Phoenix

v Vi flyger till Phoenix

Onsdagen den 19 april 2000
enna dag flög vi från Landvetter (Kl. 8:05) till Arlanda, vilket tog en timme. På Arlanda gick vi på Atlantflyget till Chicago som lyfte 10:10, vilket tog nästan 9 timmar. Under flygresan var det fria drinkar och vi passade på att utnyttja detta och hävde i oss en del öl och whisky. En stund innan vi skulle komma in över Nordamerikanskt fastland fick vi en grön och en vit papperslapp. Den ena lappen var från den amerikanska immigrationsmyndigheten. På denna lapp skulle man fylla i personuppgifter om sig själv. Man skulle fylla i uppgifter om syftet med resan, om man hade varit dömd till fängelse, om man hade varit nazist under andra värlskriget och en del andra uppgifter. Den andra lappen var från den amerikanska tullmyndigheten. Här fick man fylla i om man hade något att deklarera, man fick inte ha med sig för mycket kontanter och diverse prylar. Vidare fick man inte ha med sig några frön, frukt och annat organiskt material.	Anledningen till detta är att amerikanarna inte vill ha in främmande växter och djur i sitt land. Efter att ha fyllt i dessa papper, flög vi snart in över den Nordamerikanska kontinenten. Till slut landade vi i alla fall på Chigagos flygplast O'hare. När vi hade lämnat planet fick vi gå i en gång tills vi kom fram till den amerikanska immigrationsmyndigheten. Här fick man gå i en slingrande gång bestående av stolpar och band i ett stort rum. På två sidor om den här gången låg det fullt med diskar där det satt folk från immigrationsmyndigheten. Trots att kön var ganska lång gick det ändå ganska snabbt. När kom fram till en av diskarna kollade kontrollanten genom pappret man hade fyllt i på planet och passet. Efter han hade kollat färdigt och stämplat papper och fick man passera. Nu gick vi till bagageutlämningsbandet och hämtade vårt bagage. Därefter kom man fram till den amerikanska tullen, där man fick lämna fram den andra lappen man hade fyllt i på planet.
Chicagos flygplats O'hare är världens största flygplats, och den var väldigt stor faktiskt den har fyra termianler och man förflyttar sig mellan terminalerna med hjälp av förarlösa tåg. Efter att vi hade passerat tullen fick vi lägga på vårt bagage på ett bagageband, varifrån bagaget skulle flyttas över till vårt anslutningsflyg. Därefter hoppade vi på det förarlösa tåget och tog oss från den internationella Terminal 5, till United Airlines Terminal 1 för inrikesflyg. Till Chicago flög vi med SAS flight SK 144. Från Chigago skulle vi flyga till Phoenix med United Airlines flight UA 0423. Vårt plan skulle ha en flygtid på drygt 3,5 timme, men på grund av att ett kraftigt åskväder, blev vårt plan försenat med 1,5 timme. Till slut kom vi i alla fall fram till Phoenix flygplats. Eftersom planet var ganska försenat, hann det bli mörkt innan vi kunde lämna flygplatsen. Vi hade dessförinnan kvitterat ut vår hyrbil som vi hade bokat hemma i Sverige, hos AVIS.	Vi hämtade vår bil på AVIS parkering. Bilen vi skulle ha dom närmaste 17 dagarna till Los Angeles, var en Chevrolet Malibu av årsmodell 2000. Vi lastade i vårt bagage och är körde till vårt hotell i Scottsdale. Till vårt hotell i Scottsdale som vi skulle övernatta på var det en bit. Efter att vi hade tagit oss från Phoenix flygplats på motorvägarna i mörkret kom vi fram till vårt hotell Days Inn Scottsdale Fashion, i närheten av Fashion Square i Scottsdale. Hotellet hade vi bokat hemma i Sverige. Efter att vi hade parkerat vår bil, checkat in och fått vårt rum tog vi in våra väskor på vårt rum. Därefter gick vi på en kvällspromenad runt vårt hotell och tog oss lite nattamat innan vi gick och lade oss relativt tidigt lokal tid. Vi ville nu komma ifatt med tidsomställningen, det skiljer 8 timmar jämfört med Sverige och när vi gick och lade oss Kl. 22 lokal tid, var den 6 på morgonen hemma i Sverige.

