Memphis

v Vi flyger till Memphis.

Tisdagen den 21 maj 1996

en här dagen skulle vi flyga till Memphis. Med hjälp av taxi tog vi oss ut till Orlando's flygplats. Klockan 12:05 lyfte vårt flygplan mot Memphis. Vi flög denna gång med Northwest Airlines.
Det var vår första inrikesflygning som ingick i det flygpass med tre inrikesflygningar vi gjorde. Det minsta antalet inrikesflygningar man får göra med ett sådant flygpass är 3 maximalt antal är 6. Dessa inrikesflygningar måste göras med samma flygbolag. Flygpasset kan endast köpas av de resenärer som i samband med dessa har gjort en atlantflygning med samma flygbolag eller en samarbetspartner. KLM och Northwest Airlines är samarbetspartner och därför kunde vi köpa detta flygpass. Fördelen med flygpass är att det blir betydligt billigare att flyga.

Nåväl, nog om det, vår flygning till Memphis tog drygt 2 timmar och vi landade på Memphis internationella flygplats strax efter ett på eftermiddagen. Memphis är en timma efter Orlando på klockan. Efter att vi hade hämtat bagaget, fick vi fatt på en taxi som kunde köra oss till vårt hotell. Det här hotellet hade vi bokat i Orlando. Memphis är en stor sjukhusstad med flera stora sjukhus. Det här hotellet låg i närheten av det stora Baptist Hospital dit Elvis Presley fördes när han dog 1977. Vårt hotell hette Hotel Medical Center. När vi började närma oss hotellet frågade taxichuffören oss "Why are you going to the hospital". Vi trodde att han missupfattat oss när vi sa att vi skulle till Hotel Medical Center, och att han trodde att vi skulle till ett sjukhus. Vi förklarade då att vi skulle till detta hotell och inte till något sjukhus.

Han sa då att anledningen till att folk bor på det här hotellet är att antingen ska man besöka sjukhuset som patient, eller ska man hälsa på en anhörig som är inlagd på sjukhuset. Vi kom i alla fall fram till hotellet. Hotellet var helt okej, anledningen till att vi valde detta hotell var att det låg på lagom gångavstånd från Memphis centrum. Efter att vi hade installerat oss i vårt rum, beslöt vi oss för att gå på en promenad och utforska Memphis. "Walking in Memphis", som Cher sjunger i en låt. Vi gick först en sväng i det kvarter som låg runt hotellet. Detta var ett bostadskvarter som var ganska slitet. Mycket av bebyggelsen i det centrala Memphis är ganska slitet och nergånget. Vi gick sen in mot centrum. På vägen passerade vi ett hus från 1832 som likande ett hus från en bomullsplantage.

Huset kallas för "The Hunt-Phelan Home". Här hade sydstadssidan's general Ulysses Grant sitt högkvarter i Memphis under det amerikanska inbördeskriget. Även sydstaternas president Jefferson Davis tillbringade en dle av sin tid i detta hus. När vi hade gått ytterligare en bit kom vi till bluesmusikens vagga på Beale Street. Beale St är den mest kända gatan i Memphis centrum. På senare år har myndigheterna förstått värdet i Beale St och lagt ner betydande belopp på att renovera området. Man har skapat Beale Street Historie District, vilket idag betraktas av hela nationen som bluesmusikens vagga. Gatan är själva navet i Memphis musikliv och hör till de mera berömda gatorna i USA. Här finns butiker, restauranger, klubbar och minnesmärken, som berättar om bluesens utveckling.

Beale St är den mest kända gatan i Memphis centrum. Gatan är själva navet i Memphis musikliv och hör till de mera berömda gatorna i USA. Här finns butiker, restauranger, klubbar och minnesmärken, som berättar om bluesens utveckling.

På trottoaren är noter infällda och namn på kända musiker.
Under de tidigaste åren i stans historia byggde de välbeställda sina villor här men efter gula febern-epedemien flyttade de och i stället fick kvarteren en blandad befolkning av svarta, greker, kineser och italienare. De bodde ofta i våningen över sin förrättning om det nu var skrädderi, restaurang, livsmedelsaffär eller tvätteri. Under inbördeskriget hade general Grant sitt högkvarter i området.
Beale St har framför allt varit centrum för den svarta kulturen. Kring sekelskiftet med dess strikta segregation var detta de svartas stadsdel med egna försäkringsbolag, bank, tidning, radiostation o.s.v. (jämför Abum Street i Atlanta).

