KAPITEL 24

THAILAND PÅ 1990- OCH 2000-TALET

Kuppen i februari 1991

Demonstrationerna i maj 1992

Chuan Leekpai

Banharn Silpa-archa

Chavalit Yongchaiyudh

Chuan Leekpais återkomst

Thaksin Shinawatra och partiet Thai Rak Thai

Flygplansexplosionen den 3 mars 2001

Rättegången mot Thaksin

Det försämrade förhållandet till Kambodja

Kampen mot narkotikan och fattigdomen

Terroristhotet i söder

Flodvågskatastrofen (2004)

Thaksin avgår (2006)

Thaksin återvänder till politiken

Militärkuppen mot Thaksin (2006)

Bomberna i Bangkok (31 december 2006)

Thai Rak Thai förbjuds (30 maj 2007)

Thailands nya konstitution (19 augusti 2007)

Valet i december 2007

(Externa länkar)

Kuppen i februari 1991  

Den 23 februari 1991 utsattes Chatichai Choonhavan och hans regering för en kupp. Det var generalen och den tidigare överstekommenderande för armén, Suchinda Kraprayoon (Suchinda Khraprayun) สุจินดา คราประยูร som stod bakom denna tillsammans med en general vid namn Sunthorn Kongsompong (Sunthon Khongsomphong) สุนทร คงสมพงษ์. Som anledning till kuppen angavs den omfattande korruptionen. Ett s.k. nationellt fredsbevarande råd bildades som frös och undersökte misstänkta ministrars tillgångar. Rådet kallades National Peace Keeping Council (NPKC) คณะรักษาความสงบเรียบร้อยแห่งชาติ. 

(Suchinda Kraprayoon)

En tillfällig regering utsågs under den tidigare diplomaten Anand Panyarachun (Anan Panyarachun) อานันท์ ปันยารชุน, som tilläts arbeta ganska självständigt från militären under perioden 2 mars 1991–6 april 1992.

(Anand Panyarachun)

För att lugna den allmänna opinionen, som var emot ett fortsatt militärstyre, utnämnde juntan en kommitté som skulle utforma en ny författning och som utlovade val inom sex månader. Ett förslag, som backades upp av militären, att alla ministrar inte nödvändigtvis behövde vara medlemmar i parlamentet möttes av väldiga protester. Suchinda upprepade gång på gång offentligt att han inte hade några politiska ambitioner och man nådde en kompromiss som slog fast att endast premiärministern inte behövde vara medlem i parlamentet.
Val genomfördes den 22 mars 1992. Det militärvänliga Phak Samakkhi Tham พรรค สามัคคีธรรม fick flest röster och erövrade 79 av 360 parlamentsplatser. De bildade en koalitionsregering med Phak Chart Thai (Phak Chat Thai) พรรค ชาติไทย (Thai Nation Party), som tidigare letts av Chatichai, Phak Kit Sangkhom พรรคกิจสังคม (Social Action Party), Phak Prachakorn Thai (Phak Prachakon Thai) พรรค ประชากรไทย (Prachakorn Thai Party el. PTP)  och Phak Rassadorn (Phak Ratsadon) พรรค ราษฎร (Thai Citizen's Party el. TCP) med sammanlagt 195 platser. Bland de prodemokratiska partierna i oppositionen blev det nyligen bildade Phak Khwam Wang Mai พรรคความหวังใหม่ (New Aspiration Party (NAP) - Partiet för ny strävan), under tidigare militärchefen general Chavalit Yongchaiyudh, det största med 72 platser. Det sedan länge grundade Demokratiska partiet พรรคประชาธิปัตย์ (Phak Prachathipat el. Democrat Party), som leddes av Chuan Leekpai (Chuan Likphai) ชวน หลีกภัย, fick 44 platser, Phalang Dharma Party (PDP) (Phak Phalang Tham) พรรคพลังธรรม (Righteous Force eller Moral Force), under ledning av generalmajor Chamlong Srimuang (Chamlong Simüang) จำลอง ศรีเมือง fick 41 platser och fick signifikant nog 32 av 35 plaster i Bangkok. ”Maha” (ett sätt att tilltala en hög munk) Chamlong, som förknippades med sin tidigare samhörighet med den asketiska buddistiska sekten Santi Asoke (Santi Asok) สันติอโศก, fick internationell uppmärksamhet år 1985 som Bangkoks karismatiske guvernör. 

(Chamlong Srimuang)

Den 7 april 1992 visade det sig att general Suchinda ljugit om sina politiska ambitioner. Han tog då själv över makten och blev premiärminister. Det hade då bara gått drygt ett år sedan kuppen mot Chatichai. Men han hade kanske inte räknat med vilka konsekvenser detta skulle få.

Demonstrationerna i maj 1992  

Under några dagar i maj 1992 fylldes centrala Bangkok av hundratusentals demonstranter från alla samhällsklasser som krävde snabba demokratiska reformer och ett avsättande av general Suchinda och hans regim. Regimen svarade med undantagstillstånd och brutala militära attacker ledda av armékommendanten och generalen Issarapong Noonpakdi (Itsaraphong Nunphakdi) อิสระพงศ์ หนุนภักดี . 

(Issarapong Noonpakdi)

Över 300 människor kan ha dödats och hundratals greps av polisen, däribland demokratirörelsens ledare Chamlong. Officiella källor uppger bara 48 döda och 44 saknade. Händelserna har också fått namnet "Svarta Maj" พฤษภาทมิฬ.

Landets fackliga organisationer hade spelat en stor roll i demokratirörelsen som till sist tvingade fram förändringar i Thailands styrelseskick. De hade bidragit aktivt till att mobilisera de ovan nämnda demonstrationerna. Ovanstående händelser kallas för ”Svarta Maj” och ledde faktiskt till att kung Bhumibol återigen engagerade sig aktivt för att stoppa våldet. På kvällen den 20 maj 1992 kunde uppemot 50 miljoner thailändska TV-tittare se en historisk audiens, som kungen gav till den tidigare premiärministern Suchinda och hans politiska motståndare Chamlong Srimuang. Scenen med de två sittande på knä framför kungen visades också på svensk TV och mirakulöst nog fick detta möte stopp på våldet och innebar ett gradvis återvändande till det normala.

(Chamlong och Suchinda hos kungen)

Suchinda avgick den 24 maj. Återigen bildades en civil koalitionsregering och den 10 juni blev Anand Panyarachun premiärminister ännu en gång.
Tre datum, den 14 oktober 1973, den 6 oktober 1976 och maj 1992, är speciellt viktiga i Thailands kamp för demokrati. Vid samtliga tillfällen användes brutalt våld mot den egna befolkningen. Det har aldrig givits någon formell ursäkt för detta och varje gång har militären sagt att det inte skulle kunna hända igen. En amerikansk människorättsrapport från 1997 slog fast att 38 personer helt enkelt bara "försvann" under majdemonstrationerna 1992.

Chuan Leekpai  

I september genomfördes nya val och det gamla Demokratiska partiet fick flest platser, men nästan lika många fick Phak Chart Thai (Thai Nation Party) och det nya partiet Nationell utveckling, som Chatichai bildat kort tid efter våldsamheterna i maj. Demokraternas Chuan Leekpai blev premiärminister den 23 september 1992 och hans första löfte var att få bort korruptionen i politiken. 

(Chuan Leekpai)

Chuan såg som en viktig uppgift att åstadkomma en demokratisk reform av författningen och i januari 1995 lyckades han få igenom ett antal tillägg i författningen. Dessa reformer innebar bl.a. att rösträttsåldern sänktes från 20 år till 18 och en minskning av den militärt dominerade senaten. Dessutom blev det förbjudet för senatorer och ministrar att ta del av ekonomiska förmåner från myndigheter och företag. Chuans koalitionsregering från 1992 kollapsade den 19 maj 1995 p.g.a. en skandal angående en landreform. Efter en misstroendeomröstning upplöstes parlamentet och nyval hölls två månader senare.
Det kan vara intressant att veta att en man vid namn Thaksin Shinawatra (Thaksin Chinnawat) ทักษิณ ชินวัตร inledde sin politiska karriär i slutet av 1994. Han hade bjudits in i det politiska arbetet av Chamlong Srimuang som just tagit över ledningen av partiet Phalang Dharma efter Boonchu Rojanastien (Bunchu Rotchanasathian) บุญชู โรจนเสถียร. Thaksin utsågs till utrikesminister i december 1994, men han var inte invald medlem i nationalförsamlingen.

   Banharn Silpa-Archa  

Valet i juli 1995 blev en triumf för ”röstköparpolitiken” på landsbygden. Partiet Thai Nation Party (Chart Thai) säkrade flest platser i parlamentet, men vann inget mandat i Bangkok!  Ny premiärminister blev partiledaren Banharn Silpa-Archa (Banhan Sinlapa-Acha) บรรหาร ศิลปอาชา den 13 juli 1995. Men han klarade sig inte mycket bättre än sin föregångare och han själv och hans regering anklagades för korruption, inkompetens och ekonomisk oansvarighet. Ekonomin visade allt lägre tillväxt, högre inflation och ett ökande budgetunderskott. Av den thailändska pressen kallades Banharn bl.a. en ”vandrande ATM”. (En ATM motsvarar en svensk minutenautomat!)

