|
|
Bibeln säger ju ingenting om våra husdjur, men av allt att döma kommer livet att fortsätta "som vanligt" på jorden som helhet. Och jag kan inte tänka mig något annat än att husdjuren kommer att leva vidare in i himmelriket, även de.
För det ska ju finnas djur i Guds rike. Och sorg och saknad var ingenting som Gud i begynnelsen försåg sin skapelse med. Det fanns inte i paradiset och det kommer inte heller att finnas i himmelriket. Så det vore väl lite ologiskt om just de troende skulle behöva sörja och sakna sina djur. Och några praktiska problem borde det inte vara. Jesus kunde ju laga kvällsmat på stranden åt lärjungar efter sin uppståndelse, så du bör väl vi kunna ta hand om våra vovvar... Helst skulle jag önska att Gud på något sätt hade någonting i beredskap även åt de djur vi har haft och älskat. En liten grönskande kvist på ett träd i himmelriket, en porlande bäck att simma i, en skogsdunge med frodigt gräs att beta av - eller en mänsklig famn att spinna i. Jag skulle önska att hans plan för evigheten inte bara omfattade oss människor, utan på något sätt allt levande, allt som har något av Gud inom sig. Men det är nog bara sådana tankar man tänker nu, i det här livet. Vi får förmodligen ett helt annat perspektiv på tillvaron, både det som varit och det som ska komma, när vi själva får evigt liv. Och faktum kvarstår - Gud har inte lovat evigt liv åt någon annan art än oss. Och att vi får det, beror enbart på att det var därför han skapade oss från första början - till att bli hans avbilder, lika honom. Men önska kan man ju alltid. Och ingen skulle bli gladare än jag om jag en dag fick se två svarta, lurviga newfoundländare komma lufsande med slängande tungor genom gräset i himmelriket... Thor-Leif Strindberg |
TILL SIDAN MED HUNDRATALS FRÅGOR OCH SVAR:
TRYCK HÄR OM DU HAR NÅGON FRÅGA OM BIBELN, KRISTENDOM, TEOLOGI, KYRKOHISTORIA ETC!
DU FÅR SVAR PÅ "BIBELFRÅGAN" ELLER VIA EMAIL: