Källor: Böök, Berättelser
från Hallandsåsen
Ängelholms kommun: Bebyggelse och miljö, del 3
Ängelholm, en hembygdsbok, 1993 (Marg. Ekbergs berättelse,
s. 114)
Frans G. Bengtsson, Den lustgård som jag minns
anteckning ur Hauswolffs arkiv no 7 (från Marg. Ekberg)
Rollof: Sveriges inre vattenvägar, del 1
Engelholms tidning 1857-58 (Lunds ub4?)
Ytterligare att söka i: kyrkböckerna. Margareta Ekberg
(se nedan)
m. fl.: se nedan! Ägarlängder - när lämnade
han Stora Boarp?
Fastighetsägarregister i staden, om han nu ägde ngt
här? Ägare till båtar, var står sådant?
Hade han socken- eller kommunala uppdrag? Gjorde han konkurs -
i så fall bör det finnas domshandlingar?
I Bjärebygden, 1994, sid. 105-110, har Thure Karlsson skrivit artikeln "'Kungen i Boarp' slutade på fattighuset", som besvarar en del av frågorna ovan.
Johannes Johansson var född 1 jan. 1815, enligt Böök av besutten bondesläkt, enligt kyrkboken på Backagården i Verjesby, son till Johan Andersson (f. 24/4 1766, son till Anders Johansson på Backagården och h.h. Anna [?]) och Anna Eriksdotter (f. 30/1 1771, död 12/12 1821. Johannes far gifte cirka 1823 om sig med Ell...(?), f, 1781, från Kyrkogården.)
Johannes hade fyra äldre syskon, Anders f. 25/10 1795, Salomon f. 16/4 1804, Pehr f. 31/5 1807 och Johanna f. 14/9 1811. Böök: Johannes var dräng på Stora Boarp hos Anders Olsson, gifte sig med dottern Bengta. Bengta var enligt kyrkboken född 23/9 1815, tredje dotter till rusthållare Anders Ohlsson i Boarp (f. därstädes 28[?]/10 1774, son till Ola Svensson och Bengta Andersdotter - tycker jag det står) och hans hustru Sissa Nilsdotter (f. i Lyckorna 29/2 1772). Kyrkboken: dräng (kan här betyda "ogift") på Backagården i Verjesby till 1837, nämns c:a 1838 som åbo på Boarp 2 1/4 mtl. Barn: Johan Pet[t]er (f. 1838, från Engelholm 1866, till pag. 77 år 1870, till Torpa uti Halland 1871, till Stenestad 1876), Anders (1839), Olof (1842, död -45), Agneta (1844, död samma år), Neta (1849, till Rebbelberga 1868 - se nedan!), Johanna Sofia (1850), Albertina (1852, till Wiken 1871, till Hasslöf 1877), Mathilde (1856, till Halmstad 1875).
Dottern Netas flyttningshistoria är intressant att följa: 7/11 1868 flyttar hon till Rebbelberga no 3 o. 4; 1869 25/10 återvänder hon till Hjärnarp, där hon 29/11 skrivs på Arrie. 27/10 1870 flyttar hon, nu till Engeltofta i Barkåkra, där hon skrivs 4/11. 24/10 1871 åter till Hjärnarp, där hon 25/11 bokförs på Wanstad. 1872 flyttar hon till Thuragården - Huntly och 1873 till Venedike, för att till sist 1875, 23/10, flytta till Halmstad. (Samma år flyttar ju systern Mathilde också dit.)
Böök igen: De fick ärva
gården. Förmögenheten växte, han köpte
skog på Hallandsåsen och dessutom "Snapparps
stora gård neråt Landskronaslätten". Köpte
Rössjöholm tillsammans med ett par andra, och när
den ene, "Lindgren", drunknade i Västersjön,
tog Johannes över herrgården själv. Han gjorde
affärer med konsul Hagerman i Ystad. Ägde tre hus i
Ängelholm och ett i Skälderviken. Vän med "den
beryktade skandalskrivaren Janne Damm, utgivare av Granskaren"
- Damm kom hit som utgivare av den första Engelholms tidning
1857-58! Det finns mycket spännande att säja om Damm,
se Svenskt biografiskt lexikon!
Böök: På 1870-talet fick borgensförbindelser m.m. Johannes på fall, han tvingades sälja och fick ett undantag på Margretetorp, innan han kom till fattigstugan.
