Santa Fe

v Vi tittar på Old Town

Söndagen den 23 april 2000

ld Town är det mest intressanta området i stan. Kvarteren begränsas av Central Ave, Rio Grande Blvd och Mountain Rd och är alltså den ursprungliga boplatsen för de 30 första spanska familjerna som beslutade sig för att stanna här. Sedan 1930-talet är det förklarat som kulturminnesmärke över den spanska epoken.
Här får man en föreställning om hur Spanjorerna inrättade sina byar och hur 1ivet gestaltade sig på 1700-talet. Centrum är torget, Main Plaza, som är en grönskande oas med träd och blommor. Bänkar är utplacerade i skuggan av träden. Den katolska kyrkan San Felipe de Neri Church från 1706 ligger vid torget. Klockan fem på kvällen ringer det till aftongudstjänst och människor strömmar till med vaxljus i händerna, som de senare ställer framför altaret eller någon helgonbild. En del av husen är uppförda i en stil som kallas adobe, en blandning av indianskt och spanskt byggnadssätt. Teglet till husen är soltorkad lera, där iblandat gräs gör det hållbarare. Taken är platta och hörnen rundade.

Träbjälkar bär upp taken och i en ränna runt varje tak samlar man upp regnvattnet. Framför huset skjuter taket ut över altanen för att ge skydd mot solen. Längs husets framsida löper en väggfast soffa av samma soltorkade tegel. Restauranger och affärer är inrymda i lerhusen. Här har konstnärer och konsthantverkare, både indianer och vita, sina verkstäder och gallerier. Intill kyrkan finns turistbyrån där trevlig personal gärna delar ut broschyrer och berättar om allt sevärt i staden och dess omgivningar.
Bara ett kvarter från Old Town, i hörnet av Mountain Road och 19th St ligger The Albuquerque Museum of Art, History and Science. Museibyggnaden är uppförd i indiansk/mexikansk arkitektur. Utanför museet finns uttrycksfulla skulpturer, exempelvis Moder jord, med turkoser kring halsen. Här kan man ta del av en av de största utställningarna i USA om den spanska kolonialtiden i Nordamerika. Dessutom visas ett fint bildspel om Albuquerques historia och utveckling från en dammig by med 250 invånare på 1700-talet till en modem stad.

Här är vi på vägs in i Old Town i Albuquerque. Här får man en föreställning om hur Spanjorerna inrättade sina byar och hur 1ivet gestaltade sig på 1700-talet.

Route 66

Genom Albuquerque går den legendariska Route 66. Vägen anlades i mitten på 1920-talet och var den första året-runt-väg från Chicago och västerut. Den slutade i Santa Monica, Kalifornien. Hela sträckan var över 4.000 km lång och gick genom åtta delstater. Idag har den moderna I-40 - som byggdes klar 1982 ungefär samma sträckning som R66. R66 går genom samhällena medan I-40 är dragen utanför.

v Jemez Mountains Trail

fter att vi hade tittat på Old Town i Albuquerque gick färden mot Santa Fe.
Vi tog I-25 norrut och svängde av på Hwy 44. Så gott som direkt därefter har kom vi fram till Coronado State Monument på höger sida, som var stängt på grund av att det var söndag. Därefter fortsatte vi på väg 44 till den lilla orten San Ysidro där vi svängde norrut på väg 4. Hwy 4 går genom områden som avsatts som National Recreation Area och det finns goda möjligheter till friluftsliv. Men det är också givande att bara köra längs rutten. Hwy 4 följer Canyon de San Diego med Jemez River och här ligger flera pueblos bland de rödaktiga bergen bl.a. Jemez Pueblo. Av towastammens drygt 3.600 medlemmar bor ca 1.800 i Jemez Pueblo.
Ungefär efter en timmes resa från Albuquerque hälsar oss en skylt "Welcome to the Pueblo of Jemez" och vill man besöka en indianby är detta ett bra tillfälle.

