HANS ALFREDSON


Q-teckning i studenttidningen Lundagård,
tillägnad förre redaktören "Alfredson, Hans Djingis"

Hans Alfredson föddes i Malmö den 28 juni 1931. När han var 7 år gammal flyttade familjen till Helsingborg, och det är uppväxten och skolgången där som han minns och har skildrat i romaner och noveller, t.ex. Min barndoms Skåne ur antologin Min skånska barndom. 29 författare från Hasse Alfredson till Anders Österling. Hans sceniska debut skedde tidigt: med Vargungarna i Helsingborg spelade han björnen Baloo i Djungelboken! Under gymnasietiden skrev han tillsammans med kompisar skådespelet Columbus eller Det förlorade ägget, som uppfördes en gång. Han debuterade som skribent 1948 som volontär på Helsingborgs-Posten, där han skrev kåserier och filmrecensioner under signaturen Simson.
Under studietiden i Lund tog hans bana som underhållare allt fastare former då han skrev och medverkade i studentspex, bl.a. Djingis Kahn (1954) med den berömda Härjarevisan:
 
Nu ska vi ut och härja,
supa och slåss och svärja,
bränna röda stugor, slå små barn och säja fula ord.
Med blod ska vi stäppen färga,
nu änteligen lär ja'
kunna dra nå'n riktig nytta av min Hermodskurs i mord!
(Melodi: Gärdebylåten)

Han var också redaktör för studenttidningen Lundagård (1952). 1956 avlade han sin fil.kand.examen vid Lunds Universitet i ämnena litteraturhistoria, konsthistoria och filosofi.

1956-60 tjänstgjorde han på Sveriges Radios underhållningsavdelning, och det var här han mötte Tage Danielsson. 1961 publicerades Alfredsons första bok, En liten bok om att bränna kvistar, gräs, löv och annat avfall i ett hörn av trädgården, och samma år bildade han tillsammans med Tage Danielsson Svenska Ord AB, till stor glädje för oräkneliga svenskar i flera generationer. HasseåTage blev ett begrepp i svenskt kultur- och nöjesliv, och deras revyer och filmer hör till svensk underhållningshistorias absoluta höjdpunkter. Tillsammans skrev de revyerna Gröna Hund (1962), Hålligång (1963), Konstgjorda Pompe (1963), Gula Hund (1964), Å, vilken härlig fred! (1966), Lådan (1966; som film 1968), Spader, Madame! (1969), 88-öresrevyn (1970), Glaset i örat (1973), Svea Hund (1976), Under dubbelgöken (1979) och Fröken Fleggmans mustasch (1982), som alla i hög grad har vitaliserat revykonsten.

Tillsammans gjorde Hasse och Tage manus till filmerna Svenska bilder (1964), Att angöra en brygga (1965), I huvet på en gammal gubbe (1968), Äppelkriget, (1971, Guldbaggevinnare) och Picassos äventyr (1978). I samtliga var Tage Danielsson regissör och Alfredson skådespelare.

1974 inköpte Svenska Ord AB Ambumsgården, Filmgården i Tomelilla, känd som Skånes Hollywood.

Men Hans Alfredson kan också stå på egna ben som filmregissör. Följande filmer har han ensam regisserat och skrivit manus till: Ägget är löst! (1975), Den enfaldige mördaren (1982), P&B (1983), Falsk som vatten (1985), Jim & piraterna Blom (1987) samt Vargens tid (1988). I alla utom Vargens tid medverkar han även som skådespelare. Dessa filmer behandlas i Karin Mobergs bok Hans Alfredsons rörliga bilder (1998).
Av Alfredsons 6 långfilmer har följande Gulbagge-belönats: Ägget är löst! för bästa regi, Den enfaldige mördaren för bästa regi och bästa manliga skådespelare (Stellan Skarsgård) samt Falsk som vatten för bästa regi och bästa kvinnliga skådespelare (Malin Ek).


På Rio-biografen i Tomelilla har premiärerna
på så gott som alla Svenska Ords filmer ägt rum.

Den enfaldige mördaren har dessutom belönats med följande utmärkelser:
Vid Berlinfestivalen 1982: Silverbjörn till Stellan Skarsgård för bästa manliga huvudroll, CIDALC-priset (Internationella kommissionen för spridning av konst och litteratur via filmen) för bästa film samt OCIC:s pris (Internationella katolska film-organisationen) för bästa film.
Vid festivalen i Chicago 1982: Silverplakett för bästa filmskapande, d.v.s. kombinationen regi - foto.
"Guldtorsken" från Gyllefjord, Norge, för bästa film.
Tidskriften Chaplin:s filmpris tilldelades filmfotografen Jörgen Persson "som med sitt suggestiva, med filmen kongeniala bildspråk väsentligt bidrog till den konstnärliga utformningen av Den enfaldige mördaren.