Kyrkboken: i husförhörslängden
1865-70 ändras hans förhållande från åbon
J. J. till "arb.karlen Joh. Johssons rättsinnehafvare",
och 1871-80 skrivs han och hustrun som "inh.[yses]".
1881-95 skrivs han i Boarp (på samma pag. som Ängahuset),
som fattighjon och slutligen enkling - Bengta dör 16/6 1891.
Till sist, 7/12 1892, hamnar han på fattigstugan i Hjärnarp
där han är skriven vid sin död 6 sep. 1898. Han
kallas i dödboken "f.d. åbo, enkling". Dödsorsaken
var hjärtförlamning. Jag har inte hittat ngt i kyrkboken
som bekräftar att makarna bodde på undantag i/vid Margretetorp.
Gjorde de det, så har det inte antecknats.
Stora Boarp motsvaras numera av Boarp 4:4. Enligt Bööks
sageskvinna hade huset på Johannes tid två våningar,
av vilka den övre revs när hennes mans släkt tog
över. Enligt Bebyggelse och miljö är dock den nuvarande
mangårdsbyggnaden uppförd 1906, alltså långt
efter Johannes tid. Stora Boarp ägdes på Bööks
tid av Arvid Jönssons på Svenstorp hustru Inez' föräldrar.
Margareta Ekberg minns en färd från Stora Boarp till
Svenstorp över en äng, med Erik Lindorm högt deklamerande
Karlfeldts Eliæ himmelsfärd.
Frans G. Bengtsson säjer, att en bankir Hagerman ägde Rössjöholm, men levde sina sista dagar på Bögetången invid herrgården. I kyrkboken i början av 1850-talet står Hagerman som ägare, född 1822, "vistas i Paris". Hagerman torde tillhöra den Hagermansläkt som finns nämnd i Svenskt biografiskt lexikon. Enligt Strömme ägdes Rössjöholm från 1848 av (bankir) Gustaf Hagerman, förvärvades genom köp år 1856 av Vilhelm och Carl Widegren samt J.A. Lindgren, och såldes året därpå till Christian och Erik Rosenörn-Lehn. Margareta Ekberg berättar i hembygdsboken 1993, s. 117, att Johannes Johansson var med i ett tremannakonsortium, (där evt. en Lindgren var med), men att de aldrig fick lagfart på köpet. Detta konsortium ska ha köpt av en konsul Roth för 100.000 rdr och sålt till Hagerman för nio tunnor guld.
I Rössjöholmsboxen på stadsbiblioteket finns en kopia av Rössjöholmsavsnittet i en bok av Gustaf Ljunggren om herrgårdar. I huvudtexten står inget om några konsortier, men i en finstilt text som verkar avsluta avsnittet står: "1824 gaf consul Rooth 40.000 R:dr B:ko ... 1846 sålde han ... för 9 tunnor guld till 2:ne bönder, som af Hagerman erhöllo 2:ne tunnor guld i afträde ..." När Ljunggren skrev sin text ägdes godset av Hagerman.
Vidhäftat kopian ur Ljunggren sitter ett blad ur en annan bok, tydligen om herrgårdar även den, men något senare än Ljunggren (efter 1862). Där finns en mer detaljerad men mot Ljunggren delvis stridig redogörelse för ägarskiftena: "År 1828 såldes [godset] på utmätningsauktion i Christianstad och inropades för 40.000 rdr bko af Consul Carl H. Rooth, som var sista inteckningsegaren. Consul Rooth var gift med Johanna Hjelm. Sedan han undansålt ungefär så mycket af godset, att han fått köpeskillingen ersatt, sålde han gården och återstoden af godset i Januari 1848 för 100.000 rdr bko till Johannes Lindgren i norra Århult af Tossjö s:n samt till åboarna Johannes Johansson i Boarp och Johannes Svensson i Allegården. Den sistnäm[n]de afstod efter några dagar från handlen mot 1000 rdr bko, och de båda andra sålde gården d. 3 Aug. s. å. för 11 tunnor guld till bankiren G. Hagerman. Denne herre undansålde ytterligare af godset, och slutligen sålde han hela gården med underlydande d. 3 Sept. 1856 för 200.000 rdr till magister Wilh. Widegren samt landtbrukarna Carl Widegren och J. A. Lindgren. Dessa egare sålde gården redan d. 26 Mars 1857 för 283.000 rdr till baron Ch. Rosenörn-Lehn, nuvarande egaren." Detaljrikedomen förefaller tyda på att författaren sett papper på affärerna; dock noterar man att vederbörande missat (?) uppgiften, att Widegrenbolaget sålde till Ch. och Erik R-L.
