Intervju - Olavi Mikkonen, Amon Amarth Sveriges tyngsta vikingaband har ett nytt album ute, "Twilight of the thunder god", och då tyckte vi självfallet att det kunde passa bra med en liten pratstund. Sagt och gjort. Vi ringde upp gitarristen Olavi Mikkonen och stämde av läget. Samtalet kom bl a att handla om nya plattan, sjusträngade gitarrer och amerikanska turnébussar kontra de europeiska, men även en hel del annat. Nedan följer hela samtalet. Hur står det till? Olavi Mikkonen: Jo, det är bara bra. Hur jämför du nya plattan med de föregående alsterna? Lättare att spela in eller svårare? Börjar ni få lite rutin nu? OM: Nja, jag skulle nog inte vilja påstå att den var lättare att spela in än någon annan. Nästan tvärtom. Första gången med Jens Bogren var ju på förra skivan, "With Oden on our side" och när det är första gången så känner man ju alltid efter lite på varandra och nu när vi kände varandra, så kunde ju han vara mycket hårdare. Jag tror nästan att vi slet hårdare med den här inspelningen, för han är ju riktigt stenhård när det gäller att lägga gitarrer och trummor. Inte minsta lilla fel någonstans, utan det ska vara superperfekt, vilket är jättebra. Det var nog rätt tufft att spela in skivan. Inspelningsmässigt var det tufft, men när vi skrev själva skivan så var det ju rätt avslappnat. Vi hade ju en jävligt bra feeling redan från start, när vi började skriva låtar. Den processen var ju inte alls så tuff egentligen. Bidrar han med någonting till låtarna? OM: Självklart! Han är ju lite som den sjätte medlemmen. Han skriver ju liksom inget material, men han kommer med mycket input. Om man har en stämma till exempel och man säger att stämman går fyra gånger, då kanske han säger att "de här två sista gångerna, så hottar vi till det lite", att man förändrar lite så man inte upprepar samma riff om och om igen. Man lägger till lite extra krydda på dem. Han är mycket för sådant och sedan om han känner att ett parti kan kortas ner. Han är mycket för sådana grejer, men framförallt med sången så hjälper han ju till med mycket. Om man behöver byta ut några ord i texten för att det ska passa in bättre och så. Det är sådana grejer man inte själv riktigt tänker på. Hur jobbar ni i studion? Är det som många andra, att varje sak spelas in separat? OM: ja, exakt. Vi har gjort så att vi åker till studion hela bandet, så är vi där allihop. Men till en början när man lägger trummorna så hjälper jag och andra gitarristen Johan till. Vi spelar samtidigt med Fredrik. Vi tycker att det är bra att vi spelar båda gitarrerna, så är det lättare att komma in i låten. Man får harmonierna. Så lägger vi alla trummor på alla låtar och sedan efter det så börjar vi med kompgitarr och sedan bas och sedan kör vi stämmor, stämgitarren då. Sedan varvar vi sång och extra gitarr och lägger på solon. Vi varvar så att Johan inte ska få sjunga alltför mycket. Med tanke på dagens high tech, är det mycket att man klipper ihop bitar i låtar och lägger ihop eller tar bort, i och med att allt ligger på datorn idag? Pro Tools och allt vad det heter. OM: Vi kör inte mycket klippa och klistra. Däremot kan man koncentrera sig på partier. Vi spelar inte in en hel låt i taget. Vi kör partier, fast vi klipper och klistrar inte så mycket. Det är inte så att man spelar en gång och sedan kan man göra det till vad som helst. Det går väl självklart att göra så, men då får man aldrig in den riktiga känslan. Däremot kan man ju bara koncentrera sig på partier, vilket självklart underlättar. Ser ni nu då, om man blickar ännu längre fram, ett fortsatt samarbete med honom? OM: Jag tycker Jens är helt kanon att jobba med. Det kan ju bli ett sådant där Bob Rock-samarbete som Metallica? OM: Ja! (skrattar) jag vet inte i nuläget. Vi har ju precis gjort skivan och det är svårt att sia om hur det kommer att bli, men även om vi skulle göra nästa skiva hos Jens så skulle det bli annorlunda, för då kommer han att ha flyttat studion. Så då blir det även nytt studiomässigt. Sitter han i Örebro nu, eller? OM: Ja, exakt. Han ska nog bara flytta den några