När Lars Sivers i april 1739 påbörjade planteringsarbetena på flygsandsfälten vid Ängelholm (se "Ängelholm en hembygdsbok", 1989, s. 45), anställde han som medhjälpare Johan Wilhelm Frick. Det är oklart varifrån Frick kom; han föddes i april 1714, möjligen i Kristianstad. Enligt Karl Enghoffs "Ängelholm 15161916" kom han år 1737 från Danmark med den tyske planteringsexperten Röhl, vilken varit ledare för motsvarande skyddsplanteringar på Själland och därför inbjudits även till Sverige. Röhl återvände till Danmark 1739, men hans assistent, löjtnant Sivers, fortsatte arbetet, och Röhls medarbetare Frick blev också kvar här.
Gift med principalens änka
Enghoff beskriver Frick som driftig, om än kanske väl djärv i sina spekulationer. 1742 är han i mantalslängderna antecknad som skrivare hos handelsmannen Alle Persson. Efter Perssons död gifte sig Frick 1748 med arbetsgivarens änka Christina Nilsdotter (född 1700) sedan han året innan vunnit burskap som handlande och övertagit Perssons rörelse. Han hade lycka som handelsman och utvidgade affärerna betydligt. Han verkar ha åtnjutit borgerskapets förtroende, ty 1749 valdes han till uppbördsman, dvs insamlare av kronans skatter, en titel som 1750 ändrades till stadskassör. Som sådan tjänstgjorde Frick ända till 1768, trots upprepat bråk och rabalder, särskilt mellan åren 1755 och 1761, då Frick ibland själv försökte avgå och ibland avsattes. Några oegentligheter beskylldes han inte för, utan det hela bottnade troligen, enligt Enghoff, i ovänskap mellan Frick och justitiekämnären Broomé. Frick verkar ha haft borgerskapets stöd mot Broomé.
Frick ägde 1750 Alle Perssons gamla fastighet, vilken var den bäst bebyggda tomten i staden. Byggnaderna bestod av fyra längor, "väl och prydligen uppsatte, bestående av korsvirke av eke, murstensväggar och tegelsten", som det heter i beskrivningen till 1750 års ängelholmskarta. Fastigheten låg i hörnet av Storgatan och Bondgränd (nuvarande Rönnegatan), på den plats där nu SE-banken ligger. Troligen lät Frick själv eller Alle Persson uppföra husen eftersom staden 174345 härjades av tre bränder, vilka bara skonade kyrkan och två hus.
Tobaksspinneriet
Redan 1764 avstod Frick handelsrörelsen och fastigheten till sin styvsvärson Isac Bernt Kock, vilken börjat som bokhållare hos Frick och gift sig med Alle Perssons dotter Allona. Kock var en av de mest betrodda borgarna omkring 1770, då han var de äldstes förman. Vid första hustruns död 1765 ägde Frick enligt bouppteckningen "huset n:o 76" dit han flyttat 1764, samt en gård i Skörpinge. I en annan fastighet strax intill bostaden hade han sin "privilegierade tobaksfabrique" eller tobaksspinneri, för vilket tillstånd utfärdades 1760, och som under några år verkar ha drivits med framgång det talas om ett tiotal anställda. I spinneriet tillverkades tuggtobak genom att tobaksbladen snoddes eller spanns till en sträng.Detta var dock under merkantilismens glansdagar, då en hel del liknande verksamheter, som kunde minska importen, hölls vid liv med mer eller mindre konstlade medel. Fricks nya bostad, liksom tobaksspinneriet, torde ha legat i nuvarande kvarteret Falken, på Storgatans västra sida norr om nuvarande Vattengatan.
Frick sökte och erhöll nya borgerliga rättigheter redan 1767. Han fortsatte som handelsman. Vid landssorgen efter kung Adolf Fredriks död år 1771 skänkte Frick det svarta kläde som behövdes för att pryda kyrkan. År 1767 gifte Frick om sig med Juditha Brita Netz (eller möjligen Pletz kyrkboken är svårtolkad), född 1723 i Simrishamn. Vigseln ägde rum i Strövelstorp, beroende på att bruden var skriven på Vegeholm. År 1785 var Frick pga ekonomiska svårigheter tvungen att sälja sin gård i staden, där bl. a. magistraten var hyresgäst, men han fortsatte att vara skriven där livet ut.
