Gunnar Rönnkvist föddes i Vänersborg 1904, föräldrar var skoarbetaren Alfred Rönnkvist och hans hustru Alma Eleonora. Alfred flyttade till Ängelholm och N. A. Grönvalls läder- och skofabrik för att arbeta under en mer än ett år lång arbetskonflikt i Vänersborg. Familjen, med den ettårige Gunnar, flyttade efter. Efter sjuårig folkskola började Gunnar i lära hos sadelmakaren Alfred Nilsson, en mycket snäll och vänlig man. Sadelmakeriet gjorde inte bara sadlar och remtyg utan också skinnsäten till de vagnar som ännu tillverkades i Rebbelberga. Gunnars äldre bror Erik arbetade i Gunnar Anderssons möbelaffär som tapetserare och kom flera gånger å sin arbetsgivares vägnar och bad Gunnar att han också skulle börja där. Gunnar ville inte, han trivdes som sadelmakare, men insåg snart att sadelmakeri inte hade någon riktigt bra framtid när hästarna var på avskrivning. Så 1919 började han som tapetserare hos Gunnar Andersson, och förutom ett kort uppehåll 1931 då han arbetade hos J.P. Wahlqvist i Kristianstad, förblev han Andersson trogen ända till sin pensionering i början på 1970-talet. Gunnar Anderssons möbelaffär låg i hörnet av Storgatan och Laxgatan, där man senare sålt leksaker och hemelektronik.
Som tapetserare fick Gunnar vara med och dekorera Hotell Thor i samband med kungabesöket vid höstmanövern 1923. Till Gustav V levererade Anderssons möbelaffär en speciell säng, som Gunnar försåg med gulblått bolstervar. Restaurangen dekorerades med flaggarrangemang, och golvet täcktes med Wiltonmattor, som Gunnar sydde ihop. Gunnar höll på in i det sista, och först fem minuter innan kungens tåg skulle komma in fick Gunnar besked om att nu måste han vara klar. Källarmästare Anders Ringborg övertog sedan kungens säng, och köpte dessutom en likadan till hustrun.
Gunnar kom tidigt i kontakt med arbetarrörelsen,
och hade bland annat uppdrag som revisor i arbetarkommunen i många
år, cirkelledare och ordförande i ABF, ordförande
i yrkesskolestyrelsen, ledamot och vice ordförande i stadens
biblioteksstyrelse. Som sådan var han med och anställde
den första bibliotekarien i det nya biblioteket vid Nya torg,
Gunnel Ohmer. Gunnars allra viktigaste insats är nog ändå
uppbyggandet av Arbetarrörelsens arkiv i Ängelholm.
Arkivet, som numera heter Folkrörelsearkivet, samlar protokoll
och annat
arkivmaterial, fanor, bilder m.m. som dokumenterar folkrörelsernas
historia i vår kommun.
ABF-biblioteket
ABF-biblioteket startades 1921 i Folkets hus. Det bestod av två bokskåp med glasdörrar. Lokalen var en tambur i vinkelbyggnaden in mot gården där Lilla salen låg. Där höll Viktor Magnusson, som var läderarbetare på Grönvalls, sina skåp öppna en timme i veckan för allmänheten och en timme speciellt för studiecirklarna. Verksamhetsåret 1926-27 flyttades biblioteket till en hyrd lokal i den gamla s. k. Hammarlundska fastigheten på Parkgatan, där man disponerade ett rum och toalett. Gunnar, som lånade böcker redan när biblioteket låg i Folkets hus, var av rent intresse med om flyttningen. Han lånade också i stadens bibliotek i Gamla folkskolan, hos lärare Melin och hans dotter. Där hade man ännu inga öppna hyllor, utan man fick beställa fram böcker, som hämtades av bibliotekarien.
Viktor Magnusson dog i början av 1940-talet, och Gunnar som varit hans hjälpreda ett par år, tog då över själv. 1939 hade ABF-biblioteket kunnat ta i anspråk ytterligare rum som blev lediga då en dam som bodde i huset flyttade. Då revs en vägg, och man kunde använda två mindre rum för studiecirklar och läsning. Man byggde också ordentligt med bokhyllor. Bokbeståndet växte kraftigt från de 83 volymer man startat med till 1047 år 1931 och 1725 volymer år 1939.
Men lokalen var eländigt kall. Gunnar gick dit på morgonen eller under dagen för att elda ordentligt så det skulle bli uthärdligt att sitta där på kvällen, och han fick ändå ha ytterrocken på. 1943 köptes en kamin som komplement till kakelugnen. Den försågs med en ordentlig rökgång som kunde fördela värmen i rummet. Plåtslagare Carl O. Söderström, en av bibliotekets grundare, monterade in kaminen. Studiecirkelrummen var dock oeldade. Cirklarna, med ämnen som kommunalkunskap och arbetarrörelsehistoria, höll ofta till i folkskolan. I biblioteksrummet fanns inga läsplatser att tala om, utan på sin höjd någon stol och ett litet bord. De korta öppettiderna medgav ju heller inte några mer vidlyftiga studier på platsen. Från början förtecknades böckerna i en tryckt katalog. Gunnar införde en kortkatalog, och dessutom övergick utlåningen från att föras i lånejournal till att lånarna fick lånekort med nummer som skrevs på bokkorten.
Bokinköpen gick till så, att Gunnar gick till bokhandlare Killberg efter det att bokhandeln stängt för dagen, och valde på hyllorna. Killberg såg till att böckerna bands och levererades, och Gunnar satt sedan ofta hemma och förde in böckerna i bibliotekets katalog samt försåg dem med stämpel, bokkort och ficka.
En gång kom inspektion från centralbiblioteket i Kristianstad -- biblioteket hade ett litet statsbidrag -- men det var inga anmärkningar mot Gunnars sätt att sköta biblioteket.
1946, när det nya stadsbiblioteket vid Nya torg var färdigt, las ABF-biblioteket ner. Gunnar tyckte i och för sig att det var mycket roligt att sköta biblioteket, men lokalen var inte bra med sin kyla vintertid, och det var heller ingen som ville ta över. ABF-årsmötet beslutade därför att avveckla verksamheten och boksamlingen, 2411 volymer, överlämnades till stadsbiblioteket från och med 31 dec. 1946. ABF-biblioteket verkar dock ha upphört redan 19 augusti, som är den sista dagen då det antecknas något i statistikjournalen.
Källor: Artikeln bygger på arkivmaterial från ABF-biblioteket, förvarat i Folkrörelsearkivet i Ängelholm, och intervjuer med Gunnar Rönnkvist sommaren 1995. Gunnar Rönnkvist avled i februari 1996.
Åter till Ängelholmiana! |
Åter till Runsten! |
Sidan skapad av
30 nov. 2002