Med det kommersiella livet följde nöjen med barer, varitéer, spelhallar, hembränt o.s.v. Baksidan var kriminalitet, alkoholism och prostitution.
När segregationen i början av 1940-talet inte blev fullt lika sträng kunde de svarta flytta från området och ut till förorterna. Beale St kom i bakvattnet och största delen av den tidigare bebyggelsen jämnades med marken. Undantaget är Oipheum Theatre och några äldre fastigheter mellan. Second och Fourth Sts.
Orpheum Theater på backkrönet (korsningen Beale och Main Sts), en varietéteater och premiärbiograf från 1926, är idag Memphis teatercentrum. I november varje år äger The National Blues Music Awards rum där man korar årets bluesartist.

Här är en bild från Main Street är huvudgatan i Memphis centrum. Hela gatan har rustats upp och är i fint skick. På gatan går det spårvagnar av äldre modell.

I backen ner mot centrum står en relativt liten staty av Elvis Presley med gitarr (i Tennessee Welcome Center står en betydligt mer imponerande Elvis). Vi vandrar vidare och stöter på en av de senaste exploateringama av Elvis, nämligen restaurangen Elvis Presley's Memphis i korsningen med Second St (126 Beale St). Det är familjen Presley som står bakom restaurangen, som går i 50-talsstil och ligger i det hus där Elvis skräddare, Lansky Bros Men's Shop, hade sina lokaler. Borden är ordnade i alkover runt en scen där band uppträder eller man visar gamla elvisfilmer på storduk. Intressantast är kanske fotona från 1956 och framåt, som pryder väggarna.
Det som gör Beale St så speciell är alla musikklubbar som ligger tätt i ett område.

Här ligger bland annat Mr Handy's Blues Hall, B.B Kings Blues Club, m.fl. Bland de äldsta etablissemangen hör Rum Boogie Cafe och The New Daisy Theatre. Som regel är det opretentiösa klubbar utan entréavgifter. Man köper en läsk, öl eller något enklare att äta, slår sig ner vid något av borden och stannar så länge man har lust.
Efter Beale St svängde vi norrut upp på Main Street. Main Street är huvudgatan i Memphis centrum. Hela gatan har rustats upp och är i fint skick. På gatan går det spårvagnar av äldre modell. En bit upp på Main Street svängde vi av och gick västerut. Så småningom kom vi ner till Mississippi. Nere vid stranden låg det några hjulångare som gör turer på Mississippi-floden.

Nere vid stranden till Mississippi-floden låg det några hjulångare som gör turer på Mississippi-floden.

Vi gick sedan tillbaka till Main Street. På en av sidogatorna hittadevi en engelsk pub som vi gick in och tog några öl på. Den här sidogatan var i bra skick som Main Street, men annars var dom flesta sidogatorna mycket slitna. Man hade tydligen bara bekymmrat sig om att rusta upp framfasaderana. Efter att ha inmundigat oss lite öl gick vi tillbaka till vårt hotell. På vägen passerade vi den legendariska Sun-studio.
Sun Studio, 706 Union Ave, ligger ca 10 min till fots öster om Beale St. Studion är inhyst i ett tårtbitshus som står för sig själv i korsningen. Den är öppen för besökare dagligen 10-18. På dagtid har man turer varje halvtimme.

Detta är den legendariska inspelningsstudion där inte bara Elvis spelade in sina första plattor utan även stjärnor som Johnny Cash, Jerry Lee Lewis, B. B. King och Carl Perkins. Med andra ord kan man kalla studion för rock'n'rollens födelseplats.
Mycket av den ursprungliga miljön och inspelningsutrustningen är kvar och det är lätt att föreställa sig den unge, oupptäckta Elvis i denna miljö. På väggama hänger foton från Elvis första uppträdanden och tittar man noga efter upptäcker man att Elvis har lånat sin fars byxor när han framträder.
Även om Sun Records inte längre håller till i lokalerna använder vissa stjärnor studion.

