Hela hösten har rusat förbi i full galopp - någon som märkte den underfundigheten tro? Hela hösten har det funnits ett litet bekymmer - hur i helvete skall jag våga hoppa igen? Trots att jag "bara"varit frånvarande 3 ggr på hela terminen (2 p g a bilen, först p g a en polsk lastbil och sedan p g a reparation av de skador lastbilen åstadkom) så har jag lyckats att missa hoppövningarna (Åh vad synd - fick ni hoppa förra veckan?!?) Istället har jag kämpat med Swiftan, Kavaljer, Tuva och repris på Kavaljer med framdelsvändningar och bakdelsditon. Stackars Kavaljer fattar inte vad jag menar. Problemet är att jag skall få min hjärna att begripa hur man gör det innan jag skall få hästkraken att begripa. Suck!

Dottern i familjen har dragits med syndromet Memphis. Har aldrig gillat den kamelen (ursäkta!), inte sedan hon sparkade både Tuva och Tizar när jag skulle sitta upp. Lizette skulle skritta över 2 pyttehinder. Första gick bra - andra blev .... Tvärstopp, jättehopp och galopp. Lizette flög som en vante och blev livrädd. Resten av terminen har varit terapi på William. Helgen som gick skulle varit den första på ny häst - vad händer ... magsjuka! Nu får hon vänta till efter nyår.

Mina bedrifter i sadeln då? Skall vi börja med hästarna:

SWIFTAN - lagom stor, men fjolligt sto. Gillar inte när någon sparkar mot mig i spiltan bara för att hon tycker att hon bestämmer. Inte då! Jag borstar dig allt ändå. Att rida var hon bra, men faktum är att jag minns inte riktigt för- eller nackdelar med damen som anser sig vara flockens ledare på Bosgården. Det är hon också - fast hon låter Kavaljer tro att det är han som bestämmer. Då blir han glad och nöjd och hon bestämmer i alla fall till slut. Detta fick vi lära oss under teoriveckan, när vi fick titta på hästars språk. Hur de beter sig och vad de menar. Otroligt intressant faktiskt. Inga hästar är dumma, det är bara att vi måste försöka lära oss att förstå dem. Oj vad psykologiskt!

KAVALJER - stor (=störst). Ryggmarodör (min alltså)! Har ont i 4 dagar innan värken släpper efter en lektion med mycket trav - och sitt ner i sadeln. En annan nackdel är att jag behöver en lyftkran - och det är inte alls kul för Göran att sitta på läktaren och kriga med junior när mamma rider sina 50 minuter. Tredje världskriget på läktarplats är verklighet varje tisdag 18,20-19,10! Det finns ingen snällare än Kavaljer i spiltan. Vill gärna stå och gosa - blåsa lite på händerna (finns det godis tro?) eller vid örat. Hittills har han aldrig nafsat! Vilket däremot Swiftan gjorde i höstas när vi red ute och jag hade kortärmat. Så galant det gick att få ett blåmärke på överarmen när jag skulle spänna sadelgjorden. Herregud - stavas det så?

TUVA - en gammal bekant. Det ord som beskriver denna lugna dam bäst är TRÖG. Skänklar - äh, jag har tröttnat på dina ben. Smackar du - vad vill du nu då? Framdelsvändningen - löjligt jag går rakt fram, det är ju närmast. Sen kommer Andreas med spö och då djävlar. Fick ett långt dresyrspö som jag lyckades nudda träväggen i ridhuset med. Hela hästen frös till och sedan blev det galopp. Har sett henne göra det med andra förr så jag gjorde som Andreas ropat till en tjej veckan innan - slängde spöt - pratade lugnt med Tuva som körde ett halvt var i galopp och sedan lugnade ner sig. En tjej i Lizettes grupp slängde inte spöt utan fick hänga med 3 varv runt ridhuset, och då var Tuva t o m uppe med hovarna på väggarna utmed kortsidorna. Men som sagt - hon gillar inte spön.

KAVALJER - för andra gången. Andreas påstår att han har en plan när det gäller vilka hästar han ger oss. Jag undrar vad planen är när jag får den här snälla filuren igen. Kan det vara att sitta upp? Glöm det - jag tar mig ju nätt och jämt upp på Tuva. Då krävs det att jag är skitsur på min äkta hälft och tar mig upp i ren frustration. Den ilskan som krävs för att ta sig upp på 1,65 vet jag inte var jag skall hitta.
Kavaljer är jättemysig att rida. Hans långa ben har en nackdel - han hamnar alltid i svansen på framförvarande häst! Man kan se till att man har hela långsidan fri - och efter några galoppsprång går han över i trav för då har han kommit ifatt. Tro inte att han fattar galopp överhuvudtaget om han ser ändan på framförvarande häst. Nej då blir det snabb trav - och min rygg KÄNNS!!!!!

Nå? Vadå! .... Hur gick det nu då? Med vadå .... Hoppningen!

Ja .... jag hade räknat med att det blir gång 4 på denna hästomgången. Idag (20 december) var det gång 3. Alltså dressyr! Dagen började med katastrof - gråt och bråk till frukost - ungar är jobbigare än hästar när det gäller att få dem att äta. Becksvart ute - ett helvete att köra! Mycket att göra på jobbet. Stack i god tid - men hade inte med mig ridkläder utan skulle hem och byta. Ännu mer föräldra/barn konflikter. Donalds! Djäklar mina ridglasögon ligger på hallbyrån. Hem! Kom till stallet 10 minuter före lektionsstart. Tack och lov var Ellen och Åsa klara med Swiftan och Tuva, så vi hjälptes åt med Kavven. När vi så äntligen kommer in i ridhuset - 3 hinder! Djävlar! Jag skulle stannat hemma!
Göran väste när jag passerade honom att hoppa nu så att Lizette ser så vågar hon också! Usch - nu måste jag alltså ... Andreas - kan vi börja lågt, har inte hoppat sedan jag åkte av DW. Tack och lov har jag en mycket förstående ridlärare (nu låter det som Tjuren Ferdinand på julafton!!!) som lät oss börja med bommar på marken. Skritta. Trava. Travhoppa låga saxar. Höjde. Mer travhoppning. Och sedan galopphopp. Det är mycket lättare i galopp, säger Andreas när jag skall få igång min häst! Tror jag säkert! säger jag och får igång honom över första hindret. Andra och tredje! Och SITTER FORTFARANDE I SADELN! En runda till. Andreas höjer. Han är ju helt otrolig. Man bara gungar. Tror det var Hillevi på läktaren som sa när jag tyckte att sista höjningen var för häftig (till cirka 70 cm på ett hinder, inte sax). Han känns som en skinnfotölj! Och det gör han! Rid mot hindret. Titta rakt framåt, hugg tag i manen precis innan avsprång, knip ihop med knäna och låt Kavaljer sköta resten.

Om du bara visste vad stolt jag är över mig själv. Fick beröm av Andreas! Så här högt hade ingen i gruppen hoppat tidigare. Än kan kärringen! Gubben måste med och plåta nästa vecka. Måste ha in några bilder på den här sidan!

Med andra ord fick Göran och Lizette sitta och lida i minusgraderna i ridhuset nästkommande vecka. Kallt och djävligt ... Men några bilder blev det trots att jag inte ville störa pållarna med blixt alltför mycket.

 

Länkar i samband med hästar o ridning:

    

Vill bara nämna att korten på hästarna som jag använt i denna sidas bakgrund är hämtade på Marks Ridcentrums sida. Hann tyvärr inte ta egna kort på mina favoriter innan de flyttades till Väröbacka!