(Banharn Silpa-Archa) 

Till sist svek ett besvärande stort antal parlamentsledamöter honom, med Chavalit Yongchaiyudh i spetsen, och de krävde hans avgång. Men istället för att avgå utlyste han nyval till den 17 november 1996. Nyheten om nyval blev så populär att börsen tog ett glädjeskutt uppåt med 5 %. Banharn Silpa-Archa överlevde en missförtroendeförklaring i parlamentet, men tvingades ändå att avgå en vecka senare den 27 september 1996. Banharn och hans regering hade då ansatts hårt i flera månader. Parlamentet upplöstes och man väntade på valet den 17 november 1996.
Den ovan nämnde Thaksin Shinawatra hade handplockats av Chamlong som ny ledare av Phalang Dharma i maj 1995 och i valen den 17 november vann Thaksin en parlamentsplats. Men det försvagade Phalang Dharma fick bara 23 platser jämfört med 46 i valen 1992. Thaksin hade dessutom varit med i Banharns regering, som vice premiärminister, med ansvar för Bangkoks trafik. Redan i maj 1996 hade Thaksin och fyra andra ministrar från Phalang Dharma lämnat Banharns regering, men de behöll sina platser i parlamentet. Avhoppet skall ha varit en protest mot korruptionen, men flera källor påstår att det verkliga skälet var att ge Chamlong draghjälp i ett försök att bli Bangkoks guvernör i juni 1996. Men detta misslyckades och valet vanns istället av Pichit Rattakul (Phichit Rattakun) พิจิตต รัตตกุล över den tidigare sittande guvernören Krisda Arunwongse na Ayudhya (Kritsada Arunwong na Ayutthaya) กฤษดา อรุณวงษ์ ณ อยุธยา. Detta misslyckande gjorde att Chamlong drog sig tillbaka från politiken. Men han kommer dyka upp igen längre fram.

 Chavalit Yongchaiyudh  

Thaksin Shinawatra meddelade att han personligen inte tänkte ställa upp i valet, men han fortsatte som ledare för Phalang Dharma. Valet blev en katastrof för hans parti som bara vann en plats i parlamentet. Det var främst två partier som tävlade mot varandra i valet, demokratipartiet lett av Chuan Leekpai samt New Aspiration Party (NAP) lett av den förre arméchefen general Chavalit Yongchaiyudh. 

(Chavalit Yongchaiyudh)

Chuan som hade ett gediget anseende som hederlig och okorrupt anses främst ha appellerat till medelklassväljarna, medan Chavalit hade sitt stöd bland de fattiga på landsbygden. Visserligen med hjälp av omfattande röstköp, enligt många observatörer. 
Valkampanjen blev den smutsigaste och våldsammaste på tjugo år och det begicks bl.a. sju politiska mord. Rösträkningen gav Chavalit och hans NAP segern med 125 mandat mot 123 för Chuans Demokratiska parti. Bangkokbörsen reagerade starkt negativt på Chavalits seger och föll på måndagen med drygt 5 %.
Den 25 november 1996 bildade ex-generalen och den tidigare vice premiärministern Chavalit en tvivelaktig flerpartikoalition som med god marginal fick majoritet i det nya representanthuset. I koalitionen ingick, något överraskande, också det tredje största partiet, Phak Chart Pattana (Phak Chat Phatthana) พรรคชาติพัฒนา, lett av den tidigare premiärministern Chatichai, som under valkampanjen hade allierat sig med Chuan Leekpais demokrater! Men thailändska partier bryter och byter lätt allianser och koalitionen fick därmed en majoritet på 25 platser. Chavalit tog omedelbart hand om ”väsentliga” ting och beordrade en omfattande renovering av sitt residens, efter att en kinesisk astrolog sagt att premiärministerns rum låg på en olycksbådande plats. För att få fart på ekonomin utsågs den respekterade teknokraten Amnuay Viravan (Amnuay Wirawan) อำนวย วีรวรรณ till finansminister. Men han fick inte tillräckligt stöd i sina försök att övertyga regeringspartierna om nödvändigheten att genomföra ekonomiska reformer och åtstramningar. Regeringens vacklande hållning bidrog till den djupa ekonomiska Asiatiska finansiella krisen sommaren 1997. Redan under våren förekom folkliga protester mot de allt sämre förhållandena för landets fattiga. Regeringens svar på detta blev att delvis censurera den regimkritiska pressen. Men under tiden pågick ett viktigt politiskt arbete med att skapa en majoritet för ännu en författningsreform, som äntligen skulle ge Thailand en verkligt demokratisk grundlag. I september 1997 antogs slutligen den nya författningen med stor majoritet. Chavalit själv var kritisk till den populära författningsreformen och då hans regims hantering av den ekonomiska krisen samtidigt utsattes för stark kritik såg han sig tvungen att avgå den 6 november 1997.
Thaksin Shinawatra hade blivit vice premiärminister i Chavalits regering den 15 augusti 1997. Han satt kvar till den 14 november, men då hade Chavalit redan avgått. 

 Chuan Leekpais återkomst

Den s.k. Asienkrisen började i Thailand sommaren 1997 och samma år kollapsade i det närmaste den thailändska valutan, med svåra ekonomiska följder för Thailand och många andra sydostasiatiska ekonomier. Flera banker gick i konkurs och arbetslösheten steg brant. I augusti kom Internationella Valutafonden med förslag till en lösning för landets ekonomiska problem. Trots att kraschen minskade Thailands tillväxt dramatiskt och slog hårt mot de fattiga vände det långsamt uppåt igen för den thailändska ekonomin tidigt 1998.
Ingen av Chavalits tidigare koalitionspartners var beredda att ta över regeringsansvaret. Den 9 november 1997 blev istället den pragmatiske Chuan Leekpai återigen premiärminister i en ny flerpartikoalition. Redan från början uppstod flera konflikter inom koalitionen vilket gjorde reformarbetet trögt och den långsamma återhämtningen från den ekonomiska krisen gjorde folket otåligt. Thailändska cyniker hävdar att det trots de ständiga bytena på landets toppost egentligen aldrig har inträffat några förändringar. Utbrett röstköp och beskyddad korruption var och är ett hån mot demokratin och innan Thailand kommer till rätta med dessa problem kommer landets demokratiska status och politiska stabilitet fortsatt att ifrågasättas.
1999 hade ekonomin i Thailand förbättrats och tillväxten låg på nära fyra procent och flera företag rapporterade ökade vinster. Den thailändska ekonomin består av flera framgångsrika näringar; från textil till elektronik, samt ris och gummi. De viktigaste exportländerna återfinns i Asien och Japan är den viktigaste marknaden. Thailand är som bekant också ett stort turistland med många miljoner besökare per år. Nästan hela den ekonomiska utvecklingen har kommit storstäderna till godo, medan landsbygden fortfarande är fattig. Nordöstra Thailand är fortfarande den fattigaste delen av och härifrån rekryteras många av landets prostituerade och barnarbetare. En betydelsefull del av den thailändska ekonomin är fisket och landet har Asiens tredje största fiskeflotta efter Kina och Japan.
I mars 1999 utbröt det protester mot beslutet att tilldela den tidigare premiärminister Thanom Kittikachorn en militär hederstitel som speciell kunglig vakt. Folket har inte glömt att han var en av männen bakom krossandet av demokratirörelsen 1973. Premiärminister Chuan Leekpai, som var mannen bakom beslutet, planerade att bilda en speciell kommission för att se över de historiska källorna från händelserna den 14 oktober 1973. Det är ironiskt att Chuan, som har byggt sin politiska ställning genom att vara en hängiven förespråkare för demokrati, skulle bli den som skulle ge Thanom en militär honnörspost. Men en förlägen Chuan räddades av att Thanom undanbad sig utmärkelsen. 

(Thanom i galauniform)	(Thanom i sitt hem i Bangkok )

Thaksin Shinawatra och partiet Thai Rak Thai

Den 15 juli 1998 blev ett parti vid namn Thai Rak Thai พรรคไทยรักไทย (”Thai Älskar Thai” eller TRT) officiellt registrerat. Partiet hade bildats av den tidigare omtalade Thaksin Shinawatra och 22 andra personer. Bland dessa fanns bl.a. Somkid Jatusripitak (Somkhit Chatusiphithak) สมคิด จาตุศรีพิทักษ์, Sudarat Keyuraphan สุดารัตน์ เกยุราพันธ์, Purachai Piumsombun (Purachai Piamsombun) ปุระชัย เปี่ยมสมบูรณ์, Thanong Bidaya (Thanong Phithaya) ทนง พิทยะ, Thammarak Isaragura na Ayuthaya (Thammarak Itsarangkun na Ayutthaya) ธรรมรักษ์ อิศรางกูร ณ อยุธยา och Prommin Lertsuridej Phrommin Loetsuridet) พรหมมินทร์ เลิศสุริย์เดช. Under år 2000 växte sig partiet starkt under sin ledare Thaksin Shinawatra.

(Thaksin Shinawatra)	(Thammarak Isaragura na Ayuthaya)

Thaksin blev sedan en mäktig politiker då han vann parlamentsvalet i januari 2001 oerhört överlägset. Av 500 platser vann TRT 248! Premiärminister Chuan Leekpais demokrater var därmed besegrade och i februari bildade TRT en koalitionsregering med Thaksin som premiärminister. Trots att TRT bara behövde stöd av ytterligare tre personer i parlamentet för att få absolut majoritet blev koalitionsblocket det största någonsin i thailändsk historia. Detta var Thailands första val under en ny författning ämnad att förhindra valfusk. Trots detta gjorde påståenden om valfusk att valkommissionen beordrade omval i sextiotvå distrikt. Thailands ekonomi hade nu gjort en återhämtning efter Asienkrisen och med en populistisk politik, ofta förknippad med Somkid Jatusripitak, lovade Thai Rak Thai en sjukvård tillgänglig för alla, ett treårigt uppehåll med återbetalning av skulder för farmare och en mikrokredit på 1 miljon baht till en utvecklingsfond för samtliga byar i landet. Partiet hade bildats av en rad gamla politiker och fraktioner, men det fanns också ett stort antal nya politiker. I partiet fanns också en rad gamla studentledare som gått med i kommunistpartiet efter massakern den 6 oktober 1976, såsom Chaturon Chaisang (Chaturon Chaisaeng) จาตุรนต์ ฉายแสง, Prapat Panyachatraksa (Praphat Panyachatirak) ประพัฒน์ ปัญญาชาติรักษ์, Adisorn Piangket (Adison Phiangket) อดิศร เพียงเกษ och Surapong Suebwonglee (Suraphong Süpwongli) สุรพงษ์ สืบวงศ์ลี. Partiet visade sitt stöd för den amerikanska utrikespolitiken genom att skicka en mindre kontingent till kriget i Irak 2003.
Thaksin föddes i Sankamphaeng สันกำแพง, i provinsen Chiang Mai, den 26 juli 1949, där hans familj sedan mer än femtio år varit verksamma inom thaisilkesindustrin. Verksamheten utvidgades sedan till att omfatta en bussfirma och biografer. Thaksin blev 16 år gammal direktör för en av sin fars biografer. Som begåvad student började Thaksin studera vid vid polisens kadettskola och tog sin examen som kursetta 1973. Samma år fick han ett stipendium för vidare studier i USA där han läste juridik. Då han återvände hem påbörjade han en karriär vid polisdepartementet, som varade fram till 1987. Han kände sig då utbränd och sade upp sig för att marknadsföra en film vid namn "Barn Sai Thong บ้านทรายทอง". Thaksins första kontakt med telekombranchen och dataindustrin var 1982 då han fick ett kontrakt med polisdepartementet för att förse dem med mjukvara. Fem år senare skapade han ett företag som sålde mjukvara. Ett en sammanslagning och en splittring med ett annat företag startade Thaksin ett nytt företag som började i mobiltelefonbranschen och IT som blev det största i sitt slag i Thailand. År 1990 då Thaksin bjöd på ett 20-årigt koncessionskontrakt med Telephone Organization of Thailand (TOT) var han enligt media nästan bankrutt. Men han hade ändå modet att bjuda TOT 20 miljarder baht för att få kontraktet. Företaget döptes om till Shin Corporation ชิน คอร์ปอเรชั่น, som bestod av två stora delar, med majoritetsägande i fyra andra mindre telekommunikationsbolag. Thaksins entreprenörskap inom telekombranchen gjorde honom och hans familj till Thailands rikaste. Beroende på källan ansågs deras förmögenheten vara mellan 1,2 och 3 miljarder dollar. Men hur det än var med den saken så saknade familjen inte pengar!
Med ett eget personligt mål att rensa upp i thailändsk politik påbörjade Thaksin sitt politiska liv 1994. Jag har tidigare berättat att han blev utsedd till utrikesminister i Chavalit Yongchaiyudhs regering. Efter att Chuan Leekpais regering förlorat makten 1995 utsågs Thaksin som ledare för Phalang Dharma. Han var partiets ledare under perioden 28 maj 1995 till den 18 november 1996 och han blev invald i parlamentet. Det en gång så populära Phalang Dharma Party förtvinade faktiskt under Thaksins ledarskap. Han var sedan också vice premiärminister i Banharns regering och ansvarig för att lösa Bangkoks trafikproblem. Men uppenbart för alla som varit i Bangkok, så är det svårt att påstå att han lyckades speciellt bra med sin uppgift. I maj 1996 lämnade han och flera andra ministrar regeringen. Han var sedan vice premiärminister i Chavalits regering under tre månader i slutet av 1997. År 1998 bildade så Thaksin partiet Thai Rak Thai som sedan vann den tidigare omtalade jordskredsvalsegern i januari 2001. Thaksin gifte sig med Potjaman (Photchaman) พจมาน och de fick tre barn; en son, Panthongtae (Phanthongthae) พานทองแท้, och två döttrar, Praethongtarn (Phaethongthan) แพทองธาร och Pinthongtha (Phinthongtha) พิณทองทา. Thaksin lever efter mottot han skaffade sig på polisens kadettskola; "Det är bättre att dö än att leva som en förlorare".  

Flygplansexplosionen den 3 mars 2001  

Lördagen den 3 mars 2001 skulle Thaksin flyga från Bangkok till Chiang Mai för att delta i en narkotikakonferens. Men innan han eller några andra passagerare hunnit ombord inträffade en explosion i planet. Enligt uppgift på den plats där Thaksin och hans son skulle ha suttit. En i kabinen dödades och sju andra personer skadades. 

 
(Det utbrända planet) 

Nu började en rad spekulationer om det handlade om en bomb. Den thailändska polisen sade på söndagen att det handlade om en bomb innehållande vit fosfor. Thaksin skall också samma dag ha hävdat att det handlade om ett direkt mordförsök mot honom. Enligt polisen misstänkte Thaksin också en ”bestämd person”. Måndagen den 5 mars påstås Thaksin ha ändrat sig och sade nu att det troligen inte handlade om ett dåd riktat mot honom personligen, utan det kunde handla om en hämndaktion från narkotikasmugglare. Uppgiften om att bomben skulle exploderat exakt på den plats  där Thaksin och hans son skulle ha suttit togs nu också tillbaka. Samma dag menade försvarsminister Chavalit Yongchaiyudh att bomben innehållit det sofistikerade sprängämnet C-4, vilket indikerade att det inte handlade om ett verk av amatörer. Den 7 mars kom Bangkok Post plötsligt med en direkt anklagelse mot militärjuntan i Burma. Hämndlystna burmesiska militärer kunde enligt tidningen stå bakom bombdådet. Artikeln hänvisade till uttalanden från höga thailändska arméofficerare. I artikeln nämndes dock att den burmesiska ambassaden i Bangkok bestämt förnekade påståendena.
I april månad var ”bomben” plötsligt ingen bomb längre, utan en olycka! Delar av det planet hade skickats till USA för undersökning och denna visade att luftkonditioneringssystemet var boven i dramat. Systemet hade varit påslaget under lång tid och därmed genererat stor värme vid ett område nära planets centrala bränsletank. Man hänvisade till en liknande olycka med ett filippinskt plan 1990, då den centrala bränsletanken också exploderat.  

Rättegången mot Thaksin  

Kort tid efter valet anklagades Thaksin för tidigare fiffel med att deklarera sina tillgångar, då han varit vice premiärminister 1997. Enligt thailändsk lag skall nämligen politiker deklarera sina tillgångar både då de inleder sitt politiska arbete och då detta avslutas. Lagen har kommit till efter de ständiga korruptionsskandalerna bland landets politiska elit. En rättegång påbörjades också mot Thaksin. Det handlade om att han skulle ha undanhållit uppgifter om aktier värda 100 miljoner dollar som han skulle ha skrivit över på anställda bulvaner. Den sista veckan i domstolsförhandlingarna försökte Thaksin sig på en känslomässig taktik. Varför skulle han som var så rik vilja undanhålla denna i sammanhanget ”blygsamma” summa? Dessutom påstod han att hans fru gjort transaktionerna utan hans vetskap. I augusti 2001 kom domstolsutslaget där han friades, även om domarrösterna bara blev 8-7 i hans favör. Hade Thaksin fällts hade det kunnat förhindra honom att verka öppet politiskt i fem år. Men kanske hade man då utgått från år 1997 vilket då inneburit att han bara tvingats hålla sig i bakgrunden ett drygt år. Få personer tvivlar på att Thaksin verkligen brutit mot lagen och slarv är inget försvar för lagbrott. Men det handlade om en rättegång mot en inflytelserik politiker med väldiga rikedomar som dessutom charmat massmedia och stora delar av befolkningen. Hade han fällts hade det kunnat uppstå oroligheter. Det var därmed ingen lätt sak för domstolen att döma i ärendet.   

