Red Rock Canyon

v Betong

oover Dam är betong; och utan betong, skulle denna damm inte kunnat ha byggts. 2,500,000 kubikmeter användes till själva dammen, och plus ytterligare 750,000 kubikmeter i kompletterande arbeten. Betong består av fyra ingredienser, sand och krossad sten, vatten och cement. Dessa måste blandas i lämpliga proportioner för att erhålla stark betong. Den krossade stenen är förmodligen det viktigaste av materialen i betongen därför att den utgör så mycket som tre fjärdedelar av dammens massa. Stenen måste vara ren och fri från lera, salt och organiskt material. En källa nära dammen där det fanns sten behövdes så att den inte behövdes transporteras för långt.

Bureau of Reclamation prospecting parties letade i öknen runt Black Canyon i månader, letandes efter ett bra förråd av sten. Slutligen, valdes en uppslammad plats bara lite mer än nio kilometer på Arizona's sida av floden som källa. Här, hade högvattnet avlämnat stenar i miljontals år. En del av dom runda stenarna var så mycket som 30 cm i diameter och hade spolats ner från så långt iväg som Grand Canyon. Avlagringen täckte så mycket som 50 hektar 9 till 11 meter djupt.
En grävmaskin med släpskopa användes för att gräva upp och lasta det i järnvägsvagnar. Vagnarna fraktade stenen till en sållnings och tvättningsanläggning på Nevada's sida av floden vid Hemenway Wash.

Här har stenen fraktats till en sållnings och tvättningsanläggning på Nevada's sida av floden vid Hemenway Wash. Vid sållningsanläggningen, separerade fyra sållningstorn stenen i olika storlekar; fin, mellan och grovt grus, och runda stenar 8-23 cm i diameter. Allting över 23 cm kördes i en kross och sållades igen. Det separerade gruset och stenen transporterades till en blandingsanläggning med tåg.

Vid sållningsanläggningen, separerade fyra sållningstorn stenen i olika storlekar; fin, mellan och grovt grus, och runda stenar 8-23 cm i diameter. Allting över 23 cm kördes i en kross och sållades igen. Det separerade gruset och stenen transporterades till en blandingsanläggning med tåg.
Första betongen som behövdes för dammen blandades i en blandingsanläggning vid flodnivån, vilket var lokaliserat ungefär 1,2 km uppför floden från dammplatsen. Denna anläggning försåg med betong till beklädnaden och de lägre nivåerna av dammen. Den trädde i funktion den 3 mars, 1932.

Betongen lastades i behållare och transporterades till platsen i början med lastbil. Slutligen, transporterades betongbehållarna med elektriskt tåg. Under projektets första år, gick nästan all betong som producerades vid denna anläggning, nästan 300 000 kubikmeter, till beklädnaden av avledningstunnlarna.
I tunnlarna, flyttades betongbehållarna med en ställningskran vilken löpte från ena sidan av tunneln till den andra.
Den första betongen hälldes i dammen den 6 juni, 1933. Betongen hälldes i dammen genom användning av 3 och 6 kubikmeters botten tömningsbehållare.

Dessa behållare lyftes från vagnarna och sänktes ner till platsen med linbanor. Det användes totalt nio sådana linbanor för att placera betongen. Fem av linbanorna var anslutna till flyttbara torn, vilket möjliggjorde dem att ändra position för att arbeta vid olika delar av dammen när det var nödvändigt. När dammen växte på höjden, byggdes en ny betongblandningsanläggning på canyonens kant, Fullständigt automatiserat, mätte hi-mix anläggningen ingredienserna, blandade och tillredde betongen. Den var kapabel att producera 18 kubikmeter betong varje tre och en halv minuter. Hi-mix anläggningen användes för att producera all betong som placerades i dammen över 300 meters nivån.

