Sagan om Alfred
|
Lilla Alfred föddes en dag då sommarsolens strålar glittrande studsade omkring i den lilla staden. Redan från början var Alfred ett lyckligt barn som gjorde livet och sin omgivning glad. Han kunde ligga på rygg i timmar, fundera och gurgla lyckligt mot sin mor. Alfreds pappa, som försökte arbeta som murarbas, och Alfreds mamma bodde i ett litet gult trähus i utkanten av den lilla staden. Sålunda bodde där nu också lilla Alfred, och för Alfred var det lilla gula huset ett slott, med kung pappa drottning mamma och prins Alfred. Alfred lärde sig gå och tala mycket tidigare än sina jämnåriga, och Alfreds föräldrar var mycket stolta över sin son. När Alfred blev äldre tyckte han mycket om att göra saker med sina händer. Alfred snickrade och täljde små saker som hans moder uppskattade mycket. Exempelvis uppfann Alfred en äggknäckare med hjälp av några träbitar, ett par snören och en hammare.
- Alfred blir nog ingenjör, sade Alfreds mor och såg lyckligt på sin son. - Mummel, sade Alfreds far och torkade ägg från slottsväggarna. Men det Alfred tyckte mest om var att rita. Han ritade linjer, mjuka linjer som snirklande flöt över det vita pappret. Linjer som växte och blev till helt ny värld för. Där fanns färgsprakande fåglar och blommor, underbara fantasidjur trängdes med glada småkryp över böljande landskap, och sjöar glittrade ikapp med solar (i Alfreds värld fanns det fyra solar). Där fanns hus som såg ut som svampar, med terasser på taken och små prunkande trädgårdar runt svampfötterna. Ett sådant hus skall jag bygga när jag blir stor, tänkte Alfred och gjorde upp ritningar och skisser på sina hus, som han stolt visade upp för sin mor. - Alfred blir nog arkitekt, sade Alfreds mor och såg beundrande på sin son där han satt begravd i papper. - Mummel, sade Alfreds far och sotade slottskorstenen med en kvast. Alfred var glad att börja skolan. Nu skulle han få rita sina linjer hela dagarna i många år, och Alfred fick ett nytt fint block av sin mor att ha med sig till skolan första dagen. Det var många barn i klassen och Alfred blev lite blyg, så han satt mest och tänkte på linjerna han snart skulle rita. Magistern började med att rita ett stort A på svarta tavlan och sade att alla i klassen skulle skriva en hel sida med A:n i sina block. Alfred tyckte om skolan. Dom stora A:na fick liv, benen gick att böja åt olika håll och hela A:et gick att svänga både åt höger och åt vänster. Stolt visade Alfred upp sin sida för magistern framme vid katedern. Men magistern blev arg, han slog Alfred på fingrarna med sin pekpinne och skrek: - Det var dom fulaste A:n jag sett! Kan du inte rita en rak linje? Du får skriva fem sidor till, men A:na skall vara raka. Alla dom andra barnen skrattade och pekade på Alfred när han gick tillbaka till sin bänk. Alfred blev ledsen, han tyckte att hans a:n varit mycket fina. Men han skrev fem sidor till, för han var lite rädd för magisterns långa pekpinne. Det var svårt att rita rakt. Alfred tyckte att linjerna spretade och blev fula. Men magistern blev lite gladare, så Alfred försökte rita rakare i fortsättningen. - Skolan var inte så rolig, sade Alfred till sin far när fadern förvirrad kom hem från sitt arbete. Vi fick bara rita räta linjer hela dagen. - Det blir nog bra, sade Alfreds fader och åt blodkorv med god aptit. Men Alfred tyckte inte om skolan. Han fick aldrig rita sina egna linjer, så han började rita sina egna linjer utan att riktigt tänka på det. Magistern blev arg och talade med Alfreds mor, som talade med Alfreds far, som talade med Alfred. - Vi blir oroliga för dig Alfred när du inte gör som magistern vill, sade Alfreds far medan han lade om taket på herrgården. Alfred förstod inte varför hans far och mor var oroliga, dom hade alltid tyckt mycket om Alfreds linjer. Det gick också en flicka i Alfreds klass (som det brukar göra). Hon hette gun och hade större bröst än andra flickor i Alfreds ålder. Alfred var hemligt kär i gun (och i hennes bröst). Men från det pigga och nyfikna barn Alfred varit, hade han växt upp till en blyg pojke. Så Alfred satt mest och beundrade gun på håll. Alfred tänkte att gun måste tycka om hans mjuka linjer, hon som själv hade så många. En dag tog Alfred mod till sig och visade gun ett av sina papper med mjuka linjer på. Gun började skratta och sa:
Alfred var också på skolfest, fast han egentligen inte ville. Men Alfreds mor ville att Alfred skulle träffa lite vänner, så hon övertalade Alfred att gå. På festen hade några pojkar med sig sprit, som dracks på toaletten. Alfred fick också smaka, och han mådde bra. Han vågade prata med dom andra i klassen, till och med gun hade roligt med Alfred. Gun dansade sista dansen med Alfred och efteråt fick Alfred känna på guns mjuka bröst. När Alfred gick och lade sig på kvällen var han lyckligare än på länge. På morgonen var Alfred inte alls lycklig. Alla linjer som varit så mjuka på kvällen, var nu rätare än någonsin. Alfred förbannade alla mjuka linjer och vägrade rita några på flera veckor. Tiden gick och Alfred tröttnade allt mer på skolan. Inte ens gun var intressant längre. Alfred satt oftast och drömde sig hem till soffan, där han kunde somna ifrån allting. Magistern försökte ibland intressera Alfred för någonting som magistern trodde Alfred skulle vara intresserad av, men fick snart ge upp. Alfred slutade skolan med mycket dåliga betyg.- Alfred duger inte till mycket, sade Alfreds mor och såg suckande på sin son där han snarkade i soffan. - Mummel, sade Alfreds far och sprängde sten utanför det lilla röda huset. I det militära blev Alfred frikallad på grund av sin totala apati. Alfreds far ordnade Alfred en egen lägenhet och ett arbete som murare. Men Alfred hade svårt att komma upp på mornarna och kunde inte hålla tider, så han fick sparken. - Alfred är värdelös, sade Alfreds mor och dog. - Mummel, sade Alfreds far och försökte lära sig koka ägg, men han glömde spisgasen på och lyckades spränga både sig själv och huset i luften. Alfred blev mer och mer sur och tvär. Han gjorde inte ett handtag under resten av sitt liv. Alfred slutade sina dagar som en ilsken pensionär som jagade barn med käppen och matade änderna med snus. Men längst in i Alfred, instängd bakom barrikader av räta linjer fanns en värld, en värld av mjuka linjer. Där färgsprakande fåglar, blommor och underbara fantasidjur trängdes med glada småkryp över böljande landskap, och sjöar glittrade ikapp med fyra solar. *** Back |