Vad hände 1977 - Säsongen startar redan i mars med snöcross. Tillsammans med Huskvarna MK arrangeras en två-dagarstävling som döps till Snögubben. Efter lördagens drabbning på Drättingebanan, drar hela gänget (förare, funktionärer, anhöriga) till Eksjö Stadshotell för dans och supé. På söndagen körs sedan de avslutande heaten. I övrigt arrangeras två tävlingar på detta år. Serien avverkas den 15 maj medan en vanlig inbjudan går av stapeln den 11 september.
Den
tidiga premiären får tyvärr bättre fart
på huskvarnagrabbarna än på
eksjöförarna inför årets
seriedrabbningar. Det skulle visa sig att
sötebrödsdagarna var över för de
trefaldiga distriktsmästarna i 250 cc. I slutet
på föregående år lämnade en av
lagets pålitligaste poängsamlare, Leif Norberg,
Ekarna och gick till Huskvarna MK. Hasse Engström gick
in som ersättare, men fick kasta in handduken redan
efter årets andra deltävling på grund av en
vådlig vurpa på den mycket sandiga och
"onödigt" gropiga Bökeslundsbanan utanför
Malmö. Med orutinerade förstaårsjunioren Per
Hesselgren som fjärde man kan man trots allt
belägga 4:e platsen endast en poäng bakom
Finnvedingarna från Värnamo. Seriesegrare blir
nykomlingarna MCK Hallandia strax före Huskvarna
MK.
Nu är det istället 500 cc-laget, som efter några år under tillväxt kliver fram och försvarar klubbens färger.
Eksjö hade under de närmast föregående åren blivit något slags sydsvenskt centrum för det över hela landet pånyttfödda fyrtaktsintresset. Detta mycket tack vare bröderna Rune, Christer och Anders Carlsten och inte minst Halmstad-Gustavs Fyrtaktscup, som sedan några år tillbaka ersatt den av SVEMO 1969 instiftade Fyrtakts-cupen.
Kalla det nostalgi, fanatism, entusiasm eller vad ni vill, men något var det som skapade intresset. Broder Rune var eventuellt sanningen på spåren då han kanske i brist på tillräckligt starka argument en gång motiverade sitt fyrtaktsintresse med, "men det är ju så förbannat ROOOLIGT".
Redan föregående år hade förstaårsjunioren Anders Patriksson lånat en motorcykel och provat på fyrtaktsåkning. Testerna gav honom tillräckligt med mersmak för att investera i en egen CCM inför årets säsong. Eksjös nyvunna epitet som fyrtaktens Mecca var förmodligen en starkt bidragande orsak till att Vimmerby MS mycket duktige Anders Hermansson lämnat sin moderklubb för Ekarna föregående höst.
Detta förarunderlag plus några grabbar på "sjuka" tvåtaktare Urban Lindh, Tomas Carlsson samt Mikael Ehn, resulterar i ett silver i lag-DM. Om inte om hade varit, dvs. den försmädliga 6:e platsen hos Döderhultarna i Oskarshamn, hade Huskvarna MK fått se sig slagna trots deras Bosse Edberg, Pelle Granqvist, Christer Hammargren och allt vad de heter.
Förutom alltid duktige Anders Hermansson blir Anders Patriksson något av årets förare. "Patrik" vinner junior-DM samt MC-Tjänst Cup för 500 cc. Han är ytterst nära att tangera Anders Rehnbys bravader från Danmark 1972, då han med en 1:a och en 3:e plats i högsta grad bidrar till att Sverige vinner lag-NM för juniorer. Utöver dessa framgångar gör han sensation i Halmstad-Gustavs Fyrtaktscup genom att vara i ledning efter de inledande deltävlingarna. Tyvärr tappar han lite fart under cupens avslutning varför han "bara" blir 5:a i sammandraget.
Patriksson blir efter dessa framgångar uttagen till SVEMOs nystartade Team Sweden Motocross Pool. Cross-poolen, som den kallas i folkmun, består av 28 unga lovande förare som via extra matchning snabbt skall skaffa sig den rutin och erfarenhet som krävs för att bli en ny Torsten Hallman, Bengt Åberg eller Håkan Andersson, dvs. en ny svensk världsmästare.
Inom knatteleden är tillväxten god med tanke på den naturliga avgång som 16-årsstrecket medför. Under året tävlar och tränar hela 9 förare.
 |
|
|
|
|
|
 |