Språk   Artiklar EEG Biofeedback Aktiviteter Källor  



Kroniskt utmattningssyndrom

Utbrändhet eller utmattningsdepression?
2002-November-08


Ett enkelt sätt att hitta rätt rehabilitering för patienter med svår kronisk utmattning
2003-Juni-01


Varför misslyckas ofta medicinering med antidepressiva hos patienter med kronisk utmattning?
2003-Juli-14


Vilken psykiatrisk diagnos får patienter med utmattningsproblematik
2004-Oktober-17


Beroendeproblematik och stressrelaterade hälsoproblem
2004-Oktober-17



Spara och skriv ut


Artiklar

Ett enkelt sätt att hitta rätt rehabilitering för patienter med svår kronisk utmattning

Vojtech Kovár, M.D.

2003-Juni-01

E-post: vojtakovar@telia.com
www.utmattning.resolve.at
www.exhausted.resolve.at

© Copyright 2003 by Vojtech Kovár, M.D.


1. Karaktäristiska fakta som talar för kroniskt utmattningssyndrom
2. Sjukdomsförlopp
3. Bedömning av patientens funktionsnivå
4. Lathund för handläggning av svåra tillstånd med kronisk utmattning


I typiska fall handlar det om tidigare friska och högpresterande människor som i flera år har utvecklat ett svårt sjukdomstillstånd. Trots mycket intensiva ansträngningar har de svårt att komma tillbaka till tidigare funktionsnivå. Både den destruktiva perioden och återhämtning följer visst typiskt mönster och därför kan man se processen som syndrom. Vi har inte idag någon lämplig diagnos som speglar ytterligare två viktiga faktorer - utmattning som grundläggande patogenetisk faktor samt kroniskt förlopp. I denna artikel används därför uttrycket ”kroniskt utmattningssyndrom”.

Hos olika individer brukar det förekomma kombinationer av en lång rad möjliga symptom, besvär och störningar. Ibland är det lätt att förväxla dem med andra sjukdomstillstånd, t.ex. med kronisk depression som kräver annorlunda behandling. Rehabilitering där brukar inte spela någon grundläggande roll som vid kroniskt utmattningssyndrom. Därför är det viktigt att aktivt leta efter typiska tecken och orientera sig i patientens aktuella situation.


1. Karaktäristiska fakta som talar för kroniskt utmattningssyndrom

1) Individer har tidigare varit fysiskt och psykiskt friska. De har haft fungerande socialt nätverk och varit aktiva, högpresterande.

2) Personligheten är präglad av höga prestationskrav och oförmåga att skydda sig mot överbelastning. De vill göra rätt för sig, gillar ”ordning och reda” och tänker på andras bästa i första hand.

3) Det går att identifiera en tydlig flerårig period med svår överbelastning i arbetet och/eller i det privata livet.

4) Tilltagande kroppsliga, psykiska och kognitiva besvär, social regression och identitetsproblem.

5) Den destruktiva processen leder efter flera år till sammanbrott (fysiskt, psykiskt, socialt, arbetsmässigt och existentiellt).

6) Gradvis, ofta mycket långsam återhämtning.



2. Sjukdomsförlopp

Intressant för rehabilitering är den sista perioden av kroniskt utmattningssyndrom som kan vara flera år lång. Ibland resulterar processen i kroniskt sjukdomstillstånd med permanent sänkt funktionsnivå.
För att kunna göra sig en uppfattning om utgångsläget för rehabilitering behöver man veta hur länge den destruktiva processen har varat och hur stort funktionsbortfallet har varit dels i samband med sammanbrottet dels i den aktuella situationen.
Strax efter kollapsen brukar patienter ligga i sängen och sova 10-20 timmar per dygn. De vill vara i fred, vill inte se eller höra något, helst vill de slippa tänka. De klarar knappast en enkel kommunikation med närmaste släktingar. Efter någon eller några veckor börjar de röra sig i lägenheten och utan ansträngning klarar de ”personlig hygien”. De börjar kommunicera med familjemedlemmar och utföra enkla sysslor i hemmet. Senare klarar de mer och mer komplicerade aktiviteter och mer krävande situationer.

Återhämtning eller rekonstruktion av deras färdigheter liknar barnets utveckling. Det är denna tankemodell som man kan använda för att hitta lämpliga rehabiliteringsåtgärder och aktiviteter för patienten.


3. Bedömning av patientens funktionsnivå

Med hjälp av enkla frågor identifierar man först på vilken ”åldersnivå” patienten ligger och sedan väljer man motsvarande aktiviteter. Man behöver veta hur patientens kommunikation med omgivningen och sociala kontakter ser ut och vilka sysslor patienten kan njuta av. Det kan handla om mycket enkla aktiviteter som t.ex. att ligga i solen och titta på blommor eller att promenera i skogen tillsammans med hunden. Frågorna riktar in sig på vad patienten klarar att göra utan att uppleva stress och obehag.

Här finns några exempel på lämpliga frågor: ”Vilka människor tycker du om att vara och prata med? Klarar du kontakt med flera människor samtidigt? Orkar du umgås med främmande personer? Klarar du att åka buss, handla självständigt, storhandla? Läser du tidningar? Vilken bok eller vilken text klarar du att läsa och hur mycket? Kommer du ihåg vad du har läst? Var går gränsen? Vilken typ av program och hur länge kan du se på TV och känna att du hänger med? Vilka sysslor upplever du som roliga? Vilka situationer upplever du som stressiga och energikrävande?”

Det viktiga att tänka på är att patienter ofta klarar även situationer som ligger långt över deras aktuella funktionsnivå. Uppgifterna upplevs dock som ytterst krävande och patienten måste mobilisera alla sina krafter. Ofta upplevs situation overklig eller att man inte har full kontroll. När uppgiften är färdig känner sig patient extremt trött.
Gapet mellan förväntningar och patientens faktiska möjligheter leder till återkommande misslyckanden, stress, dåligt samvete och skuldkänslor hos patienten. Den energi som behövs för att reparera skador och för att bygga upp reserver förbrukas ständigt.
Patienten känner var gränsen av det obehagliga går och måste lära sig att leva på den ”trevliga sidan”.


4. Lathund för handläggning av svåra tillstånd med kronisk utmattning

Bakgrund

 Frisk tidigare

 Typiska personlighetsdrag

· Lång period av överbelastning - Hur länge?

· Sammanbrott, kris - När?

· Permanent sänkt funktionsnivå

 

Vilka är de aktuella besvären?

 

Hur krävande situationer klarar/inte klarar patienten?

· Kommunikation med omgivningen - samtal, TV, telefon, tidningar, böcker

· Sociala kontakter - familj, vänner, släktingar, främmande personer, institutioner

· Sysslor, aktiviteter, arbete

 

Vilken åldersnivå motsvarar patientens färdigheter?

 

Vad ”tränar” patienten nu?

 

Vad kommer närmast?

Terapeutens uppgift är att hjälpa patienten att välja ambitionsnivå som motsvarar patientens aktuella kapacitet, att inte ”sikta” orimligt högt, att undvika energikrävande situationer och att inte passera gränsen av stress och obehag.

 
Copyright