v Fakta om Phoenix

limatet och naturen spelar en framträdande roll i Phoenix, Arizonas huvudstad. Phoenix ligger ungefär mitt i delstaten och är en bra utgångspunkt för Utflykter i det fascinerande landskap. Arizona bjuder med brännande öknar, :purpurröda, djupt eroderade vulkanberg, sällsynta kaktusar och bitvis gåtfulla indiankulturer. Arizona är så vidsträckt att många besökare måste välja vilka områden de vill besöka. Föredrar man enastående natur ska man välja den norra delen (från Phoenix är det ca 6 timmars bilresa norrut till Grand Canyon medan området kring Tucson är rikt på historia med bl.a. flera spökstäder. Phoenix ligger på 372 m höjd i den platta dalen Salt River Valley där floderna Salt River och Gilda Rivers rinner samman. Det är mitt i Sonoran Desert, en av de torraste platserna i Arizona. Regionen garanteras en kontinuerlig vattentillförsel genom Theodore Roosevelt Dam, som ligger 75 km nordöst om Phoenix. I och med att man fick vatten kunde man utveckla ett avancerat jordbruk och utnyttja det varma klimatet till att odla citrusfrukter och bomull. På senare år har man konstruerat en viadukt från Colorado River för att försäkra sig om vattentillgången.	Tillsammans med förorterna är Phoenix en av USA:s större städer med närmare tre miljoner invånare. Tillväxten visar ingen tendens till att mattas. Det torra och varma klimatet lockar folk från alla delar av landet att slå sig ner i Phoenix; inte minst äldre människor har upptäckt det soliga Arizona. Golf, tennis och bad betyder mycket för de boende. Det finns drygt 70 golfbanor och en mängd turneringar anordnas. Man beräknar dessutom att det finns minst 1000 tennisbanor och över 100.000 pooler i Phoenixområdet. Fram till 1930-talet var Phoenix ett litet jordbrukarsamhälle och det var först när turisterna upptäckta stadens klara luft och torra, heta klimat som befolkningen växte. Idag är Phoenix centrum för avancerad teknologi, data och elektronik. Staden tillhör det s.k. New West och tar emot företag och människor som flyttar hit från norra och östra delarna av landet. Stora högteknologiska företag som Motorola och IBM har etablerat sig här där marken fortfarande är billig.
Historia
är Phoenix ligger bodde för tusen år sedan och kanske ännu tidigare en indianstam, som antropologerna kallar hohokam vilket betyder ungefär "de som försvann". Man vet tämligen litet om varifrån de kom och vart gav sig av. De var släktingar till de indianer som ursprungligen invandrade till området i slutet av istiden för ca 15.000 år sedan. De har emellertid lämnat flera fascinerande spår efter sig. Se nedan bl.a. Heard Museum, Flueblo Grande Museum och Casa Grande Ruins. Hohokamkulturen kännetecknas av att folk levde i små enrumshus gjorda av lera och gräs. De kremerade sina döda och var duktiga att tillverka keramik. Dessutom behärskade de konsten att anlägga bevattningskanaler, vilket gjorde det möjligt att bedriva jordbruk trots ökenklimatet. Deras kanaler i Salt- och Giladalama beräknas uppgå till nästan 1.000 km. Kanalerna var en till två meter breda och ca en meter djupa. Man tror att indianerna lämnade trakten i mitten på 1400-talet. Kanalerna slammade igen och husen rasade. När Columbus upptäckte Amerika fanns alltså en rik indiankultur i Arizona.	