kvarter, men då blir det en annan utrustning och så. Skulle vi fortsätta med honom, så blir det ju ändå för oss. Men jag vet inte. Det är svårt att sia om det nu. Han har gjort ett fantastiskt jobb med båda skivorna och jag tycker den senaste överträffar alla gånger. Men samtidigt är det ju så här som band också, eftersom vi ändrar oss inte så mycket egentligen. Vi kommer ju inte att börja lägga in melodiös sång eller börja ha keyboards eller något sådant där eller helt plötsligt börja spela en annan musikstil. För att förnya oss så är det ju bra att vi förnyar soundet. När ni jobbar i studion då, är det nio till fem eller? Sitter ni på natten och pular eller har ni bestämda tider? OM: Det är fasta tider. Vi körde åtta till sex, sju. Som ett jobb då? OM: Ja, exakt. Tidiga mornar. Sedan om vi slutar sex eller sju, det beror på hur man ligger till. Det låter ju vettigt. Det måste bli ju väldigt strukturerat? OM: Ja, jag tycker att det är rätt skönt att ha struktur ändå. Vi har ju även det när vi repar. Det är den tiden som gäller. Jag tänkte på det här, i bandet, har ni ett genuint intresse av nordisk mytologi och vikingar så att ni läser sådan litteratur och sätter er in i det? För att kunna skapa någonting alltså, eller har det bara fallit så? OM: Från början så hade ju självklart alla det intresset och alla har ju plöjt igenom de böcker som finns. Sedan vet jag inte... med tiden så... självklart så gräver ju sångaren Johan Haegg fortfarande i sådan litteratur för att hitta inspiration. Det som jag gör mest är att jag försöker åka runt på olika vikingamarknader och sådant för jag tycker att det är häftigt och jag samlar mycket på sådana prylar. Sedan vet jag inte riktigt hur det ligger till med de andra, men självklart så finns ju intresset, men sedan hur stort det är... det är kanske inte lika stort för alla. Men ni känner aldrig att "Nej, va fan, nu har vi skrivit om det här!"? OM: Ja, jag vet inte. Det skulle nog kännas jävligt konstigt om vi helt plötsligt skulle börja skriva något annat också. Men vad Johan Haegg gör rätt mycket nu för tiden, det är väl att han lägger in lite personliga grejer och saker som har hänt honom, men han omvandlar det så att det passar in. Mycket är ju också egna påhittade historier. Vi kan ju sitta och repa och spåna lite själva, till exempel "Vad coolt det skulle vara om man skriver om...", ja till exempel "Guardians of Asgard". De två väktarna som vaktar Asgard. Det är ju sådant vi bara hittar på. Var kom titeln "Twilight of the thunder god" ifrån då? OM: Ja, den är ju baserad på Tors kamp med Midgårdsormen och vi försökte ju in i det längsta hitta en annan titel, för självklart låter ju "Twilight of the thunder god" jävligt mycket som "Twilight of the gods", men samtidigt... just den händelsen eller just den grejen, det enda som egentligen passar det är ju "Twilight of the thunder god", så då bestämde vi att köra på det. Ja, det är väl en given titel. Omslaget då? Är det samma snubbe ni använder er av? OM: Ja! Vem är det då? OM: Han som tecknar heter Tom Thiel, men han gjorde ingenting på förra skivan. Men vi har ju två killar. En som tecknar och en som designar. Vi har haft samma designer på alla skivor utom den första och sedan har vi haft målningar. Nu har vi målning och vi hade målning på "The crusher" och "Versus the world". Det är Tom Thiel som gjort dem också. Hur kom ni i kontakt med honom från början? OM: Det kommer jag faktiskt inte ihåg, men jag kan nog tänka mig att det var Ted, vår basist som är mycket intresserad av bilder och sådant. Det var nog han som föreslog honom när vi skulle göra "The crusher", för då skulle vi ju ha en gubbe där med. Det är ju ett oerhört snyggt omslag! Det är detaljrikt och det ser sjukt proffsigt ut. OM: Ja visst! Vi är ju skitnöjda! Man får ju den här upplevelsen av att det är kaos. Det är världens undergång och det är sjögång och storm och Oden (?) drar i tungan. Ja, jag håller med. De fick till det riktigt ordentligt. Verkligen. Nu då? Jag kan tänka mig att den är en massa promotionarbete först och sedan ska ni