En vindpinad tall i klumpform
Jag grävde upp den här trädgruppen i mars-91, vid samma tillfälle och på samma plats som den tidigare beskrivna ranka tallen. Den växte under de hängande grenarna av en stor tall, i väldigt grund jord på en berghäll.
Troligen har många frön från en och samma kotte grott tätt ihop, och resulterat i en klump med 8 individuella plantor. Plantorna sträcker sig åt en riktning i sitt sökande efter ljus.
Det här fotografiet visar gruppen praktiskt taget orörd, en månad efter planteringen. Rötterna var korta och kompakta så det var ingen risk att genast plantera gruppen i en trälåda.
Svenska bonsaisällskapet ordnade en workshop med Horst Krekeler i september 1991. Vid den tidpunkten hade jag väldigt lite råmaterial. Den här plantan hade vuxit väldigt bra under den första sommaren i lådan, så jag bestämde mig för att arbeta med den.
Det var inte svårt att bestämma vilken stil det skulle bli. Träden gick inte att dela på och de växte redan i samma riktning. Teckningen är gjord av Horst Krekeler och visar hans framtidsvision. Vi tog bort ett av träden i mitten och fotot visar resultatet av våra ansträngningar, samt nyttan med att en spoiler på sin Saab.
Jag kortade av grenarna så mycket som möjligt för att uppmuntra nya knoppar längre in på grenarna. Jag ville få en mer kompakt tillväxt. Jag sicksackade också många grenar för att få dem att se kortare ut.
Fotot är taget i april 1992. Jag har planterat om gruppen i en bonsaikruka och gjort en helt ny virning. Den gamla tråden hade redan sjunkit djupt in i barken.
Allt medan plantan växer tar jag gradvis bort antalet grenar och kortade av ett av träden för att få mer harmoni i gruppen. Fotot är från hösten 1993.
Jag tyckte att gruppen var för upprätt för att växa i vindpinad stil och började sänka grenarna med hjälp av spänntrådar. Jag ville böja några av träden mer åt vänster. Jag försöker också plantera träden högre upp i krukan varje år, för att visa mer av rotanlagen.
Det här fotot togs våren 1995. Med hjälp av spänntrådar och fortsatt borttagning av grenar, börjar plantan nu att anta den form som jag strävade efter.
Jag har gradvis tagit bort några fula, tunna, ytliga rötter. Detta måste göras mycket försiktigt eftersom träden inte har något gemensamt rotsystem och det är mycket viktigt att varje träd har tillräckligt med rötter.
November 1996. Ytterligare 6-7 grenar har avlägsnats men ytterligare utgallring kommer att behövas för att skapa en känsla av rymd mellan de individuella stammarna. Jag planerar även att ytterligare sänka trädet längst till vänster och att gallra hårdast i det området.
De följande åren fortsatte jag att utveckla formen genom att beskära onödiga grenar och att böja den vänstra stammen tätare efter jordytan. Jag har också försökt reducera längden på barren genom att nypa bort hela de nya skotten när de har sträckt på sig och de nya barren snart skall börja vika ut sig. Jag tar bort de lite svagaste skotten först och de starkaste två veckor senare. De svagaste skotten bryter jag bara av en liten bit från, eller lämnar helt.
Om vädret bara är hyfsat så utvecklar trädet nya skott som jag bryter till lagom längd. När sedan barren sträcker på sig försöker jag att ge så lite vatten som möjligt. när barren utvecklats och styvnat, vattnar jag normalt igen och börjar också gödsla. Med denna metoden utjämnas styrkeförhållandet mellan svaga och starkväxande områden, barren blir kortare och antalet nya skott blir så många att man måste välja bara de lämpligaste. Denna metod är stressande för trädet och bör bara göras när man vet att det mår bra och troligen inte oftare än två år i rad.
Så här ser gruppen ut våren 99. Jag har ytterligare minskat antalet grenar och virat en del kvistar. Jag har främst avlägsnat grenar som växte på ologiska ställen, som under andra grenar eller inuti gruppen. I verkligheten skulle grenar inte kunna leva där på grund av ljusbrist och jag tror på att försöka efterlikna naturliga fenomen.
Ungefär så här såg gruppen ut under augusti 2000 under årsmötesutställningen i Göteborg. Trädet erhöll en förtjänstmedalj och fick många fina kommentarer av Walter Pall som var domare vid tillfället. Hade inte spänntrådarna fått sitta kvar under utställningen hade trädet kandiderat på titeln årets träd.
Accentplantan är en erodium som jag fick i present av Pam under ett besök i hennes och Bob Hampels fantastiska bonsaiträdgård i Minneapolis.
Tack för visat intresse! Det skulle vara trevligt att få synpunkter om vad
jag kunde gjort annorlunda eller vad jag skall göra med trädet i framtiden.