Spanjorerna kom till området första gången på 1530-talet men erövrade det inte förrän ungefär 50 år senare. När de första vita amerikanarna kom till dagens Phoenix i mitten av 1860-talet upptäckte de ruinerna efter bevattningskanalerna och tänkte, att har människor bott här förut måste man kunna bo här en gång till. Därav namnet Phoenix efter antikens sagofågel som flyger in i elden och förgörs men återuppstår ur askan. I slutet av 1 800-talet upptäcktes guld, silver och koppar i trakten vilket drog till sig en ström av människor. Kåkstäder spikades upp och övergavs när malmen tog slut. Fortfarande betyder dock gruvnäringen mycket. Man utvinner bly, zink och guld men koppar är den mest betydelsefulla malmen. Ungefär hälften av USA:s koppar kommer från Arizona. Tucson är en kopparstad, ökenorten San Manuel en annan. Uran har upptäckts bl.a. inom indianreservaten. Så sent som 1912 blev Arizona en av USA:s delstater, den 48:e, och först då kunde man tala om en enad nation. Vid den tidpunkten levde ca 200.000 människor i hela delstaten. Namnet Arizona är indianska och betyder "liten källa".
Orientering
dalen runt Phoenix ligger flera mindre städer, man kan kanske kalla dem förorter. De expanderar mycket fort och flera av dem har över 100.000 invånare. Många turister kommer till Seottsdale, grundad 1888. Här finns många av de finare hotellen. Tempe öster om centrum är ett trevligt område med sin konstgjorda sjö, Town Lake, som den självklara mötesplatsen. Mesa, 20 km öster om Phoenix, är den snabbast växande platsen. Den startade 1883 som ett jordbruksområde. Idag är Mesa känd bl.a. för att mormonema byggt ett stort tempel här. Det finns ett Visitors Center i anslutning till templet.	Glendale är beläget nordväst om Phoenix. 16 km väster om Glendale ligger den viktiga Luke Air Force Base som är den största flygplatsen för jetstridsplan i landet. I Sun City, strax utanför centrum bor nästan bara inflyttade pensionärer och man måste vara över 55 år för att få slå sig ned där.
Scottsdale
Scottsdale är de flesta hotell belägna och det är här turisterna framför allt samlas vid golfbanor och simbassänger. I centrum vid Civic Center ligger flera köpcentra. Mashall Way, the Borgata och Fifth Ave Shops är de mest kända med exklusiva affärer och restauranger. Relativt nytt är shoppingområdet som är anlagt på stranden av Arizona Canal. Scottsdale Mall är ett gångstråk omgivet av välansade gräsmattor och skuggande träd.	Något väster om Scottsdale Mall har vi Old Scottsdale i hörnet Main/1st Sts. Här finns fler affärer och restauranger. Mycket av utelivet är koncentrerat 611 dessa låga byggnader från slutet av 1800-talet. Det är gott om butiker som saluför indianska hantverk, keramik, korgarbeten m.m. Mexikanska restauranger är vanliga. Ett populärt ställe är Steele & Co, Market Place/lst St. Restaurangen är stor med en generös veranda skuggad av gröna växter.

