Kreta 7-14 juni 2001  Bilder

Med på resan var: Susanne och hennes två barn Emelie & Kristofer, Lovisa och hennes två barn Jennifer & Kristoffer

Susanne och jag är gamla kompisar, vem trodde då för 11½år sedan att man skulle förbli vänner en sådan lång tid. Vi träffades på mödravårdcentralen. Jag minns att vi satt mitt emot varandra och började prata med varandra eftersom våra magar var ungefär lika stora och det var bara vi i väntrummet. Det visade sig att vi skulle ha barn på samma dag!! Spännande.!!
Vi träffade lite sporadiskt de 2-3 månaderna som var kvar till våra förlossningar. Man var ju lite självcentrerad på sitt just i det gravida läget.  Men I alla fall efter ett par månader då vi båda fått barn (utan att veta om varandra) möttes vi på vägen till barnavårdcentralen, papporna var med, Vi frågade varandra artigt: Vad blev det? Vad ska han heta osv. Det visade sig att Susanne fått en Kristofer 4 dagar innan jag själv fick en Kristoffer. Och på den vägen är det. Idag finns det en Jennifer och en Emelie också. Och Killarna är stora nu 11 år och 4 månader. Tiden går.  I alla fall nu åker vi på semester för första gången tillsammans.

Torsdag
Kanske går jag händelserna i förväg när jag berättar att vi är framme på Kreta nu. Men det spelar inte så stor roll tror jag. Idag klockan 15.00 gick bilen mot Landvetter och Kreta. Joakim körde mig med min bil till flyget. Ojdå jag säger jag, vi var ju faktiskt vi, Lovisa, kristoffer, Jennifer. Framme på Landvetter växlade vi till oss lite grekiska pengar (tänker redan på grekisk sallad med fetaost.) Kön till incheckningen ringlade sig långt långt ända till entrén faktiskt och så böjde den sig som en banan. Men framåt gick det sakta men säkert. Platserna på flyget var redan bokade så det var jättesmidigt att checka in väskorna. Jag köpte 2 st. böcker och Sussie skulle köpa någon parfym av något slag.

Man tror ju faktiskt att alla flyg till Kreta är fullsmockade med folk så svårt som det verkade vara att hitta en billig restresa för oss sex personer. Men väl på planet förstår vi att det är gott om plats. Så pass gott om plats att jag och Sussie har 3 säten för oss själva, killarna hoppade mellan 2 olika rader (pga. filmvisningen) och tjejerna gjorde likadant. Allt som allt använde vi 12 flygstolar. Inte dåligt med så gott om plats. Flygningen gick jättebra med film, barnmeny och faktisk god mat, någon typ av köttgryta med potatisgratäng till de vuxna och köttbullar med mos till barnen. Efter cirka 3 timmar landade vi på Heraklion och väl på Apollos buss tog det 20 minuter att komma till hotellet. Vi skyndade oss genast att packa upp lite och sedan gå ut och köpa vatten och Cola. Man blir törstig av långa dagar och varmt var det också. Jag tror att det börjar bli dags att sova. Klockan är nu cirka 1 på natten och hemma i Sverige är det midnatt ungefär. Alltså en timmas tidsskillnad.

Fredag

Det brukar inte hända så himla mycket saker på charter semester förutom att man badar solar och bränner sig. Det är livet på en pinne på chartersemester.

Dagens lunch blev i alla fall munkar som såldes på stranden. Middag blev suvlaki, greksallad och tzatziki. Visserligen hade inte kyparen kontroll över hur många gäster vi bordet var, med följd att Lovisas mat inte var färdig samtidigt som de andras. Men den kom in lite senare.

Solskyddsfaktor är ett viktigare ord än man faktiskt tror. Jag glömde smörja in min rygg idag den första soldagen. Tänkte inte så mycket på det och tyckte inte att jag solat den så mycket eller. Men vad jag bedrog min. När soldagen började ta slut var min rygg rödrosa som en gris. Det kändes inte så mycket precis på stranden och ej heller i duschen på  rummet så som det brukar vara då man bränt sig. MEN på natten hu vad det gjorde ont. Kunde knappt röra mig och jag var vaken 5-6 ggr  mitt i natten och smörjde in mig med Aloe Vera gel som svalkar skönt. Det var först klockan 4 på morgonen som jag kände att den västa solsvedan avtog.

