Tombstone

v Vi tittar på Amarc

Fredagen den 21 april 2000

en här dagen inledde vi med att besöka den militära "flygkyrkogården" Aerospace Maintenance and Regeneration Center, Amarc, söder om Tucson vid Interstate 10 East. Först var vi och vände i en militärpostering utanför den amerikanska flygbasen Davis-Monthan Air Force Base, i tron att det var där alla flygplanen var uppställda. Men vakten släppte av förklariga skäl inte in oss på flygbasen. Vi fick åka till Pima Air Museum och där köpa biljetter till en busstur in på flygkyrkogården. I anslutning till Amarc ligger Davis-Monthan Air Force Base. Tucson förblev en relativt lugn och fridfull stad fram till andra världskriget då Davis-Monthan Air Force Base, en viktig militärbas, anlades. Efter kriget var det många piloter som fått sin träning i Tucson som återvände till staden. Flygkyrkogården är speciell eftersom de flesta amerikanska militärflygplan hamnar här, en del för att skrotas, andra för att moderniseras. USA:s militära flygflotta under de senaste decennierna demonstreras på ett åskådligt och intressant sätt. Amarc har nästan 5.000 flygplan, som står uppställda i oändliga rader. Här finner man bl.a. flygplanen F-4, de fruktade B-52:orna från Vietnamkriget och F106.

Alldeles efter andra världskriget, etablerade den amerikanska armens San Antonio Technical Service Command en lagringnsplats för B-29 och C-47 flygplan på Davis-Monthan Airforce Base. Idag utgör denna plats Aerospace Maintenance and Regeneration Center (AMARC), som har utökats till att omfatta uppskattningsvis 5 000 flygplan från flygvapnet, armen, kustbevakningen, marinkåren och flottan. Denna flotta erbjuder ett unikt reserdelslager från vilket militära enheter över hela världen kan hämta delar och flygplan. Den amerikanska staten tjänar en ansenlig inkomst genom att sälja flygplan till sina allierade. Den huvudsakliga anledningen till att man valde Davis-Monthan som plats för detta lagringscenter var Tuscon's små regnmängder , låga fuktighet, och alkaliska jord. Dessa förhållanden gör det möjligt att lagra flygplan obegränsat med ett minimum av förfall och korrision. Dessutom är jorden hård, vilket gör det möjligt att parkera flygplanen i öknen utan att man behöver bygga parkeringsramper i betong eller stål.
Innan ett flygplan parkeras, går det igenom en bevaringsprocess. Först tar arbetarna på AMARC bort vapnen, katatpultstolarna, hemligstämplad utrustning, och stöldbegärliga delar.

Här åker vi buss bland de 5.000 flyplan som står uppställda på AMARC.

Sedan tömmer arbetarna flygplanens bränslesystem, och pumpar det fullt med lättviktig olja, vilket dom tömmer ut igen, och lämnar en oljefilm som skyddar bränslesystemet.
Efter att man har skyddat bränslesystemet, täcker arbetarna över luftintagen till motorerna, avgasutlopp och alla öppningar eller sprickor i den övre delen av flygplanskroppen med papper och tejp. Därefter sprayar dom de täckta ytorna och andra lätt förstörbara ytor ,såsom fönsterytor m.m., med ett vinylplastblandning som kallas "Spraylat". För att förhindra kondens inuti planet, lämnas undersidan öppen för att möjliggöra fri luftcirkulation. Det svarta Spraylat, som läggs på med en färgspruta, håller ute sand och vatten och förhindrar tillfälliga sandstormar från att sandblästra rutorna. Det vita Spraylat, som läggs ovanpå den svarta, fungerar som en temperaturkontroll. På sommaren kan kan temperaturen i ett oskyddat flygplan nå över 90 grader, vilket kan orsaka skador på gummi, plast, inredning och ömtåliga elektroniska komponenter. Med en Spraylattäckning, blir innetemperaturen i planet ungefär 20-30 grader lägre än temperaturen på utsidan. AMARC använder stora plastpåsar på några av sina plan.