v Vi åker och tittar på Casa Grande

Torsdagen den 20 april 2000

enna förmiddag inledde vi med att besöka Old Scottsdale, viket är ett område med byggnader från 1800-talet där det finns en hel del affärer och restauranger, Efter detta åkte vi till Phoenix centrum där det finns en del skyskrapor. Här åt vi frukost på en snabbmats-restaurangen Subway bestående av en macka och chips. När vi satt där och åt kom en av Phoenix utslagna in för att äta frukost. Med sig hade han en säck med tomburkar och annat skräp han hade samlat på sig, men hon som jobbade där sade till honom att han var tvungen att lämna säcken utanför. Efter denna frukost gick vi en sväng i Phoenix centrum och tittade.

Efter detta lämnade vi Phoenix och åkte till Casa Grande via Interstate-10 som vi svängde av ifrån innan vi var framme vid Casa Grande. Casa Grande Ruins National Monument är ett område med ruiner efter indianbosättningar. Dessa ruiner är ett av de mest synliga bevisen på Hohokamkulturen. Detta är ruinen efter en fyra våningar hög byggnad - Casa Grande - som är ett av de största förhistoriska hus, som någonsin byggts i Nordamerika. Man beräknar att det uppfördes ca år 1350. Den förste europé som upptäckte platsen var jesuitprästen Eusebio Kino, som gav byggnaden namnet Casa Grande (stort hus). Han upptäckte ruinerna år 1694.

Ruinen efter den fyra våningar höga byggnaden i Casa Grande.

Under följande århundraden blev Casa Grande ett landmärke för de som färdades i trakten. I slutet på 1800-talet började man reparera resterna av den gamla byn och 1918 förklarades Casa Grande som nationellt minnesmärke. Forskarna spekulerar över Casa Grandes funktion. Man tror att den översta våningen användes som ett astronomiskt observatorium. Casa Grande var i bruk bara några generationer innan indianerna försvann av skäl som man inte riktigt vet. Man tror att det kanske var förändringar i klimatet som tvingade dem från Giladalen.

I anslutning till ruinerna ligger det ett besökscenter där man berättar om upptäckten och utforskandet av ruinerna och det finns också ett antal föremål utställda som har hittats vid arkelogiska utgrävningar. Utanför centret fick vi syn på en orm, som vi senare fick veta var en Black Razor, som kalasade på fågelägg uppe i en jättekaktus. Efter att ha sett Casa Grande åkte vi återigen ut på I-10 söderut och en bit norr om Tucson åkte vi västerut till den västra delen av Saguaro National Monument.

v Vi besöker Saguaro National Monument

är vi nästan framme vid Saguaro National Monument, Stannade vi till för att titta på några av de jättelika Saguarokaktusarna. Vi fick se jättelika Saguarokaktusar som faktiskt blommade. Vi hade nämligen turen att komma hit under den period av året (april-maj) då öknen blommar, vilket var väldigt vackert. När vi hade kommit fram till Saguaro National Monument och gick vi utmed en stig som går i en slinga i parken. Man fick sen många olika typer av kaktusar som blommade. Saguaro National Monument är avsatt för att skydda den unika ökenvegetationen och då särskilt saguaro-katusen som endast växer här och i Mexiko i hela världen. Parken är uppdelad i en västlig och en sydöstlig del. Den sydostliga delen ligger 27 km från Tucson och kallas Rincon Unit.

Vid Saguaro West, som vi besökte, finns en 10 km lång Scenic Drive. Det är en grusväg genom öknen från vilken man på nära håll kan studera kaktusarna. Det finns också kortare vandringsleder, som är upplagda så att man ska lära sig mera om ökenlivet. Saguaro-kaktusen, som varit skyddad i nationalparken sedan 1933, kan bli hela 15 m hög och leva i över 200 år. Det kan ta upp till 50 år innan en arm på kaktusen växer ut. Kaktusen växer även utanför naturreservaten men kanske inte så koncentrerat som där. En fara för kaktusens överlevnad är "kaktustjuvarna". Det är många människor i de omkringliggande delstaterna som är beredda att betala ett högt pris för en jättekaktus som kräver lite vatten. Kaktusarna är lätta att gräva upp eftersom rötterna bara når ner någon meter i marken.

Här har vi stannat till för att titta på Saguarokaktusar innan vi kom fram till Saguaro National Monument.

v The Arizona Sonora Desert Museum

Efter att vi hade kört en liten stund söderut kom vi fram till The Arizona Sonora Desert Museum. The Arizona Sonora Desert Museum är en av de främsta sevärdheterna i Tucsonregionen. Museet, som grundades 1952, är ett stort område i Tucson Mountain Park mitt i öknen ca 20 km väster om Tucsons centrum. I parken åskådliggörs växt- och djurlivet i Sonoraöknen. Anläggningen är alltså både djurpark och botanisk trädgård. På ett pedagogiskt och engagerande sätt visar man hur spännande och levande öknen är. Det finns över 200 olika djur och mer än 300 olika växter. Här fanns det många olika typer av kaktusar som blommade riklligt och andra typer av växter. Vi fick gå in i en stor bur där det fanns ett antal fåglar som lever i den Arizoniska öknen. Många av fåglarna var väldigt färgglada och vackra. I annan bur fanns det ett antal olika typer av kolibrier.