Det försämrade förhållandet till Kambodja

På morgonen onsdagen den 29 januari 2003 utbröt demonstrationer i Phnom Penh riktade mot Thailand och thailändska intressen. Det som utlöst demonstrationerna var ett påstående att en känd thailändsk skådespelerska skulle ha sagt att Kambodjas stolthet, tempelstaden Angkor Vat, egentligen tillhörde Thailand. Skådespelerskan, Suwanan "Kob" Kongying (Suwanan "Kop" Khongying) สุวนันท์ กบ คงยิ่ง, förnekade dock att hon skulle ha sagt detta, men skadan var redan skedd. 

(Suwanan "Kob" Kongying)

Under dagen och kvällen blev protesterna allt våldsammare och tusentals kambodjanska ungdomar belägrade den thailändska ambassaden i Phnom Penh och ett 50-tal demonstranter lyckades klättra över ambassadens murar. Attacken började med fönsterkrossning och slutligen började man sätta eld på ambassadbyggnaden. Lågor slog upp på flera håll och mobben byggde bål av möbler och motorcyklar. Kambodjansk militärpolis som kom till platsen sköt i luften för att skingra folkmassan, men upptäckte snabbt att de var i numerärt underläge. Fem brandbilar som skickats till ambassaden kunde inte ta sig fram utan stod parkerade en bit ifrån. På andra håll i Phnom Penh satte rasande kambodjaner eld på omkullvälta bilar och angrep thailändska företag. "Vi protesterar för att vi hatar thailändare i Kambodja och för att thailändarna inkräktar på kambodjansk mark i gränsområdet ", sade en 18-årig juridikstuderande vid namn Virak. 
I Bangkok hotade premiärminister Thaksin att skicka thailändska elitförband till Phnom Penh för att skydda thailändska medborgare och intressen. Kort tid efter detta rapporterades det att läget vid ambassaden blivit lugnare. Den kambodjanska polisen rapporterade att inga thailändare drabbats av allvarligare skador och alla på thailändska ambassaden hade klarat sig oskadda. Därmed var det inte längre aktuellt med några thailändska truppinsatser.
I thailändsk TV sade Thaksin att han skulle kalla hem den thailändska ambassadören från Phnom Penh. Men de diplomatiska förbindelserna skulle fortsätta på sparlåga medan Bangkokregimen skulle begrunda onsdagens händelser. "I morgon skall utrikesdepartementet be Kambodjas ambassadör att motta vår protest och sedan lämna landet", sade Thaksin. Dessutom sade han att man skulle skicka militära transportplan med trupper till Phnom Penh för att evakuera omkring 400 thailändare.
Många kambodjaner hyser ett historiskt agg mot sin mäktige och rike granne i öster. Pengar till investeringar kommer till stor del från Thailand och många kambodjaner känner att Thailand kammar hem vinsterna framför näsan på landets egen befolkning. 

Kampen mot narkotikan och fattigdomen

Lördagen den 1 februari 2003 aviserade premiärminister Thaksin ett tre månader långt "krig" för att bekämpa Thailands oerhört stora narkotikaproblem. Kung Bhumibol har varit pådrivande och i samband med sitt födelsedagstal den 5 december 2002 uppmanade han till folklig samling mot narkotikan. Thaksin utnämnde sig själv till "general" i kriget mot knarket och  belöningarna för narkotikatips från myndighetspersoner, inklusive polis och militär, och allmänheten höjdes kraftigt.
Preparatet metamfetamin har fått en mycket snabb spridning i Thailand. Fyra procent (!) av befolkningen ansågs vara beroende av ya ba ยาบ้า ("galen-medicin"), som thailändarna kallar drogen. Den största mängden kommer från fabriker inne i Burma och som sedan smugglas över den långa gränsen till Thailand.
Polisen meddelade att fyra narkotikabrottslingar dödades och över 1 000 personer greps under "krigets" första två dagar. Dessutom beslagtogs 3,1 miljoner metamfetamintabletter vid 3000 razzior runtom i landet.

(Beslagtagen narkotika)

Söndagen den 9 februari, efter bara en dryg veckas "krig", rapporterade Thailands polischef, generalmajor Pongsapat Pongcharoen (Phongsaphat Phongcharoen) พงศพัศ พงศ์เจริญ i TV, att minst 87 misstänkta narkotikaförbrytare  dödats. Av dessa skulle endast åtta, enligt Pongsapat, ha dödats av polisen i självförsvar.  Resten skulle ha varit interna mord. Människorättsförkämpar oroades av de höga dödstalen och misstankar om att polisen gjorde sig skyldig till avrättningar utan rättegång fördes fram. Men enligt polisen mördade ligamedlemmarna varandra för att förhindra tjallande. Att så många dödats beklagades av polischef Pongsapat, som förklarade att polisen hellre vill gripa dem levande.  Under den första kampanjveckan greps över 9000 misstänkta och över fyra miljoner metamfetamintabletter samt pengar motsvarande ca 30 miljoner svenska kronor beslagtogs.
Den 20 februari rapporterade "Aftonbladet" att hela 596 personer dödats i narkotikakriget och att norra Thailand var lamslaget av skräck. Enligt rykten skulle polis och myndigheter ha fått besked om att framgång räknades i antal lik och att cheferna måste visa effektivitet för att få behålla sina jobb. Tidningen "The Nation" skrev att "det finns inget slut på mördandet" och anklagade polisen för att ha tagit lagen i egna händer och använt sig av dödspatruller. Det anses allmänt att många höga poliser själva är och har varit inblandade i narkotikahandeln och att dessa passade på att göra sig av med rivaliserande gäng och potentiella tjallare. Vissa källor påstod att dödandet vid den här tiden krävde ca 40 människoliv om dagen och då återstod ännu mer än två månader av det deklarerade narkotikakriget! Media och medborgarrättsrörelser anklagade öppet premiärminister Thaksin för medverkan till avrättningar av smågangstrar. Allt detta pågick inför vår svenske kungs statsbesök i Thailand. Efter de tre första månaderna uppgav polisen att 2 275 personer dödats. Men "kriget" fortsatte och det var inte förrän onsdagen den 3 december 2003 som Thaksin förklarade att "kriget" mot narkotikan var över och att man vunnit. Thaksin tog lätt på kritiken om att polisen skjutit ihjäl tusentals förmodade narkotikasmugglare och sade att han snarare gladde sig över att dessa ”nationens fiender” hade utplånats. Inflödet av narkotika till Thailand påstods ha minskat med 90 %, och myndigheterna uppgav att 91 800 tillverkare, smugglare eller användare av narkotika hade gripits. 586 357 personer påstods ha rehabiliterats.
Men inte nog med detta. Thaksin förklarade nu ett nytt "krig". Denna gång mot landets fattigdom. 

 
(Thaksin firar segern mot narkotikan)

Trots att Thaksin förklarat kriget mot narkotikan för vunnet i december 2003, och den massiva kritiken mot hur kriget  förts, genomförde man återigen en storoffensiv mot narkotikahandeln 2004. Den nya kampanjen skulle pågå till den 5 juni, enligt vice premiärministern Chavalit Yongchaiyudh. Enligt Chavalit var den första antiknarkkampanjen som började i februari 2003 framgångsrik, men smugglingen av droger över Thailands gränser befarades komma igång igen. Målen för den nya offensiven blev skolor och nöjesställen i byar längs gränsen mot Burma.
Trots den internationella kritiken blev regimens hårda tag mot knarkhandlarna populärt i Thailand. Många thailändare har oroats över ungdomens tilltagande drogmissbruk och att så mycket billig narkotika strömmat in över gränsen från Burma. Människorättsaktivister varnade att regimen kunde tänkas slå till mot knarkhandeln igen för att stärka sin popularitet, som dalat efter problemen med fågelinfluensan och en rad våldsdåd i det muslimska södra Thailand. Premiärminister Thaksin sade att den nya kampanjen inte berodde på att Thailands narkotikaproblem ökat igen, utan bara att det var dags att en gång för alla att radera ut hela den kriminella narkotikahandeln. Thaksin tillbakavisade också kritiken mot det första narkotikakriget och framhöll att även många myndighetspersoner dog eller skadades i det tidigare "kriget".

