Det är väl ingen konst att fotografera blommor, säger du kanske. De sitter ju fast i marken och kan inte fly undan som en fågel eller bevingad insekt kan. Detta är helt sant och det gör fotograferingen lite enklare. Att fotografera blommor är trots det på intet sätt lätt. Det finns många faktorer som spelar in och chansen att misslyckas är faktiskt mycket stor.

Låt se, då har vi kamera, film och ett stativ. Allt vi behöver nu är en lämplig växt och vi kan skrida till verket. Är det verkligen så enkelt? Nej, naturligtvis inte. Då hade jag inte behövt skriva det här. En växt är ju själva grundförutsättningen för fotograferingen men det finns mer att tänka på. Ljuset är en sak och, inte minst, vädret. Om vi börjar med det senare så går det precis lika bra att fotografera i mulet väder som i solsken. I vissa fall kan mulet väder rentav vara en fördel åtminstone om molnen inte är för tjocka. Då sprids ljuset jämnare och färgerna kommer mer till sin rätt. Nackdelen är att det blir svårare att använda riktigt små bländare och därmed erhålla ett stort skärpedjup. En växt är ju inte platt så vill man få hela växten skarp krävs ett stort skärpedjup. För att runda av ämnet ljus och exponeringstider kan jag ge tipset: lär känna sin kamera innan du börjar fotografera på allvar. Nu menar jag inte att man ska presentera dig för den eller så utan testa den och lära sig hur den reagerar i olika ljusförhållanden. Ta en test film och studera resultatet, det kan ge nyttig information.

Det finns även en annan sak att tänka på när det gäller vädret och det är vinden. Detta fenomen, eller otyg, kan ställa till stora problem och det även om man använder stativ. Även en låg växt påverkas av vinden och rörelserna som uppstår kan mycket lätt leda till oskärpa. Växten kan se skarp ut i sökaren men precis när man trycker av kortet har vinden rört växten med oskärpa som följd. Vad kan man då göra åt detta? Ja, tyvärr inte särskilt mycket. Stativet håller kameran stilla men det hjälper föga om växten svajar hit och dit. Det går att "fuska" genom att med handen hålla växten stilla bara man ser till att handen inte kommer med på bild. Det bästa är nog att ha tålamod (ska inte jag tala om) och vänta på rätt tillfälle, eller invänta en dag med mindre vind. Att vänta på vindstilla väder är, i alla fall i den här delen av landet, knappast lönt ity växten med stor sannolikhet hinner vissna. Jag försökte en gång att svaja med växten men det resulterade bara i att jag föll omkull i stället och närapå förstörde växten jag skulle fotografera.

En viktig sak att tänka på vid fotografering i solljus är skuggor. Ju skarpare solljus desto djupare skuggor. Ser man inte upp kan ens egen skugga lätt komma med på bilden och i värsta fall skugga en del av växten. Det kan också ge upphov till exponeringsproblem för kameran. Blir skuggpartiet för stort har kameran nämligen en klar tendens att mäta ljuset och ställa bländare / tid efter skuggan vilket gör det solbelysta partiet kraftigt överexponerat. Alternativt mäter kameran efter det solbelysta partiet med påföljd att skuggpartiet blir kraftigt underexponerat. Detta kan leda till huvudvärk hos fotografen och i extrema fall även kraftiga vredesutbrott. En annan risk med fotografering i solljus är att ljuset kan komma in i kameran bakifrån. Resultatet blir en matt, mörk och murrig bild. Risken för detta är störst vid fotografering med solen snett bakifrån.

Det finns även andra problem behäftade med att fotografera växter. Många växter är små, lågväxta vilket gör att man måste inta ställningar som inte alltid är särskilt bekväma. Naturligtvis kan man stå upp och fotografera växten uppifrån, eller sitta på huk, men vill man få riktigt bra bilder ur växtens eget perspektiv får man vackert lägga sig på alla fyra eller platt på mage. Det kan kanske gå an så länge det är torrt, men en stor del växter finns där det är fuktigt. Här får man individuellt bedöma hur långt man är villig att gå. Även där det är torrt finns det risker. Det gäller att se upp så man inte placerar sin lekamen över någon gaddförsedd insekt eller på växter som kan ställa till obehag som tistlar och nässlor. Man bör kanske även hålla i minnet att det kan passera människor förbi där man håller på att fotografera varför alltför extrema ställningar kanske bör undvikas. Jag har själv upplevt att folk har stannat i tron att jag legat skadad (eller kanske varit full). Vad folk som passerar i bil eller medelst andra fordon trott har jag inte spekulerat i.

Ett annat, dock något mindre, problem är insekter och då främst getingar, bin och humlor. Även om de flesta insekter jag träffat på uppvisat en enastående kyla och inte låtit sig störas nämnvärt kan man inte utesluta att de kan gå till attack. Det kan ju inte vara helt lätt att utföra sin viktiga gärning när ett objektiv med vidhängande kamera och ivrig fotograf tränger sig på. För egen del har det dock stannat vid ilskna blickar från hotfullt mörka fasettögon. Några insekter har även gjort skenattacker för att på så sätt markera sitt missnöje och säga: "Det där gör du inte om!" Det har jag i och för sig ändå gjort men först efter att ha förvissat mig om att insekten i fråga befunnit sig på behörigt avstånd och på väg bort.

När det gäller växter vid bebyggelse finns det en del saker man bör tänka på. Man bör undvika att ge sig in i trädgårdar och dylikt. Det är sällan uppskattat och man kan inte utesluta att inte finns en hund där. Hunden lär till skillnad från insekterna inte nöja sig med några skenattacker och ilskna blickar. Blodvite kan uppstå och den oskyldiga blomfotograferingen kan i värsta fall sluta med sjukhusbesök. Tänk på att en hund inte gör någon åtskillnad på fotografer och brevbärare. Att försöka muta hunden med kött kan måhända lyckas, men hur ofta tar man rått kött med sig ut i naturen?

Nu tycker du kanske att blomfotografering verkar vara behäftat med många problem och risker, och man kan väl inte blunda för att båda delar existerar. Kom bara ihåg att blomfotografering är roligt och stimulerande i synnerhet om resultatet blir lyckat. Dessutom får man både luft och motion.