Kennedy Space Center

v Kennedy Space Center

Måndagen den 20 maj 1996

tt besök på Kenndy Space Center var ju bara ett måste när vi var i Orlando. Kennedy Space Center ligger ca. 85 km ifrån Orlando. Den här utflykten beställde vi på vårt hotell, på fredagen då vi vi had anlänt till Orlando. I receptionen hade vi då fårt syn på ett anslag om att man kunde boka plats föra att få åka med en buss och få se en uppskjutning med rymdfärjan på söndagen. När vi såg detta tänkte vi att det måste vi försöka komma med på. Det hade varit klart häftigt att få se en riktig uppskjutning med rymdfärjan. Vi bad killen i receptionen om detta, och han ringde arrangören. Tyvärr var det redan fullbokat så vi missade därför uppskjutningen. Vi beställde därför en vanlig utlyktstur till Kennedy Space Center. Nåväl vi blev upphämtade av en buss på morgonen.

Efter att bussen åkt till ett par andra hotell och hämtat upp folk, satte den kurs mot Kenndy Space Center. Bussfärden tog ca. en timme. Vägen var rak och fin. På både sidor om vägen växte det buskskog. Här fanns det säkert ett och annat träsk med alligatorer. Först åkte vi till Kennedy Space Center's besökscenter som ligger på Merritt Island. Kenndy Space Center är utspritt på ett antal öar som är hopbundna med broar. Här finns det också mycket träskmarker och Kenndy Space Center är faktiskt ett natutreservat. Här ska det finnas över 5 000 alligatorer.
När vi hade kommit fram till besökscentret blev vi tilldelade en biljett för en rundtur med buss till Kenndy Space Center och en biljett till en IMAX-teater.

I filmen på IMAX-teatern fick man följa med en besättning på en rymdfärja, från uppskjutning till landing. Man fick se hur dom arbetade och deras liv på rymdfärjan. Den stora bioduken gjorde att man nästan upplevde det som om man var med.

Kenndy Space Center har två IMAX-teaterar som visar IMAX-film. På dessa visas ofta storduksfilmer med rymdankytning. Genom den enorma femvåningshöga duken känner man sig som åskådare nästan som en astronaut. Nivå tre och fyra ska vara bäst att sitta på.
Filmen skulle visas först lite senare och innan föreställningen passade vi på att gå runt och titta på andra sevärdheter. Först gick vi till Space Shuttle Plaza där det finns en fullskalig modell av en rymdfärja där man kan se både cockpit och arbetsdelen där astronauterna bor och arbetar. Vi klättrade in i rymdfärjan och tittade in i cockpit. Man måste ju säga att utymmet som astrounaterna ska leva och bo på är inte särskilt stort. Man kunde även se in i lastutrymmet där man hade en modell av en satellit. Bredvid rymdfärjan låg det också modeller av de två krutraketerna, vilka var ganska imponerande.

Efter att ha sett rymdfärjan gick vi en bit bakom Galaxy Center, där man har uppfört ett imponerande minnesmärke, Astronauts Memorial (också kallad "Space Mirror") i svart granit över de 17 amerikanska astronauter (varav två kvinnor) som mist livet i samband med rymdprogrammen. Den svarta skivan rör sig efter solen och speglar reflekterar ljuset så att namnen på de som förolyckats lyser. Här kunde man bland nnat se namnen på dom som förolyckades i Challenger-katastrofen 1986.
Därefter var det dags att titta på IMAX-filmen. Filmen vi fick se var en hyllning till dom som omkom vid Challenger-katastrofen 10 år tidigare, 1996. I filmen fick man följa med en besättning på en rymdfärja, från uppskjutning till landing. Man fick se hur dom arbetade och deras liv på rymdfärjan. Den stora bioduken gjorde att man nästan upplevde det som om man var med.

På Kennedy Space Center's besökscenter, fanns det en fullskalig modell av rymdfärjan uppställd. Jämte denna fanns det också modeller av de två krutraketerna som används vid uppskjutningen.

v Rocket Garden, Gallery of Space Flight

är vi hade sett färdigt på IMAX-filmen gick vi ut och tittade på Rocket Garden, vilket besår av ett antal rymdraketer från olika rymdprogram som är uppresta. Här fanns det också en raketmotor från Apollo-programmets raket Saturn V. Den här raketmotorn var verkligen imponerande stor den var säkert över fem meter hög. Men det är klart att det krävdes nog för den 120 meter höga mån-raketen. Från Apollo-programmet fanns det också en månlandare uppställd.
Bästa attraktion som vi besökte var Gallery of Space Flight. Här kan se riktiga Mercury och Gemini-farkoster. Här finns det också en modell av månbilen som man kan provsitta om man vill. Det finns även en månsten utställd som hämtades hem under en av Apollo-färderna.

