo handlen och på vissa reptil mässor.

Amelanistisk (vissa kallar detta albino eller ”missing black”) Ordet albino kommer från det latinska ordet aldus vilket betyder vit. Denna variant saknar det svarta pigmentet melanin (kommer från det grekiska ordet melan vilket betyder svart) vilket gör att ormen inte har något svart i sig över huvud taget. Till och med dess ögon är hos denna variant röda.  Inom de amelanistiska varianterna kan man bland annat hitta amelanistisk Okeete, sunglow (saknar vita fält och är då endast orange, gul och röd till utseendet), creamcicle, candycane m.fl.

Creamcicle är en lite annorlunda variant av majsormsvarianterna med tanke på att den bygger på en korsning mellan Elaphe guttata guttata och Elaphe guttata emoryi. Efter ett antal års med avel med ”vanliga” amelanistisk Majsorm så började amerikanerna att experimentera med andra korsningar för att få fram ännu vackrare majsormar. Målet i början var att få fram en helt gyllene gul amelanistisk Majsorm. För att få fram en creamcicle så måste man korsa två av Elaphe guttatas underarter, nämligen den vanliga viltfångade varianten (Elaphe guttata guttata) med Präriemajsormen (Elaphe guttata emoryi). Detta är kanske något som en del inte gillar. Många anser att man inte ska korsa olika underarter med varandra. Detta tycker inte jag att har någon betydelse när det gäller Majsorm för den är redan väldigt ”sönderkorsad” till och med dom såkallat viltfångade är inte heller ”rasrena” detta med tanke på den enorma utseende skillnaden. Det viktiga att tänka på är att man använder en amelanistisk variant av den vanliga Majsormen annars så får man inte fram Creamcicles. Ungarna (generation F1) från denna parning ser nästan ut som vanliga Majsormsjuveniler men de är ju hetrozygota för amelanism. Inavel av djur från generation F1 resulterar i 50% av ungarna i kullen av generation F2 blir creamcicle.

Utseende på denna variant kan variera stort! Det finns exemplar som endast är vita och orange med en svag gyllene nyans över hela kroppen och det finns även exemplar som ser ut som en helt vanlig traditionell amelanistisk Majsorm som saknar de röda pigmenten.

Candycane på denna varianten avlas det också selektivt. Man tar dom exemplar som har extremt mycket rött och vit och parar dom med liknande tills man får fram en orm med enbart rött och vit.

Anetyristisk denna variante saknar helt dom röda pigmenten i kroppen och blir därför oftast helt i en blandning av svart, grå och vit, med en svag ton av gul vid sidorna. Det finns även en form av anetyrism som även tar bort de gula pigmenten i kroppen på ormen.

Hypomelanistisk kommer ifrån grekiskan där ordet hypo betyder under. Melanin är det svarta pigmentet, och då betyder ordet hypomelanistisk i en rak översättning ”underskott av melanin” (alternativt underskott av svart). Individer vilka är hypomelanistiska har lite melanin (svart) kvar i kroppen, exempelvis så har dessa individer ha svarta ögon (till skillnad från amelanistiska exemplar vilka har röda ögon).

Om man tittar på Majsormens täckning på bukplåtarna så kan man se ett schackmönster på de vildfärgade varianterna men inte på det hypomelanistiska exemplaret. På det Hypomelanistiska exemplaret så är de svarta fälten helt färglösa eller näst intill. Även den svarta täckningen på ormens ovansida är nästan helt borta (endast hudfärgade fjäll där det skulle ha varit svart).

Ghostcorn är i själva verket en hypomelanistiskanetyristisk Majsorm, men det låter mycket bättre med det fräcka namnet Ghost. Hypomelanismanvänds bland annat för att få fram ”Ghostcorns” (en variant av Majsorm där individen har en ”blekare täckning”). (För att få ghost så behövs ett Hypoexemplar och ett anetyristiskt (svart/vit) exemplar.)

Man bör även notera att i en kull där föräldrarna bär på hypomelanism behöver inte alla avkommorna vara hypos utan en viss del kan vara heterozygota (anlagsbärande) för hypomelanism.