Vägen skär genom de röda bergen och de avhuggna topparna ger en speciell silhuett åt landskapet. Naturen blir vildare och vägen slingrigare ju längre åt norr vi kommer. Hwy 4 följer ett strömdrag och det är en vacker dal med gott om rastplatser. När vi hade kört en bit från Jemez kom vi fram till jemez State Monument där det fanns ruiner från den urgamla indianbyn Guisewa ("stället med kokande vatten") där towa-folket levde och en spansk missionsstation, San Jose de los Jemez, från 1600-talet.
När vi hade kört ett par kilometer norr om missionsstationen San Jose de los Jemez kom vi fram till den underliga geologiska skapelsen Soda Dam. Under årtusendenas lopp har mineralen i vattnet byggt upp en damm tvärsöver Jemez River. Det enda stället där vattnet kan rinna ut är genom ett hål och där bildas ett vattenfall.

Här tittar vi närmare på den underliga geologiska skapelsen Soda Dam. Under årtusendenas lopp har mineralen i vattnet byggt upp en damm tvärsöver Jemez River.

Efter Soda Dam så klättrade vägen uppåt igen och de röda bergen är borta. Vi kom in i ett bälte med mörk barrskog och naturen påminner om den skandinaviska. Battleship Rock är en klippformation man lägger märke till och namnet är träffande: som en fartygsstäv skjuter klippan ut i luften. Någon kilometer längre bort är det lämpligt att parkera och besöka Spence Hot Springs.
Vägen klättrade uppåt ytterligare en bit och i skogsbryn där solen inte kom åt låg det fortfarande kvar snö.
Hwy 4 leder fortsatt uppför och man har en storslagen utsikt över de skogsklädda bergen innan det bär nerför. Mitt i den mörka skogen går avtagsvägen ner till Bandelier National Monument. Bandeller National Monument i Jemes Mountains är ett område med vacker natur.

Här finns även intressanta fornlämningar från anasazi-indianerna med klippbostäder och ett litet museum i Visitor Center. Området har fått sitt namn efter amatörarkeologen Adolph Bandelier, som undersökte trakten på 1880-talet. Ruinerna är bara ett exempel på de lämningar som förekommer runt Los Alamos. Anasazi-indianerna levde i området som jordbrukare på tusentalet och högg in sina bostäder i den vulkaniska klippan. Man tror att omkring år 1300 sökte olika grupper anasazi-indianer skydd här undan torka och fientliga anfall. Ruinerna ligger intill floden på klippdalens botten. Stigen som för till ruinerna är knappt 2 km lång. I huvudsak ligger allt av intresse i parken utmed slingan på en dryg km som går genom Frijoles Canyon.

v Los Alamos

å småningom kom vi fram till Los Alamos, där vi stannade till och besökte Bradbury Science Museum. Här är gick vi i ett rum med artiklar, bilder och olika föremål från andra världskriget. I anslutning till detta rummet fans en filmsalong där man fick se en film om atombombens utveckling och livet i Los Alamos under andra världskriget. Det fanns en avdelning där man beskrev annan typ av forskning som bedrivits Los Alamos och även moderna projekt beskrev. I en annan avdelningen fanns en utställning om atombombens utveckling och hur den fungerar och är uppbyggd. Man fick se modeller atombomberna Fat Man och Little Boy, som släpptes över Hiroshima och Nagasaki innan andra världskriget tog slut.

Los Alamos, med knappt 20.000 invånare, ligger mycket vackert men relativt otillgängligt uppe i Jemez-bergen på 2.400 m höjd, 56 km nordväst om Santa Fe längs väg 4. Från Albuquerque tar det ca 2 tim med bil.
Bergen är vulkaniska och beboddes av anasazi-indianema i ca 500 år, från I 100 till 1550.
Den moderna tiden kom sent till Los Alamos; först 1943 bildades ett samhälle i absolut hemlighet som ett center för militär forskning kring byggandet av den första atombomben. Först 1945 blev det allmänt känt att stan existerade. Fortfarande är försvaret den störste arbetsgivaren och vid Los Alamos National Laboratory bedriver man forskning kring kärnbränsle, alternativa energikällor och på det medicinska fältet.

Här befinner vi oss på Bradbury Science Museum i Los Alamos. Bilderna visar modeller atombomberna Fat Man och Little Boy, som släpptes över Hiroshima och Nagasaki innan andra världskriget tog slut.