Detta är Rocket Garden med ett antal rymdraketer från olika rymdprogram

Sedan vi var där 1996 har det tillkommit en del andra sevärdheter härnedan följer en beskrivning av dessa enligt Wilma-guide:

I Mission to Mars berättas om den första 'rymdlandningen på planeten mars och vilka planer NASA har för framtida rymdfärder dit.
Under 1999 öppnades en ny avdelning med bl.a. Quest for Life där man kan se en 15-minuters film som behandlar frågan om det finns liv på andra planeter och Starquester 2000 som visar vilka framsteg NASA gjort när det gäller att använda robotar vid rymdfärder.
Till dessa utställningar skall läggas den nya Merritt Island National Wildlife Refuge Exhibit där man får lära känna livet i havet som omger Kennedy Space Center.

här ser man den typ av rymddräkt astrounaterna använder sig av.

v Kennedy Space Center Tour

å småningom blev dags att gå på bussen som skulle åka en runtur med oss inne på själva rymdcentret. När vi närmade oss själva centre stannade vi till uppe på en bro. Nedanför i vattnet kunde man se några av de 5.000 alligatorer som finns på Kennedy Space Center. Efter detta kom vi fram till Vehicle Assembly Building, VAB, vilket är den stora sammansättningsanläggningen för alla rymdfarkoster. Det är den näst största av världens största byggnader i volym räknat och det är här som de moderna s.k. Space Shuttle kopplas ihop med bärraketerna och sedan körs på specialfordon ut till avskjutningsrampen. När vi körde förbi kunde man se att dom höll på att göra färdig en rymdfärja för uppskjutning.

Detta är Vehicle Assembly Building världens näst största byggnad.

Guiden sa att nuförtiden skjuter man upp en eller två rymdfärjor i månaden. Man räknar med att varje rymdfärja generar ungefär 20.000 heltidsarbeten om året, helt otroligt. Den här byggnaden är som sagt en av världens största och är drygt 157 meter, hög 225 meter bred och 200 meter djup. På ena sidan har man målat en jättelik amerikansk flagga för att måla den lär det ha gått åt 18.000 liter färg. Man får inte gå in i sammansättningshallen. Den byggdes ursprungligen för Apollo-raketerna. När vi hade kört förbi denna enorma byggnad, skulle vi åka ut och titta på uppsjutningsramperna för rymdfärjorna.

På vägen ut fick man se på en av de enorma transportfordonen som för ut rymdfärjan. Ett sådant fordon kan lyfta och forsla upp till 6.577.200 kg och är stort som en halv fotbollsplan och väger i sig själv över 2.700 ton. När den transporterar en rymdfärja till startplatsen kan den förflytta sig med en hastighet av 1.6 km i timmen. För att klara dessa enorma tyngder har man varit tvungen att bygga en specialväg med en bädd av två meter krossad sten. Dessa transportfordon byggdes ursprungligen för Apollo-raketerna.

Vi åkte förbi den uppsjutningsramp som hade använts dagen innan för att skjuta upp en rymdfärja. Den här startplattan för rymdfärjorna ligger 5.6 km från sammansättningsbyggnaden. En bit efter startplattan, stannade bussen till. Här fick vi gå upp på en lite ås där man hade utsikt över de två uppsjutningsramperna som finns. När vi hade tittat färdigt och fotograferat åkte vi vidare. Vi fick åka förbi den andra uppsjutningsrampen. Här stannade vi till och guiden berättade lite om den. Bredvid startplattan finns det bland annat en stor vattencistern.

I samband med avskjutningen sprutas nämligen över en miljon liter vatten över startraketerna för att minska ljudnivån och den starka värmen som bildas när raketerna tänds. Vidare fick vi även se evakueringslinbanorna som astrounaterna kan tvingas använda sig av. Om astrounaterna tvingas att evakuera rymdfarkosten innan start ska dom snabbt kunna ta sig därifrån med hjälp av dessa linbanor, ner i skydd. Vi åkte sen tillbaka förbi Vehicle Assembly Building och tillbaka mot Visitors center.

Den här uppsjutningsrampen användes dagen innan för att skjuta upp en rymdfärja. Bredvid startplattan finns det bland annat en stor vattencistern. I samband med avskjutningen sprutas nämligen över en miljon liter vatten över startraketerna för att minska ljudnivån och den starka värmen som bildas när raketerna tänds.

När vi var här 1996 hade man monterat ner den 120 m långa Saturn V-raketen som hade legat vid Vehicle Assembly Building för renovering. Idag är den ihopmonterad igen i något som heter Apollo/Saturn V Center, som ligger i närheten av sammansättningsbyggnaden. Det beskrivs av Wilma-guide på följande sätt:

På ett skickligt sätt slussas här besökarna via två ljud- och bildspel, den senare med kuliss av det första kontrollrummet under Apollo-tiden, till en enorm hall med en liggande raket i full skala.
I hallen är uppsatta informativa tavlor och föremål om Apolloprogrammet. Missa inte bild- och kulisspelet som ges i en särskild salong (Firing Room Theater) där du får vara med om starten av den första månfärden.

Det finns även något som heter International Space Station Center, vilket är en fullskalig modell av en framtida rymdstationen.