AMARC är utvalt för att utföra det stora uppdraget med att eliminera uppskattningsvis 365 B-52 flygplan under5 en tre och ett halvt års period för att efterkomma överenskommelserna i START-avtalet (Strategic Arms Reduction Treaty). Detta utförs genom att man använder ett 6000 kilo tungt giljoutinblad och en lyftkran varifrån man släpper giljoutinbladet i fritt fall, därigenom hugger man av flygkontrollsytorna och och flygplanskroppen och bestämda punkter. Ryssarna besöker AMARC vid vissa tillfällen för att bekräfta elimineringsprocessen.
Dessutom åstadkommer AMARC en anmärkningsvärd kostnadsbesparing för sina kunder genom andra aktiviteter såsom lagring och underhåll av specialverktyg och special-testutrustning. AMARC lagrar mer än 267 000 linjeposter av produktionsverktyg för flygplanstillverkning. Denna lagring skulle kosta miljontals dollar att köpa in.
Det totala värdet av det som lagras på AMARC uppskattas till 27 miljarder dollar, ca 250 miljarder kronor. AMARC har en budget på 53 miljoner dollar, men genom försäljning av flygplan och reservdelar får man tillbaka 22 dollar för varje förbrukad dollar.

v Pima Air & Space Museum

fter att vi hade tittat på alla flygplan på AMARC, gick vi nu in på På detta museum finns över 200 flygplan och helikoptrar utställda. Här finns fem hangarer med över 9 000 kvadratmeter utställningsyta. En originalbarack från andra världskriget innehåller en stor modellsamling, kronologiskt arrangerad, vilken visar alla amerikanska militära flygplan från tiden före första världskriget till nutid.
Museet har ett internationellt rykte som ett av de bästa i världen. För alla flygentusiaster av alla åldrar, lavandegör PASM historien. Museet öppnade för allmänheten den 8 maj 1978 och har idag ungefär 165 000 besökare om året.
När man kommer innaför biljettdisken ser man en exakt kopia av bröderna Wrights flygplan från 1903 som dom skrev historia med. Här finns också General Eisenhower's flygplan "Columbine" och den DC-6 som användes av Presidenterna Kennedy och Johnson. Under ett skärmtak utomhus står det ett SR-71 Blackbird-plan, värledns snabbaste plan som USA använde för spionuppdrag över Sovjetunionen under det kalla kriget.

I Hangar 3 i närheten står det en B-24 Liberator bombare, en av 12 kända, en B-25, A-26, TG-6 och andra plan från andra värlskriget. Alldeles i närheten ligger Hangar 4, vilken innehåller en B-29 och C-46, också från andra världskriget.
390th Memorial Museum ligger i centrum av området och inhyser en B-17. Museet beskriver lite mer dataljerat denna enhets uppdrag under andra världskriget i europeiskt luftrum medan det tjänstgjorde under den åttonde flygdivisionen. Museet innehåller en hel del föremål som besättningen hade och är ett museum i museet.
Utomhus på planen står det många stridsflygplan, bombflygplan, transportflygplan och helikoptrar från tiden efter andra värlskriget till nutid. Här finns det också några ryska MIG-plan.
Efter att vi hade sett detta museum lämnade Tuscon-området och åkte på I-10 åt sydöst efter 7 mil svängde vi av på väg 80 söderut, vilken vi följde ytterligare ca. 6 mil till vi kom fram till vårt andra utflyktsmål för dagen, Tombstone.

Här ser man olika typer av stridsflygplan och bombflygplan Pima Air & Space Museum.

v Boothill Graveyard

nnan vi kom fram till själva staden stannade vi till kyrkogården Boothill strax norr om Tombstone, där bl.a. många ihjälskjutna sheriffer ligger begravda. Korsen på den steniga marken med stickiga kaktusar är små och rörande, texten många gånger kärnfull och värd att begrunda. Dödsorsaken är ofta angiven; självmord, skjuten, mördad o.s.v. Kyrkogården användes under åren 1879-85 och var då mycket större. Här ligger bl.a. Billy Clanton, Frank Mclaury och Tom Maclaury som Doc Holliday tillsammans med Wyatt Earp och dennes bröder Virgil och Morgan sköt ihjäl i närheten av O.K. Corral den 26 oktober 1881.