ut och över till Staterna. Är det det första ni gör nu? OM: Ja. Det bär iväg om cirka två veckor. Hur länge är ni där då? En månad eller? OM: nej, vi var tvungna att korta ner det en vecka så vi kör nog bara 22 spelningar. Vi hoppar hela Texas och Florida eftersom vi ska hoppa på den här "Unholy alliance tour", så då var vi tvungna att skära ner lite. Men vad jag har förstått så går ni hem ganska bra i det stora landet i väster. OM: Ja, jag tycker att vi har nött på där genom åren och det går jättebra tycker jag. Vi var där för drygt ett år sedan och gjorde en headlineturné, vilket var sista turnén med förra skivan och jag tyckte den gick precis lika bra som att turnera i Europa. Det funkar riktigt bra och nu har vi ju fått ihop ett kalaspaket, så det kommer gå bra i år med. När ni kånkar runt där, då är det buss som gäller? OM: Ja. Men där borta är det väl lite skönare bussar? Man brukar ju alltid höra att jänkarna klagar när de kommer till Europa. OM: Ja, jag vet inte. Det kan jag faktiskt inte hålla med om. Många tycker ju att amerikanska bussar är bättre för i USA har de ju bussar som är gjorda som turnébussar. De tillverkas som turnébussar. I Europa är det ju inte turnébussar utan vanliga bussar som man har slitit ut alla säten ur. Men det folk kanske gillar mest med amerikanska bussar är att de har ju en sådan där dieselgenerator som bara puttrar på hela dagarna, så att man får ström. Medan man i Europa måste koppla in en kabel till spelstället så man får ström i bussen. Parkerar man typ på en bensinstation så har man ju inte ström, medan de amerikanska bussarna har den där dieselmotor som puttrar hela tiden. Sedan kan man ju tycka vad man vill om det. Jag tycker ju inte att det är så jävla snyggt att en motor står och puttrar hela dagen. Men jag trivs nog bäst i de europeiska bussarna för de är större, men det som är bättre med de amerikanska bussarna är att de, som sagt, är gjorda som turnébussar. Alla har en liten tv i sin binge, som man fäller upp. Ungefär som en flygplanstv och så har man en dvdspelare, så man kan ligga och kolla på film själv. Sedan har ju alla bussar, i stort sett, Internet i USA, så det är ju jäkligt bekvämt på så vis. Ja, men det behövs väl, för man hör ju alltid att det blir en väldig massa dötid? OM: Ja, men bekvämlighetsmässigt gillar jag nog de europeiska för de är lite större. Äh, jag vet inte... Buss som buss. OM: Ja. Jaha, och sedan Slayer efter det. Det måste ju vara ganska coolt. Det är ju ett snyggt paket det med. OM: Det är ju jävligt coolt, om jag får säga så. Det är ju inget man direkt tackar nej till. Har ni träffat dem innan eller? OM: Ja, vi har ju träffat Kerry (King) förut. Han har ju kommit till någon spelning i USA. Det ska bli jäkligt ballt och Slayer har ju varit mina husgudar så länge jag kan minnas så det ska bli otroligt kul att äntligen få turnera med dem. Vi har ju spelat en massa festivaler, men det är ju inte samma grej. Det har ju kommit en ganska bra bok om Slayer. "The bloody reign of Slayer" av Joel McIver. En kille som skriver mycket för Classic Rock och andra tidningar. OM: Det där har jag missat. Vad sa du att den hette? "The bloody reign of Slayer". Finns att beställa på Ad Libris. OM: Fan vad ballt! Då har jag ju litteratur till turnén. Ja, jag menar det. Du själv sedan då? Alla gitarrister har ju någon gammal gitarrhjälte som man fick upp ögonen för. Är det Ace Frehley som så många andra? OM: Ja, jag tillhör det där KISS-gänget jag med. Helt klart. Det var ju det jag växte upp med och Ace Frehley var kanske min första idol, men sedan vet jag inte. Spelmässigt så kanske... Jake E Lee, Ozzys gitarrist. "Bark at the moon" eran. Han var nog en som jag verkligen "Shit, vilken jäkla kille!". Ok. Han är ju nästan bortglömd idag. OM: Ja, jag tycker faktiskt att det är lite synd. Han gjorde ju ruskigt coola grejer. Jag är inte direkt... jag har aldrig varit en sologitarrist. Jag blir inte så imponerad av sådant. Självklart, alla vill väl vara lika snabba som Yngwie, men jag har väl alltid varit en sådan riffkille, så att