Quiet Riot Rehab På en annan svensk hemsida sågades detta album nyligen längs med fotknölarna och recensenten menade att det var något av det sämsta han någonsin tvingats lyssna på. Det är ungefär lika omdömeslöst som när Markus Larsson på Aftonbladet gav Van Halens senaste samlingscd en etta i betyg och menade att det inte fanns något att hämta från Van Halens musik. I min bok måste du vara totalt tondöv för att kunna fälla sådana kommentarer. Hur fantasilös du än må vara som människa är det nästintill omöjligt att ge både Van Halen och Quiet Riot så låga betyg. Vad gäller just Quiet Riot så är de självfallet långt ifrån det hetaste bandet på jorden och det är nog inte alltför många som lär springa benen av sig för detta album. Men bara för det behöver ju inte musiken vara usel. Jag kan själv erkänna att jag inte hade några höga förväntningar på "Rehab", men jag blev överraskad. Bandet har funnits i otaliga sättningar sedan mitten av 70-talet och sitt kommersiella genombrott kom med "Metal health" (83) som sålde platina flera gånger om i hemlandet USA. Även uppföljaren "Condition critical" (84) är en gammal personlig favorit och jag minns hur tuff jag tyckte videon till låten "Party all night" var, när den visades på Bagen med Cia Berg. Mer än 20 år senare bjuds vi då på "Rehab" och kvar från 80-talets stora dagar är endast Frankie Banali och Kevin DuBrow. Hur låter det då? Jo, ganska mycket som Quiet Riot ska låta, om jag säger så. Det här skulle ha kunnat vara en uppföljare till "Condidtion critical" och kommit ut 1985. Inte för att soundet är alltför likt, men det hade nog kunnat fungera helt ok. Herr DuBrow låter som han alltid gjort och låtar som "Black reign" och "In harms way" duger bra för mig. Må vara att det är långt ifrån ett musikaliskt mästerverk, men mycket av materialet fungerar över förväntan och samarbetet med Glenn Hughes i Spooky Tooth´s gamla "Evil woman" är hur trevligt som helst. Quiet Riot är ett av många band som tillhör mitt tonårssoundtrack och musiken kunde verkligen varit avsevärt mycket menlösare än vad somliga vill göra gällande. Gillar du Quiet Riot ska du inte tveka. Det här är hederlig gammal rock and roll med någorlunda uppdaterat sound och ofantligt mycket roligare än säg, Mastodons eller Unleasheds senaste alster. Bang your head! Betyg: 
Niclas Müller-Hansen
|
|