Ett av problemen var att för att kunna producera den starka betongen som behövdes, användes en väldigt torr blandning. Det var väldigt liten tid tillgänglig för att flytta betongen från blandingsanläggningen till dammen. Om det tog för lång tid, skulle betongen börja att stelna i tömningsbehållarna och skulle behöva skyfflas ut för hand. Av denna anledning, var männen som körde kranarna vilka förflyttade behållarna på plats några av dom högst betalda arbetarna på projektet, tjänades 1,25 dollar i timmen.

Efter att varje behållare hade tömts, använde sex "puddlers" (utskyfflare) skyfflar och gummistövelklädda fötter för att leverera betongen över formen och pneumatiska vibratorer för att säkerställa att det inte var några luftfickor.

När varje behållare hade tömts, använde sex "puddlers" (utskyfflare) skyfflar och gummistövelklädda fötter för att leverera betongen över formen och pneumatiska vibratorer för att säkerställa att det inte var några luftfickor.
Alltmedan dammen reste sig för att fylla canyonen, växte dess passform och regelbundhet. Istället för att vara ett enda stycke betong, byggdes dammen som en serie av inviduella kolumner. Trapetsiodell i form, reste sig kolumnerna i 1,5 meters steg. Anledningen till att dammen byggdes i denna stil var att tillåta den enorma hetta som producerades när betongen brann att skingras.

Bureau of Reclamation engineers räknade ut att om dammen byggdes i en sammanhängande gjutning, skulle betongen blivit så het att det skulle tagit 125 år betongen att svalna till acceptabla nivåer. De resulterande spänningarna skulle ha fått dammen att spricka och söndersmulas.
Det fanns inte tillräckligt med plats för att placera små kvantiteter av betong i inviduella kolumner. varje form innehöll också avkylningsspolar av 1 tums tunna stålrör. När betongen först var gjuten, cirkulerades flodvatten genom dessa rör.

Istället för att vara ett enda stycke betong, byggdes dammen som en serie av inviduella kolumner. Trapetsiodell i form, reste sig kolumnerna i 1,5 meters steg. Anledningen till att dammen byggdes i denna stil var att tillåta den enorma hetta som producerades när betongen brann att skingras.

Efter att betongen hade fått en första kylning, cirkulerades kylt vatten från en kylningsanläggning på den lägre skyddsdammen genom rören för att avsluta nedkylningen. När varje block hade kylts ner, kapades rören från avkylningsspolarna av och det gjöts i bruk till 300 psi tryck med pneumatiska pistoler.
För att förhindra att de hårstråstunna sprickorna mellan blocken skulle försvaga dammen, formades de uppströms och nedströms ytorna på varje block med vertikala förbindande räfflor; de ytor mot canyonen med vertikala räfflor. När betongen hade svalnat, pessades bruk in i dessa sammanfogningar, ihopbindande hela konstruktionen till en homogen helhet.

Hoover Dam var den första strukturen gjord av människan att överstiga massan av den stora pyramiden i Giza. Dammen innehåller tillräckligt med betong belägga en gata 6 meter bred och 20 centimeter tjock från San Francisco till New York City. Mer än fem miljoner tunnor cement och 3,4 miljoner kubikmeter krossad sten användes i dammen. Om hettan som producerades när betongen brann kunde koncentreras i en bakung, hade den varit tillräcklig för att baka 500,000 limpor av bröd om dagen i tre år.

