Vi var på hösthajk år 2004. Det var både Onsala(vi)
och Backa. Vi var 4 tjejer( vi nämner inga namn!)
, som alla avskydde platsens utedass. Flugor och 
rostande kranar, hör inte direkt till någon idyll,  
speciellt inte om man lägger på lukten, som är en 
blandning av, koskit, sopor, använt toapapper och  
ruttnande piss. Vårt första intryck var: 
Här kan vi INTE gå på toa!!! så... vi snodde en toarulle 
och  turades om att gömma den. Och om en blev nödig
gick vi allihop. Först hittade vi en berghäll
och vi turades om att hålla vakt. Men när motsatta könet 
hittat vårt gömställe samma kväll, var  vi tvugna att hitta
ett annat gömställe längre in i snårskogen.
Vi prövade flera olika alternativ, innan  vi hittade 
en perfekt " toagren". den var lite böjd på mitten, så den 
hade perfekt passform. den var vår  räddande ängel, 
och vi använde den restena v hajken. Dessutom stack det ut 
en liten stack det ut en  liten gren precis bredvid, som var
mycket passande som toapappershållare. Toagrenen var vårldens
bästa  ute-toa, ända tills vi upptäckte att det gick ett
joggingspår precis under...  Men vi använde den ändå. 
Sista timmen ristade vi in bredvid som tack:                     
 
"Detta är toagrenen, som räddade 4 tjejers liv under hösthajk år 2004...!"