Guns n´ Roses Encyclopaedia Mick O´Shea Det senaste året har det kommit riktigt bra litteratur om dessa föredetta kungar av LA. Slash´s självbiografi och Marc Canter´s "Reckless road", där den senare betar av födelsen av bandet fram till utgivningen av "Appetite for destruction". En bok sprängfylld med tidiga bilder och flertalet intressanta historier. Ett verkligt måste för fansen. Dock näms knappt Canter eller hans bok, vilket tyder på att O´Shea´s bok var klar innan "Reckless road" kom ut. Mick O´Shea vill givetvis hänga på, men hans verk blir inte fullt lika intressant. Visserligen fick jag världens infall att lyssna igenom hela bandets katalog, men några större nyheter presenteras inte direkt. Som titeln antyder är det här en encyklopedi över bandet och dess karriär. A-Z om skivor, medlemmar, låtar, platser, turnéer och tidningar som på ett eller annat sätt spelat en roll i bandets historia. Allt från klubben Whisky A Go Go till de mängder av olika musiker och producenter som passerat revy under inspelningen av ännu ej utgivna "Chinese democracy". Antalet musiker som bidragit till inspelningarna tycks vara en aldrig sinande ström och det ska bli intressant att se vilka som verkligen finns representerade när albumet slutligen kommer ut. Om det nu någonsin kommer att ske? En hel del krut läggs på de olika låtar som lyft fram bandet eller på något annat sätt utmärkt sig, men det mesta av det fakta som kommer fram är sedan tidigare känt. Inget nytt under solen således. Sedan kan man ju ha en liten invändning mot att exempelvis Hanoi Rocks inte får en egen notis, utan bara Mike Monroe. Finnarna var ju stora influenser för bl a Izzy och Axl och mycket togs från dem, både musikmässigt och vad gäller imagen. Boken är rejält kryddad med bilder, men många av den sämre sorten. Ej heller står fotografernas namn någonstans, vilket är lite underligt. Som försäljningstrick nämns det även att boken ska innehålla allehanda memorabilia och bootlegs. Tyvärr bjuds det på väldigt lite av detta. En eller två gamla flyers och om bootlegs står det inte många rader. Här finns inte heller ett vettigt register eller en källförteckning och när folk börjar tacka Wikipedia för info, blir man lite osäker på innehållet. En annan liten miss är att författaren helt enkelt inte tagit sig tid att kolla upp hur vissa namn stavas. Stockholms Vattenfestival blir "Vallenfestivalen", Basel i Schweiz stavas upprepade gånger som "Basle" och dessutom påstår han att anledningen till att det inte dök upp folk till Dizzy Reed´s hotellrum efter spelningen på Stockholms stadion, berodde på att så få i publiken förstod engelska. Detta efter att Slash tydligen ska ha bjudit in publiken från scen. Mycket kan sägas om oss svenskar, men att vi skulle ha svårt att förstå engelska skriver jag inte under på. Men, men... allt är ju inte dåligt. Boken ger trots sina mindre brister en kul och intressant läsning som, om inte annat, får läsaren att återigen hänföras av bandets utomordentliga musik. Guns n´ Roses var ett fantastiskt band och en gång i tiden var de faktiskt störst av alla. Niclas Müller-Hansen
|
|