Efter Tage Danielssons död 1985 avvecklades Svenska Ord AB, och så småningom bildade Hans Alfredson i stället Skrivstugan.

Alfredson har stått för regi i flera andra sammanhang, första gången 1973 i Birger Sjöbergs Kvartetten som sprängdes, som gjordes som en TV-serie i 6 avsnitt. Sedan dess har han regisserat så skiftande verk som, för att nämna några, en TV-föreställning av Georges Feydeaus Räkan från Maxim 1980, Gilbert & Sullivanoperetten HMS Pinafore på Oscars 1980, Hjalmar Söderbergs Aftonstjärnan 1983, Hjalmar Bergmans Ett experiment 1984, båda på Dramaten, Alban Bergs Wozzeck på Operan i Stockholm 1984. 1987 satte han upp En liten ö i havet på Dramaten, en bearbetning av Haldor Laxness roman Atomstationen där han inte bara regisserade utan även stod för manus, scenografi och kostym.
Hans Alfredson medverkade i Göteborgs filmfestival 1996 i stafettfilmen 90 minuter 90-tal med bidraget Älvakungen dyker upp, där han själv spelade älvakungen. Flera recensenter ansåg att detta 10 minuter långa avsnitt vände stafettfilmens mörka inledning till något ljust och hoppfullt. Hans Alfredson strävade också i högre grad än de övriga regissörerna efter att hans bidrag skulle ha en förankring till de föregående, och utgöra en fortsättning på dessa.

Ondskans väsen är ett ofta återkommande tema i Alfredsons produktion. Särskilt tydligt är det i romanen En ond man (1980), som filmen Den enfaldige mördaren utgår ifrån. Attentatet i Pålsjö skog (1996) tar upp frågan om vad som hade hänt ifall Tyskland anfallit Sverige under andra världskriget. I Lagens långa näsa (1983), en samling kriminalnoveller med roliga, bisarra och överraskande upplösningar, visar han drag av Fritjof Nilsson Piratens berättartradition, likaså i Avbrott. En allvarligare ton finns i släktsagan Tiden är ingenting (1982), och i den "historiska" romanen Den befjädrade ormen. En roman om indianer och vita (1979). Ägget är löst! (1975) och Jim & piraterna Blom (tillsammans med Stellan Skarsgård, 1986) är utgångspunkter för hans filmer med samma namn. Hans Alfredson har också skrivit visor och sagor för barn, som är lika roliga för en vuxen publik: Blommig falukorv och andra bitar för barn (1965) och Varför är det så ont om Q? (1968) har nu blivit klassiker.

Något mycket utmärkande för Hans Alfredson är mångsidigheten och rörligheten. Han rör sig obehindrat mellan barnets och den vuxnes perspektiv, mellan allvar och humor, mellan tragik och komik, mellan olika genrer i sitt konstnärliga skapande. Denna mångsidiga begåvning präglar och fördjupar hela hans produktion, antingen det gäller revy eller komedi på scen, romaner, noveller eller film. Han har skrivit manus, regisserat, gjort utmärkta översättningar, agerat som skådespelare i film och på scen. Som skönlitterär författare kan han räknas bland vår tids bästa, och han har även skrivit dramatik, bl.a. Nilsson & Olsson (1990), om ondska kontra godhet, och Dödgrävaren, en Hamlet-variant (1992). Båda spelades på Dramaten. Dessutom har han arbetat med scenografi, kostym och dekor. Som om detta inte vore nog är han dessutom en begåvad tecknare, och har skrivit en mängd halsbrytande limerickar, både egna och översättningar. T.o.m. på operascenen har han hävdat sig: som vicekungen av Peru i Offenbachs operett La Périchole, som Operan spelade på Södra Teatern i Stockholm 1977.

Hans Alfredson är också känd för sitt samhällsengagemang, något som återspeglas i hans filmer och böcker, t.ex. Ägget är löst!, en satirisk kritik av patriarkatets dominans, konsumtionssamhället, miljöförstöringen och misshushållningen med naturens resurser. I Den enfaldige mördaren konfronteras publiken med förtryck, nationalism och fascism.

1992 promoverades han till filosofie hedersdoktor vid humanistiska fakulteten, Lunds universitet, för sitt "respektingivande och fruktbara patos för de humanistiska värdena samt sitt skönlitterära arbete" och för att han "är en språklig mästare antingen han skriver revyer eller vad som mer traditionellt räknas som skönlitteratur". Kontakten med Lund har han bibehållit genom åren, bl.a. som hedersledamot i Akademiska Föreningen och ledamot i Uarda-akademin. Han är också en av grundarna till Nasoteket (1987).
Förutom sin litterära och sceniska verksamhet har Hans Alfredson även hunnit med att vara chef på Skansen (1992-95).

Tillbaka

_________________________________________________________________________________________________________________________