Melanistisk är helt och hållet svart. Hos dessa exemplar har alla antydande till mönster men samtidigt mer eller mindre försvunnet och ersatt med en helt svart färg över hela ormens kropp. Denna variant har ännu inte framträtt hos Majsormarna.

Xantic/Axantic: xantic innebär att ormen har ett stort överskott av gula färgämnen i kroppen och axantic innebär att ormen helt saknar gult färgpigment i kroppen.

Bloodred denna varianten är så sälektivt framavlad variant där man hela tiden avlar vidare på dom indevider som har mest rött i sitt mönster. Bloodred har inga svarta inslag på bukplåtarna. För överigt så ser den nästan ut som en viltfångad Majsorm när de är små med den röda färgen tränger undan resterande färg tills den till slut är helt röd. Många tycker att detta är den absolut vackraste varianten av Majsormarna. Observera dock att denna färgvariant har åstadkommit mycket inavels problem så eftersträva djur från olika uppfödare med olika blodslinjer.

Miamiphase kommer ursprungligen från söder och väster om Miami, Florida. Dessa exemplar har en grå/silvrig bottenfärg med vissa orange inslag. I ett toppexemplar av miamiphase kan man se likheter i ett toppexemplar av Blair´s kungsnok.

Snowcorn är en Majsorm som en bart är vit utan några andra färger. Denna variant får man fram om man korsar en amelanistisk Majsorm med en anetyristisk. Resultatet blir en kull dubbelhetros (F1) som i sin tur korsas med varandra, och då får man statistiskt fram en snowcorn på var 16 unge i generation F2.

Vissa av snowcorn ormarna kan ha en svagt färgad linje från mungipan och bakåt. Om denna linjen är gul så kallas den varianten för lemoncheek och är den röd/rosa så kallas den för en strawberrycheek.

Motley en mönster variant som ger en serie prickar från nacke till svansspets. Ju mer komplett den linjen är desto finnare är just det exemplaret.

Striped hos denna variant har sadlarna helt gåt ihop till ett längsgående sträck från ormens nacke ända ut på svansspetsen.

Zigzag (Aztek) en variant av stripad men med ett zigzagformad linje istället för ett rakt sträck på ryggen. Hos vissa zigzagdjur har linjen blivit bruten till oregelbundna former, detta kalas i Europa för en ”dålig zigzag” medan amerikanarna kallar det för Aztek och tar mer betalt.

Bandad är en av varianterna där sadel mönstret på ryggen har förändrats så att ormen ser ut att vara tvärbandad. Av detta lär man sig att det är av stor vikt att man känner till sina avelsdjurs olika arvsanlag för att kunna planera vilka varianter man kan få. Det är rekommendera att upplysa om juvenilernas anlag (både homozygota och hetrozygota) vid eventuell försäljning eller liknande. Vetenskapen om ett djurs genetiska anlag är nästa av lika stor vikt som vetenskapen om deras kön när det gäller goda avelsframgångar.

Slutord:

Jag hoppas att det har varit intressant att läsa detta arbete och förhoppningsvis så har du lärt dig någonting av intresse. Jag vill även poängtera att jag tycker att man ska köpa sin första orm som juvenil då det är bättre att vänja sig vid en liten orm. En juvenil är i regel oftast frisk och man kan prägla ormen enligt sina egna målsättningar. Ska du köpa orm så ska du tänka på att du vänder dig till en djuraffär där dom är kunniga. Och vet vad det är för djur dom har att göra med. Det samma gäller vid köp av privat uppfödare, se till att du får reda på vad du behöver veta om djuret för att kunna ta god hand om det innan du köper det. Man ska också tänka på att inte alltid köpa det billigaste utan lägg till en extra slant och köp ett fint exemplar. tänk på att ibland bidrar snålheten visheten…

Tänk på att alltid tvätta händerna efter kontakt med djuren (gäller även hund och katt)!

Källförteckning:

Freddie Persson (Bromölla)

Majsormar i terrarie av: Tobbe Helin