Terroristhotet i söder

Under åren 1993-2000 förekom endast förhållandevis få våldsamma incidenter i södra Thailand. Men i 2001 ökade de märkbart enligt det thailändska inrikesministeriets statistik. Under år 2001 dödades 19 polismän och det förekom 50 våldsamma incidenter i de tre värst drabbade provinserna Pattani, Yala och Narathiwat. Under 2002 attackerades flera polisstationer där angriparna lade beslag på stora mängder vapen och ammunition. Under 2002 dödades omkring 50 poliser och soldater och det rapporterades 75 allvarliga incidenter detta år. I 2003 rapporterade officiella källor 119 incidenter. Mellan januari och slutet av oktober 2004 rapporterades 500 offer för våldet. Bland dessa fanns det både civila, poliser och soldater. Hela 900 incidenter rapporterades under denna period.
Tidigt söndag morgon den 4 januari 2004 sköts fyra soldater ihjäl i ett militärläger i den sydliga provinsen Narathiwat. Omkring 30 beväpnade män genomförde en räd mot lägret och lyckades lägga beslag på ett stort antal automatvapen av typen M16 och AK-47:or, granater  och annan militär utrustning. Några minuter innan attacken hade det börjat brinna på ett tjugotal statliga skolor. Bränderna hade bl.a. startats med hjälp av bensinindränkta myggnät och påsar. För att sinka eventuella förföljare och brandbilar hade man bl.a. lagt ut spikar på en del av vägar och fällt träd över andra. Premiärminister Thaksin sammankallade samma dag cheferna för armén och polisen till ett krismöte. Enligt ett uttalande från regeringstalesmannen Chakkabhob Phenkae (Chakraphop Phenkhae) จักรภพ เพ็ญแข handlade det inte om internationell terrorism utan om interna thailändska problem. Undantagstillstånd förklarades i provinserna Pattani, Yala och Narathiwat. Malaysia ombads att stänga sin gräns för att förhindra att de skyldiga skulle gömma sig där och thailändsk militär inledde en jakt på förövarna. 

(Brinnande skola i Narathiwat)

Ingen visste säkert vem eller vilka som låg bakom attackerna. Men tidigare attacker hade växelvis skyllts på muslimska terroristgrupper, vanliga kriminella eller organiserade banditer. Flera av de oroliga södra provinserna har under långa perioder lytt under undantagslagar, vilket kritiserats av religiösa muslimska ledare.
På måndagen den 5 januari fortsatte våldet med två bombdåd i Pattani. I det första skadades en polisman lindrigt då en man på motorcykel kastade en hemmagjord bomb några meter från en poliskur. Men senare på eftermiddagen dödades två polismän som skulle desarmera en misstänkt bomb fäst vid en motorcykel. Längre fram i januari 2004 tog våldet en ny vändning när flera buddhistmunkar mördades i Narathiwat och Yala.
Onsdagen den 28 april 2004 dödades fler än hundra personer i väpnade sammandrabbningar mellan säkerhetsstyrkor och ungdomar som attackerade en rad olika posteringar i södra Thailand. Enligt general Chaiyasith Shinawatra (Chaiyasit Chinnawat) ชัยสิทธิ์ ชินวัตร från de väpnade styrkorna togs 17 av de anfallande till fånga och ett stort antal knivar, pistoler och sprängämnen beslagtogs. (Om namnet Shinawatra låter bekant så handlar det här om en kusin till Thaksin.) Enligt generalen var de flesta av i mobben i tjugoårsåldern och klädda i svarta T-shirts vilket togs som bevis för att de var välorganiserade. Under en incident under sammandrabbningarna använde trupperna tårgas och stormade en moské vid namn Krue Sae (Krü Se) กรือเซะ nära Pattani. Den högste militära ledaren på plats, Pallop Pinmanee (Phanlop Pinmani) พัลลภ ปิ่นมณี beordrade en attack mot moskén och samtliga 32 som befann sig där dödades.

Rasande skaror av människor tittade på när soldaterna släpade ut deras kroppar från en moské full med kulhål. De välutrustade och kraftigt beväpnade regeringssoldaterna och poliserna hade uppenbart inte blivit överraskade över attackerna och det hela slutade därför med en veritabel massaker. Av mer än 100 dödade var bara 5 poliser eller militärer. Regeringstalesmän förmodade att avsikten med attackerna var att komma över vapen, vilket varit fallet den 4 januari. Enligt talesmannen för premiärminister Thaksin, Chakkabhob Phenkae, berodde oroligheterna inte på religiös extremism utan handlade om kriminella elements försök att utnyttja oron för att kamouflera sina olagliga aktiviteter, såsom narkotikasmuggling och annan smuggling över gränsen mellan Thailand och Malaysia. Pallop sade senare att han inte haft något val. Han var rädd att folkmassan skulle ingripa för att frita upprorsmakarna. Det avslöjades senare att Pallop agerat mot försvarsminister Chavalit Yongchaiyudhs uttryckliga order. Enligt dessa skulle det hela lösas fredligt oavsett hur lång tid det skulle ta. Pallop beordrades omedelbart att lämna området. Detta skapade en personlig konflikt mellan Pallop och Chavalit och Pallop krävde att Chavalit skulle sluta blanda sig i hur bekämpningen av upprorsmännen i söder skulle skötas.
Ibland har regimen skyllt oron i söder på muslimska separatister som tröttnat på fattigdom och diskriminering från centralregimen i ett Buddhistdominerat Thailand. Professor Ron May, som är expert på muslimska rörelser i Sydostasien, menade att militanta muslimer i södra Thailand kan ha samröre med internationella terroristgrupper såsom Jemaah Islamiyah. På 1970-talet pågick en muslimsk undergrävande verksamhet i södra Thailand, men den upphörde i slutet av 1980-talet efter att gerillan beviljats amnesti.
Måndagen den 25 oktober 2004 inträffade ännu en mycket allvarlig händelse i södra Thailand. Det hela började då fler än 1000 poliser och militärer slog till mot en demonstration utanför en polisstation i staden Tak Bai ตากใบ i provinsen Narathiwat. Demonstrationerna hade utlösts av att sex muslimska män arresterats, anklagade för att ha försett muslimska rebeller med vapen. Polisen använde vattenkanoner och tårgas mot demonstranterna och då en del av mobben påstods ha varit beväpnad och försökt storma polisstationen avfyrades också varningsskott. Omkring 1 300 personer arresterades därefter och tvingades upp på lastbilsflak, vilket fick den fruktansvärda konsekvensen att 78 personer kvävdes till döds. Sammanlagt omkom minst 85 personer och sex av dessa lär ha blivit skjutna. Premiärminister Thaksin flög omedelbart till området, men återvände till Bangkok samma natt. Innan det blev känt att 78 personer faktiskt dött av kvävning gjorde premiärminister Thaksin ett märkligt uttalande där han sade att de demonstranter som omkommit varit försvagade på grund av de inlett sin fastemånad (Ramadan) den 15 oktober!

(Arrestering av demonstranter den 25 oktober 2004)

Abdul Rahman Abdul Samed, muslimernas högste ämbetsman i Narathiwat, berättade för journalister att han fruktade att de många dödsfallen kunde orsaka en våldsam motreaktion och att vissa grupper kunde tänka sig att vilja hämnas. En medlem av Thailands statligt stödda kommission för mänskliga rättigheter hade redan innan tragedin varnat för risken för upptrappat våld i området och kommissionen konstaterade att det sätt som man slagit ner demonstrationen på var ett klart övergrepp mot befolkningens mänskliga rättigheter. Trots det inträffade menade polisen att de hade situationen under kontroll på morgonen tisdagen den 26 oktober.
Oron i södra Thailands tre muslimskt dominerade provinser har dock fortsatt efter händelserna den 25 oktober och nya våldsdåd har rapporterats så gott som dagligen sedan dess. Vid minst två tillfällen framgick det tydligt, genom skrivna meddelanden vid offren, att det handlade om hämnd för händelserna den 25 oktober. Förutom munkar och civila buddhister drabbades även civila muslimer av det ökande våldet och oron för en direkt konfrontation mellan buddhister och muslimer ökade. Det växande antalet hämndaktioner gjorde att en ledande muslimsk ledare vädjade till premiärminister Thaksin att han skulle be familjerna till de döda demonstranterna om ursäkt. Thaksin förklarade visserligen att misstag begåtts, men någon formell ursäkt gav han inte. Detta uppfattades av många muslimer som otillräckligt. I november 2004 uppmanade kung Bhumibol militären att samarbeta och skapa fred i södra Thailand. Kungen höll ett TV-tal där han menade att oron hotade Thailands stabilitet. Han beklagade också våldsamheterna som inträffat i samband med ett två månader långt besök av drottningen i södra Thailand.
Söndagen den 5 december kastade det thailändska flygvapnet ut miljontals av pappersfåglar över de våldsdrabbade södra delarna av Thailand som en symbolisk önskan om fred och försoning. Enligt regeringen uppgick antalet pappersfåglar till 120 miljoner! Dessa origamiinspirerade fåglar hade tillverkats av allt från ministrar till skolbarn och fångar. Förutom den symboliska fredshandlingen var fåglarna också en hyllning till kung Bhumibol som fyllde 77 år samma dag. För att undvika ett stort problem med nedskräpning var en del av fåglarna märkta på olika sätt med vinster och belöningar. Samlade man dessutom in omärkta fåglar till ett visst antal fanns det priser att hämta. Det insamlade pappret skulle återvinnas. Redan dagen efter fredsgesten fortsatte våldet med bomber i Narathiwat. Enligt ett polisbefäl var bombdåden förmodligen en reaktion på de nedkastade pappersfåglarna avsedd att visa att de militanta motståndarna till den thailändska regimen fortfarande var aktiva.
Den 23 december rapporterades från säkerhetstjänsten i Thailand att terrorister återigen hotat  ge sig på turistmål i Thailand under 2005. Detta enligt dokument som hittats i huset tillhörande en muslimsk extremist, som gått under jorden. Turistställen som nämndes som mål var bl.a. Phuket och Pattaya. Rebellerna hade även planer om att göra de tre muslimskt dominerade provinserna i södra Thailand till en bas för internationella terroristgrupper. Fram till idag har våldet sedan fortsatt i södra Thailand, utan några tecken på någon lösning.