Bland de olika djur man fick se fanns det ökenhjortar, tvättbjörnar, bävrar, fiskar och även ökensköldpaddor, vilket man blev lite förvånad över att det faktiskt levde sköldpaddor i öknen. I några gropar fanns det olika arter av rovdjur, bland annat ozeolot, jaguar, bergslejon, puma och varg. I terrarier kunde man beskåda skallerormar och andra typer av ormar och även ödlor och spindlar. Här fanns några exemplar av det märkliga Joshua-trädet. Träden har fått sitt namn av mormonerna, som passerade området där Joshua Tree National Park i södra Kalifornien ligger. Mormonerna tyckte att trädens uppåtsträckta grenar påminde om Joshua när han sträckte upp armarna mot himlen. Träden kan bli omkring 12 meter höga. När vi hade tittat färdigt på detta sevärda ökenmuseum åkte vi vidare mot Tuscon där vi skulle övernatta.

Innan vi kom fram till Tucson stannade vi till vid Old Tuscon Studios som vi kanske hade tänkt att besöka. Men det kostade hela 14 dollar att gå in och vi hade inte så mycket tid att titta på detta, så vi tyckte det inte var värt pengarna och åkte därför vidare. En liten bit efter Old Tuscon Studios stannde vi till vid en butik som säljer olika typer av stenar och mineraler, som vi gick in i och tittade lite i. Därefter åkte vi in till Tuscon och letade reda på ett motell där vi kunde övernatta. Vi gick på en restaurang och åt en god amerikansk stek, innan vi gick och lade oss ganska tidigt, eftersom vi kände av tisomställningen än och kände oss lite trötta.

Här står jag framför ett Joshua-träd. Träden kan bli omkring 12 meter höga.

Old Tucson Studios

ld Tucson Studios ligger 17 km väster om centrum på vägen till the Arizona Sonora Desert Museum. Kör I-10 och välj avfart Speedway Blvd (väst); följ sedan skyltarna. Här har man sökt att bevara allt vad vi förknippar med Vilda Västern - cowboys, skjutglada banditer, salooner med lättklädda flickor och en järnväg med ångloket "Reno" från 1872, som förmodligen är det mest fotograferade loket genom historien.
Det mesta i Old Tucson byggdes upp 1939 när filmbolaget Columbia Pictures spelade in den klassiska vilda västernflimen "Arizona" med William Holden i huvudrollen. Sedan dess är det många kända filmstjärnor som har vandrat längs Old Tucsons dammiga gator; John Wayne, Clint Eastwood, Kirk Douglas, Ava Gardner och Elisabeth Taylor.
Här har spelats in mängder av filmer och TV-serier, bl.a. "Rio Bravo", "El Dorado", "Three Amigos", "Gunfight at the O.K. Corral" (se Tombstone nedan), "Young Riders" och "High Chaparral".

1995 brann större delen av härligheten ner men idag är allt återställt till det skick det var innan branden. Fortfarande används Old Tucson för filminspelning. Drygt 400 filmer har spelats in här.
Mycket folk vandrar omkring på området iförda tidstypiska kläder. Det händer alltid någonting, allt från can-can-uppträdanden till stuntdemonstrationer och pistoldueller på Front Street. Man kan ta en drink på en av saloonerna eller varför inte hjälpa Dr. W. W. Wheezer's när han blandar undergörande drycker i sin medicinshow. I Town Hall Museum finns en intressant utställning om branden 1995, om filmer som spelats in på området, filmstjärnor o.s.v. Ofta vandringsutställningar.
En av de senaste attraktionerna är en speciell "Soundstage Tour" där man under en tur upplever filmeffekter av alla de slag; en annan "attraktion" är en offentlig hängning. Du kan också ta en åktur med CP Huntington smalspåriga järnväg genom Old Tucson. öppet dagligen 9-19.

