Jerusalem
Lokalhistorikern Gösta Åberg skrev 1987-88 en serie
artiklar om kvarteret Jerusalem i Nordvästra Skånes
Tidningar. Dessa artiklar, kompletterade med en del detaljupplysningar,
ligger till grund för nedanstående redogörelse.
Ängelholm var i mitten av 1800-talet en omlastningsplats
för spannmål. I Sveriges handelskalender 1879-80 finns
upptagna två företag som bedriver spannmålshandel,
nämligen C. A. Carlsson och Neess & Co. I kalenderupplagan
1859-60 förekommer under Ängelholm C. F. Neess, startår
1858. Neess var en filial till ett Landskronaföretag, grundat
1847 av den ängelholmsfödde Carl Fredrik Neess, son
till en veterinär vid husarskvadronen.
Grosshandlare Carlsson
Grosshandlare Carl August Carlsson var en mycket företagsam
och betrodd man. Han föddes i Kvidinge 1838 och startade
sin spannmålshandel i Ängelholm 1863. Han betydde mycket
inte bara för stadens näringsliv utan också för
dess ledning. Han anlitades för många kommunala värv.
Sålunda var han ledamot av stadsfullmäktige 1867-90
och dess ordförande 1875-90. I många år var han
också drätselkammarordförande. I september 1890
tillträdde han befattningen som verkställande direktör
för Helsingborgs Sockerfabriksaktiebolag. Initiativet till
uppförande av sockerfabriken i Ängelholm anses ha kommit
från konsul P. Olsson i Helsingborg, men Carlsson var tydligen
en ivrig tillskyndare. Carlsson avled hastigt av hjärnblödning
redan 29 januari 1892.
Magasinet i kv. Örnen
C. A. Carlssons firma hade två spannmålsmagasin,
det ena i kvarteret Örnen och det andra i kvarteret Näktergalen.
Det förstnämnda låg i hörnet av nuvarande
Östergatan och Storgatan. Transporter av spannmål till
detta magasin från bönder söder om staden gick
givetvis på Carl XVs bro, som stod färdig 1864. För
transporterna vidare ut till fartygen i Engelholms hamn användes
pråmar, vilka stakades ut till hamnen. Under exportperioden
rörde det sig mest om havre, som såldes till England
som foder till alla de draghästar som användes vid kolbrytning
och till hästdroskor och spårvagnar.
Sedan grosshandlare Carlsson avlidit 1892 såldes magasinsfastigheten
till handlanden M. A. Dahlgren. Bottenvåningen inreddes
till affärslokal, där Dahlgren bedrev "div. samt
skrädderi". Partierna mellan fönstren målades
i ljus färg, och texten på dem, vilken framgår
av ett foto, gav besked om en del av varusortimentet, t. ex. mjöl,
gryn, ost, smör, fläsk och kött samt glas, porslin
och lampor. Resten av huset inreddes till bostäder. I huset
fanns också en källarlokal, som åtminstone under
en del av 1920-talet användes som reparationsverkstad.
Magasinen i kvarteret Näktergalen
Kvarteret Näktergalen ligger mellan Nybron i söder
och Bruksgatan i norr. Längst i norr i kvarteret låg
det till bostadshus ombyggda spannmålsmagasinet, som därefter
kallades Jerusalem. Dess tomtnummer var Näktergalen nr 81.
I Anna Maria Rooths bok "Livet i Lergökastan uppges
att "det närmaste magasinet vid Jerusalem kallades Nääsa-magasinet".
Det är alltså C. F. Neess som avses. Det verkar inte
som om Neess har ägt någon fastighet i kvarteret; troligen
hyrde man behövligt magasinsutrymme. C. A. Carlsson däremot
ägde hus och tomt nr 71.
Förrådsförvaltare Otto E. Johansson publicerade
i början av 1940-talet i Engelholms Tidning minnesanteckningar
från Ängelholm 1871-1941. I fråga om spannmålshandeln
och då närmast grosshandlare Carlssons företag
nämner han, att "spannmålsaffären var stadens
största arbetsplats, som sysselsatte en 15-20 arbetare förutom
alla, som om sommaren var sysselsatta ombord på pråmarna."
Under sina tjänstgöringsfria perioder deltog husarer
från Ängelholmsskvadronen i stakningen av pråmar
ut till hamnen och tillbaka. På återfärden lastade
pråmarna bl. a. kol och kalksten. På Kronotorpsområdet
fanns en kalkugn, och tidigare hade en sådan funnits nere
vid ån norr om nuvarande Järnvägsgatan.
Under 1880-talet gick spannmålshandeln i Ängelholm
tillbaka, bland annat p.g.a. järnvägens tillkomst, som
gjorde omlastningen till Engelholms hamn överflödig.
I handelskalendern för 1887-88 finns Neess-firman inte kvar
på orten, och 18 januari 1892 sålde C. A. Carlsson
sitt magasin i kvarteret Näktergalen till fabrikör Wilhelm
Grönvall. Grönvalls hade 1858 köpt fastigheten
nr 73 i kvarteret. Men så sent som 1890 hade enligt Sveriges
Handelskalender firman P. Olsson & Co etablerat filial i Ängelholm.