Rättegångarna mot Thaksin inleds

Den första i en rad av kommande rättegångar mot den tidigare premiärministern Thaksin Shinawatra påbörjades den 12 mars 2008. Thaksin stod åtalad för att ha missbrukat sitt politiska inflytande, vilket möjliggjort för hans hustru att via budgivning köpa mark till ett förmånligt pris år 2003. Det handlade om 33 rai mark vid gatan Thiam Ruam Mit ถนนเทียมร่วมมิตร i affärsdistriktet Ratchadaphisek รัชดาภิเษก. (1 rai är 1 600 kvadratmeter.)  Ärendet är känt som Ratchadaphisek-fallet. Thaksin avfärdade dock alltsammans, och hävdade att hela processen hade politiska förtecken. Åtalet i detta ärende har väckts direkt i Högsta domstolen och bakom åtalet står en kommitté som tillsattes av den arméledning som störtade Thaksin 2006. Denna kommitté, eller kommission, har haft som uppdrag att granska Thaksins tid vid makten. I juli fängslades tre av Thaksins advokater, sedan de ska ha försökt muta en domare med en stor summa kontanter. (Du kan läsa mer om ovanstående ärende i avsnittet "Den första domen mot Thaksin Shinawatra" längre ner i detta kapitel.) 
Den 28 juli beslutade Högsta domstolen att ta upp ytterligare ett mål mot Thaksin. Han anklagades nu för att ha undanhållit staten inkomster från ett statligt lotteri. Det handlade om en summa motsvarande omkring sex miljarder svenska kronor. Det påstås att Thaksin ska ha föreslagit att de undanhållna pengarna skulle användas till hans bud på fotbollsklubben Liverpool i 2004. Förutom Thaksin misstänks ytterligare 46 personer. Bland dessa fanns tre dåvarande ministrar; finansministern, arbetsmarknadsministern och biträdande transportministern. Förhandlingarna om Thaksins eventuella brott mot lotterilagen skall enligt uppgift ha inletts i slutet av september 2008. 

 Khao Phra Wihan-krisen

Jag har tidigare berättat om det gamla khmertemplet Phra Wihan (Preah Vihear på khmer) som Thailand oväntat förlorade till Kambodja år 1962. (Se kapitel 21, avsnittet "Försämrade relationer med Laos och Kambodja".) Under stora delar av 1970-, 80- och 90-talen gjorde krig och oro att Phra Wihan inte kunde besökas alls, men sedan 1998 hade gränsposteringen varit öppen för besökare från Thailand och de kunde besöka templet utan kambodjanskt visum. 
Problemen började på allvar i juni 2008, då Thailands dåvarande utrikesminister Noppadon Pattama (Nopphadon Patthama) นพดล ปัทมะ godkände en kambodjansk karta, som skulle användas för att ansöka om världsarvstatus för tempelkomplexet hos FN-organet UNESCO. 

Gränsdragningen runt templet har aldrig varit helt tydlig och oppositionen anklagade Noppadon för att inte ha agerat i enlighet med författningen. Författningen föreskriver nämligen att frågor angående avyttring av thailändskt territorium först måste godkännas av parlamentet. Den thailändska oppositionen anklagade därför regeringen i Bangkok för att sälja ut mark till Kambodja, i utbyte mot lukrativa affärskontrakt. PAD tog nu upp det gamla tempelbråket för att öka sitt stöd bland vanligt folk. Taktiken blev delvis framgångsrik då den appellerade till en djupt rotad nationalism.
Den 23 juni 2008 stängde Kambodja templet för besökare sedan medlemmar från en buddistisk fredsgrupp försökt genomföra en protestmarsch in på kambodjanskt territorium. Thailändska statsvetare varnade för den nationalistiska retoriken som skadliga för de diplomatiska förbindelserna och kunde väcka hat mellan siameser och kambodjaner. Läget blev ännu allvarligare i juli månad då tre thailändska demonstranter försökte ta sig fram till templet för att hissa en thailändsk flagga och blev arresterade av kambodjanska gränsvakter. Thailändsk militär gav sig då in i på kambodjanskt territorium, enligt kambodjanska källor, och stod nu öga mot öga mot kambodjanska gränsvakter. Att thailändska styrkor gått in på kambodjanskt territorium förnekades dock av den thailändska militären.
Utrikesminister Noppadon avgick i juli som en följd av tempelbråket. En thailändsk författningsdomstol hade då slagit fast att utrikesministern brutit mot grundlagen sedan han, utan parlamentets godkännande, stött den kambodjanska ansökan om att templet skulle sättas upp på UNESCO:s världsarvslista. Oppositionen misstänkte att Noppadon gått med på Kambodjas förslag för att gynna Thaksin, som enligt uppgift skall ha varit intresserad av att investera i ett kasino i Kambodja. Innan Noppadon blev utrikesminister hade han varit en av Thaksins advokater.
Det militära läget har fortsatt att vara spänt genom de båda ländernas förstärkta militära närvaro i området. Många bybor sägs ha sökt sig bort från gränsen av fruktan för ett krig. Men militära ledare för de båda länderna hävdar att det inte kommer bli någon upptrappning av konflikten.
Kambodja har också bett FN om att ingripa i gränstvisten som de ser som ett utslag av thailändsk "storebrorsmentalitet".

Domen mot Potjaman Shinawatra

Torsdagen den 31 juli 2008 dömdes Thaksins hustru Potjaman Shinawatra till tre års fängelse för skattebrott. Även hennes styvbror och sekreterare fälldes för att i maskopi med varandra ha undanhållit omkring 100 miljoner kronor i skatt i samband med aktier i Thaksins gamla telekomimperium. Potjamans styvbror Banpot Damapong (Banphot Damaphong) บรรณพจน์ ดามาพงศ์ dömdes även han till tre års fängelse medan hennes personliga sekreterare Kanjanapha Honghern (Kanchanapha Honghoen) กาญจนาภา หงษ์เหิน fick två. Alla tre släpptes dock mot borgen. De tre sade inget om de skall överklaga, men deras advokater sade att de ska driva fallet upp till Högsta domstolen.
Vid militärkuppen 2006 inrättades en kommission som granskat Thaksins Shinawatras tid vid makten. Flera rättegångar förbereds just nu mot honom och hans familj som grundar sig i anklagelser om korruption. Hela Thailand kunde följa det direktsända domstolsutslaget på TV. Domaren kunde inte låta bli att påpeka att Potjaman borde ha betett sig som ett föredöme för andra med tanke på att hon var hustru till landets premiärminister. Potjaman satt själv med huvudet högt när domen lästes upp. En av hennes döttrarna skakade på huvudet och Thaksin själv såg mycket nedslagen ut. Trots att domen var väntad såg man tydligt att det var ett slag mot familjen och Thaksins förhoppningar om att rentvå sig och sin familj. För Thaksin själv, hans hustru och två av barnen väntar flera rättegångar. Det här var den första fällande domen mot medlemmar i familjen. Rättegången bevakades för säkerhets skull av drygt 300 poliser och säkerhetsvakter då man  fruktade demonstrationer från både Thaksins anhängare och från oppositionen, men det hela blev en lugn tillställning. 
Oppositionsprotesterna, i syfte att fälla den Thaksintrogna regeringen, fortsatte under tiden och Samaks regering tvingades till allt flera krismöten för att ersätta de ministrar som åtalats i mål kopplade till Thaksin och som därmed inte kunde sitta kvar på sina ministerposter.  

Thaksin går i landsflykt

Efter att ha tillåtits besöka OS-invigningen i Peking återvände aldrig paret Shinawatra till Thailand. Istället flydde de till England. De skulle ha återvänt till Thailand söndagen den 10 augusti för att medverka i nya rättsprocesser, men så blev inte fallet. Även parets tre barn har tagit sig till England. Kort tid härefter meddelades det att paret sökt politisk asyl i England. Detta bekräftades också av en talesman i Home Office. Asylansökan skall också ha bekräftats av Thaksins advokat. Men någon vidare information om Thaksins asylärende har det inte gått att få från Home Office, då man inte kommenterar enskilda ärenden. I oktober månad sade dock personer som står Thaksin nära att detta inte var korrekt och Thaksin själv säger att han befinner sig i England på ett turistvisum. Måndagen den 11 augusti utfärdade Högsta domstolen i Thailand en arresteringsorder på de två, då de inte infann sig i domstolen denna dag.
I ett uttalande efter sin flykt förklarade Thaksin att han hade ett hem i England och att Thailands juridiska system inte var rättvist mot honom och praktiserade dubbelmoral. Dessutom förklarade han att han menade att hans liv var i fara och att han tvingats använda en skottsäker bil under sina resor i Thailand. Thaksin sade också; "Jag älskar mitt land och jag är lojal mot kungen. Jag är kanske inte är en hundraprocentigt god människa, men jag är heller inte ond. Om det är möjligt vill jag återvända för att dö i mitt hemland". Thaksin bad också sina anhängare om ursäkt för att han gått i exil och bad dem om fortsatt förtroende.
Demonstranter från PAD samlades snart utanför den brittiska ambassaden där de krävde att London skulle neka de båda politisk asyl och att paret skulle utlämnas till Thailand.

 Fortsatt oro och demonstrationer

Demonstrationerna mot Samak och hans regim eskalerade ytterligare då demonstranter från PAD ockuperade Government House i tisdagen den 26 augusti och dessutom stormade en statlig TV-station. 

(Government House under ockupation)

Samma dag anklagade Samak PAD för att bryta mot lagen och att de försökte provocera fram en militärkupp. Samak förklarade i ett TV-tal samma dag att hans tålamod var på upphällning. Han gav också inrikesministern direkt befäl över polisen med uppdrag att sätta stopp för protesterna. Men Sondhi Limthongkuls svar på detta var att PAD skulle fortsätta belägra Government House intill Samak och hans regering är borta. Onsdagen den 27 augusti skadades 15 personer då kravallpolis drabbade samman med demonstranterna. Samma dag beslutade en domstol att nio av PAD:s ledare skulle gripas. 
Fredagen den 29 augusti blockerade PAD kortvarigt några av landets flygplatser samtidigt som fackföreningen för Thailands statliga flygbolag Thai Airways utlyste en sympatistrejk för PAD. Samma dag forcerade kravallpolisen de avspärrningar som PAD byggt upp runt Government House. Här överlämnade polisen en domstolsorder om att demonstranterna måste lämna området. 
Tisdagen den 2 september utfärdade Samak undantagstillstånd i Bangkok som dock inte innefattade utegångsförbud. Beslutet togs några timmar efter sammandrabbningar mellan regeringstrogna och oppositionen som resulterade i att en människa dödades och 44 skadades. Samak utsåg arméchefen Anupong Paojinda (Anuphong Phaochinda) อนุพงษ์ เผ่าจินดา som ytterst ansvarig för att hålla ordning i staden. 

(Anupong Paojinda)

Regimen förbjöd medierapporter som ”undergräver den allmänna säkerheten” och folksamlingar på mer än fem personer. PAD meddelade emellertid att man vägrade att flytta sig från Government House. En av PAD:s ledare, den tidigare omtalade Chamlong Srimuang, sade i ett bejublat tal till demonstranterna; "Det finns inte tillräckligt med fängelser att sätta oss alla i". 
Samma dag hade den thailändska valkommissionen röstat för att rekommendera att landets högsta domstol ska upplösa Samaks parti PPP (Folkmaktspartiet) för valfusk. Enligt kommissionen gjorde sig PPP skyldigt till röstköp under parlamentsvalet i december förra året. Ett eventuellt beslut i Högsta domstolen kan dock dröja flera månader.  
Torsdagen den 4 september förklarade Samak att han inte tänker avgå, men samma dag började regimen tala om en folkomröstning för att lösa krisen i landet. På torsdagen avlossades skott från en motorcykel mot en grupp studenter som var på väg att demonstrera mot Samaks regim. Lyckligtvis överlevde de två som träffades. 
Tisdagen den 9 september meddelades att premiärminister Samak måste avgå. Detta sedan författningsdomstolen slagit fast att han kränkt författningen genom att tidigare ha lett och fått betalt för ett matlagningsprogram i TV. Men det fanns inget som hindrade Samak från att ställa upp igen och PPP och dess koalitionspartier sade först att de helt enkelt tänkte rösta tillbaka honom till jobbet. Som tillförordnad premiärministern utsågs Somchai Wongsawat สมชาย วงศ์สวัสดิ์ och söndagen den 14 september upphävde han undantagstillståndet, trots att läget fortfarande var spänt i Bangkok. Men faktum är att alla parter, inklusive polisen och militären, helt enkelt struntat blankt i undantagstillståndet. 
Efter en tids eftertanke inom PPP visade det sig att Samaks tid som premiärminister var över. 

Somchai Wongsawat 

Måndagen den 15 september nominerade PPP den tillförordnade premiärministern Somchai Wongsawat som kandidat till premiärministerposten och onsdagen den 17 september blev detta formellt klart i parlamentet. Somchai är för övrigt gift med Thaksins yngre syster Yaowapa (Yaowapha) เยาวภา, vilket oppositionen inte ser med blida ögon. PAD-ledaren Chamlong Srimuang menade t.o.m. att Somchai står ännu närmare Thaksin än Samak gjorde.  

(Somchai Wongsawat)

Röstsiffrorna blev 298-163 i hans favör. På torsdagen godkände kung Bhumibol hans utnämning. Fredagen den 19 september frågade man Somchai om han haft telefonkontakt med PAD:s Sondhi Limthongkul. Detta bekräftade Somchai, men han ville inte avslöja några detaljer från deras samtal. Chamlong Srimuang meddelade sedan att det kommer att bli förhandlingar mellan PAD och regeringen när regeringsbildandet blir klart. Trots den försiktiga optimismen slog Chamlong fast att PAD:s krav kvarstår; konstitutionen från 2007 får inte ändras och det regerande partiet PPP måste lämna ifrån sig makten. PAD kommer också fortsätta att ockupera Government House. PAD har föreslagit att 30 % av parlamentets platser skulle kunna tillsättas i direkta val. Resterande 70 % skulle då i sin tur utnämnas internt. Kritiker hävdar att detta inte är i linje med ett demokratiskt tänkande utan istället ett steg i rakt motsatt riktning.
Det ryktades omedelbart att man skickat en budbärare till England för att rådgöra med Thaksin om den nya regeringens sammansättning. Men detta förnekades bestämt av Somchai. Listan med de nya ministrarna lämnades till kungen för godkännande tisdagen den 23 september. Då Government House fortfarande ockuperas av PAD kommer Somchai och hans nya regering hålla till på den gamla flygplatsen Don Müang. 
En appellationsdomstol i Thailand fastställde torsdagen den 25 september domen på två års fängelse för den tidigare premiärministern Samak Sundaravej. Det handlade om den tidigare nämnda domen för förtal av Bangkoks tidigare viceguvernör Samart Ratchapolasit. Samak släpptes fri mot en borgen på 200 000 baht och hans advokat sade att domen skall överklagas. Men då krävs ett prövningstillstånd av riksåklagaren eller Högsta domstolen. Samak visade inga känslor när domen föll, men lyckades undgå flera hundra väntande journalister genom att lämna domstolsbyggnaden bakvägen. Samtidigt driver Samart ett civilt åtal mot Samak där han kräver inte mindre än 100 miljoner baht i skadestånd. Då Samak fortfarande är medlem av parlamentet kan han i alla fall undgå att fängelse fram till november, då representanthusets session avslutas. Samak togs in på sjukhus den 2 oktober. Enligt uppgift lider han av levercancer. 

