Normalt är det kanske inte den bästa hunden att ha första gången. Egentligen borde den vara det eftersom den är mycket intelligent och har mycket tydliga kroppsignaler. Det är nog snarare ens egna mänskliga brister som gör att det inte blir bra. Men svaret är beroende på hur mycket arbete man själv vill lägga ner på sin kontakt med hunden. Har du barn i ålder som kräver mycket tid så är en ridgeback som förstagångshund ett dåligt sätt att prova på hundlivet. De tre förtsta åren av en ridgebacks liv kräver minst lika mycket uppmärksamhet som småbarn i fyra femårsåldern. En del klarar av detta men för de som inte gör det är det ridgebacken som får sitta emellan. Man kan ju ha tur och få en mycket foglig och lätt ridgeback men man ju lika gärna få en riktig vilde som även om den är glad kan vara envis o jobbig.
Växer ridgebacken upp med barn så brukar de vara mycket glada för barn och hur tålmodiga som helst med dem. Normalt brukar vara att de trivas bra med barn men det finns naturligtvis vissa individer som inte tycker om barn. De är dock ett fåtal. Får de bara vara med och inte bli undanskuffade när barnen är med blir det sällan konflikter. Ridgebacken betraktar alla människor och djur som ingår i hushållet som sin familj.
Fysisk motion är inget anmärkningsvärt utan precis som för alla andra hundar. Möjlighet att få röra sig fritt uppskattar den mycket. Vädret avgör dock hur mycket den vill vara ute. Regnar det väljer den hellre att stanna inne. Man klarar som regel inte att trötta ut en ridgeback fysiskt. Att tänka på är att inte motionera den för hårt innan den blivit röntgad på höftleder och armbågar. Psykisk motion behöver den och det kan vara lika effektivt att få hunden trött. Agility, spår eller sök kan vara bra jobb för hunden som tröttar ut den ganska bra. Man får prova sig fram till vad hunden gillar. Det är hundar med åsikter om vad som är kul här i livet. Beroende på vad man gör kan det minsta vara en timmes promenad medan löpning eller mental aktivitet kan förändra tidsbehovet. Får hunden inte tillräckligt med motion så blir den oftast rastlös och överviktig.
Överst på sidan
Vanligtvis går ridgeback bra ihop med alla andra djur som finns på en gård. Ridgebacken är en vanlig hund bland hästfolk just för att den orkar hänga med och trivs med hästar. Andra hundar av samma kön kan ta ett tag innan de blir kompisar. Men det är nog det enda problem som finns med andra djur i omgivningen. Naturligtvis kan den tycka det är kul att jaga en katt eller kanin men vet den om att de också bor på gården och hör till hushållet så övergår den till att passa dem istället. Ridgeback är inte mycket annorlunda än andra hundar. Vad som utmärker dem är deras kroppsspråk och signaler som är mycket tydliga. Att då umgås med andra hundar som inte har samma tydlighet i sina signaler kan göra att det tar tid innan de blir kompisar och kan umgås på enkelt sätt. Svarta hundar, långhåriga med päls för ögonen, och hundar med svansen högt av naturliga orsaker kan göra att det blir en del konflikter. Ridgeback trivs allra bäst med sina egna artfränder men går bra med andra också men då under förutsättning att signalerna funkar som de ska.
Prisläget är något högre än för andra hundar och gäller för en korrekt valp. Valp med ej korrekt ridge eller med färgfel ska betinga ett lägre pris. Naturligtvis finns det valpar med högre och lägre pris men det viktigaste är kanske att man har förtroende för uppfödaren. Det finns möjlighet att få en fodervärdshund men det brukar vara förknippat med en del villkor.
Något att tänka på är att ridgebacken har en kraftig vaktinstinkt som ligger i bakgrunden och som kan tas fram när det behövs. Så vakt hos en ridgeback skall inte uppmuntras. Det behövs inte utan kan om den uppmuntras bli mycket jobbig. Det är en stark hund och med en självmedvetenhet som gör att den kan agera självständigt i hotsituationer. Det är få ridgebackägare som känner igen sin hund vid karaktärsprov eller vid mentaltest.
Överst på sidan
Enklast kanske hade varit att få träffa dem i verkligheten. Precis när man kommer på besök där de bor brukar det bli lite uppståndelse men därefter brukar det vara ganska trevligt. Märkligt nog så brukar det vara de utav besökarna som minst vill ha kontakt med hundarna som dessa dras till. Så nog kommer din mamma att få en annan inställning efter ett besök. Det brukar inte vara svårt att bli charmad av ridgeback.
Skillnaden på en tik eller en hanhund kan vara marginell. Tiken brukar väga kring 30-33kg och hanhunden 10-12kg mer. En tik är ju då lite lättare att rent fysiskt hålla. Men tiken kan vara mer envis och kan ha ganska jobbiga tider efter löpperioderna med sin skendräktighet som kan var 6-8 veckor och då den inte vill göra något som helst eller åtminstone vara ganska sur. Det finns fogliga individer och likaså besvärliga av båda könen så att säga vilken som är lättast gör vi inte. Tiken är vanligen mer följsam med familjen. Både hane och tik är lika familjekära så något skillnad där är det inte. Båda lär sig snabbt var tomtgränserna går och lämnar inte dessa annat än när de ska följa med. Båda är precis lika glada för att stjäla mat eller ligga i soffan eller att följa med ut i skogen. Varför man väljer en tik eller hanhund kan variera. För oss är det ingen skillnad på dem. Det finns tuffa tikar och mjuka hanhundar. Vad man väljer kan bero på vad för hundar som finns i grannskapet. Finns det gott om hanhundar där underlättar det med en tik. Andra orsaker för en hanhund är att den brukar vara jämnare i humöret jämfört med tiken som har sina löpperioder 1-2 gånger om året och då dess humör kan bli lite ojämnare.
Överst på sidan
Kända fel och sjukdommar är mycket begränsade. Höftledsfel har endast 5% av röntgade hundar och då med lindriga fel. I övrigt är det en frisk ras men det är ett levande väsen och som sådant kan det drabbas av sjukdommar men detta är sällsynt. Medfött kan vara dermoid sinus men dessa valpar avlivas eller opereras. Om detta och en del annat kan du läsa på Dermoid sinus eller SRRS hemsida.
De flesta valpköpare har nog blivit fascinerade av rasens personlighet. De övriga är de som helt enkelt vill ha en sällskapshund som är frisk. Att det sedan är en vacker hund att se på är en annan sak som nog de flesta är glada för men som inte är det viktigaste.
Våra råd till en valpköpare hänger naturligtvis ihop med vilka erfarenheter denne har. De flesta är dock nya med rasen och att då veta om att ridgebacken har ganska kraftiga vaktegenskaper och självständigt tänkande/handlande är viktigt att framhålla för en valpköpare. Vikten av konsekvens i uppfostran med en mjuk men fast hand är vad vi poängterar. Att det tar lång tid innan ridgebacken blir färdigvuxen mentalt jämfört med andra hundraser är något annan som man får framhålla. I övrigt är den ganska lik andra raser. När någon vill ha en valp från oss så brukar vi vilja träffa dem innan vi beslutar oss för att de ska få en valp. I samband med detta så brukar vi gå i genom allt vad vi kan komma ihåg som är att veta om ridgeback. Det blir avsevärt enklare att visa och förklara när man har hundarna framför sig. Det finns även mycket information om mathållning, motion, uppfostran, veterinärfrågor, problemlösningar och aktiviteter att ge.
Överst på sidan
Hade allt blivit som man tänkt sig vore nog livet ganska trist och förutsägbart. Flera valpköpare har sagt att hunden aldrig kommer att få vara i sängen eller soffan. Ja hur blev det med det? Det är nog så att det flesta har fått mer positivt ur det hela än de räknat med från början. Även de som av olika orsaker har behövt omplacera sina hundar har gjort det med tungt hjärta.
Nej det är inte vanligt. Genomgående orsaker när det sker är att de inte hinner med att vara tillsammans tillräckligt med sina hundar för att de själva och hundarna ska må bra. Andra orsaker kan vara att familjens förutsättningar ändras
Omplaceras ridgebacken innan den blivit för gammal (4-6år) brukar det gå bra. Det här kan dock vara mycket individuellt.
Pris för en omplaceringshund kan vara från ingenting till vad ägaren vill ha.
Själva har vi våra egna ridgeback nästan alltid lösa. De brukar hålla sig inom 10-15 meter från oss hela tiden. Man ser mycket tydligt på dem när det finns vilt i närheten. Ju längre bort de är från oss ju svårare är det att få dem att låta bli att springa efter viltet. Det är när det är nära till vägar eller om det är andra människor i området som vi kopplar dem. Ridgebacken jagar med synen och kan om den får syn på något vilt dra iväg ganska snabbt och är det en bil- eller järnväg i närheten så nog brukar det bli tvärs över den. Att vi kopplar våra hundar när det är andra människor i närheten beror på att många människor blir lätt skrämda av större hundar.
| Överst på sidan | Ursprung/beskrivning | Huvudsida | Rasstandard | Fotogalleri | |
| Våra hundar | Valpfoto | Valpkullar | Dermoid sinus | Länkar | MH |
| Siv och Bo Hansen |
| Nylundsvägen 11 370 24 Nättraby |
| 0455-49670 |
| Sverige |
Kontakta oss på Rassagården |