I kvarteret Näktergalen hade företaget köpt tomterna
nr 67 a och b, samt tomterna nr 75 och 77. Troligen räknade
konsul Olsson med att under några år framåt
kunna köpa in spannmål i Ängelholm. Firman hade
sitt lokala kontor i ett litet trähus i kvarteret. Först
1911 avyttrades dessa tomter till Grönvalls.
Jerusalems ägare till slutet
Major Carl von Mühlenfels var chef för husarskvadronen
åren 1830-53. Från ca 1840 var skvadronen inkvarterad
i Jerusalem, varifrån den flyttade på 1870-talet.
Under denna period ägde Mühlenfels Jerusalem. Vid arvsskiftet
efter makarna Mühlenfels 1879 delades fastigheten upp på
sex av barnen. Den ägdes sedan av arvingarna ända till
1919, då Jerusalem såldes till civilingenjör
Josef Starling, vilken nio år senare i sin tur sålde
till Grönvalls, vilka även förvärvade tomten
som till nu ägts av staden. Byggnaderna i Jerusalem revs
sedan efter hand under senare delen av 1930-talet, för att
lämna plats åt en utvidning av fabriken. Först
1953 var huset i hörnet Storgatan-Bruksgatan fullbordat i
höjd.
Jerusalemkvarteret från norr i början av 1900-talet;
foto i Nordiska museets arkiv. Skylten på korsvirkeshuset
bär texten "Templarorden". Denna och andra bilder
av Jerusalem finns återgivna i Ängelholm,
en hembygdsbok, 1997.
Det gamla spannmålsmagasinet var ett korsvirkeshus som
byggts om till ett tvåvånings bostadshus. Vidare fanns
ett envånings korsvirkeshus, samt två envånings
trähus. En port som avskilde den inre gården från
den yttre. Det stora korsvirkeshuset hade hög grund och därmed
höga trappor även till första våningen. På
åsidan fanns vedbodar, medan utedass och soputrymme låg
närmast porten på gården. Det fanns en vattenpump
inne på gården, men vatten för matlagning hämtades
i regel från "Åbergs källa" på
fabrikör Åbergs tomt. År 1909 var stadens vattenledning
färdig, och då kunde hyresgästerna i Jerusalem
hämta vatten från en utvändig vattenpost i östra
delen av det stora korsvirkeshuset.
Hyresgäster
I Jerusalem bodde framför allt arbetare vid Grönvalls,
Åbergs gjuteri och andra industrier. Här bara några
exempel på hyresgäster:
Omkring år 1905 bodde fru Hulda Jarl med sönerna
Fredrik, Birger och Nils i det stora korsvirkeshuset. 1906 flyttade
de till hörnhuset mot gatan. Fadern, snickaren Wilhelm Jarl,
emigrerade till USA, och övriga familjen åkte över
1907 men stannade bara ett år.
På andra våningen i det stora korsvirkeshuset
hade IOGT lokaler. 1884, när Godtemplarhuset byggdes vid
Skolgatan, efterträddes IOGT av NTO som hyresgäst i
Jerusalem.
I Jerusalem bodde Gustafva Grönvall, mer känd som
Stava Karlberg. Hon var född 1842, dotter till stadstjänaren
Jöns Grönvall. Stava var handsksömmerska, och på
äldre dagar svarade hon med sin eka för förbindelsen
över ån från Jerusalem till kronojägarbostället
Danmark. Stava avled 1927.
Andra garverier än Grönvalls
1861 fanns enligt Handelskalendern följande garverier
i Ängelholm: Gustaf Friberg, Johan Peter Grönvall, Ludvig
Grönvall, L. P. Lundberg, Å. Thormark och (garveriinnehavare)
änkan Annika Åbjörnsson. Alla utom Ludvig Grönvall
bedrev garveri som hantverk. Under en period bedrevs s.k. vitgarveri
i Storgatan 8 av Tage Tullgren.
Nicanor Grönvall hade garveri i Storgatan 29 (1881-94).
Efter en eldsvåda där flyttades rörelsen till
Västra Kyrkogatan 14 (1895-99). Sistnämnda år
bildades N. A. Grönvalls Läderindustri AB, som även
hade en skofabrik i hörnhuset mot Norra Kyrkogatan. Dessa
företag fick ny ägare 1906 men synes ha upphört
omkring 1910. I skofabrikens gamla hus etablerade fabrikör
Silvander Thorén i början av 1920-talet en sko- och
sandalfabrik.
Till Västra Kyrkogatan 14 kom år 1915 Läderfabriksaktiebolaget
Chromol. Redan efter ett par år flyttade Chromol till en
nybyggd fabrikslokal vid dåvarande Industrigatan i Ängavången.
Rörelsen gick dock inte bra under 20-talskriserna, trots
rekonstruktioner (bl. a. under namnet Ängelholms Kromläderfabrik),
och 1930 flyttade Sydsvenska Läder- & Remfabriken in
i Chromols gamla lokaler, sedan Remfabriken brunnit ner. Se vidare
Ängelholm, en hembygdsbok 1989 ("Sydläder 75 år").
Sidan ändrad av
Johan Brinck
1 april 2000