|
Hela hösten har rusat förbi i full galopp - någon
som märkte den underfundigheten tro? Hela hösten har det funnits ett litet bekymmer - hur i
helvete skall jag våga hoppa igen? Trots att jag "bara"varit frånvarande 3 ggr på hela terminen
(2 p g a bilen, först p g a en polsk lastbil och sedan p g a reparation av de skador
lastbilen åstadkom) så har jag lyckats att missa hoppövningarna (Åh vad synd - fick ni hoppa
förra veckan?!?) Istället har jag kämpat med Swiftan, Kavaljer, Tuva och repris på Kavaljer med
framdelsvändningar och bakdelsditon. Stackars Kavaljer fattar inte vad jag menar. Problemet är
att jag skall få min hjärna att begripa hur man gör det innan jag skall få hästkraken att
begripa. Suck!
Dottern i familjen har dragits med syndromet Memphis. Har aldrig gillat den kamelen (ursäkta!),
inte sedan hon sparkade både Tuva och Tizar när jag skulle sitta upp. Lizette skulle skritta
över 2 pyttehinder. Första gick bra - andra blev .... Tvärstopp, jättehopp och galopp. Lizette
flög som en vante och blev livrädd. Resten av terminen har varit terapi på William. Helgen som
gick skulle varit den första på ny häst - vad händer ... magsjuka! Nu får hon vänta till efter
nyår.
Mina bedrifter i sadeln då? Skall vi börja med hästarna:
SWIFTAN - lagom stor, men fjolligt sto. Gillar inte när någon sparkar mot mig i spiltan bara för
att hon tycker att hon bestämmer. Inte då! Jag borstar dig allt ändå. Att rida var hon bra, men
faktum är att jag minns inte riktigt för- eller nackdelar med damen som anser sig vara flockens
ledare på Bosgården. Det är hon också - fast hon låter Kavaljer tro att det är han som bestämmer.
Då blir han glad och nöjd och hon bestämmer i alla fall till slut. Detta fick vi lära oss under
teoriveckan, när vi fick titta på hästars språk. Hur de beter sig och vad de menar. Otroligt
intressant faktiskt. Inga hästar är dumma, det är bara att vi måste försöka lära oss att förstå
dem. Oj vad psykologiskt!
KAVALJER - stor (=störst). Ryggmarodör (min alltså)! Har ont i 4 dagar innan värken släpper
efter en lektion med mycket trav - och sitt ner i sadeln. En annan nackdel är att jag behöver en
lyftkran - och det är inte alls kul för Göran att sitta på läktaren och kriga med junior när
mamma rider sina 50 minuter. Tredje världskriget på läktarplats är verklighet varje tisdag
18,20-19,10! Det finns ingen snällare än Kavaljer i spiltan. Vill gärna stå och gosa - blåsa
lite på händerna (finns det godis tro?) eller vid örat. Hittills har han aldrig nafsat! Vilket
däremot Swiftan gjorde i höstas när vi red ute och jag hade kortärmat. Så galant det gick att få
ett blåmärke på överarmen när jag skulle spänna sadelgjorden. Herregud - stavas det så?
TUVA - en gammal bekant. Det ord som beskriver denna lugna dam bäst är TRÖG. Skänklar - äh, jag
har tröttnat på dina ben. Smackar du - vad vill du nu då? Framdelsvändningen - löjligt jag går
rakt fram, det är ju närmast. Sen kommer Andreas med spö och då djävlar. Fick ett långt
dresyrspö som jag lyckades nudda träväggen i ridhuset med. Hela hästen frös till och sedan blev
det galopp. Har sett henne göra det med andra förr så jag gjorde som Andreas ropat till en tjej
veckan innan - slängde spöt - pratade lugnt med Tuva som körde ett halvt var i galopp och sedan
lugnade ner sig. En tjej i Lizettes grupp slängde inte spöt utan fick hänga med 3 varv runt
ridhuset, och då var Tuva t o m uppe med hovarna på väggarna utmed kortsidorna. Men som sagt -
hon gillar inte spön.
KAVALJER - för andra gången. Andreas påstår att han har en plan när det gäller vilka hästar han ger
oss. Jag undrar vad planen är när jag får den här snälla filuren igen. Kan det vara att sitta upp?
Glöm det - jag tar mig ju nätt och jämt upp på Tuva. Då krävs det att jag är skitsur på min äkta
hälft och tar mig upp i ren frustration. Den ilskan som krävs för att ta sig upp på 1,65 vet jag
inte var jag skall hitta.
Kavaljer är jättemysig att rida. Hans långa ben har en nackdel - han hamnar alltid i svansen på framförvarande
häst! Man kan se till att man har hela långsidan fri - och efter några galoppsprång går han över i trav för då
har han kommit ifatt. Tro inte att han fattar galopp överhuvudtaget om han ser ändan på framförvarande
häst. Nej då blir det snabb trav - och min rygg KÄNNS!!!!!
Nå? Vadå! .... Hur gick det nu då? Med vadå .... Hoppningen!
Ja .... jag hade räknat med att det blir gång 4 på denna hästomgången. Idag (20 december) var det gång
3. Alltså dressyr! Dagen började med katastrof - gråt och bråk till frukost - ungar är jobbigare än
hästar när det gäller att få dem att äta. Becksvart ute - ett helvete att köra! Mycket att göra på jobbet.
Stack i god tid - men hade inte med mig ridkläder utan skulle hem och byta. Ännu mer föräldra/barn
konflikter. Donalds! Djäklar mina ridglasögon ligger på hallbyrån. Hem! Kom till stallet 10 minuter före
lektionsstart. Tack och lov var Ellen och Åsa klara med Swiftan och Tuva, så vi hjälptes åt med
Kavven. När vi så äntligen kommer in i ridhuset - 3 hinder! Djävlar! Jag skulle stannat hemma!
Göran väste när jag passerade honom att hoppa nu så att Lizette ser så vågar hon också! Usch - nu
måste jag alltså ... Andreas - kan vi börja lågt, har inte hoppat sedan jag åkte av DW. Tack och
lov har jag en mycket förstående ridlärare (nu låter det som Tjuren Ferdinand på julafton!!!) som
lät oss börja med bommar på marken. Skritta. Trava. Travhoppa låga saxar. Höjde. Mer travhoppning.
Och sedan galopphopp. Det är mycket lättare i galopp, säger Andreas när jag skall få igång min häst!
Tror jag säkert! säger jag och får igång honom över första hindret. Andra och tredje! Och SITTER FORTFARANDE
I SADELN! En runda till. Andreas höjer. Han är ju helt otrolig. Man bara gungar. Tror det var Hillevi på
läktaren som sa när jag tyckte att sista höjningen var för häftig (till cirka 70 cm på ett hinder, inte sax).
Han känns som en skinnfotölj! Och det gör han! Rid mot hindret. Titta rakt framåt, hugg tag i manen precis
innan avsprång, knip ihop med knäna och låt Kavaljer sköta resten.
Om du bara visste vad stolt jag är över mig själv. Fick beröm av Andreas! Så här högt hade ingen i
gruppen hoppat tidigare. Än kan kärringen! Gubben måste med och plåta nästa vecka. Måste ha in några
bilder på den här sidan!
Med andra ord fick Göran och Lizette sitta och lida i minusgraderna i ridhuset nästkommande vecka. Kallt
och djävligt ... Men några bilder blev det trots att jag inte ville störa pållarna med blixt alltför
mycket.
|