Ett annat dilemma som jag stött på i Grekland förut och också nu. Det är myggor. Tänk att små myggor som inte ens syns ska gilla mig så mycket. Visserligen är inte Dessa på Kreta lika giftiga som de jag träffade på Lefkas för ett par år sedan men det kanske beror på säsong och så vidare. Men dessa myggor syns som sagt inte. Ändå så finns dom och sticks bra också. Jag upptäckte ett bett på armen på morgonen och kliade inte als på det men ju längre tiden går ju mer kliar der. Kanske är det så att man i sömnen börjar klia och klia. Till slut börjar alla dessa små små bett att klia fruktansvärt mycket. Att klia på alla små bett överallt tar nästan överhanden över det faktum att man har solsveda över hela kroppen. Vi gick även och fönstershoppade i denna lilla håla som vi hamnat i. Den byn består av en lång väg som är fylld av affärer och restauranger på bägge sidor, inte vidare vackert. Ni som läst mina dagböcker innan vet att jag gillar när naturen är vacker för ögat. På stranden här där vi befinner oss har vi fabriker mot vänster och Heraklions hamnområde mot höger, inget naturskönt alls faktiskt. Men vi planerar att åka till Santorini med båt. Där säger alla att det är jättevackert. Det är där alla hus är vita med blåa detaljer. Det är där som alla greklands vykort är tagna. Man åker båt dit och det ska vi göra på måndag eller onsdag.

Söndag

Igår skrev jag ingenting. Vi var supertrötta det är anledningen. Somnade klockan 21.00 och vaknade 10.30 idag. Men det är klart jag var vaken många gånger på natten på grund av min sol gris rosa rygg.

Susanne har frossa. Hon har nämligen kokat sina vader i solen hela dagen. Hon hade helt enkelt glömt av att hon hade vader som kunde bli brända. Och just nu när jag skriver detta sitter hon på altanen till vårt hotell tillsammans med mig och har en våt handduk på vaderna och kameran givetvis fortfarande fastklistrad på magen som den värsta turisten.  Skämt å sido. Kristoffrarna uppskattar tydligen varandra i alla fall, dom har lekt varje dag. Och idag dök dom i poolen flera timmar. Och hade verkligen roligt tillsammans. Jennifer och jag gick en runda ensamma idag, vi köpte ett par guldörhängen i form av delfiner till Jennifer och till Kristoffer köpte jag ett armband i guld med en väldigt ovanlig länk. Grekisk var den nog.

Grekerna är i alla fall förtjusta i tjejerna. Idag blev dom invinkade på en bar och killarna fick ingen uppmärksamhet allt. Jennifer och Emelie fick dela på en flaska Fanta citron, med sugrör och allt. Vi tog massor av bilder på det, killen i baren var jättegullig och tjejerna var en tur innanför bardisken, och var med på kort.

För att berätta lite mer om solbrännan så har vi nog bränt det mesta. Kristoffer Klint har bränt pannan, Sussie har bränt axlar, bröst, och vader och ryggen såklart. Lovisa har bränt gris ryggen den är efter 3 dagar fortfarande totalt öm och man kan knappt smörja in den. Den känns som ett öppet sår ungefär. Myggen har varit aktiva hela tiden och idag har vi köpt myggmedel. Sån som man sätter i kontakten i väggen och som jagar iväg myggorna så att man kan sova. Dess myggor som man inte ser har vid det här laget bitit mig i ansiktet typ 5 ggr, inget kul alls.

Imorgon är det måndag säger Sussie, ganska självklart tycker jag eftersom det är söndag idag. Vi ska gå och lägga oss om en stund eftersom vi har varit vakna så länge idag. Klockan är lite över 23 på kvällen.

