En historisk tillbakablick

En historisk tillbakablick
De första krokarna
Mete
Sportfiske
Redskapsutveckling
Industrialismens genombrott
Moderna fisket

Här har jag kort beskrivit sportfiskets historia, då jag tycker det är intressant att veta hur det hela började.

En historisk tillbakablick

Det är lite osäkert när de första människorna började fiska, och hur. Först vid tiden 40 000- 30 000 fKr kan vetenskapsmännen med viss säkerhet säga vilka fångstredskap som användes. Arkeologiska fynd tyder på att dessa i huvudsak var av tre huvudtyper:

Ljuster och harpuner, som främst användes i relativt grunda sjöar och floder, samt vid fiske till havs efter till exempel säl.
Flätade nät och olika slags fångstburar.
Krokredskap.

De första krokarna

Vetenskapen är oviss om tiden för människans fiske med krok. Tiden de finner trolig är ca 30 000 fKr. Krokarna tillverkades då i första hand av ben, troligtvis även av trämaterial, som fästes på en rev av djursenor eller tunna men hållbara växtdetaljer, såsom exempelvis rötter och rankväxter.

Tiden gick och jägarfolken blev mer eller mindre bofasta bönder, därmed mindre beroende av vilt. Men fisket hade fortfarande en stor betydelse för att dryga ut de tidvis knappa matresurserna.

Mete

Arkeologiska fynd visar att metet var förhållandevis väl utvecklat redan för 7000 år sedan. Fynd har gjorts av flöten som skurits ut av bark och använts vid fiske med krok. Den första litterära beskrivningen av fiske med spö och krok, skrevs ca 300 fKr av greken Toekritus. Han skrev bland annat: "ett bete bedrägligt dinglande ner från spöt". Utifrån detta antas det att det var i det gamla Grekland som man första gågen fiskade enbart för nöjes skull. (Eftersom det sociala skikt Teokritus tillhörde, inte hade anledning att fiska på grund av matbrist). Ca 200 fKr hade kineserna utvecklat spöfisket så långt att man använde sig av silkeslinor och metallkrokar. Vid ungefär samma tidpukt vet man också att Makedonierna fiskade med artificiella beten av hår och fjädrar.

Sportfiske

Även om människan har fiskat, och funnit glädje i det under vår långa utvecklingshistoria, är det först under de senaste 450 åren, som man med fog kan tala om ett regelrätt sportfiske: konsten att fiska med spö, lina och krok enbart för nöjes skull och som rekreation.

En milstolpe i sportfiskets utveckling var The Treatise of Fyshynge Wyth an Angle (Avhandling om fiske med krok), som publicerades i England år 1496. Avhandlingen, som sannolikt är skriven av nunnan Dame Juliana Berners, ingick som en del i Book of St Albans, en bok för adel och andra "gentlemen" om jakt, fiske och andra på den tiden nobla konstarter. Avhandling om fiske med krok handlade inte bara om tekniker och metoder, utan även om fiskarens förhållande till naturen. Avhandlingen kom att ha ett oerhört inflytande över sportfiskets uteckling under mer än 200 år fram i tiden.

Enligt den syn som presenterades i Avhandling om... skulle sportfiskaren förutom att vara en duktig fiskare också vara naturdyrkare, filosof och idealist. Sporten skulle utvecklas till fulländning, och den verklige fiskaren skulle själv tillverka sina spön, linor och artificiella beten. Ju mer svårfångad en fisk var, desto större sport erbjöd fisket ansåg man. (Vilket väl lever kvar än idag). Drygt 150 år senare, 1653, utkom Izaak Waltons The Complete Angler, som idag är en klassiker känd över hela världen. I boken presenteras inte bara nya metoder för fiske med spö, lina och krok på ett intresseväckande sätt, i och med boken etablerades sportfisket, för första gången som tradition. Termen sportfiskare blev ett begrepp.

Redskapsutveckling

Från mitten av 1600-talet gick utvecklingen av redskap och teknik långsamt, fram till början av 1800-talet. Den främsta anledningen var att sportfisket fortfarande hade ett litet antal utövare, och att dessa höll hårt på gamla traditioner. Toppbundna linor av hästtagel, långa klumpiga spön av skarvat trä, och relativt enkelt bundna flugor var sportfiskarens vanliga redskap.Även om det i början av 1800-talet fanns enstaka rullar av multiplikatortyp att köpa, fiskade man fram till industrialismens genombrott på ungefär samma sätt som Izaak Walton gjorde på 1600-talet, man prioriterade naturupplevelsen.

En banbrytande förändring skedde dock vad gäller krokar. Runt 1650 förbättrades deras hållbarhet genom härdning. Tillverkningen sköttes av nålmakarna, som då förvandlade det gamla hantverket till industri i större skala. Krokarna blev på sikt både lättare och smidigare, men med dagens mått mätt, var det fortfarande klumpiga.