Manhattanprojektet

Manhattanprojektet är kodnamnet för det amerikanska kärnvapenprogram som ledde till atombomberna över Hiroshima och Nagasaki 1945. Redan sommaren 1939 hade Albert Einstein informerat president Roosevelt om möjligheten att använda kärnenergi militärt. I det projekt som Roosevelt gav klartecken till 1941 ingick både kärnfysiker som flytt från nazismen och brittiska forskare. Arbetet leddes av Robert Oppenheimer i ett ökenområde i New Mexico. Tidspressen var hård eftersom man visste att Hitlertyskland också låg långt framme i forskningen. De blygsamma summor som projektet först beräknades kosta hade sommaren 1945 stigit till 2 miljarder. Den 16 juli 1945 gjordes den första provsprängningen och i augusti fälldes atombomberna över Japan. Över Hiroshima fällde USA i krigets slutskede (6 augusti 1945) historiens första atombomb för att tvinga det obesegrade Japan till underkastelse. Bomben, en uranbomb, fälldes av en B-29 Superfortress (med namnet Enola Gay) och detonerade på 600 m höjd.

Den lade 80-90 % av bebyggelsen i ruiner. Uppgiften om antalet omedelbart dödade varierar mellan 80 000 och 200 000. Många överlevande fick svåra strålskador som visade sig (ibland långt senare) i form av sjukdomar, missbildningar och dödsfall samt skador på arvsmassan hos de drabbade. Både USA och Japan undertryckte länge all information om bombens verkningar. (En andra bomb fälldes över Nagasaki 9 augusti 1945.) Återuppbyggnaden av Hiroshima inleddes 1950. I augusti varje år hålls en fredshögtid i staden, som blivit ett internationellt vallfartsmål med en rad minnesmärken, bl.a. en fredspark med monument över offren och museum över atombombens verkningar samt en världsfredskatedral.
En plutoniumbomb fälldes 9 augusti 1945 över Nagasaki. Den ödelade drygt en tredjedel av staden och krävde ca 40 000 dödsoffer och något färre skadade.

v Vi kommer till Santa Fe

är vi hade tittat färdigt i Bradbury Science Museum åkte vi och åt på drivein-snabbmatskedjan Solly's.Här fick man parkera på en parkeringsplats och på en stolpe fanns det en meny på vad som fanns att äta. När man hade bestämt sig för vad man ville ha ropade man i en högtalare sin beställning och efter några minuter kom det ut en servitris med maten och tog betalt. Måltiden fick man sedan äta upp i bilen.

Efter måltiden fortsatte vi på väg 4 och en lite bit utanför Los Alamos låg det en vacker klyfta som vi stannade till vid. Till slut tog väg 4 slut och vi svängde nu söderut på Highway 285 som ledde oss till Santa Fe. Här hittade vi ett motellrum relativt nära Santa Fe's centrum. På kvällen gick vi ut och åt en bit och tittade närmare på Santa Fe's centrum.

Här har vi lämnat Los Alamos och åker nerför bergen till Santa Fe. Här har vi stannat vid en vacker klyfta strax utanför Los Alamos.

Fakta om Santa Fe

anta Fe, huvudstad i delstaten New Mexico, är en mycket oarnerikansk stad med en rik och levande historia. Man blir nästan förvånad över att den lyckats behålla så mycket av sitt spansk/indianska arv intakt. För en gångs skull är gatunätet inte i räta fyrkanter utan slingrande och oregelbundet som i medeltida, europeiska städer. Man möts inte av skyskrapor som likt en utsträckt hand strävar mot himlen utan en låg, väl sammanhållen bebyggelse.
Även moderna hus byggs i traditionell, mexikansk stil med tjocka slammade murar i gyllenbrunt, rundade hörn och platta tak Luften är härligt klar och frisk.
År efter år rankas Santa Fe som en av de mest populära besöksmålen inom USA och det förstår man när man varit där. Ska man vara ärlig är det så att turisterna stundtals tar över staden.

Santa Fe med ca 65.000 invånare ligger drygt 90 km norr om Albuquerque och är USA:s äldsta huvudstad. Den är belägen på över 2.000 meters höjd vid foten av the Sangre de Cristo Mountains och är därmed den högst belägna huvudstaden i landet. Det är alltså en kuperad stad, vilket förvånar många förstagångsbesökare.
Sedan 1916 är Santa Fe en konstnärsstad dit allt fler konstnärer flyttar och idag är det den tredje största konstrnarknaden i landet med så mycket som 150 gallerier.
Santa Fe är också centrum för helande kunskap med många utövare av akupunktur, aurabalansering och massage och här bubblar landets äldsta hälsokälla, Ojo Caliente, med hejande vatten.