Här ligger också respektabla invånare i Tombstone sida vid sida med skurkar. En annan invånare, Johnny Blair, dog av smittkoppor och en av hans vänner, som fruktade att få den dödliga sjukdomen, slog ett rep runt den otursamme cowboyen och drog honom bakom en häst till hans slutgiltiga vila. Detta var förmodligen den snabbaste begravningsprocession i Boothill's historia.

John Heath

På Boothill ligger John Heath begravd. John Heath ägde en saloon i Bisbee och var mästerhjärnan bakom rånet av en affär i Bisbee, den 8 december 1883. Heath och hans kumpaner arresterades och fängslades slutligen i Tombstone. Fem av männen åtalades tillsammans och dömdes att hängas. Heath åtalades separat därför att han inte hade deltagit i själva rånet. Heath dömdes till livstidsfängelse i fängelset Yuma. Detta upprörde befolkningen i Bisbee och den 22 februari 1884, togs Heath från fängelset i Tombstone och hängdes i en telegrafstolpe av en lynchningsmobb från Bisbee. Hans kumpaner som utförde rånet, Dan Dowd, Red Sample, Tex Howard, Bill DeLaney och Dan Kelly ligger också begravda här under ett gravmärke som talar om att dom varlagligt hängda den 8 mars 1884.

Här ligger John Heath begraven på Boothill Graveyard. På habs gravminne står det;
"JOHN HEATH
TAKEN FROM
County Jail &
LYNCHED
By Bisbee Mob
IN TOMBSTONE
Feb 22, 1884".

Frank Leslie

Här ligger också William "Billy the Kid" Claiborne begravd, ej att förväxla med den mer berömde William "Billy the Kid" Booney, som sköts av Buckskin Frank Leslie. Buckskin Frank Leslie red in i Tombstone sommaren 1880 och etablerade sig som en av de snabbaste skyttarna i staden. Han var en kvinnokarl och blev förälskad i May Killeen, vilket gjorde hennes man förgrymmad. Den 22 juni 1880, mötte Killeen Leslie, skott avlossades och Killeen dog strax därefter. Leslie gifte sig med den fagra May, men deras äktenskap var dömt. Leslie's drickande blev värre och med det hans humör. En skylt utanför Oriental Saloon i Tombstone markerar platsen där Buckskin Frank dödade den unge "Billy the Kid" Claibourne efter att Claibourne, övertygad om att Frank hade skjutit hans vän Johnny Ringo, kallat ut Frank. Claibourne sköt först och missade, Buckskin Frank Leslie gjorde det inte. En bystig sångerska på Bird Cage Theater som hette Mollie Williams kom in i Frank's liv.

Mollie's pojkvän hittades oförväntat död en dag och Frank tog med blonda Mollie till sin ranch. En kväll hade, fruktansvärt berusade, Frank och Mollie ytterligare ett av sina fruktansvärda gräl och Frank sköt henne i huvudet. När han insåg att hans allt-i-allo, Six Shooter Jim, hade bevittnat överfallet, sköt Frank även honom. Jim, som var sårad, flydde till grannranchen. Leslie ställdes inför rätta, befanns skyldig och dömdes till livstid i Yuma-fängelset. Medan han var där kokade han ihop en totalt annorlunda berättelse, alltigenom en bevisad lögn, vilken publicerades i San Fancisco Chronicle och förde ytterligare en kvinna in i Buckskin Frank's liv. Belle Stowell, nyligen skild, såg Frank's fotografi, började att skriva till honom och hjälpte Leslie att få benådning i November 1896. Belle och Frank gifte sig i Stockton i Kalifornien den 1 december det året och försvann ur västerns historia.

Johnny Ringo

John peters Ringo hade flytt från ett fängelse i Texas, när han slutligen kom till Tombstone, där han gick med ett gäng av boskapstjuvar i vilket Clantons och McLaurys ingick. En svuren fiende till bröderna Earps och Doc Holliday. Ringo försökte först locka Wyatt och därefter Holliday in i en eldstrid. Ingen av dom gjorde honom den tjänsten. Ringo var inte i Tombstone när eldstriden på O.K. Corall ägde rum. Men han var hur som helst, troligtvis en av de fem män som låg i bakhåll för Virgil Earp i december 1881 och gjorde honom till krympling för resten av hans liv. Omständigheterna kring Ringo's död blev aldrig upptäckta.

