Dancing by myself
Mitt i sommaren 98 var jag på tjänsteresa i Örnsköldsvik. Fel årstid och utan verktyg eller lämpliga kläder så råkade jag snubbla över denna gamla tall. När jag vickade lite på den så rörde den sig… Det visade sig att hela rotsystemet kunde friläggas helt ostört endast genom att flytta på ett par mindre (nåja) stenar. Ni kan inte ana vilka diskussioner mitt handbagage medförde med flygvärdinnorna på de två fulla flygresorna hem.
Det var möjligt att få in hela rotsystemet i en bonsaikruka direkt. Jag planterade i 100 % grus av modell väggrus. Jag petade bara lite i rotklumpen för att öppna upp den täta rotmattan så att den lättare kunde ta emot vatten.
Plantan verkar svulten men väldigt frisk och har inte visat några tecken på att den märkt flytten söderut. Fotot är tagen på våren 99, det är svårt att se men trädet blommar för fullt.
På våren 2000 så var trädet väl rotat i krukan och jag kunde redan forma trädet. Det var både lätt och skoj. Långa tunna grenar med bara en tofs av barr längst ut på änden är lätta att vira. Jag behövde modifiera stamlinjerna något så jag använde grov tråd. För att runda och trycka ihop topparna krävde kraftiga åtgärder så de delarna skyddade jag genom att vira med bast innan virning och formning. Skall det göra nytta skall basten vara blötläggas innan virning och sedan virar man HÅRT och ser till att lägga på ett par lager.
Fördelarna med trädet är att barken ser väldigt gammal ut, detta intrycket förstärks av alla lavar som jag i möjligaste mån försöker spara. Problem var en avig böj mitt på huvudstammen och att delningspunkten i två stammar inte ser snygg ut från många vinklar. Jag försökte forma ett träd som skulle kunna ge intryck av ett dansande par. Jag tycker resultatet ser festligt ut men tyvärr inte vidare trädlikt. För mycket grenar skymmer dessutom stammarna.
I augusti samma år hade jag separerat grenarna bättre och var ganska nöjd med resultatet. Det är lustigt hur man kan tycka att ett träd ser bra ut tills man ser det på kort… I detta fallet så avslöjar fotografiet tydligt den tråkigt monotona raka stambiten på övre halvan av huvudstammen. Den högra sidan ser också väldigt tät ut och inte så gles och elegant som jag inbillade mig. Den lägre toppen är också dold.
Till 2001 fick trädet en ny, lite mindre kruka. Denna gång består jordblandningen huvudsakligen av pimpsten, översta lagret är akadama av rent estetiska skäl. Rotklumpen behöver reduceras ytterligare för att passa i en ytterligare mindre kruka men en styv rot är väldigt dominerande och jag föredrar att skynda långsamt.
Senare på sommaren så använde jag mer grov tråd och gav lite rörelse åt huvudstammen. Jag använde även spänntrådar för att separera och vrida stammarna något i förhållande till varandra.
Tack för visat intresse! Det skulle vara trevligt att få synpunkter om vad
jag kunde gjort annorlunda eller vad jag skall göra med trädet i framtiden.