Santa Fe's Historia

Man känner till bosättningar i New Mexico så långt tillbaka i tiden som 1200 f Kr. När de första spanska upptäcktsrensandena kom till New Mexico på 1540-talet var det för att söka guld och utforska landet och se var man i framtiden kunde grunda besättningar. Men det skulle dröja till slutet av århundradet innan de första spanjorerna slog sig ned i trakten. I början av 1600-talet inleddes den första erövringen av New Mexico och spanjorerna byggde ett guvernörspalats i Santa Fe för att markera att platsen var New Mexicos huvudstad. Området New Mexico var före 1848 mycket större än dagens delstat New Mexico och omfattade bl.a. Arizona, Texas, Colorado och Nevada.
Puebloindianema som levt i området i tusen år motsatte sig spanjorernas intrång och inte minst försöken att slå sönder bykulturen och de religiösa riterna. Till skillnad mot andra indianstammar, som var nomader, levde puebloindianerna i små byar med mycket täta sociala band. Spanjorerna och då främst franciskanerpräster såg som sin uppgift att kristna indianerna. Det var spanjorerna, som gav dessa indianer namnet pueblo, "folk" på spanska.

Santa Fe grundades av spanjorerna 1610. I mitten av 1600-talet skedde en ny inflyttning österifrån av apacheindianer, som var ett ridande nomadfolk vilket livnärde sig på att jaga bufflar. Även dessa indianer var ovilliga att acceptera de vitas makt och tillsammans med puebloindianerna genomförde de en revolt 1680. Många spanska nybyggare dödades och de som överlevde flydde tillbaka ner över Mexikos gräns.
I tolv år, 1680-92, styrde indianhövdingen Popé från palatset i Santa Fe. Han försökte hålla samman indianerna, men de inre motsättningarna mellan stammarna var stora, vilket bidrog till att deras ställning försvagades. Spanjorerna inledde sin andra kolonisering av New Mexico 1692. General de Vargas och hans soldater återerövrade hela New Mexico utan att möta något nämnvärt motstånd från de splittrade indianerna.
Spanjorerna hade lärt sig att inte sprida ut gårdarna - ranchos - utan att bygga husen nära varandra. Det är nu som typiska spanska byar växer upp längs mellersta delen av Rio Grande-dalen. Genom att spanjorerna bodde mera samlat kunde de lättare försvara sig mot anfall från puebloindianerna.

Puebloindianerna kom att decimeras till antalet under 1700-talet, både av sjukdomar och av ständiga attacker från andra indianstammar, framför allt då apache och comanche.
Så länge spanjorerna härskade över Mexiko förbjöd man all handel med fransmännen i landet mellan Mississippi och Missouri och med de engelsktalande kolonierna. Det innebar att alla varor som skulle importeras till New Mexico måste forslas från Mexiko i söder, där spanjorerna hade kontroll över handeln. Det var först när Mexiko blev självständigt från Spanien 1821 och den nya handelsvägen The Santa Fe Trail öppnades samma år mellan Missouri och New Mexico, som handeln österut tog fart.
The Santa Fe Trail blev som en riktig väg genom landskapet och man kunde se spår av karavanvagnarna mer än hundra år efter att den sista vagnen gått fram. Santa Fe var länge centrum för handeln. Staden blev slutstation för Santa Fe-rutten samtidigt som man 1829 öppnade en ny handelsväg västerut till Kalifornien, som kom att kallas The Spanish Trail.
Santa Fe behärskades, med undantag för 12 år i slutet av 1600-talet, av Spanien fram till 1821, då Mexiko övertog makten.