Detta är den legendariska inspelningsstudion Sun Studio, där inte bara Elvis spelade in sina första plattor utan även stjärnor som Johnny Cash, Jerry Lee Lewis, B. B. King och Carl Perkins. Med andra ord kan man kalla studion för rock'n'rollens födelseplats.

Vill du själv spela in en souvenirskiva går det bra till en kostnad av minst $20. Sun Studio Café med rödvita dukar i gullig 50-talsstil klassiska radioapparater i fönstret, har öppet 11-16. Som sig bör finns även en souvenirbutik.
När vi var på vägs hem till hotellet, tänkte vi köpa några öl. Vi gick in i en Liquer-store. När vi kom in i butiken kom vi in i en gång. Runt omkring på tre sidor av rummet var det glasväggar av skottsäkert glas, bakomför fanns det hyllor fulla med spritflaskor. Bakom den inglasade kortändan dök det upp en svart man bakom en glaslucka och undrade vad vi ville ha. Vi fågade då om han hade några öl. Mannen svarade då att i Memphis dricker man inte öl.

Lite lätt roade efter detta svar gick vi istället till en närliggande mack för att inhandla öl. Tillbaka på hotellet tillbringade vi resten av eftermiddagen vid hotellets pool. På kvällen gick vi sedan tillbaka till Beale St. Den här gången gick vi in på en av musikklubbarna för att få höra lite levande musik. På denna klubb spelade ett bra band som spelade mycket medryckande musik. Musiken var både blues och rock'n'roll. Musiken var mycket bra och det var gott med folk på musikklubben. När vi senare framåt natten tyckte att vi var nöjda och belåtna på musik gick vi tillbaka till vårt hotell. Nästa dag skulle vi åka ut till Graceland.

v Fakta om Memphis

amnen Elvis och Beale St fångar Memphis betydelse som musikstad och Mississippi, Holiday Inn och Federal Express är nyckelord för att karakterisera Memphis som en viktig knutpunkt för transporter och kommunikationer. Memphis är med sina drygt 800.000 invånare USA:s 15:e största stad.
Memphis ligger på farstukvisten till Mississippi på östra stranden i sydvästra hörnet av Tennessee. Tack vare sitt läge var staden framför allt under 1870 och 80-talen centrum för bomullshandeln och ännu är Memphis en av landets största spotmarknader för bomull. Bomullens betydelse minskade drastiskt då de artificiella materialen blev populära.

Fortfarande är Memphis en av landets största inlandshamnar och p.g.a. sitt läge vid den väldiga vattenådran genom landet, har staden överlevt trots depressioner och nedgång i bomullshandeln.
Memphis är en del av södern med dess vänlighet och mjuka atmosfär och har mer gemensamt med Arkansas än med övriga delar av Tennessee. Den svarta befolkningen utgör en betydande del av invånarantalet. Den svarta medelklassen är dock fortfarande liten och Atlanta är viktigare för de svarta som centrum för bl.a. medborgarrättsrörelsen.

Efter nedgången på 1960-talet, som nådde sin botten 1968 då Dr. Martin Luther King, Jr. sköts till döds på balkongen till LorTaine Motel och drömmen om en snar bättre framtid dog för ett tag, upplever Memphis idag ett uppsving.
Av de vita invånarna är de tyska och irländska inslagen dominerande. En stor del av folket är katoliker och Memphis är den stad i södern som har flest kyrkor per invånare. Här ligger exempelvis världscentret för den helsvarta kyrkan Church of Good in Christ.