Industrialismens genombrott

Med den industriella revolutionen på 1800-talet började redskapen utvecklas i snabb takt. Tekniska innovationer och masstillverkning skapade möjligheter för andra än "adel och gentlemen" att sportfiska. Nya tekniker och metoder följde, och man började ifrågasätta Izaak Waltons 200 år gamla idéer. Fram till mitten av 1800-talet hade sportfiske främst varit ett nöje för de privilegerade, men en allt bredare publik, i både Europa och USA började intressera sig för fiske med spö och krok.

Nya typer av fiskevatten "upptäcktes", och andra än de traditionella sportfiskearterna började bli intressanta, framförallt de i havet. De gamla naturlyriska idealen uppfattades av många som snobbistiska, och olika grupper av sportfiskare började utkristalliseras. Flugfiskarna som under 1800-talet, nästan uteslutande fiskade med torrflugor och "klassiska" våtflugemönster, var den grupp som drev på utvecklingen av nya och mer ändamålsenliga redskap, inte minst när det gällde spön. Dessa genomgick flera olika utvecklingsstadier i början av 1800-talet, bland annat experimenterades det med olika träslag: hassel, hickory,lancewood och greenheart, i syfte att hitta det perfekta spömaterialet.

1846 tillverkades det första splitcane-spöt av en amerikansk fiolbyggare. Det innebar att bambun fick sitt genombrott som spömaterial, och att man hittat ett konstruktionssätt som vida överglänste de tidigare. Splitcane-spöna var förhållandevis lätta och behändiga, och gav längre kast än tidigare typer. Trots splitcane-spönas många fördelar dröjde det 25 år tills man effektiviserat tekniken såpass att de blev lönsamma att tillverka i större skala. Givetvis gick utvecklingen framåt även på andra områden.

Trots att det fanns enstaka primitiva multiplikatorrullar i början av 1800-talet, dröjde det en bra bit in på 1900-talet innan de började användas av en större grupp sportfiskare, och då främst i USA, där de blev populära vid fiske i havet. Dessa tidiga spinnrullar var tröga och klumpiga, och gav förhållandevis korta kast. Att linorna var tjocka och osmidiga gjorda av bomull och linne, ökade knappast kapaciteten. Som en följd av detta lades viss möda ned på att få fram nya och bättre linor. På 1870-talet lyckades man tillverka linor av oljeimpregnerat silke, i och med detta kunde kastlängderna tredubblas.

Moderna fisket

Rullarna kvarstod som ett stort problem, det krävdes tunga kastvikter för att nå ut till fiskens ståndplatser. Ett betydelsefullt steg i utvecklingen, var när de första haspelrullarna kom ut på marknaden i början av 1900-talet. De gav längre kast och de besvärliga bakslagen, som var vanliga med en multiplikatorrulle kunde lättare undvikas. Det hände inte så mycket i utvecklingen fram till åren före 2:a världskriget, då två epokgörande innovationer såg dagens ljus- syntetlinor och glasfiberspön. De nya smidiga,tunna linorna innebar att kasten blev längre, och spöna mer hållbara och billiga, vilket innebar att fler hade råd att börja fiska.

Glasfiberspön är än idag populära (!), antagligen, främst för att de är lätta att masstillverka och därför billiga, men också för att de hela tiden förbättras. Den snabba utvecklingen av konstfibermaterial som sker idag, innebär sannolikt att glasfibret kommer att ersättas av andra materialtyper. I mitten av 1970-talet började de första kolfiberspöna att tillverkas. Materialet är lättare än glasfiber, och påminner om splitcane-spönas förnämliga kastegenskaper, priset var dock avskräckande. Det dröjde därför ganska länge innan de på allvar kunde konkurrera med glasfiberspöna.

Nya material kommer ständigt att påverka spömarknaden. Fiskare hyser stora förväntningar på oerhört lätta spön, med fin balans och optimala kastegenskaper. De spön som tillverkas idag av kolfiber, boron, glasfiber, och andra blandningar av dessa material är en bra bit på väg. Utvecklingen har inte stannat vid spö, rullar och linor, även de artificiella betena, den kanske viktigaste länken mellan fisken och fiskaren, har också blivit effektivare och mer ändamålsenlig.

Gummi och plastimitationer har haft stor framgång. Jiggar har blivit allt vanligare och ersätter i många fall skeddrag och spinare. Utvecklingen pekar mot att gummi, plast och fjädrar får en allt mer framskjuten plats, då de visat sig mycket fångstgivande. Sportfiskets utveckling innefattar även båtarnas oerhörda betydelse för möjligheterna att nå nya fiskeplatser, och därmed bedriva ett effektivare fiske.

Källa: Den stora boken om Sportfiske, Göran Cederberg (red.), (Rabén Prisma, 1988, 1997)

Upp | Startsidan |