v Fakta om Tuscon

Id Flueblo kallas Tucson, som är en stad i tillväxt med knappt en miljon invånare och därmed den näst största staden i delstaten Arizona. Södra Arizona karakteriseras av närheten till Mexiko. Här ligger flera historiskt intressanta platser, bl.a. gruvstäderna från sekelskiftet med atmosfär från filmernas Vilda västern. Här blandas folk med spanskt och mexikanskt ursprung med indianer och yankees från norr. Merparten av befolkningen har flyttat in sedan andra världskriget och kommer från hela USA. Fortfarande är det spanskt/mexikanska inflytandet stort när det gäller människor, arkitektur, språk, kultur och inte minst mat. Tucson framhåller gärna att man är den mexikanska matens huvudstad. Den största enskilda arbetsgivaren idag är University of Arizona tätt följd av flygbasen.	Turismen spelar också en viktig roll i stadens ekonomi och frestar med flest soldagar i hela landet eller 350 stycken. Dessutom satsar man hårt på att locka till sig högteknologisk industri, som till exempel IBM. Tucson är omgivet av indianreservatet Tohono O'Odham på 11.300 kid, som är det största reservatet näst efter navajoindianemas. I reservatet reser sig den 2.577 m höga toppen Baboquivare Peak, som är helig för indianerna. Interstate 10 i öst-västlig riktning och den nord-sydliga 1-19 möts i Tucson. Stadskärnan är kompakt omgiven av utspridd förortsbebyggelse. Downtown är koncentrerat öster om I- 10 med Stone Ave och Broadway som huvudgator.
Historia
ucsons historia är lång och brokig. Staden kan skryta med att ha den längsta sammanhängande bosättningen i landet. För tusen år sedan levde här indianer, som tillhörde hohokam-folket, en indianstam som bodde i södra Arizona fram till i mitten på 1400-talet. De livnärde sig bl.a. som jordbrukare längs Santa Cruz River. Hohokam-folket har till exempel lämnat efter sig hällristningar på Signa Hill i dagens Saguaro National Park.	I slutet på 1600-talet, när de första spanska missionärerna kom till trakten (bl.a. fader Eusebio Francisco Kino), kunde de berätta att landet beboddes av pima- och sobaipuri-indianer. Pimaindianerna levde bl.a. i en by vid foten av Sentinel Peak (idag känd som "A" Mountain). Bosättningen kallades för "Stjukshon", vilket betyder ungefär "en källa vid foten av ett svart berg".
Det var Hugo O'Connor, som började uppföra en fästning på platsen 20 augusti 1775 och i och med det kan man säga att Tucson grundades. De spanska nybyggarna behövde en stödjepunkt, som skydd för attacker från apache-indianerna. Man uppförde en muromgärdad fästning, som fick namnet Presidio of San Agustin del Tucson, men snart kallades Old Pueblo. Det mesta av befästningen har försvunnit men en del rester kan ses på andra våningen av Pima County Courthouse i centrum av Tucson. Staden blev en del av Mexiko när landet frigjorde sig från Spanien 1821. År 1863 blev Tucson amerikanskt och Arizona fick status som territorium.	År 1867 förklarades Tucson för huvudstad i Arizona. När Arizona blev en av de amerikanska delstaterna 1912 flyttades huvudstaden till Phoenix. Som kompensation förlades University of Arizona till Tucson. Universitet är Arizonas äldsta och största lärosäte med 35.000 studenter. Tucson förblev en relativt lugn och fridfull stad fram till andra världskriget då Davis-Monthan Air Force Base, en viktig militärbas, anlades. Efter kriget var det många piloter som fått sin träning i Tucson som återvände till staden.

Klicka på knapparna för att backa tillbaka eller för att läsa vidare om resan.