På vägen tillbaka fick vi åka runt och titta lite på dom andra byggnaderna som används av Nasa, för blanda annat rymdfärjorna. När vi hade kommit tillbaka till Visitors center, gick vi ombord på den buss som hade fört oss hit från Orlando. Vi åkte sedan tillbaka till Oralando och vårt hotell. Resten av dagen och kvällen gjorde vi inget speciellt. Nästa dag skulle vi flyga till Memphis.

v Apolloprojektet

polloprojektet, amerikanskt program för bemannade månlandningar, med sammanlagt 17 uppskjutningar. Farkosten var en konisk "kommandomodul" för tre man, en förstorad version av de tidigare Mercury- och Geminikapslarna, kopplad till en "servicemodul" och en månlandare med två raketsteg. De första fem färderna 1966-68 var obemannade försöksuppskjutningar. En explosion under ett markprov med Apollo 6 år 1967, varvid tre astronauter omkom, försenade programmet. Från och med Apollo 7 var färderna bemannade, och systemen provades i banor dels runt jorden, dels runt månen.
Apollo 11 utförde den första månlandningen 20 juli 1969. Efter starten från jorden skildes kabin och servicedel från månlandaren, vändes och kopplades åter till landaren med luckorna i nosen mot varandra.

I bana runt månen flyttade astronauterna Edwin Aldrin och Neil Armstrong över till landaren, kopplade loss den och genomförde landningen i Mare Tranquillitatis, medan Michael Collins stannade kvar uppe i moderskeppet. Armstrong var först ut på månen med de väl inrepeterade orden: That's one small step for a man, one giant leap for mankind (Detta är ett litet steg för en människa men ett jättesprång för mänskligheten). Efter ca 18 timmar på månytan lyfte landarens överdel med sina besättningsmän, som efter dockning med moderskeppet återvände till detta. Landningen skedde i Stilla havet. Under åren 1969-72 genomfördes ytterligare fem månlandningar; färden med Apollo 13 fick avbrytas efter en brand i servicemodulen, men besättningen återvände oskadd.

v Rymdfärjan

ymdfärjan (engelska space shuttle) är en bemannad rymdfarkost som efter fullbordat uppdrag landar som ett flygplan och som därför kan återanvändas. Rymdfärjor har byggts av USA (första uppskjutningen skedde med färjan Columbia i april 1981, ytterligare fyra togs i bruk: Challenger, förolyckad 1986, Discovery, Atlantis och Endeavour). En rysk (sovjetisk) färja, Buran, byggdes men gjorde endast en obemannad flygning 1988. Även ett franskt färjeprojekt (Hermès) har lagts på is.
En rymdfärja liknar ett deltavingat flygplan. I de amerikanska färjorna finns, bakom en besättningskabin i två våningar för sju personer, ett 18 m långt lastutrymme med dörrar i taket och en lyftarm för lasthantering i tyngdlöst tillstånd.

Färjans längd är 41 m, dess spännvidd 26 m. Tre vätskeraketmotorer ger en dragkraft om vardera 170 250 kg. Bränslet medförs i en yttre, kastbar tank med 532 m³ flytande syre och 1 444 m³ flytande väte. Till detta kommer två kastbara startraketer för fast bränsle (2·1,3 milj. kg dragkraft). I rymden manövreras färjan med små styrraketer, i atmosfären med vanliga aerodynamiska roder. Hettan under återinträdet i atmosfären tas upp av avancerade material, bl.a. kiselfiberplattor. 1981-86 gjordes 24 framgångsrika flygningar, däribland den med rymdlaboratoriet Spacelab 1983.
Hela det amerikanska rymdprogrammet byggdes upp kring rymdfärjorna, vilkas lastkapacitet var fullbokad för flera år framåt.

Katastrofen med färjan Challenger 1986 fick vittgående konsekvenser. Challenger var USA:s andra rymdfärja, i tjänst 1983. Den första var Columbia. Challenger exploderade vid starten 28 januari 1986, och hela besättningen på sju personer omkom. Orsaken visade sig vara en kombination av konstruktionsfel, slarv och prestige (NASA godkände starten trots vissa varningar). Följden blev att USA:s bemannade rymdprogram avbröts i två och ett halvt år medan kvalitetskontroll och administrativa rutiner sågs över. Eftersom rymdfärjorna stod för större delen av både den militära och den civila uppskjutningskapaciteten led även den obemannade rymdverksamheten stort avbräck. De amerikanska rymdfärjorna har inte kunnat överta alla de satellit- och sonduppskjutningar som man hade förväntat sig.

De har i första hand reserverats för uppdrag där mänsklig närvaro är nödvändig. Den mest uppseendeväckande framgången var reparationen av Hubbleteleskopet 1993-94. Hubbleteleskopet är det första stora optiska teleskopet i omloppsbana runt jorden, uppsänt från USA 1990. Avsikten var att utan störningar från jordens atmosfär göra observationer ut till den teoretiska gränsen, ett avstånd i ljusår som motsvarar universums ålder. Efter uppsändandet visade det sig dock att den 2,4 m stora huvudspegeln var felslipad, och teleskopet fick också problem med solpanelerna. Felet rättades till av amerikanska astronauter under årsskiftet 1993-94 då bl.a. korrigerande optik monterades.

Klicka på knapparna för att backa tillbaka eller för att läsa vidare om resan.