Enligt hembygdsboken 1992, s. 81: annons i Engelholms tidning 1857 (Damms tidning; det lär ha varit i det första numret), där possessionater efterlyste riskvilligt kapital till inköp av ångfartyget Engelholm (175.000 rdr); Boarpskungen satsade mest. Enligt Rollof (Sveriges inre vattenvägar), sid 43, registrerades 1857 ett ångfartyg, Engelholm, på 40 hästars kraft. På förstasidan av nr 1 av E.T., 29 aug. 1857, kan man läsa: "Possessionaten Johannes Johansson i Boarp, hos vilken hela orten redan förut står i så stor förbindelse för hans aldrig kallnande nit att verka för och befrämja framåtskridandet, har lovat att ensam teckna sig för en större summa om ändamålet därigenom kan uppnås. Som vi hört sägas är det vackra, eleganta och snabbbseglande ångfartyget 'Wikingen' om 125 hästars kraft till salu för 175.000 rdr rgd och dess ägare, grosshandlaren Eriksson i Göteborg lär vara villig att taga aktier däri för tredje- eller fjärdedelen av köpesumman." I samma notis inbjuds till ett möte på gästgivaregården den 5 september för att dryfta frågan. Böök uppger sig ha hört att Johannes ägde en kopparförhydd båt uppkallad efter hans hustru.
Enligt Margareta Ekberg var Johannes aktieägare i Engelholms hamn. Hon har dessutom någon handling med hans namnteckning på, lite porslin (Cook & Edges, Vignette) ett par stolar som säges ha stått på Rössjöholm och genom Johannes kommit till Margretetorps gästgiveri, samt en del minnen berättade av hennes far och farbror om Johannes tid i en backstuga vid Margretetorp. På Margretetorps gamla gästis fanns ett rum som kallades "Bengtas kammare", liksom Kerstin Andersdtrs undantag på 2 rum. Ekbergska familjetraditionen berättade, att bankir Hagerman lockade eller lurade Johannes Johansson till dåliga (utländska?) affärer, och att dessa ledde honom i fördärvet. Carl Ekberg fick som pojke en liten ölänning (häst) av Johannes.
I Margretetorpsboken finns en släktföljd som ser ut så: Ola Nilsson är den förste i släkten som skrivs gästgivare. Sonen Anders Olsson drev det till 1819, efterträddes av Ola (Olof) Andersson till 1840 (? jag tyckte det såg ut i kyrkboken som om han dog först 11/12 1851) - denne Olofs hustru var Carl Ekbergs farmor, hette Kerstin eller, enligt kyrkboken, Kjersti, var född 3/4 1799 och kom till Margretetorp 1819 (?) - äldsta syster till Johannes hustru Bengta, vilken enligt Böök och Margareta därför framlevde sina sista dagar på Margretetorp (en annan syster hette Ohlu [?], f. 5/7 1807). (Efter Olof följde dottern Troen med Olofs svärsöner Sven Olsson - död 1848 - och pastor Johan Gillberg (född i Köpenhamn 1809, kom från Karlskrona 1846 och flyttade till Lund 1855, död 1866) - 1850-53; efter Troen hennes bror Anders (född 20/11 1833) - död 1896, och hans änka Helena, f. Hallberg - död 1909. Därefter Carl Ekberg (född 2/10 1876), 1909-44, och till slut hans änka Esther och dotter Margareta till 1959.) Kjersti Andersdotter dog på Margretetorp 8/3 1880.
När Johannes och Bengta föddes, 1815, var Måns Olsson kyrkoherde i Hjärnarp. Måns Olsson var född 1725, på Fredrik av Hessens tid, tillträdde 1771, samma år som Gustav III blev kung, som kh i Össjö och Tåssjö (och gifte sig därvid med företrädarens änka), samt flyttade 1780 till Hjärnarp och Tåstarp. 75 år gammal utsågs han år 1800 till kontraktsprost. Han dog 1817.
Åter till Ängelholmiana! |
Åter till Runsten! |
Sidan skapad av
30 nov. 2002