Tio år i en lärks liv
Tidigt våren 91 grävde jag upp plantan i en skogsbacke, det växte massor med
små fröplantor under de större träden. Lärk har en rejäl pålrot som dock inte
åstadkommer några problem med en så här liten planta. Pålroten kapades och jag
planterade lärken i en trälåda där jag planerade att den skulle få växa till
sig ordentligt. Bilden är tagen en månad efter planteringen.
Observera speciellt de nedersta små klena kvistarna, de kommer att ha en viktig
roll under den fortsatta utvecklingen.
Ett av de få problemen med lärk är att den lätt växer för kraftigt i toppen och
att de översta grenarna blir oproportionerligt grova. Tillåter man detta blir
också trädet ganska jämntjockt vilket inte ger ett bra intryck.
På detta trädet
lät jag utvalda grenar på den nedre delen av trädet växa ohämmat för att ge en
snabb tillväxt av nedre delen av stammen och rotanlagen. Samtidigt beskar jag
de övre grenarna kraftigt för att hindra att de blir onödigt kraftiga och för
att öka förgreningen. Bilden är tagen på hösten, bara ett halvt år
efter insamlingen från naturen.
Denna bild är tagen på våren 93, trädet har fått en större låda och
växer i en blandning av krukväxtjord och kattsand. Under 92 har jag fortsatt
behandlingen som tidigare och dessutom virat trädet för att räta ut det och för
att placera en del av de övre grenarna i rätt läge. Toppen ser konstig ut, jag
bryr mig inte utan räknar med att kontinuerligt behöva byta ut toppkvistarna
efter hand som de blir för grova.
Under 93 och 94 började jag gradvis att kapa en del av offergrenarna för att
inte såren skulle bli för stora och för att inte tillväxten skulle bli för
ensidig. På denna bild från september 94 ser man tydligt att stumpen
till höger är kraftig, grenen var ca en meter lång och gav en snabb men
osymmetrisk tillväxt. Jag skall nu uppmuntra tillväxt till vänster och lite
högre upp för att inte stammen skall få ett trappsteg. Plantan, nej trädet :-),
har fått en större behållare och en grov jord/grusblandning som tillsammans med
flitig gödsling ger en bra tillväxt.
Våren 96 tyckte jag att grundtillväxten var färdig. Jag beskar trädet grovt och
planterade det i en ganska stor bonsaikruka. (Skulle jag väntat ett år till?)
de två bilderna är tagna före (bakifrån) och efter denna operationen.
Hittills har jag givit så mycket näring som jag vågat och planterat om varje år.
En lärk som växer kraftigt utvecklar på kort tid en oerhört tät rotmatta och på
sensommaren märker man hur den börjar höja sig i lådan. Omplanteringarna har
skett tidigt på våren och jag har utan problem avlägsnat 3/4 av de gamla
rötterna. Från och med nu gödslar jag mycket mer försiktigt.
På hösten 96 och våren 97 formade jag trädet med tråd och genom att skapa
tunnare jinar av de kapade grenarna. Jag avlägsnade också ganska många grenar
totalt.
Våren 98 ser trädet ut så här. Det är bara lite högre än när jag samlade in
det för sju år sedan. Nu går arbetet ut på att utöka förgreningen och att
hindra att trädet lägger all kraft i toppen. Detta sker genom att beskära och
hindra tillväxt mycket hårdare i toppen än på de nedre grenarna.
Få hängande grenar på ett grovt, avsmalnande träd gör att det ser högt och
gammalt ut. Denna lärk är inte där ännu, men den är på väg!
Eftersom trädet fortfarande växte kraftigt så hade det
vallat över jinarna. Våren 99 karvade jag fram dem igen med hjälp av ett
fräsverktyg. Jag försökte samtidigt få stammen att se lättare och tunnare ut i
området under den första grenen, detta för att försöka åstadkomma en bättre
avsmalning på den nedre stammen. Samtidigt passade jag på att vira en del
grenar för att motverka en viss uppåtsträvande tendens. Det är lätt att vira en
lärk innan skotten har börjat slå ut.
Med 28 C i Göteborg i slutet av april så går våren 2000 till historien som den hittills tidigaste och varmaste som uppmätts. Naturligtvis krävde alla mina träd samtidig omplantering men lärken får vänta till nästa år. Nu är detta träd ca. 13 år och det blommade nu för första gången.
De röda blommorna är honblommor som senare ombildas till kottar. Hanblommorna har jag markerat med vita streck i förstorningen, de pekar nedåt och är betydligt mer diskreta. Jag tog bort alla utan fyra av honblommorna på de starkaste grenarna. Jag tror att det tar på krafterna att sätta frukt. Det andra fotot är från 10 maj 2000.
Ungefär så här såg trädet ut på utställningen vid Bonsaisällskapets årsmöte i Göteborg i augusti 2000. Den har fått en fin handgjord kruka av Gabriele Wirth från Tyskland. Nu ser jag att det var en tveksam kombination med en accentväxt som har samma höjd som trädet. Man lär så länge man lever.
På våren fräste jag rent runt alla shari och jin igen, den vallar över något fruktansvärt. Jag kommer fortsättningsvis att prioritera utvecklingen av grenarna till höger, en tredjedel från toppen.
Denna bild är från slutet av juli 2001. Som du ser så växer det bra. Detta är tack vare flitig gödsling under fjolåret, benmjöl över vintern och fortsatt gödsling utan omplantering i år. För att stärka trädet och ge lite ökad grovhet åt stammen och de nedre grenarna så låter jag sommarskotten växa fritt. Taktiken fungerar fint, jag har fått ta bort mycket tråd som började växa in och stammen spricker för första gången upp.
I början av september planerar jag att ansa det inför årsmötesutställningen i Stockholm.
Tack för visat intresse! Det skulle vara trevligt att få synpunkter om vad
jag kunde gjort annorlunda eller vad jag skall göra med trädet i framtiden.