Han hittades skjuten i huvudet, hans kropp låg uppstödd mot ett träd vid vägen som ledde till Morse's Hill. Hans häst och stövlar fattades. Ringo hade druckit ganska rejält under den senaste tiden och undersökningsdomaren fastslog att dödsorsaken var självmord. Hur som helst, hade Frank Leslie setts i området under samma tid och det är välkänt att Wyatt Earp, som troddes befinna sig i Colorado, hade svurit att hämnas nedskjutningarna av sina bröder. Doc Holliday hade också skäl att vilja se Ringo död. Ringo begravdes nära platsen där han hittades.

John Horton Slaughter

John Slaughter kom till Tombstone som boskapsskötare men blev snart tillfrågad för att bli sheriff i Cochise County och städa upp bland de laglösa elementen. Egendomligt nog trodde Slaughter att han var skyddad av en skyddsängel och kunde inte bli dödad. Faktiskt verkade det som han hade en speciell sorts tur och undkom flera försök att ta hans liv genom åren. Under hans år som sheriff, gjorde Slaughter att ta rättvisan i egna händer, speciellt mot boskapstjuvar. Han misslyckades aldrig med att ta tillbaka en stulen häst, men kom aldrig tillbaka med tjuven. Han tros ha dödat åtminstoende 20 män. Ensam, tyst och dödlig, agerade Slaughter som domare, jury och bödel såsom lagman. Efter sin tjänsgöringstid, flyttade han och hans hustru Viola till en ranch vid den Mexikanska gränsen där han dog fridfullt i sin bädd vid en ålder av 80 år, precis som han alltid hade förespått.

v Vi kommer till Tombstone

är vi hade tittat färdigt på Boothill Graveyeard åkte vi in i själva staden Tombstone. Vi parkerade vår bill och gick till fots bland dom historiska byggnaderna. Staden är känd under epitetet "The Town Too Tough To Die" och är Tombstone en riktig vilda-västern-stad, en av de bäst bevarade och här hålls legenderna levande. Vad som är sanning och vad som är myt håller ingen reda på.
Staden med ca 5.000 invånare ligger ca 110 km sydöst om Tucson, väg 80 från I-10 (Exit 303).
Trakten tillhörde tidigare apalacheindianerna, som stred mot amerikanska trupper fram till 1886. Det var jakten på silver som lockade människor till platsen och kring 1880 var Tombstone den snabbast växande staden mellan St Louis och San Francisco med en befolkning på 10.000 invånare. Men stans historia blev kort. Redan på 1890-talet var Tombstone en spökstad.

De typiska husen står kvar och man är mycket mån om att bevara Tombstone så intakt som möjligt. Hela stan är ett enda stort museum och har förklarats som "National Historic Site".
Allen Street är huvudgata och den är verkligen pittoresk. De flesta hus är från 1800. På skyltar längs gatan anges exempelvis var någonstans man skjutit ihjäl varandra. Hästdiligenser tar besökare runt i kvarteren.
Fortfarande finns flera salooner, barer och caféer i Tombstone och även om turismen betyder mycket för stadens överlevnad besöks den också av "riktiga" cowboys.
Något som jag tyckte förstörde den historiska känslan var att huvudgatan inte var en gågata utan var öppen för biltrafik.

Big Nose Kate's

Vi gick in och satte oss på Big Nose Kate's Saloon i Tombstone och tog oss en öl av Saloonens egna märke.
Big Noose Kate Elder mötte Doc Holliday i Texas där hon arbetade som en danshalls flicka och prostituerad. Inte långt efter att de hade mötts, dödade Doc en man som drog mot honom efter att ha fuskat i poker. Han kände sig oskyldig och lät den lokala lagen arrestera honom, men den allmänna stämningen vände sig emot honom och det såg dystert ut. Hård och oförskräckt, satte den välskapta Kate eld på en lada och medan större delen av befolkningen bekämpade elden, mötte hon de lokala lagliga företrädarna med ett par sexskjutare. Hon och Doc tog sig ut och "lånade" hästar. Kate och Doc tillbringade ett antal år tillsammans i ett förhållande vilket slutade i Tombstone, när Kate's drickande och hetsiga humör slutligen fick Doc att överge henne.