Mexikos överhöghet varade emellertid bara till 1846 då amerikanarna erövrade New Mexico. I juni 1846 sände USA trupper söder och västerut från Fort Leavenworth vid Missouri under ledning av general Stephen Watts Kearny för att lägga under sig nya landområden.
I augusti samma år kunde USA:s soldater erövra New Mexico utan något större motstånd och i stället för Mexikos flagga hissades USA:s över guvernörspalatset. Bland annat för att området var så glest befolkat dröjde det ända till 1912 innan president William Howard undertecknade det dokument, som stadfäste New Mexico som den 47:e delstaten i USA.
Efter USA:s ockupation av New Mexico gav puebloindianerna sitt stöd åt den nya regeringen om den bara i sin tur lovade att ställa upp och hjälpa dem att försvara sig mot navajoindianerna. Navajo- och apachestammarna kom under 1800-talet att göra det kraftigaste motståndet mot nybyggarnas intrång i New Mexico och den kolonisering av indiansk mark, som nu skedde.

v Vi tittar på Santa Fe och åker till Durango

Måndagen den 24 april 2000

en här morgonen inledde vi med att göra en liten sighseeingtur till fots i Santa Fes centrum på egen hand. Först gick vi till Santa Fe Plaza. Santa Fe Plaza som är torget mitt i stan kring vilket allt kretsar, har i över 400 år varit en viktig mötesplats. Såväl den viktiga handelsleden the Santa Fe Trail som El Camino Real slutade här. Torget är rektangulärt av strategiska skäl och för att passa till olika ceremonier. Såväl religiösa processionen som militära parader hölls här. Torget var ömsom avrättningsplats ömsom marknadsplats På senare år har platsen ställts i ordning såsom den såg ut kring sekelskiftet 1800/1900.
Plazan omges av några av de äldsta byggnaderna i landet, som uppförts av spanjorerna. Idag pågår alltid en mängd olika aktiviteter på Plazan som skuggas av träd och är förvånansvärt liten.

Runt torget är den urgamla stadsplanen bevarad med sitt nät av slingrande gränder.
En histrorisk byggnad som ligger vid Santa Fe Plaza är Palace of the Govenors och som dominerar Plazan längs norra långsidan. Det byggdes redan i början på 1600-talet och är stans äldsta byggnad. Dessutom är det USA:s äldsta offentliga byggnad som fortfarande är i bruk. Det uppfördes som högkvarter för den spanska administrationen och var ursprungligen större än idag.
I skydd av pelargången längs framsidan sitter indianer med hantverk, framför allt smycken, utbredda till försäljning. Ungefär samma produkter säljs i en uppsjö av affärer längs gatorna i innerstan och man blir litet mätt på indianhantverk efter ett tag.

Här befinner vi oss vid Santa Fe Plaza som är torget mitt i stan kring vilket allt kretsar. Plazan omges av några av de äldsta byggnaderna i landet, som uppförts av spanjorerna. Palace of the Govenors dominerar Plazan längs norra långsidan. Det byggdes redan i början på 1600-talet och är stans äldsta byggnad.

Efter att vi hade tittat på Santa Fe Plaza och byggnaderna runtomkring gick vi till den ganla kyrkan San Miguel Mission som ligger på Santa Fe Trail. San Miguel Mission hör till de äldsta kyrkorna i USA. Helgedomen byggdes ursprungligen 1626 av tlaxcala-indianer, som hade följt med de spanska soldaterna och missionärerna till New Mexico som tjänare. Mycket av kyrkan förstördes i pueblorevolten 1680, bland annat störtade taket in. Dagens kyrka är vacker med tjocka, vita väggar och trätak. Altartavlan består av nio olika bilder och träskulpturer.
Kyrkan är centrum i ett tidigare bostadskvarter för arbetare och husen omkring är gott och väl 200 år. Idag är detta ett av de mest attraktiva bostadsområdena i Santa Fe. Flera trevliga restauranger är belägna runt kyrkan.

Efter att vi hade tittat färdigt på Santa Fe centrum, lämnade vi Santa Fe och åkte på highway 84, med Durango i Colorado som slutmål för dagen. På vägen stannade vi framför en underlig formation i berget som kallades för Echo Hole. Vägen gick genom de klippiga bergen och det omgivande landskapet var väldigt vackert. Vi lämnade highway 84 och fortsatte på highway 160 mot Durango, då vi befann oss här utanför Pagosa Springs och i bakgrunden kunde man se de snöklädda Klippiga bergen. Sent på eftermiddagen var vi framme i Durango som ligger vackert mellan bergen. Vi hittade ett motell och på kvällen gick vi på en barrunda och hittade en bar som det var mycket folk på, trots att det var måndagkväll. Efter en trevlig kväll gick vi tillbaka till vårt motell.

Klicka på knapparna för att backa tillbaka eller för att läsa vidare om resan.