Video

Under senare år har datorernas snabbhet blivit tillräckligt stor för att kunna visa videosekvenser. Det är stora mängder data som ska flyttas när en videosekvens ska visas, vilket ställer stora krav på datorernas olika delar. En videosekvens brukar visas i en liten ruta, men om den är inte komprimerad har den en storlek på flera hundra kilobyte per sekund. Komprimeras sekvensen för mycket kan det vara svårt att se vad den föreställer. Videosekvenser kräver gott om plats och är den längre än en minut kommer den att bli så stor att de flesta låter bli att hämta den.

En videosekvens är en sekvens av bilder, ibland med ljud till. Dom faktorer som avgör hur bra utseendet för en videosekvens blir, är bild- och ljudkvalitén plus antalet bilder per sekund. Man förkortar detta antal med fps (Frames Per Second). I Sverige visas TV-sändningar med 25 bilder per sekund, i andra länder kan det förekomma en annan standard. Om antalet fps sjunker under 15 upplever man filmen som hackig.

Videoformat

Det finns ett antal olika videoformat som fungerar ihop med Microsoft Internet Explorer och Netscape Navigator. Dom som är vanligast på webben är: MPEG, Apple Quicktime och Microsoft Video For Windows.

MPEG
MPEG är en förkortning av Moving Pictures Expert Group, vilket är en grupp experter som arbetar fram standarder för digitala videoformat i Internationella standardiseringsorganisationens regi. MPEG-program finns både till Mac-, pc- och UNIX-datorer. Vill man se filmer med riktigt hög kvalitét kan man köpa till extra hårdvara. Digitala hemsattelitsystem som blivit populära i Europa och Nordamerika baseras på MPEG-teknologi. Det finns flera versioner av MPEG, vilka är:

MPEG-1 som är gjort för att användas med cd-romläsare med "dubbel hastighet" (300 kilobyte per sekund). Vill man visa film med VHS-kvalité vid en överföringshastighet på 1,5 Mbps (190 kilobyte per sekund med ljud), måste filmen komprimeras till ungefär en femtiondel av den ursprungliga storleken. Detta åstdkommer man genom att kasta en del information, dels genom att komprimera ljudet och varje bild för sig, och dels genom att bara spara de delar av en bild som är annorlunda än bilden före eller efter.

MPEG-2 är en utökning av MPEG-1, vilken är anpassad till högre överföringshastigheter. En av de nya funktionerna som ingår är stödet för interlaced video, vilket innebär att det precis som på en TV bara visas varannan bildrad och som därför ger en fördubblad bildfrekvens, vilket minskar flimret som uppstår när filmen visas.

Den senaste standarden är MPEG-4. Man avbröt arbetet med MPEG-3 när man upptäckte att allt som gick att göra i MPEG-3 också fungerade i MPEG-2. MPEG-4 är intressantare för World Wide Web, eftersom denna standard är anpassad för bildöverföring vid mycket låga överföringshastigheter, exempelvis över modemlinjer.

QuickTime
QuickTime är ett multimediaformat som Apple utvecklat. I en QuickTime-presentation kan det ingå flera olika typer av media, exempelvis text, stillbilder, ljud, MIDI-filer, animationer och filmer (exempelvis MPEG-filmer och AVI-filmer). I en QuickTime-presentation är alla element synkroniserade med en noggrannhet på 1/60-dels sekund, vilket gör det lätt att få ljudet att stämma med bilden, att lägga in eftertexter m.m.

Att visa QuickTime-filmer är ett inbyggt stöd i MacOs, därför kan många tillämpningar visas direkt och det är lätt att lägga in en QuickTime-film i andra typer av dokument. Windows-användare kan hämta hem QuickTime gratis och kan sedan också titta på QuickTime-filmer.

AVI
AVI är ett annat filmformat för Windows-användare och AVI står för Microsoft Video For Windows.

Video i webbsidor

Dom flesta äldre webbläsare stödjer inte visning av video direkt. Liksom med ljudfiler måste man skapa en länk från en vanlig HTML-sida till videofilen. I ankaret måste man ta med filens MIME-typ (MPEG-filer har typen "video/mpeg" och har QuickTime-filmer typen "video/quicktime"). Hela videofilen skickas över när användaren klickar på länken, och först när hela videofilen har skickats över visas den med hjälp av ett hjälpprogram.

Det är viktigt att videofiler är små, den plats man har till sitt förfogande för webbsidor försvinner fort om man lägger upp videofiler. Ifall ens webbsida blir populär och många laddar hem videofilerna varje dag, och om filerna är stora finns det risk för att belastningen på ens Internet-leverantörs värddator blir för stor.

För att minska belastningen kan man göra videosekvensen mindre, göra den kortare, minska antalet bilder per sekund. En god idé kan vara att visa en eller flera bilder som representerar videosekvensen på webbsidan, då kan besökaren veta vad denne får om denne laddar hem filmen. Besökaren blir knappast glad om denne har laddat hem flera megabyte helt i onödan. För att ge användaren en uppfattning om hur lång tid det kommer att hämta hem videosekvensen, bör man också ange hur stora filerna är bredvid länkarna.