Här står vi utanför Big Nose Kate's Saloon i Tombstone efter att vi hade tagit oss en öl av därinne Saloonens egna märke.

The Old Courthouse

År 1881 hade befolkningen i sydöstra Arizona växt till sådana nivåer att Arizonas lagstiftande församling tog 16 200 kvadratkilometer från Pima County och etablerade Cochise County. Tombstone, med en befolknong på 10 000 och som såg ut att ha en lovande framtid, valdes som hem för Countyts huvudort.
Arkitekten Frank Walker ritade den imponerande tvåvånings-byggnaden och den byggdes 1882 av A.J. Ritter. kostanden för byggnationen var uppskattningsvis 50 000 dollar. Domstolen inhyste kontoren för Countyts sheriff, domare, skattmästare, allmäna åklagare, domstolens notarie, styrelsen för inspektörer och taxeringsman. Fängelset fanns i bakre delen av byggnaden, under domstolssalen.
Cochise County Courthouse betjänade befolkningen i Tombstone och Cochise County från 1882 till 1929.

En av de mest beryktade rättegångarna som hölls var mot Dan Dowd, Red Sample, Tex Howard, Bill DeLaney och Dan Kelly. Dessa män, tillsammans med John Heath som planerade komplotten, hade rånat affären Goldwater-Castenada i Bisbee, skjutet och dödat tre invånare. 45 dagar efter rånet, fängslades männen i domstolsbyggnadens fängelse. En speciell distriktsdomstol inkallades och dom fem männen åtalades och den stora juryn fann dom skyldiga till brottet mord av första graden. De fem männen hängdes tillsammans den 28 mars, 1884, på en överdimesionerad galge i den muromgärdade fängelsegården vid domstolen. Heath som åtalades separat av den anledningen att han inte hade deltagit i själva rånet och dödandet, befanns skyldig till mord av andra graden och dömdes till livstidsstraff i Yuma territoriets fängelse.

Uppretade invånare från Bisbee bildade en lynchningsmobb och hängde honom i en telegrafstolpe på Second Street den 22 februari 1884.
Fängelsegårdens galge användes inte igen förrän den 16 november 1900, när bröderna William och Thomas Halderman hängdes för morden på den ställföreträdande sheriffen Ainsworth och den arton år gamla Ted Moore. År 1929 flyttades coutyts huvudort till den blomstrande koppargruvstaden Bisbee och Cochise domstolshus var snart tomt och övergivet. Domstolsbyggnaden innehåller idag en omfattande samling föremål som visar Tombstones historia. Rättssalen ser exakt ut som det gjorde när det ökända Bisbeegänget ställdes inför rätta.

Här står vi utanför Cochise County Courthouse från 1882.

Crystal Palace

"Meet me at the Crystal Palace" (Möt mej på Crystal Palace) har varit ett slagord i Tombstone för över hundra år. Byggnaden med två våningar på hörnet av Fifth och Allen Street, saloon på första våningen, kontor ovanför, var ett av de mest populära mötesställena för berömda vapenbärare som bröderna Earps, Doc Holliday, Texas John Slaughter och flera andra. Idag står fotograferande besökare vid baren sida vid sida med spökena av dessa berömda karaktärer eller sitter och avnjuter en stilla drink i vad som en gång var spelområdet. Byggt 1879 var Crystal Palace det mest populära vattenhålet på den här tiden bland dom 110 etablissemang som hade utskänkningstillstånd i Tombstone. Som ett av de mest förnäma etablissemangen, serverade Crytstal Palace endast den finaste alkoholdryckerna.