Idag har jag i alla fall pratat med Ulf i telefon och vi bestämde att vi skulle träffas på tisdag i Heraklion, ska bli trevligt att träffa Anne för första gången. Pratade även med Tony som lovade att fixa laminatgolvet i köket. Ringde till Tuula så att hon ger snickaren nyckeln.

Måndag

Tidigt på morgonen, ja klockan var 9. Det var tidigt för oss i alla fall. Vi som sovit till 10-11 tiden varje dag. Jennifer valde bröd 200 drachmer och Lovisa valde frukt 3000 drachmer. Inte förrän jag gett frukthandlaren pengarna och sett den belåtna minen. Så förstod jag att jag blivit lurad. Det är klart att den gamle mannen velat ha 300 drachmer men inte sagt nej då det låg 3000 framför näsan. Jaja, man får se det så att han säkert hade nytta av dessa 75 kronor och att frukten på kreta är ovanligt dyr!!!

Det blev en dag som alla andra framför något typ av vatten. Den här gången framför poolen till ungarnas förtjusning. Solningen kändes riktigt skön den här dagen eftersom min solsveda har lagt sig.

Efter en lång dag framför poolen kändes det ganska så aktuellt att få tag i mera kontanter. Jag hade nämligen bara växlat till mig 2000 kronor i grekisk valuta och de pengarna är slut nu. Här i Amodara finns det ingen bank men en enda bankomatmaskin så jag och Jennifer lyckligt ovetande om hur långt det var till bankomaten började gå dit. Det blev en lång vandring. 2½ kilometer, låter inte så långt men i total hetta och en dag framför poolen bakom sig så är 2½ kilometer en ganska så lång sträcka. Det tog oss 45 minuter att gå dit i hettan. Carrefour heter affären som var vårt mål, en stor mataffär som även har allt från tv video apparater och dammvippor. Jennifer och jag spenderade en timma därinne efter att ha tagit ut så att vi har kontanter att röra oss med. Handlade lite godis, chips och sådant som vi vet att vi kommer att göra åt och därefter ringde vi efter en taxi som körde oss tillbaka, det tog max 3 minuter att åka bil tillbaka med en galen grekisk taxichaufför. Dom kör verkligen som galningar. Man förstår lite att dom kör fort, det kan dom för att från taxins fönster ser man inga gående människor, bara bilar. 1500 drachmer kostade bilturen på 3 minuter som tog oss 45 minuter att gå. Det var det värt!! (Eg. , 1000 drachmer = 25 Kr)

Tisdag

Att åka buss på kreta är en upplevelse i sig, ja kanske inte själva bussåkandet men allt runtomkring. Först står man och vänta på att någon buss ska komma men man vet liksom inte när bussen ska komma bara att det kommer en buss var 20 minut. Vi står där och väntar medan en grekisk kille/man börjar fråga oss om utelivet i Amodara. Precis som om vi hade en aning!! I alla fall, när väl bussen kommer så förstår inte busschauffören ett or engelska men det verkar som man ska ha en biljett och man kan inte betala med pengar så som det är sagt. Busschauffören viftar lite med handen till slut och vi sätter oss längst bak på  bussen. Efter ett tag så stanna han och börjar jestikulera och prata. Eftersom vi inte förstår grekiska och eftersom vi sitter längst bak låssas vi som om vi inte förstår att det är oss han pratar med där framifrån förarsätet. Tills en medpassagerare talar om för oss på knagglig engelska och kroppsspråk att vi ska gå av och köpa bussbiljett i affären. Jag rusar ut och in i affären efter 5 biljetter. Mannen i affären säger att han inte har biljetter, MEN så ser han att bussen faktiskt står därutanför och väntar. DÅ säger han jaaa jag har bussbiljetter. Att han först ljög märkte jag först efteråt. Man blir lite stressad av att det står en hel buss med folk i och allt och väntar.

Det här var allt jag orkade med denna ganska händelselösa vecka. Det finns dock massor av fina bilder från sista dagen då jag och barnen åkte färja till Santorini.