Oroligheterna i oktober 2008

Fredagen den 3 oktober greps Chaiwat Sinsuwong ไชยวัฒน์ สินสุวงศ์, som tillhör PAD:s ledarskikt och söndagen den 5 oktober greps även PAD-ledaren Chamlong Srimuang. Redan den 27 augusti hade en domstol beslutat att nio av PAD:s ledare skulle gripas, men det var först nu som polisen började agera. Formellt anklagas ledarna bl.a. för uppvigling och att ha planerat att störta den demokratiskt valda regimen. Den maximala straffsatsen för dessa brott, som kan jämställas med förräderi, är dödsstraff. 
Tisdagen den 7 oktober förvärrades läget i Bangkok. Tidigt på morgonen gjorde polisen en överraskande attack där man använde tårgas mot demonstranterna vid parlamentsbyggnaden. Obeväpnade poliser med sköldar och ansiktsmasker tog sig därefter igenom och avlägsnade stålstaketen med taggtråd som demonstranterna satt upp som barrikader. Demonstranterna tvingades retirera och många skadades i tumultet. Det var premiärministern och tillika försvarsministern Somchai Wongsawat som beordrat polisen att öppna vägen in till parlamentet. Han hade kallat till möte sent på måndagsnatten, efter att PAD hade omringat parlamentet med s.k. mänskliga sköldar. Regeringen var i allra högsta grad angelägen att få lägga fram sin regeringsförklaring och PAD lika angelägna att hindra dem. Detta då författningen säger att den nya regeringen måste ha lagt fram en regeringsförklaring inom 15 dagar efter att den nya regeringen svurits in. Efter polisens aktion kunde regeringen och parlamentsmedlemmarna ta sig in i parlamentet. Somchai lyckades därefter hasta igenom sin regeringsförklaring. Under tiden lyckades anhängare till PAD åter ta sig fram och omringa parlamentet. De lyckades blockera parlamentsområdets alla in- och utgångar och stänga av tillförseln av vatten och elektricitet. Premiärminister Somchai och hans livvakter lyckades senare ta sig ut från parlamentet genom att klättra över ett staket, eller mur, med hjälp av stegar till det angränsande gamla palatset, och nuvarande museet, Vimanmek. Härifrån fick han helikoptertransport till de väpnade styrkornas högkvarter. Flera andra medlemmar av PPP tvingades dock vända då de stoppades och motades tillbaka av säkerhetsvakter från museet. Under tiden stod polisen passiv, vilket de tydligen fått order om. Parlamentets talesman Chai Chidchob (Chai Chitchop) ชัย ชิดชอบ förklarade onsdagens planerade politiska debatt inställd då oppositionspartiet Demokratiska partiet, med sin ledare Abhisit Vejjajiva i spetsen, ännu en gång bojkottade arbetet i parlamentet. Som anledning till detta angavs att regeringen använt våld för att öppna tisdagens möte. 
På kvällen genomförde polisen ytterligare en större operation för att frita mer än 300 personer som fortfarande satt instängda i parlamentsbyggnaden. Enligt en källa deltog mer än 500 poliser i denna insats. De använde sig återigen av tårgas och lade ut rökridåer för i hemlighet kunna genomföra den dramatiska räddningsaktionen. I samband med fritagningen sköts det på polisen. Enligt senare uppgifter dödades två personer den här dagen medan närmare 500 personer skadades. Bland de skadade fanns bl.a. demonstranter som mist kroppsdelar och om skjutna och på annat sätt skadade poliser. 
Vice premiärministern, Chavalit Yongchaiyudh, avgick nu och tog "delvis" på sig ansvaret för tårgasattacken på morgonen som skadat många, varav flera allvarligt. General Chavalit var nämligen den som beordrat attacken samma dag. I sin avskedsansökan förklarade Chavalit att han var "delvis ansvarig" för det som inträffat, men det hade gjorts för att skapa fred i det thailändska samhället. Han sade att han betonat hur viktigt det var för polisen att uppdraget skulle ske utan att någon skadades, men de hade misslyckats med att följa hans instruktioner. Därför tog han på sig ansvaret för operationen genom att avgå från posten som vice premiärminister. Från de väpnade styrkornas högkvarter meddelade Somchai att han inte tänkte följa PAD:s krav att avgå eller upplösa parlamentet.  
På onsdagen oroades PAD av att soldater skickats ut till viktiga platser i huvudstaden, efter en begäran från polisen. En talesman för de väpnade styrkorna, överste Sansern Kaewkumnerd (Sansoen Kaeokamnoet) สรรเสริญ แก้วกำเนิด, sade att sex kompanier från armén och två från vardera flottan och flygvapnet deltog i detta uppdrag. Ytterligare omkring 30 kompanier stod beredda att rycka in om så behövdes. Han förklarade också att armén var bekymrad över det som hänt och menade att obeväpnade demonstranter inte förtjänat att skadas. Samtidigt betonade arméchefen general Anupong Paojinda att soldaterna kommer att hålla sig strikt neutrala och inte blanda sig i konflikten.
Torsdagen den 9 oktober släpptes PAD-ledarna Chamlong och Chaiwat mot borgen och de återvände till sina demonstrerande vänner. Åtalet mot dem har nu lindrats och de är inte längre åtalade för förräderi. Sondhi och de andra eftersökta ledarna har nu sagt att de är beredda att inställa sig i domstolen eftersom de allvarligaste åtalspunkterna lagts ned. De två åtalspunkterna som kvarstår mot de nio ledarna är att de orsakat störningar av den allmänna ordningen och att de genomfört olagliga möten. Straffsatsen för dessa två brott är från sju till tre års fängelse respektive. Detta istället för ett möjligt dödsstraff. 
Arméchefen Anupong har nu också hamnat under press för att militären skall agera mera kraftfullt för att få slut på konflikten. Det spända läget har också oroat kungens personlige rådgivare Prem Tinsulanonda, som hade ett två timmar långt möte med Anupong på onsdagen. Men återigen försäkrade Anupong att armén stod neutral, men gjorde också tillägget att det var arméns plikt att se till att thailändare inte dödade varandra. Onsdag natt gjorde PAD ett uttalande om att Anupong tagit parti för regeringen och att arméchefen förrått folket. Men samtidigt har PAD-ledaren Pibhop Dhongchai (Phiphop Thongchai) พิภพ ธงไชย sagt att man inte tänker återgå till tisdagens taktik och belägra fler regeringskontor och att de inte önskar flera sammandrabbningar med polisen. Under den närmaste tiden kommer PAD bara fortsätta sina protester vid Government House och gatorna i området. PAD hoppas att kunna bli av med regimen på laglig väg genom alla de åtal som väckt mot den. Det handlar bland annat om den möjliga upplösningen av bl.a. regeringspartiet PPP. Sondhi Limthongkul berättade för reportrar under onsdagen att han skulle använda egna ekonomiska medel för att väcka åtal mot premiärminister Somchai, vice polischefen Jongrak Juthanont (Chongrak Chuthanon) จงรัก จุฑานนท์ och chefen för Metropolitan Police Bureau Suchart Muenkaew (Suchat Münkaeo) สุชาติ เหมือนแก้ว, för att de beordrat våld mot demonstranterna. Den här regeringen är kriminell och vi kommer inte att förhandla med dem sade Somsak Kosaisuk สมศักดิ์ โกศัยสุข, som är ännu en av PAD:s högsta ledare. 
Fredagen den 10 oktober anmälde sig resterande sju av PAD:s högsta ledare till polisen och efter två timmar och 100 000 baht i borgen släpptes de igen. Det handlade om ledarna Sondhi Limthongkul, Pibhop Dhongchai, Somsak Kosaisuk, Suriyasai Katasila สุริยะใส กตะศิลา, Therdpoom Jaidee (Thoetphum Chaidi) เทิดภูมิ ใจดี, Amorn Amornrattananont (Amon Amonrattananon) อมร อมรรัตนานนท์ och Somkiat Pongpaiboon (Somkiat Phongphaibun) สมเกียรติ พงษ์ไพบูลย์. 
I en exklusiv intervju från torsdagen den 9 oktober som Bangkok Post gjorde med Chavalit Yongchaiyudh förklarade han överraskande att en militärkupp var det enda sättet bryta det politiska dödläget. En upplösning av parlamentet räcker inte. Efter en militärkupp skulle Anupong genast installera en tillfällig övergångsregering, med representanter från alla partier, för att reda ut den politiska oron. Chavalit bad att man skulle säga till Anupong att han inte behövde vara rädd för att genomföra en kupp. Efter kuppen skulle han helt enkelt dra sig ur och lämna över till folket.
Drottning Sirikit, hennes dotter prinsessan Chulabhorn, general Anupong och medlemmar från det demokratiska partiet kom till begravningen av den kvinnliga demonstrant som dog den 7 oktober. De kungliga hälsades välkomna av regeringsfientliga demonstranter som naturligtvis tolkade den kungliga närvaron som ett stöd för deras sak. Kungahuset har också donerat pengar till sjukhus där offer från den 7 oktober fått vård. Pappan till den 28-åriga dödade kvinnliga universitetsstudenten Angkhana Radappanyawut อังคณา ระดับปัญญาวุฒิ sade; "Hennes majestät sade att min dotter var en bra kvinna då hon hade kämpat för  nationen och bevarat monarkin". Ceremonin genomfördes den 13 oktober i Wat Sriprawat (Wat Siprawat) วัดศรีประวัติ i distriket Bang Kruai บางกรวย i provinsen Nonthaburi. 
Torsdagen den 16 oktober intervjuades arméchefen Anupong Paojinda i TV-kanal 3. För första gången menade general Anupong att premiärminister Somchai skulle ta på sig ansvaret för händelserna den 7 oktober och avgå. Detta uttalade har jämförts med, eller kallats, en "tyst kupp" ปฏิวัติเงียบ. Anupong var inte ensam i studion utan hade sällskap av överbefälhavaren general Songkitti Jakkabatr (Songkitti Chakkabat) ทรงกิตติ จักกาบาตร, flottans chef amiral Kamthorn Phumhiran (Kamthon Phumhiran) กำธร พุ่มหิรัญ, flygvapnets chef Itthaporn Supawong (Itthiphon Suphawong) อิทธิพร ศุภวงศ och polischefen Patcharawat Wongsuwan พัชรวาท วงษ์สุวรรณ. Men Anupong fortsatte med att säga att en kupp inte skulle lösa den politiska krisen och att de vä