I motsats till legenden fanns det inga sjönsjungande kvinnor under glansdagarna och endast på 1890-talet gjordes det reklam för en duo av sjungande flickor. Den andra våningen av byggnaden hyrdes ut som kontorsutrymme till gentlemän som Dr. George Goodfellow, en pensionerad armékirurg med skottskador som specialitet. Detvar en synnerlig lämplig plats för hans praktik. Stadssheriffen Virgil Earp, Cochise County-sheriffen Johnny Behan, domaren Wells Spicer och undersökningsdomaren, Dr. Harry Matthews, hade också kontor ovanför Crystal Palace. Spicer var rättsdomare under den rättsliga undersökningen efter eldstriden på O.K. Corall och Dr. Matthews undersökte kropparna av Billy Clanton och McLaury-bröderna efter striden.

Detta är saloonen Crystal Palace. Saloonen var skådeplats för många duelleringar och dödsskjutningar. Det var ett av de mest populära mötesställena för berömdheter som bröderna Earps, Doc Holliday, Texas John Slaughter och flera andra.

v O.K. Corall

ejden mellan laglösa Cowboys och Earps är en oförglömlig historia. Bakgrunden var att Clantonbröderna med hjälp av sin far, "Old Man" Clanton, ägnade sig åt stjäla boskap i San Pedro Valley. De fredlösa Tom och Frank McLaury ägnade sig åt samma sak i Sulphur Springs Valley.
När Virgil Earp blev sheriff i Tombstone, började han att städa upp bland gängen av boskapstjuvar och fredlösa. Detta gjorde honom och hans bröder, Wyatt och Morgan, till svurna fiender för Clanton-McLaury. John "Doc" Holliday, en tidigare tandläkare och god vän till Earps, hade fått ett rykte som en skoningslös och dödlig skytt, ställdes inför döden i skottlossning totalt orädd av den enkla anledningen att han redan var döende i tuberkulos och hade lovat att inte dö en långsam utdragen död i sängen.

Det finns motstridiga historier om vad som startade striden vid O.K. Corral. Virgil, hans bröder, och Doc Holliday kanske tänkte avväpna Clantons och McLaurys och sätta dom i fängelse. Eller kanske dom tänkte göra upp med de fredlösa en gång för alla. Historiker är överens om att Morgan Earp och Doc Holliday avlossade dom första skotten, avlossade en spärreld av kulor som släckte Tom och Frank Mclaurys och Billy Clantons liv. Morgan Earp blev träffad i skulderbladen och Virgil Earp lurade återigen döden, fick endast en skråma av en kula. Wyatt undkom skottlossning oskadd. Ike Clanton och Bill Claibourne flydde från O.K. Corall när det började. Inom endast en halvminut låg tre man döda på marken och O.K. Corall fick en plats i historien.

Här befinner vi oss utanför O.K. Corral där den berömda duellen ägde rum, som släckte Tom och Frank Mclaurys och Billy Clantons liv.

En undersökningsjury kallades samman och häktningsorder utfärdades för bröderna Earps och Holliday. Domare Spicer ledde det inledande förhöret där det skulle bestämmas om Earps och Holliday skulle åtalas inför åtalsjuryn. Vittnena inklusive Sheriff Johnny Behan, en lånvarig motståndare till bröderna Earp själva, Holliday, Ike Clanton och en främling i stan, H.F. Sills, en ingenjör på Santa Fe järnvägen. Sill's vittnesmål fällde förmodligen den avgörande rösten att fria Earps och Holliday. Han vittnade inkorrekt att dom första skotten avlossades av Clanton-McLaury gruppen.

Ike Clanton dödades 1887 när han försökte fly när han skulle arresteras för boskapsstöld. Bill Claibourne begick misstaget att kalla ut Frank Leslie och dödades. Morgan Earp blev skjuten och dödades i ett bakhåll och Virgil, Skjuten och förlamad för livet, dog 1906. Doc Holliday, trots alla ansträngningar i motsatt syfte, dog i tuberkulos. Wyatt Earp, med sin decimerade familj, lämnade Tombstone för att söka hämnd och återvände aldrig.

Klicka på knapparna för att backa tillbaka eller för att läsa vidare om resan.