Vattendimma används av räddningstjänsten i situationer där man önskar en effektiv kylning och släckning med minimal vattenåtgång. Vanligt kranvatten används utan problem med elektriska överslag vid spänningar upp till 1000 V.

Vid släckning i kontakt med högspänning eller känslig elektronik rekommenderas avjoniserat eller destillerat vatten, men detta kan inte kombineras med frostskydd av vätskan.

Forskning vid Lunds Tekniska Högskola har visat att vattendimma har 2-3 gånger bättre släckverkan än motsvarande vikt halon, som i Sverige är totalförbjudet i brandsläckare från 1998, utom i vissa fall inom försvaret. Både teoretiska och praktiska prov har visat att vattenbehovet vid släckning med vattendimma är ca 1,5-1,3 dl per m³ luft.

Vattendimma släcker eld dels genom kylning, dels genom kvävning. Kylningen åstadkommes när eldens värme ombildar vattnet till ånga. Ångbildningen kräver mycket hög energi, vilken tas ur värmen. Energibehovet vid förångning är ca 540 gånger högre än vid uppvärmning mellan 0 och 100 ºC.

Kvävningen sker på grund av att vatten vid ångbildning utvidgar sig så att en liter vatten blir ca 1.700 liter ånga. Ångan tränger undan luft och sänker den genomsnittliga syrehalten. Den ånga som bildas är inte brännande, utan medverkar tvärtom till att skydda en människa mot brännskador.

Fogmaker släcker mycket snabbt, eftersom högtrycket i kombination med speciella dysor omvandlar vattnet till mycket små droppar (ca 20-80 my), vilka bildar en stor sammanlagd yta med god direkt kyleffekt och hastig förångning.

Flödet av vattendimma behöver inte riktas direkt mot elden. Ångbildningen gör att släckning i slutna utrymmen sker även indirekt. Även om huven över en brinnande bilmotor eller manluckan till ett båtmotorrum skulle stå helt öppen är släckeffekten mycket god.