Curly Coated Retriever har fått sitt namn från den iögonfallande lockiga pälsen (curly, eng. lockig), som den är ensam om bland retrieverraserna. De små lockarna täcker i stort sett hela kroppen och bara ''ansiktet'' är släthårigt upp till ett ''högt hårfäste.'' Den håller sig egendomligt torr och pälsen skall aldrig bli genomblöt efter bad. En skakning och lockarna ''vrider ur sig'' av sig själva - praktiskt på en hund vars främsta uppgift från början var att apportera fågel i vattnet.

I grunden är curlyn alltså en jakthund, även om användningsområdet idag är betydligt bredare än så. Rasen är en självständig, klok och påhittig apportör som samtidigt är glad, vänlig och familjebunden. Tillsammans med en curly har man sällan tråkigt, det händer alltid saker när den är i närheten.

Som barnfamilj eller förstagångsägare finns det inget som hindrar att man köper en curly. Man ska dock vara medveten om vad det är för hund man köper. Curlyn är en aktiv hund som är framtagen för att arbeta som apporterande fågelhund och det ska man inte glömma bort. Det krävs därför att man sysselsätter sin curly.

Man behöver inte nödvändigtvis jaktträna den men man måste aktivera den med något t ex lydnad, bruks eller varför inte agility. Man bör också tänka på att curlyn är en storvuxen ras och kräver lite utrymme.

Curlyn är alltså en storväxt, stark, oöm och lite envis hund och dessa egenskaper ställer krav på ägaren: det är ytterst viktigt att curlyn redan som liten valp får den rätta uppfostran. En ouppfostrad, respektlös curly är med all säkerhet inte någon särskild lätt och följsam hund; snarare en jobbig hund som är svår att hantera för den oerfarne hundägaren.

Att tolerera att curlyn drar i kopplet, kastar sig iväg mot intressanta saker (andra hundar t.ex.), inte kommer på inkallning, inte låter sig hanteras (klippa klorna t.ex.) utan bråk…..kommer att leda till problem. Om man däremot är klar över sin roll som självskriven ledare för sin curly, och är villig att lära sig mer genom lämpliga kurser etc, ja, då kommer man att få en rolig, lydig och trogen vän för livet!

Liksom de flesta retrieverraserna finns det vissa problem även hos curlyn med ärftliga sjukdomar: bland annat höftledsdysplasi , och epilepsi. HD-frekvensen ligger ungefär på samma nivå som bl.a. labrador och golden, men p.g.a. att rasen är så numerärt liten (få individer) blir procenttalen mycket skiftande från år till år, vilket gör det vanskligt att ge en exakt siffra. Rasen ingår därför i Svenska Kennelklubbens hälsoprogram när det gäller höftledsröntgen. Det innebär att man inte får registrera sina valpar om inte föräldradjuren har känd höftledsstatus.

Epilepsi förekommer, och har tidigare varit ett stort problem inom rasen. Numera inträffar något eller några fall om året, och minskningen beror bl.a. på den utavel som förekommit