v Dödsolyckor vid Hoover Dam

ånga besökare kommer till Hoover Dam för att följa med på en rundtur. De förmodligen mest ställda frågorna är: 1) Hur många människor dog under byggandet av dammen? och 2) Hur många av dessa är begravda i betongen? Den andra frågan är den lättaste att svara på -- ingen! det finns inga kroppar begravda i betongen. Dammen byggdes av sammankopplade block, som byggdes på toppen av varandra allteftersom. Varje block var 1,5 meter högt. De minsta blocken var omkring 7,6 meter breda och 7,6 meter långa, och dom största var omkring 7,6 meter breda och 18,3 meter långa. Betongen levererades till blocken i behållare, sex kubikmeter åt gången.	Efter att varje behållare hade levererats brukade fem till sex man trampa omkring inuti i blocket, packade ner betongen och såg till att det inte fanns några luftfickor. Dessa män kalldes för "Puddlers". Efter att varje behållare hade tömts i dom största blocken steg nivån på betongen med 5 till 7,5 centimeter. Hur kan man förlora en kropp i 5 till 7,5 centimeter betong? Naturligtvis fylldes dom mindre blocken upp fortare. Varje gång en behållare tömdes i dom mindre blocken höjdes nivån med omkring 12,5 centimeter. Även med 12,5 centimeter skulle näsan och tårna har stuckit upp, och "the Puddlers" skulle ha sett dem. Det är inga kroppar begravda i Hoover Dam.
Den första frågan är svårare att besvara. Det finns ett varierande antal som kan användas beroende på vem man räknar med som har dött på projektet. En populär siffra är 112, men det kräver tänjning för att stämma. Med denna siffra får man historien om den förste och sista människan som dog på projektet. Den går ungefär på detta sätt. Den 20:e december, 1922, föll J.G Tierney, en anställd på Bureau of Reclamation engagerad i en geologisk undersökning från en pråm på Colorado-floden i floden och drunknade.	Tretton år efteråt på den dagen, den 20 december, 1935, föll Patrick W. Tierney, en anställd på Bureau of Reclamation och son till J.G Tierney, från ett av inloppstornen. Denna version har ett par problem. För det första, dammen byggdes från 1931 till 1935, så J.G Tierney var egentilgen inte involverad i byggandet av dammen. Han gjorde en geologisk undersökning för att avgöra var dammen skulle byggas, men han var inte den första personen som gjorde undersökningen som dog.
Den 15 maj, 1922, föll också Harold Connely av en pråm och drunknade. Så, varför betraktas inte han som den första personen att dö under projektet? Nåväl, en sak är att det inte skulle kunna göras en så bra historia som den om Tierney-familjen. För att komma runt det menar folk att Connely dog medans han undersökte en canyon uppströms från den nuvarande platsen av dammen, medans båda Tierney's dog i canyonen där dammen faktiskt byggdes.	En annan vanlig siffra är 96. Det var 96 arbetsdödsolyckor under uppförandet av dammet. Arbetsdödsolyckorna inkluderar dödsfall från drunkning, sprängningar, fallande stenar eller halkolyckor, fall från sidorna på canyonen, slag av tung utrustning, lastbilsolyckor, etc. Arbetsolyckorna inkluderar inte dödsfall på grund av värmen, lunginflammation, hjärtproblem, etc.

v Historien bakom namnet

oover Dam är namngiven efter Mr. Herbert Hoover, Förenta Staternas 31:a president. När uppförandet av dammen påbörjades, den 30 september 1930, beordrade ststsrådssekreteraren på inrikesdepartementet Ray Lyman Wilbur att dammen som skulle byggas i Black Canyon av Colorado som en del av Boulder Canyon Projekt Act skulle heta Hoover Dam. Genom ett kongressbeslut den 14 februari 1931, gjordes detta namn officiellt.

Efter att Mr. Hoover hade fått lämna sin post, användese namnen "Boulder Canyon Dam" och "Boulder Dam" flitigt när man referade till dammen, egentligen därför att den nye ststsrådssekreteraren på inrikesdepartementet inte gillade Mr. Hoover. Hursomhelst, dammens namn ändrades aldrig officiellt från "Hoover".

v Red Rock Canyon.

Fredagen 24 maj 1996

enna dag var det från början tänkt att vi skulle åka till Grand Canyon. Men eftersom det skulle tagit alldeles för lång tid att köra dit, hela 7 timmar och lika länge tillbaka, så lade vi ner dom planerna. Istället åkte vi ut till Red Rock Canyon, som ligger väster om Las Vegas. Red Rock Canyon National Conservation Area, ligger 29 km väster om the Strip via Charleston Blvd, 4765 Vegas Dr. Det är ett nyligen utvidgat naturområde med gott om vandringsleder och en 21 km lång turistväg genom landskapet av sandsten.

Troligtvis har du någon gång sett miljön på film eftersom Red Rock Canyon är populärt sceneri i Hollywood-filmer. Inom parken ligger bl.a. Spring Mountain State Park. Besökscentret vid början av turistvägen håller öppet dagligen 8.30 - 16.30. Vi åkte av landsvägen och efter en liten stund var vi framme vid besökscentret. Här fanns det en liten utställning som berättade om parkens historia och natur. Efter detta satte vi oss i bilen och åkte den 21 km långa turistvägen. Här fanns det verkligen röda klippor, så platsen gör själ för namnet.

Red Rock Canyon är populärt sceneri i Hollywood-filmer. Här befinner vi oss på den 21 km långa turistvägen. Här fanns det verkligen röda klippor, så platsen gör själ för namnet.

Klippformationerna var säregna och vackra. Vi gick ut ur bilen ett par gånger men vi gav oss inte ut på några längre utflykter. Den här dagen regnade det nämligen, vilket tillhör ovanligheterna i trakterna kring Las Vegas som ska ha 315 soldagar per år och endast får 100 millimeter regn om året. April-maj och september-oktober räknas som de behagligaste månaderna, på sommaren kan det bli upp till 37°C i skuggan. När vi hade åkt turistvägen runt och kommit ut på landsvägen igen, åkte vi vidare västerut.

Efter en såg vi en skylt till en avtagsväg som skulle leda till en restaurang. Vi svängde av och forsatte vägen fram tills vi var framme vid restaurangen. Här åt vi en delikat hamburgare som dom hade gjort själva på restaurangen. Det var annat än McDonald's ganska smaklösa hamburgare. Efter måltiden åkte vi samma väg som vi kom tillbaka Las Vegas.

v Caesar's Palace

är vi kom tillbaka till Las Vegas bestämde vi oss för att åka och titta på Caesars Palace. Vi parkerade vår bil i Caesars Palace's parkeringshus som ligger på baksida av själva hotellet. Efter att vi åkt lite hiss och gått i några gångar kom vi in i Caesars Palace's hjärta. Caesars Palace, 3570 Las Vegas Blvd, är mer än ett hotell, det är ett landmärke som man inte kan undvika och inte bör undvika för den delen. Namnet kommer av att hotellet är utformat som ett romerskt palats. Hotellet med sina romerska statyer (exempelvis Michelangelos David) och arkader har varit scenen för flera filminspelningar, bl.a. Rain Man.

Hotellet har 1.500 rum och är alltså ett förhållandevis "litet" hotell mätt med Las Vegas-mått. Här finns en stor shopping mall, Forum Shops, och en rad kända restauranger. Caersar's Magic Empire står för exklusiva och eleganta restauranger och nöjen där gästerna bl.a. tas genom katakomber under ledning av en befälhavare. Världsmästerskapen i tungviktsboxning brukar gå av stapeln på just Caesars Palace och det är även där som de stora världsstjärnorna inom nöjesbranschen ger sina påkostade shower.

Caesars Palace är mer än ett hotell, det är ett landmärke som man inte kan undvika och inte bör undvika för den delen. Namnet kommer av att hotellet är utformat som ett romerskt palats. Hotellet med sina romerska statyer (exempelvis Michelangelos David) och har 1.500 rum.

Det behöver inte vara oöverkomligt dyrt att besöka en föreställning och ofta är biljettema billigare här än på andra håll i USA. Räkna med att ett DR kostar $120 och uppåt. Caesars Palace har verkligen en vacker interiör och här fanns det givetvis kasinon fullt med spelmaskiner.

När vi tyckte att vi hade sett färdigt på Caesars Palace, satte vi oss i bilen och åkte tillbaka till vårt motell. På kvällen tog vi bilen och åkte till Freemont Street, där vi strosade runt en stund. Sen åkte vi tillbaka till motellet och gich och lade oss. Nästa dag skulle vi åka ifrån Las Vegas och bl.a. se Death Valley.

Klicka på knapparna för att backa tillbaka eller för att läsa vidare om resan.