Här nedan visas ett exempel hur en videofil kan se ut:

<H3>Den kliande chimpansen</H3>

<P>
Ifall du klickar på nedanstående länk eller provbild kommer du att
få se en liten film om en kliande chimpans:<BR><BR>

<A HREF="movie/monkeya[1].mpeg" TYPE="video/quicktime">
Kliande chimpans</A> (373 kB)<BR><BR>

Klickningsbar provbild:<BR><BR>

<A HREF="movie/monkeya[1].mpeg" TYPE="video/quicktime">
<IMG SRC="photos\html\chimpans.jpg" ALT="Kliande chimpans"></A>
</P>

Resultatet blir följande i webbläsaren:

Den kliande chimpansen

Ifall du klickar på nedanstående länk eller provbild kommer du att få se en liten film om en kliande chimpans:

Kliande chimpans (373 kB)

Klickningsbar provbild:

Använda <OBJECT>

Med hjälp av märket <OBJECT> kan man lägga in en videofil i ett dokument. Webbläsaren meddelas med hjälp av <OBJECT>-märkets type-attribut att det inbäddade objektet ska behandlas med en plug-in-applikation. Ifall man vill placera en videosekvens i ett dokument skriver man:

<OBJECT DATA="movie/monkeya[1].mpeg" TYPE="video/quicktime" WIDTH="160" HEIGHT="170">
</OBJECT>

Man måste använda startmärket <OBJECT> och slutmärket </OBJECT> även om det inte finns något innehåll. Ännu verkar det inte som om varken Microsoft Internet Explorer eller Netscape Navigator kan hantera ett innehållslöst <OBJECT>-element riktigt bra. Det händer en del konstiga saker ifall man lägger in ett tomt <OBJECT>-element. För att komma runt detta problem bör man istället använda sig av <EMBED>-element, vilket beskrivs längre ned, men först tittar vi närmare på de olika attributen:

Attrbutet DATA
Med attributet DATA i <OBJECT>-elementet anger man URL:en till den videofil som man vill bädda in i sitt dokument. Man måste ange ett värde för DATA-attributet när man placerar en videofil i en webbsida med hjälp av <OBJECT>-element.

Attrbutet TYPE
Med attributet TYPE anger man vilken MIME-typ vidofilen har som man vill bädda in i sitt dokument. Man måste, liksom när man bäddar in ett ljud i dokumentet, ange ett värde för TYPE-attributet. Detta skall man göra av den anledningen för att webbläsaren ska veta om den skall ladda ner filen som man angett med DATA-attributet, eftersom den i förväg vet om att den kommer att kunna läsa videofilen eller inte när den är nerladdad.

Attrbuten WIDTH och HEIGHT
Med attributen WIDTH och HEIGHT i <OBJECT>-elementet bestämmer man vilken bredd och höjd i pixlar som videospelaren ska ha. Man bör alltid ha för vana att ange värden för attributen WIDTH och HEIGHT i <OBJECT>-elementet. Ifall värdena inte anges kan olika insticksprogram bete sig lite underligt.

Använda <EMBED>

På sidan om ljud tittade vi på hur man kan placera ljud på en webbsida med hjälp av <EMBED>-element. Man kan på samma sätt använda sig av detta element för att placera en videosekvens på sin webbsida och de attribut som stöds är desamma som för <OBJECT>-elementet, med tillägg av BGCOLOR för QuickTime:

Attrbutet BGCOLOR (QuickTime)
Med attributet BGCOLOR anger man vilken bakgrundsfärg den plats som inte upptas av filmen ska ha (se attributen WIDTH och HEIGHT. Detta attribut kan ha följande värden:

Ett hexadecimalt värde - ett RGB-färgvärde av formen "#RRGGBB".
En namngiven färg - som till exempel "red".

Exempel på inbäddad videofil

Här nedan följer ett exempel på en inbäddad videofil i ett dokument.

<H3>Den kliande chimpansen</H3>

<P>Här nedan följer en liten film(373 kB) om en kliande chimpans.<BR>
Klicka på PLAY-knappen så sätter filmen igång:</P>

<DIV>
<OBJECT>
<EMBED SRC="movie/monkeya[1].mpeg" TYPE="video/quicktime"
AUTOSTART="false" WIDTH="240" HEIGHT="226">
</EMBED>
</OBJECT>
</DIV>

Resultatet blir följande i webbläsaren:

Den kliande chimpansen

Här nedan följer en liten film(373 kB) om en kliande chimpans.
Klicka på PLAY-knappen så sätter filmen igång:

Vi har här gjort videospelaren större än vad videosekvensen egentligen är. Måtten är här WIDTH="240" HEIGHT="226", men skulle filmen visas i normal storlek skulle dom vara WIDTH="160" HEIGHT="168". På detta sätt kan man göra en liten videosekvens större bildmässigt. Nackdelen med detta är att ju större man gör bilden desto suddigare blir den.

Klicka på knapparna för att backa tillbaka eller för att läsa vidare om HTML-guiden.