Flera av kyrkorna driver stora sjukhusanläggningar och ett av världens största privata sjukhus är Baptist Memorial som satsar mycket resurser på cancerforskning.
Memphis lägger stor tonvikt vid att vara en ren stad. Man har stränga föreskrifter för bilarnas avgasrening och industriernas utsläpp och man själv gör gällande att vara den renaste staden i landet.

v Historia

taden grundades 1819 av John Overton, James Winchester och Andrew Jackson och fick sitt namn efter huvudstaden i det antika Egypten. De tre visionärerna tyckte de hittat en idealisk plats för sin stad, på en höjd vid stranden av Mississippi, lätt att försvara och skyddad mot flodens översvämningar. Platsen låg halvvägs mellan New Orleans och Ohio Valley och skulle kunna utvecklas till en viktig hamn. Omgivningarna var bördiga och jordbruket kunde försöka en växande stadsbefolkning.
Grundarnas förväntningar infriades, snart var hamnen betydande. Pälsjägare, handelsmän och flodfarare fyllde hotellen och kommersen var livlig. Bomullsodlare och köpare träffades på Cotton Row längs Fleet Street och gjorde affärer med det vita guldet. Memphis var en av de få städer i södern som inte plundrades under inbördeskriget och även om det fortfarande var en landsortshåla när kriget var slut, med leriga gator och hög kriminalitet, bodde här 55.000 människor.

Slaget kom på 1870-talet. Såväl 1872 som 1878 drabbades befolkningen av epidemier av gula febern och så mycket som 5.000 människor dog och ytterligare 25.000 flyttade till bättre förhållanden.
Priset på mark sjönk, grödorna på fälten ruttnade och staden var bankrutt. Förslag på att helt utplåna staden hördes men myndigheterna red ut krisen, sålde Värdepapper för att kunna finansiera dränering av området, förbättrade de sanitära förhållandena och asfalterade 2atoma. Ekonomin repade sig och kring sekelskiftet bodde det 100.000 människor i Memphis.

v Musik

emphis är hemstaden för två av USA:s populäraste musikformer, blues och rock-and-roll, men även country och gospelmusiken betyder mycket för stadens musikliv. Alltsedan sekelskiftet har Memphis varit centrum för den svarta musiken kring Mississippi-deltat.
- Under 20-talet utvecklades musiken kring Beale St och den alldeles speciella formen av musik, blues, föddes. S.k. Jug bands, där sångsolisten ackompanjeras av det ljud, som uppstår när man blåser i halsen av en flaska, blev en specialitet för Memphis.
Bluesens fader, William Christopher Handy (1873-1958), den svarte musikern och kompositören till flera välkända melodier som "Memphis Blues", "Beale St Blues" och "St. Louis Blues" bodde i Memphis.

Handy var den förste att fästa på papper den blandning av gospel, ballader från bomullsfälten och afrikansk musik som kom att kallas blues och det skedde 1910.
Med sin stora del religiösa invånare är det fullt naturligt att Memphis även sedan 1930-talet är känd för sin gospelmusik. Herbert Brewster, som skrev Mahalia Jackson's "Move On Up a Little Higher," kom från Memphis. Full Gospel Tabernacle har adressen 787 Hale Rd i förorten Whitehaven. Besökare är välkomna till söndagens sånggudstjänster kl 11.
Efter andra världskriget blandade, särskilt unga musiker, bluesen medjazz och man lade till elförstärkning och resultatet är det vi kallar rhythm'n'blues. Stora namn är Bobby Bland och B. B. King.

År 1953 startade Sam Phillips skivbolaget Sun Records och lke Turner blev hans talangscout. I den rollen hängde han på klubbarna längs Beale St i jakten på oupptäckta förmågor. Bland dem han hjälpte fram till inspelningsstudion hör bl.a. hans egen fästmö Tina Turner och Little Junior Parker.
Sam Phillips motto var att om han hittade en vit man med de svartas känsla och klang i musiken, skulle han tjäna miljoner. Under en kafferast när han slölyssnade på en ung man som hyrt studion för att spela in en skiva till sin mors födelsedag, insåg han att den mannen stod framför honom.

Året var 1954 och mannen var Elvis Presly.
Presley var en sångare utöver det vanliga som förenade delta blues, gospel och skapade något nytt, nämligen rock-and-roll. När väl Elvis var upptäckt följde en fantastisk sångarkarriär.
Idag vallfärdar folk från hela världen för att besöka Presleys hem, Graceland.
Musiken är en storindustri i Memphis. Över 100 miljoner bluesskivor kommer ut varje år.

Klicka på knapparna för att backa tillbaka eller för att läsa vidare om resan.