|
"Ann Makander målar
sinnligt. Färgerna tänds som lyktor invid varandra,
alltid självklara. Färgen berör betraktarens blick
som ett ljus som plötsligt dyker upp i mörkret. Och
färgen tecknas i en rörelse, som i sin tur bildar ett
slags nät för associationerna, som kommer mycket nära
kroppens renaste minnen. Ann målar med känsla för
musikaliska kvaliteter i klang och rytm. Makanders förhållande
till den konkreta konsten och mönstren liknar barytonsaxofonisten
Lars Gullins förhållande till bebop. Sången
som växte fram ur de täta ackordväxlingarna och
den energiska rytmen." |
 |