säga. Jeff Hanneman har ju gjort så jäkla mycket bra riff! När jag läste Slayer-boken så kom det upp att de spelade med sjusträngad gitarr på någon platta. Jag vet inget som det och det var väl Steve Vai som började jiddra runt med det, men är det något du själv testat? OM: Nej, jag tror jag plinkat på någon. Jag är ju sådan att jag har jävligt svårt att anpassa mig. Vi spelar på samma sexsträngad, men om vi behöver det där extra fettet så droppar vi bara en sträng istället för att ha en sjusträngad. Men jag vet inte. Vår andre gitarrist Johan Söderberg har ju snackat lite om en sjusträngad. Ja, jag som är helt omusikalisk vet ju inte vad det egentligen ändrar i soundet. OM: Tja, det är ju att det blir lägre. Det blir ju lite fetare. Om man är vanligt stämd som Def Leppard till exempel, så får man en Bolt Thrower-stämning med en sjunde sträng, om man vill det alltså. Ok. Jag kollade på er hemsida och de sponsringar ni har. Det var ju Gibson och så. Får ni gitarrer eller hur funkar det? OM: Ja, det beror på. Alla band har väl sina olika "deals". Den dealen vi har... ja vi får gitarrer fast man får ju inte hundra gitarrer. Men om det kommer ut en ny modell, är det bara då att ringa upp och be dem skicka en? OM: Nja, riktigt där är inte vi. Vi tillhör kanske inte de högst upp på deras rangordning. Det är fortfarande Olavi och Johan Söderberg, inte Slash eller Zakk Wylde. (skrattar) Nej, ok. OM: Nej, men vi har vä en helt ok deal. Vi spelar ju Explorers och skulle vi helt plötsligt vilja ha någon Zakk Wylde-signatur så skulle vi nog själva gå och köpa den. Hur långt fram ser ni nu turnerandet med den här plattan? OM: Ja, vi har nog ända fram till augusti 2009. Den enda långvariga ledigheten vi ska ha är precis i januari då vi har två och en halv vecka ledigt. Sedan efter nyår ska vi göra Australien och Spanien och Sydamerika och sedan är det väl dags för festivalerna. Finns det något land som ni besöker nu, som ni inte har besökt tidigare? OM: Ja, det är Sydamerika. Där lär de ju vara galna har man hört. OM: ja. Vi har inte lyckats komma dit tidigare, så det ska bli jäkligt kul. Det man hört många gånger är ju att publikunderlaget finns där, men att det många gånger inte funkar med logistik och det är pengar som uteblir. OM: Det är ju lite därför vi inte har åkt innan. Vårt management vill ju inte skicka ut oss på något som inte funkar, men nu har de väl seriösa promoters och nu tycker väl de att det är dags för oss. Så det är nog samma promoters som drog dit de större artisterna. Självklart kan man göra turnéer med mindre seriösa promoters, men då får man ju ta det som det är. Hur ser man på det som band när man är uppbokad så långt fram? Det är klart att det är positivt, men känner man också att man nästan längtar tills allt är slut? OM: Nej, va fan! Vi har ju legat på latsidan och det är nu det börjar. Nej men självklart... första turnén är självklart jättepepp. Ut och lira nya låtar, fan vad kul! Slayerturnén är ju självklart en enkel match. Vi spelat 40 minuter, så det är enkelt och sedan är det ju kul att lyssna på Slayer varje kväll. Sedan är det lite specialgrejer vi ska göra i december och det blir också jävligt kul. Sedan Australien. Det är fortfarande nytt, andra gången vi åker dit och en egen turné i Europa är ju också kul, men sedan blir det nog säkert när man ska tillbaka till USA, det blir nog... självklart ska jag inte säga att det är tråkigt, men det är ju inte samma grej längre. Men så är det ju med allting. Det är ju likadant om man bakar pizza. Första gången är det svinkul sedan efter hundra är det kanske inte lika roligt. Men det är ju inte så vi ser det heller. För oss är ju varje kväll... man ska ju ge hundra för det. Sedan om man personligen tycker att man hellre hade velat vara hemma och spela tv-spel..., men så är det ju med allting. Just nu känns det skitkul! Det ska bli riktigt skoj att braka iväg lite nya låtar. Ja, jag tänkte ju se er i Stockholm. Men jag tackar så hemskt mycket och önskar lycka till med nya plattan och allt turnerande! OM: Tack ska du ha!

< Tillbaka