Dagbok

2007-02-24

Idag är det ingen vanlig dag för det är Max födelsedag, idag fyller Max och hans syskon 2 år. Tänk vad tiden går fort! Ikväll blir det tårta med leverpastej och falukorv!

Kramar till syrrorna Kaja, Tilda och brorsan Morris från Max!

     Max 8 veckor ------ Max 2 år  

2007-02-22

Efter några hemska dagar och nätter så är nu äntligen Max hemma igen. Allt har gått bra och han är helt återställd. :)

Dom ville knappt lämna tillbaka honom från djursjukhuset p.g.a. hans härliga sett att bemöta varje ny person som kom för att kontrollera honom. Han fick extra beröm   från veterinären som sa att hon aldrig träffat en tollare med så bra temperament, lugn och mysig! Det värmde att höra det! Max är väldigt trött för tillfället och ligger här vid mina fötter och snarkar!

Framöver här så sa veterinären att vi kan fortsätta som planerat med utställningen i Moheda och Malmö, röntgen hade visat att där inte ens var en spricka i benet!

Ikväll blir det fullständig myskväll och all uppmärksamhet på Max, precis så som han vill ha det!

Jag vill tacka alla som hört av sig på ett eller annat sett. Det värmer att veta att folk bryr sig! Kramar till er alla!

2007-02-21

Veterinären ringde precis för att meddela att Max mådde bra under omständigheterna, men att de ville behålla honom ett dygn till. Han svarar bra på sin smärtstillande medicin. Veterinären lovade att jag skulle få hämta hem honom imorgon så att han får läka hemma.

Igår hände det som är varje hundägares mardröm, att en hund blir påkörd av en bil. Max blev igår klockan halv 6 påkörd av en bil som kom körandes i 50km/h. Max hade fått för sig att de två katterna som brukar gå i min trädgård inte skulle få lov att gå där idag.

Sagt och gjort så var han och katterna på vägen. max hade inte en chans att hinna undan bilen och föraren hade inte en chans att hinna se Max. Chockad och skakig med ett hängande framben och stel bakdel begav jag mig i ilfart till Malmö Djursjukhus. Där konstaterade veterinären att det nog inte var någon fraktur på frambenet utan en spricka och lite mjukdelsskador. Ett öppet sår på höger bakben och en bruten klo. Han kom undan med blotta förskräckelsen enligt veterinären.

Jag körde hem utan hunden i kopplet igår och Max fick ligga kvar med dropp och smärtstillande i natt.

En person som aldrig har upplevt maktlösheten som infinner sig när ens hund blir skadad på det viset ska vara glad. Att lämna min bebis där inne som alltid ligger i mig säng och värmer mig när jag ska sova. Det blev inte många timmars sömn i natt.

Nu hoppas jag på att Max får komma hem idag så jag kan få pyssla om honom, bara gosa och snusa på honom. Skatta mig lycklig att allt gick väl.