Frickamöllan
Efter Sivers död, 1757, blev Frick föreståndare för planteringsarbetet, "Directeur vid Planteringswärket", inte bara i Ängelholm utan även i Åhustrakten, varför han måste tillbringa långa perioder borta från staden. Frick ledde planteringsarbetena i Ängelholm till 1776, då han efterträddes av Johan Georg Kallenberg. Dock fick han tydligen behålla något slags tjänst eller pension, då det 1797 antecknas i mantalslängden att sju procent av direktörslönen hölls inne, troligen för att betala skulder Frick dragit på sig.
Tobaksspinneriet var i drift till 1783, om än på slutet bara med två lärlingar och en gesäll, men redan 1768 hade Frick av stadens magistrat givits tillstånd att bygga en vattenmölla för malning av säd. (Det inte ovanliga påståendet att tobakspinneriet och Frickamöllan var samma anläggning, är alltså felaktigt.) Möllan anlades på flygsandsfältet norr om staden, vid en rännils utlopp i Rönneå. Enligt Karl Karlbergs berättelse i "Livet i Lergökastan" låg möllan på en plats som motsvarar Danielslundsgatan 5. Karl Karlbergs mor, handsksömmerskan Stava Karlberg, död 1927 vid 83 års ålder, åkte som barn, omkring 1850, skridskor på mölledammen.
1777 fick Frick av länsstyrelsen tillstånd att "freda och inhägna" ett cirka 10 tunnland stort område runt sin kvarn. Sådana "intagor" kunde vem som helst göra på flygsandsfälten, bara man åtog sig att inhägna och odla eller plantera, så att flygsanden hämmades. Området benämndes till en början, även i offentliga handlingar, "Frickamöllan", i folkmun även "Frickens lycka". Frick kallade det efter sig själv för Johanneslund.
Frick avled 1803 i en ålder av 88 år. Han var då åter änkling sedan 1796. Han efterlämnade som enda arvinge systern Anna Maria, änka efter framlidne organisten Kull, med vilken hon bl. a. hade sonen Jakob Daniel Kull, även han organist. I bouppteckningen efter Frick upptas fastigheten Johanneslund med mangård och två ladugårdshus och en väl anlagd trädgård. Vidare en ovanfalls-vattenkvarn med ett par stenar, som årligen gav 1216 tunnor tulltäkt trots att vattenflödet, Ellebäcken, inte var större än ett källsprång. Dessutom fanns skogsplantering med flera trädsorter, allt inhägnat med staket och jorddiken, samt ett torp, vars innehavare årligen gjorde 52 dagsverken. Till fastigheten hörde även laxfiskerätt både i Rönneå och i saltsjön.
"Ovanfalls-vattenkvarn" betyder att vattnet som drev kvarnen träffade vattenhjulet vid hjulets högsta punkt sannolikt stod kvarnen i slänten ner mot Rönneå, medan kvarndammen låg i nivå med nuvarande Danielslundsgatan. Vattnet bör ha löpt i en ränna från dammen till hjulet.
Johanneslund övertogs nu av handelsmannen Daniel Möller. Denne kom som bokhållare till Isac Kock, och sedan Kock avlidit i mitten på 1780-talet övertog Möller i början på 1790-talet den stora fastigheten vid Bondgränd. Johanneslund kallades redan i Möllers livstid Danielslund. (Ännu på Wermings karta av år 1815 är benämningen dock fortfarande den gamla). Kvarnen nämns inte i bouppteckningen efter Möller 1827, och berörs i kyrkböckerna sista gången 1848, då kvarnarrendatorn Jöns Kaunits (Caunitz) är skriven på Danielslund. Året därpå flyttar Kaunits därifrån, och därefter är det tyst i källorna om Fricks gamla mölla.
Danielslund förvärvades efter Möllers död av ryttmästaren Carl von Mühlenfels, vars barn i flera omgångar processade med Ängelholms stad om äganderätten till fastigheten. Åren 18641883 var en skogsskola förlagd till Danielslund. Skolan flyttade därefter till Kolleberga. Sedan marken kommit i stadens ägo 1903, slutade striden med att familjen Mühlenfels år 1919 mot ersättning fick avstå nyttjanderätten till Danielslund, vilket därefter lades under den nya stadsplanen och efterhand fick sin nuvarande villabebyggelse.
Viktigaste källor:
Karl Enghoff: Ängelholm 15161916 (1929)
Karl Enghoff: Danielslund. Arkivanteckningar (maskinskrivet manuskript)
Carl Frick: Slägten Frick i Sverige (1893)
Anna Birgitta Rooth: Livet i Lergökastan (1966)
Mantalslängder och husförhörslängder för
Ängelholm.
Åter till Ängelholmiana! |
Åter till Runsten! |
Sidan skapad av
30 nov. 2002